Centralbankernas dilemma

av Janne Salonen Forum 2013-04, sida 08, 25.04.2013

Taggar: Teman: centralbenker

EH FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK

NR 4 2013

Centralbankernas dilemma

Den ekonomiska krisen har tvingat centralbankerna att bedriva enlågräntepolitik under en exceptionellt lång tid.

JANNE SALONEN TEXT

X De stora västliga centralbankerna (Federal Reserve i USA, Europeiska Centralbanken ECB, och Japans centralbank) har haft en rekordlång period med exceptionellt låga styrräntor. Till exempel Bank of England har aldrig tidigare i sin långa historia haft så låga styrräntor så länge som under de senaste åren.

För Feds, ECB:s och Bank of Englands del började perioden med låga styrräntor med finanskrisen 2008. Undantaget är Japan, som haft styrräntor nära noll i redan över ett decennium, utan att den japanska deflationen för den skull tagit slut.

Nu har alla stora centralbanker ett dilemma i hur och när de ska börja avveckla sina extraordinära stimulansåtgärder, och i vilken takt. För Fed kommer problemet snabbast emot, eftersom USA-konjunkturen redan ett tag visat en gryende trend.

En skugga över USA-konjunkturen kastas ännu över Obamas administrations och den republikanskstyrda kongressens oförmåga att komma överens om den federala bud getpolitiken. Detta kan ännu leda till en förnyad allvarlig budgetkris i början på sommaren, och hot om en nedstängning av federala funktioner.

I övrigt börjar Fed redan förbereda ett avvecklande av de extraordinära stimulansåtgärder som företagits sedan finanskrisen, i synnerhet programmen med så kallad kvantitativ expansion, där centralbanken genom förvärv av obligationslån från marknaden direkt tillfört likviditet. Nu pågår QE3-programmet, enligt vilket Fed månatligen köper obligationer från marknaden för 85 miljarder dollar.

Planerna var att stödköpen fortsätter tills

Europeiska Centralbanken ECB håller styrräntorna på låg nivå för att stimulera den ekonomiska tillväxten.

USA:s arbetslöshet går under 7 procent. Men redan nu har Feds styrelseledamöter börjat signalera att stödköpens omfattning kan börja minska under de kommande månaderna. Sedan är det ännu oklart hur Fed kommer att göra för att avveckla sina enorma innehav av skuldebrev - centralbankens balansräkning uppgår nu till långt över 3 000 miljarder dollar.

Fedchefen Ben Bernankes mandat går ut i början av 2014. Trots stark kritik från republikanskt håll har Bernanke (med republikansk bakgrund) framgångsrikt fokuserat på att avstyra en långvarig djup depression efter finanskrisen lik den som tog vid efter 1929 års stora krasch. I detta arbete kan Bernanke nog sägas ha lyckats. Frågan är om han ännu villfortsätta en period efter att hans nuvarande mandat gått ut, och om president Obama åter vill utnämna honom. Övriga starka kandidater kan vara till exempel tidigare finansministrarna Larry Summers (som också varit rektor för Harvard) och Timothy Geithner.

För ECB:s del ligger dilemmat längre bort i framtiden, eftersom euroområdet fortfaran de befinner sigi en recession till följd av eurokrisen. Det börjar finnas tecken på att eurokrisen äntligen kanske börjar lätta, även om nya problemländer ännu kan tillkomma (Slovienien utpekas som ett möjligt nytt krisland), och regeringsbildningen i Italien ser mycket bekymmersam ut.

Men i synnerhet om konjunkturutvecklingen i världen i övrigt småningom börjar pekauppåt borde utsikterna småningom börjaljusna ocksåiEuropa. Likväl torde det dröja till nästa år innan ECB kan börja avveckla sina stimulansåtgärder.

Mest radikal har Japans centralbank nu blivit, efter att Shinzo Abes nya regering tillsatt en ny centralbankschef, som har ett tydligt mandat att göra slut på Japans ihärdiga deflation. Japans centralbank har nu som målsättning att fördubbla den likvida penningmängden.

De aviserade åtgärderna har redan fått yenkursen att dala, vilket starkt har välkomnats av den japanska exportindustrin som under de senaste åren haft allt större svårigheter.