Centralbanker och renovering

av Nicholas Anderson Forum 2011-06, sida 12, 21.06.2011

Taggar: Organisationer: centralbanken

Hl FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 6 2011

ANDERSON

Nicholas Anderson är Senior Vice President vid Svensk Exportkredit i Stockholm och chef för SEK:s rådgivningsenhet.

Jag var häromdagen i Helsingfors

Centralbanker och renovering

Er årliga bolagsstämman i vårt husbo lag. Jag funderade över hur lätt det var för tio totalt olika individer att fatta beslutet att investera massor av sina egna pengar på en omfattande renoveringi vårt höghus. Normalt skulle det ta veckor eller rentav år att överväga så enorma investeringar.

Bolagsstämman fick mig att tänka på alla färska händelser på olika håll i världen där politiker och affärsmän tar snabba beslut om hur de ska använda våra surt förvärvade skattepengar. Då man summerar ihop alla separata tilltag av det här slaget måste man fråga sig om beslutsfattarna handlar på basis av rationella bedömningar och kalla fakta.

För flera år sedan hävdade jag att merparten av dem som blivit valda att leda centralbankerna är alltför konservativa och saknar affärs- eller industriexpertis. Många är politiker som står alltför nära de stora affärs- och investeringsbankerna,

Valutafonden liksom centralbankerna har en nyckelroll i finanskrisen både som skapare och lösare av den, Det är min fasta övertygelse att de olika globala offentliga finansinstituten tillsammans med vissa centralbanker spelade en avgörande roll genom att låta stora affärs- och investeringsbanker ge sig in på högriskspekulationer på fastighetsmarknaden, genom att tillåta ansvarslös lånegivnings- och investeringspraxis och därmed indirekt acceptera att skattebetalarna får bära de förluster som följde, eftersom de här bankerna är för stora för att tillåtas gå omkull.

Före bankkriserna utbröt var det ingen centralbankir som ställde sig upp och aktivt fördömde dessa aktiviteter. Fastighetspriserna steg och folk tog överstora banklån mot dessa prisstegringar. De tog lån för att de var oansvariga konsumenter — eller var desinformerade av sina banker.

Affärs- och investeringsbanker köpte jätte volymer grekiska, spanska, irländska och portugisiska statsobligationer som de finansierade med billigt kapital från sina egna centralbanker och Europeiska centralbanken. Samma affärs- och investeringsbanker betalade därefter sina seniordirektörer och mäklare skandalöst stora bonusar. Centralbankerna uppställde inga gränser för dessa ”investeringar” och höjde inga röster mot bonusarna, Centralbankerna reagerade inte på regeringarnas svällande skuldsättning trots att de förfogade över de största ekonomiska forsk ”De har varit generösa med våra pengar på ett lättsinnigt sätt. ningsavdelningarna och hade åtkomst till all information, Nu kan krisländerna inte betala sina skulder i laga ordning, och skattebetalarna på annat håll i Europa förväntas betala förlusterna.

Nu kräver Valutafonden och Europeiska centralbanken att krisländers regeringar ska sälja ut landets tillgångar för att rädda likviditeten. Är det någon som tror att de kommer att få ett juste pris? Eller för att vända på steken: Kommer köparna att betala ett pris som överstiger potentiella framtida kassaflöden från dessa tillgångar? Kommer vi skattebetalare som löser ut dessa länder att kunna dra optimal nytta av en sådan ”brandskaderea’? Knappast! Man säljer åt oss privatisering baserad på falska och missledande antaganden. De stora affärs- och investeringsbankerna har engagerats att sätta ihop dessa transaktioner som kommer att ge dem gigantiska provisioner.

Det finns många andra lösningar som skulle ge avsevärt bättre resultat både för gäldenärerna och oss skattebetalare. I många av dessa skuldsatta länder är statens tillgångar reglerade monopol som spottar ut så kallade windfall-vinster år efter år. Förbättrade ledarmetoder och effektivare ekonomisk kontroll kan generera lösningar som vida överträffar panikutsäljning. Självklart ropar banklobbarna efter sådana snabbreor. Centralbankirerna borde inte lockas till snabba fix som är vanvettiga ut skattebetalarsynpunkt.

I Finland och Sverige har vi sett fastighetspriserna skjuta i höjden de senaste fem åren. Fastighetspriserna styrs långt av inhemska faktorer som läge och utbudet på bolån. Men vi vet alla vad som händer när fastighetspriserna galopperar snabbare än inflationen. Unga människor tvingas ta lån som är övermäktiga. Äldre människor tar lån med fastighetens ökade ”värde” som säkerhet. Expansiv långivning till låg ränta är en formel för en ”boomand-bust!

Eftersom det är centralbankirernas jobb att ha koll på inflationen kan det inte råda något tvivel om att ledarna i toppen måste bytas ut. De har varit generösa med våra pengar på ett lättsinnigt sätt. Sammantagna är de förluster vi skattebetalare tvingas bära i dag i ungefär samma storleksklass som det du får betala för en renovering av vatten- och avloppsrör i din lägen het.

Och du behöver mer än två timmar för att försäkra dig om att du får ett bra kontrakt. m