Chefsbyte i Pohjola
av Janne Salonen Forum 1996-02, sida 50-51, 22.02.1996
Janne Salonen
Chefsbyte i Pohjol förändrar näringslivets maktstrukturer
VIINANENS HOPP TILL POHJOLA FICK STORA RUBRIKER. MEN DEN EGENTLIGA NYHETEN, SOM FÅR KONSEKVENSER I NÄRINGSLIVET, ÄR OMORGANISERINGEN AV POHJOLAS STYRELS inansminister liro Viinanens avsked från regeringen och övergång till näringslivet som ny Pohjola-chef, efter Yrjö Niskanen, varen stor nyhet irepubliken.
Frågan är dock om inte de därmed förbundna förändringarna i försäkringsbolaget Pohjolas administration, och de därav föranledda förändringarna i näringslivets maktstruktur, egentligen var den viktigaste nyheten i sammanhanget (som förbigicks av de flesta medierna).
Omorganisering av styrelsen
Pohjola-bolagens förvaltningsråd, som beslöt om Viinanens utnämning, beslöt nämligen också om en omorganisering av Pohjolas styrelse, så att den inte som hittills längre skall bestå av den operativa ledningen, utan av ägarnas representanter. Avsikten är också att småningom upplösa det cementerade ägandet i Pohjola, där livförsäkringsbolaget Suomi-Salama, som ingår i Pohjola-gruppen, har ägt 40 procent av makten i Pohjola. Detta har i praktiken givit den operativa ledningen, med nyligen avgångne chefdirektören Yrjö Niskanen i spetsen, även ägarmakten i Pohjola.
Med hänsyn till att Pohjola kan sägas vara en nyckelägare i Ab Finland (största ägare i Repola och därmed i blivande skogsjätten UPM-Kymmene, som i sin tur är största ägare i Nokia, där Pohjola själv är näst störst; dessutom är Pohjola näst störst, efter statsägda Arsenal, i nya Merita-storbanken), så har detta arrangemang inneburit att den finländska kapitalismen har haft en osund kärn (detta har tidigare påpekats i denna tidning, men inte mycket annorstädes). Att detta osunda element förhoppningsvis nu upplöses, kan vara den största och mest positiva nyheten i samband med maktskiftet i Pohjola.
Nye Pohjola-chefen liro Viinanen kommer därför inte att åtnjuta samma kejserliga position som företrädaren Niskanen: likväl kommer Viinanen nog att bli en central makthavare i Finlands näringsliv. Han har också goda förutsättningar att med framgång företräda näringslivet; en stor ekonomisk-politisk erfarenhet,han är välkänd i finanskretsar ute i världen, och både språkkunnig och van att framträda offentligt.
Niskanen tänkte kanske att hans tungviktarposition i näringslivet, med många styrelseuppdrag, skulle förbH intakt (han ärstyrelseordförande i Repola oc tilltänkt dito i nya UPM Kymmene, därtill bl.a. viceordförande i Merita och i Nokia), men detta beror nog i hög grad på vad Viinanen och Pohjolas nya styrelse anser. Viinanen har redan klargjort sitt intresse för Meritas styrelse (Merita är inte minst näststörsta ägare i Pohjola). Niskanens maktposition är nog inte längre vad den har varit.
KOP-ägare i tacksamhetsskuld till Niskanen
Niskanens hittillsvarande maktposition, där han har personligen uppträtt som en slags huvudägare i Ab Finland, må ha varit ett något osunt arrangemang, men det vore orätt att ge Niskanen ett dåligt betyg som Pohjola-chef. Under hans ledning har Pohjola systematiskt avveck FORUM NR 2/9 lat de stora förlustbringande utlandsengagemangen, och rörelsens lönsamhet börjar vara återställd.
Genast i början av sitt chefskap var Niskanen klok nog att vägra medverka i norska försäkringsjätten UNI Storebrands förryckta övertagningsförsök av svenska Skandia, som ändade med katastrof för norrmännen. I tacksamhet är mångåriga Skandia-chefen Björn Wolrath fortfarande medlem i Pohjolas förvaltningsråd.Skandia är en storägare i Pohjola, med nästan tio procent av aktierna, röstmässigt dock betydligt mindre eftersom Skandias innehav mest ligger i röstsvaga B-aktier.
Och åtminstone KOP:s aktieägare har skäl till tacksamhet över att Niskanen var en av dem som genomdrev den stora bankfusionen som skapade Meritastorbanken. Ifall detta inte hade blivit av så är det sannolikt att värdet på en KOP-aktie idag skulle ligga bra nära noll. (FBF-sfären erhöll kanske en viss kompensation genom att Kymmene kanske övervärderades i skogsfusionen mellan Kymmene och UPM).
Niskanens största merit var nog medverkandet i skogsfusionen, där Finland till sist har fått en skogskoncern som är ledande i Europa.
Vad leder upplösandet till?
Ovannämnda skeenden kring Skandia kan ha sin betydelse i framtiden, eftersom upplösandet av korsägandet inom Pohjola nog betyder att den finlindska kapitalismens högborg och därmed också Ab Finland blir sårbarare för fientliga angrepp utifrån. Skandia själv torde vara intresserat av ett närmare ägarsamarbete med Pohjola, och den finländska försäkringsjätten, som är stor i finländska förhållanden, vore enbart en munsbit för kontinentala jättar av typen tyska FORUM NR 2/96
POHJOLA-BOLAGENS ÄGAND dej heltäckande, procenterna anger röstprocenter)
Allianz, franska UAP eller italienska Generali. Sådana manövrer kan vara förknippade, kanske från fransk sida, med ambitioner att kornma åt Nokia, där ju Pohjola är en nyckelägare.
En kombination Skandia-Pohjola vore problematisk ur finländsk synvinkel, eftersom det svenska bolaget vore så dominerande, vilket igen vore otänkbart med tanke på Pohjolas centrala ägarroll i Finlands industri. Annars vore nog Skandia, åtminstone som det har varit under Waolraths ledning, en stabil och pålitilig partner, och Skandia vore också i behov av Pohjola som allierad, eftersom även det svenska bolaget känner sig sårbart gentemot de stora kontinentala konkurrenterna.
En kombination Pohjola-Sampo vore en jämbördig part med Skandia, men detta vore igen nästan otänkbart i Finland med tanke på den dominerande ställningen en sådan jätte skulle ha på hemmaplan hos oss. Om korsägandet inom Pohjola upplöses faller dock argumentet om maktkoncentration bort, eftersom industrin då får ägarmakten inom Pohjola. Från industrins synvinkel blir Pohjola då närmast ett instrument för ägandet, Den stora få dringen i maktstrukturen i Finlands näringsliv med upplösandet av Pohjolakorsägandet är nog att makten i Finlands näringsliv övergår från de finansiella institutionerna till industrikoncCernerna.
Statens privatiseringar
I alla fall kan det vara en god idé för Finlands näringsliv att söka ägarsamarbete över Bottniska viken, med påliligt svenskt kapital av typ Skandia eller Wallenberg (som även det känner sig sårbart). Från finländsk sida är nyckelfrågan förstå + anger ägarandel i Försökringsbolaget Pohjola Källor: Pohjolas årsberättelse 1994, KOP-Unitas fusionsbrosöhyr, UPM-Kymmene fusionsbroschy hur långt man kan lita på ett sådant samarbete i kritiska situationer.
Frågan om det finländska ägandet är en ytterst central nationell angelägenhet. Regeringsmedlemmar (t.ex. statsministern) har aviserat privatisering såsom en finansieringsmodell för stimulansprogram. Då blir det i första hand fråga om värdefulla innehav,såsom kraftkoncernen IVO, eller Tele-koncernen, eftersom de ger mest pengar till statskassan (andra möjligheter är fortsatta realiseringar av innehav i Neste och Enso). Men samtidigt är dessa företag, trots att de är stora och rentav dominerande i Finland, dock rätt små i Europa. och det är lätt hänt — om tillfälle ges — att någon europeisk gigant i branschen (eller varför inte fortfarande statsägda svenska Telia och Vattenfall) kastar lystna blickar på dem. Det värsta för finländska konsumenter och finländsk industri vore nog att utländska statsägda monopolföretag i samma bransch kommer över privatiserade finländska kraftoch telekoncerner. Man kan nog utgå från att t.ex. tyskar och fransmän är ytterst drivna på att bevaka egna nationella intressen, och där kan blåögda finländare lätt komma i kläm, i synnerhet om man naivt sätter alltför stor tilltro till festtal och högtidliga försäkringar i EU-sammanhang. Verkligheten är nog betydligt brutalare.
Problemet är således att hitta nya stabila, i första hand inhemska huvudägare till sådana privatiseringsobjekt (samma problem finns även för Nestes och Ensos del). Nu får vi börja leva med konsekvenserna av att den nationella linjen alltför länge under efterkrigstiden var att utrota inhemska kapitalister som samhällsklass. Därmed uppstår nu risken att våra storföretag alltför lätt blir kolonisationsobjekt för utlandet. €