Corner-kungarnas glanstid förbi, men en ny högkonjunktur kan utlösa våg av fientliga corners

av Janne Salonen Forum 1995-07, sida 10-11, 18.05.1995

Corner-kungarnas glans d förbi, me en ny högkonjunktu kan utlösa våg av

ALENIOUSA CORNER tt fenomen som betecknad 1980-talets boom ute i stor världen var förekomsten av fientliga bud på börsnoterade företag. Buden var fientliga i den betydelsen att högsta ledningen för sådana företag inte var på förhand informerade, eller deras gillande hade inte sökts, varför de kunde förväntas förhålla sig negativt till budet.

Framför allt i Storbritannien uppstod stora konglomerat som specialiserade sig på fientliga bud. I synnerhet lord Hanson och hans företag, numera ett av Storbritanniens största konglomerat, liksom sir Owen Greens BTRkoncern specialiserade sig på detta. Hanson och BTR var typiskt brittiska fenomen. eftersom i Storbritannien även medelstora företag vanligen var börsnoterade (till skillnad från kontinenten), och Hanson och BTR blev specialister på att överta sömniga, väletablerade, medelstora företag och usätta dem för våldsamma rationaliseringar för att driva upp lönsamheten och göra det fientliga övertagandet räntabelt.

Fetare bud

Allt eftersom 1980-talet framskred blev buden allt större. och blev till förstasidesstoff i den finansiella pressen. Några av de största buden misslyckades (t.ex. BTR:s bud på anrika glasöretaget Pilkington), även om lord Hanson undvek att göra felsteg, även hans största bud, på Imperial Tobacco-koncernen, blev framgångsrikt. Aven i USA uppstod fenomenet — något senare än i Storbritannien — men där uppstod snabbt en överhettning, Finansmarknaderna erhöll skrämselhicka av det största fientliga budet hittills, av en grupp investerare som är 1989 förvärvade R J Reynolds 1 tobakskoncernen för 25 miljarder dollar. I den recession som började kort därefter trodde många att budet skulle leda till en katastrof. men så gick det nu inte. Överhettningen i USA uppstod genom att budgivningen där erhöll bränsle från junk bond-marknaden, utvecklad av Michael Milken vid bankirfirman Drexel Burnham Lambert (firman gick i konkurs kort efter att Milken dömts till fängelse och avskedats).

Kerkorian & Chrysler

I USA finansierades budgivningarna av junk bonds, högavkastande obligationer som egentligen var rena riskplaceringar, och takeover-boomen kollapsade i början av 1990-talet genom att även junk bond-marknaden kollapsade. Därefter har takeovers i USA legat ganska nere, tills helt nyligen, då miljardären Kirk Kerkorian gjorde ett bud på Chrysler-motorkoncernen, ett bud som inte ser ut att bli framgångsrikt.

I Norden förekom inte fientliga bud under 1980-talet, utan i stället uppkom fenomenet med fientliga corners, där äventyrliga investerare sökte förvärva kontrollposteriföretagimening att tvinga de “gamla” huvudägarna att lösa ut cornern. T.ex. Wallenbergägda Saab-Scania råkade ut för detta, och löste ut finansmannen Sven-Olof Johansson som hade lyckats bli största ägare i koncernen — varpå Saab-Scania fusionerades med Wallenbergs holdingbolag Investor.

Inhemska milstolpar

Också i Finland uppstod fenomenet med fientliga corners. Det sorgliga fallet SCAB blev banbrytare under ledningav “geniet” Juhani Riikonen, och till sist lyckades SCAB förvärva kon trollen över anrika Tampella-koncernen. En av SCABs operationer var förvärvet av en corner i Helsingfors Aktiebank HAB, vilket ledde till at FBF gjorde ett bud på den lilla affärsbanken, ett av de få exemplen på fientliga bud i Finland.

Beryktade corners blev även Panostajas i Cultor och i Aamulehti, och Metsä-Serlas i Yhtyneet (som ledde till att Yhtyneet Paperitehtaat med KOP-chefen Jaakko Lassilas ledning fusionerades med Rauma-Repola till Repola-koncernen). Aven Yhtyneetcornern var ursprungligen en SCABoperation,

Den mest notoriska cornern var givetvis Pentti JK Kouris och andra finanshajars KOP-finansierade corner i FBF. som ledde till de ökända Kouri-affärerna, vars sviter den nya storbanken fortfarande lider av. Strax efter Kouri-affärerna störtade Finland ner i depressionen och fenomenet corners upphörde åtminstone för en tid, och de flesta äventyrarna som byggde upp dem gick under: SCAB, Panostaja, Taito Tuunanen, kanske även KOP kan fogas till denna sorgliga lista.

Ett märkvärdigt nordiskt efterspel i corner-boomen var norska försäkringskoncernen UNI Storebrands försök att överta svenska försäkringsjätten Skandia. Detta företag misslyckades totalt, trots att norrmännen investerade flera miljarder kronor i det, och resultatet blev att UNI Storebrand själv gick under och måste räddas av norska staten.

Nya friska tag att vänta?

Nu håller en ny högkonjunktur på att mogna ute i världen, och småningom även hos oss: kommer detta att leda till en ny våg av fientliga bud och corners?

Forum nr 7/95

Det kan sägas att fientliga bud åter har börjat förekomma ute i världen. T.ex. det ovannämnda budet på Chrysler kanske är ett tecken på detta, liksom brittiska läkemedelsjätten Glaxos förvärv av kollegan Wellcome nyligen, ett av de största buden någonsin, på över 15 miljarder dollar, varigenom världens största medicinfirma uppstod.

Blir det även i Norden och i Finland en ny våg av fientliga corners, och kanske även av regelrätta fientliga bud, som hos oss var mycket sällsynta under 1980-talet? Det börjar finnas tecken på en sådan utveckling. inte minst genom att spekulationer har börjat komma igång. Bonnier-holdingbolaget Mariebergs förvärv av en stor aktiepost i Aamulehti-koncernen nyligen har tolkats som ett led ien strävan att förvärva bela mediakoncernen (bl.a. utgivare av Aamulehti. Iltalehti och Kauppalehti). Svenska affärstidningen Affärsvärlden spekulerade nyligen i ett eventuellt bud på Nokia från utländsk sida, och Dagens Industri har spekulerat kring att Skandia vore intresserat av att ge ett bud på Pohjola-koncernen.

Corners kräver kapital

Många saker har dock förändrats sedan 1980-talet: knappast någon bank är längre särskilt intresserad av att finansiera fientliga corners från äventyrares sida, efter de senaste årens bankkrascher. De mest äventyrliga bankerna har helt enkelt gått under, och de som är kvar är betydligt försiktigare.

Därmed kommer endast välkapitaliserade spekulanter att kunna komma ifråga som förvärvare av corners. Och sådana har redan börjat

Forum nr 7/95

Taito Tuunanen var en av de synliga aktörerna under kasinoåren med en offensiv och snabbrörlig aktiepolitik.

förekomma: t.ex. ovannämnda posten i Aamulehti, eller norska Akers förvärv av en betydande post i Partek (som delvis dock var en följd av kraschen på byggmarknaden).

Attraktiva finska företag

Det kan nog bli aktuellt med regelrätta bud på finländska företag, i synnerhet från stora utländska företags sida. Faktum är att finländska industriföretag nuförtiden i regel är mycket välskötta och välfokuserade, och många av dem skulle passa bra in i utländska storföretags verksamhetsportföljer.

Affärsvärlden nämner tyska Siemens och franska Alcatel som möjliga spekulanter på Nokia: Siemens har dock ett lukrativt samarbete med Motorola inom mobiltelefonin, och dessutom har fientliga bud åtminstone förut helt enkelt inte varit den tyska metoden att göra affärer.

Nokia vs Alcatel

Annorlunda kan det förhålla sig med Alcatel, där franska staten i nödfall ställer upp som finansiär — Alcatel saknar emellertid en verksam ledning för tillfället. Företaget är dock svagt representerat inom mobiltelefonin och befinner sig i något av en kris, och den som utses till chef kommer att ha en stark press på sig att snabbt visa lejonklon. I så fall är det kanske tänkbart att Alcatel kastar ett öga på Nokia: men ett framgångsrikt bud på Nokia skulle förutsätta en ordentlig överkurs för att Nokias ägare skall vara villiga att avstå från sina högintressanta aktier, kanske i storleksordningen 250 mark per aktie.

Ett sådant bud skulle kosta Alcatel 18 miljarder dollar, vilket vore et megabud även internationellt, och det är mycket osannolikt att ens Alcatel, den enda möjliga spekulanten med resurser därtill, skulle ta en sådan risk. Och det är nog lönlöst att bjuda ut papper i Alcatel som vederlag — Nokias aktieägare har inget intresse av att byta ut sina egna högintressanta aktier till ointressanta Alcatel-papper. Så ett bud på Nokia är ytterst osannolikt: däremot är det nog tänkbart att någon utländsk elektronikkoncern funderar på att köpa en corner i Nokia, även om det är osäkert om någon spekulant skulle kunna vinna något därmed.

Pohjola tung bit

Dagens Industris spekulation på Skandia-bud på Pohjola är lika osannolik: Pohjolas ägande är starkt koncentrerat, och eftersom Pohjola har en nyckelposition i finländskt näringsliv har de finländska institutionella storägarna inget intresse av att överlåta kontrollen av denna till Skandia.

En omständighet som dock betyder att fientliga bud och corners blir mera sannolika är att en så stor del av ägandet i finländska storföretag numera är iutländska händer. De utländska placerarna är ute efter en god avkastning och har nog ingen lojalitet gentemot de finländska företagsledningarna, och är därmed sannolika säljare ifall lockande anbud uppenbarar sig.

Mest sannolika objekt för sådana bud är i så fall våra numera mycket välskötta koncerner i metall- eller skogsbranschen. I någon mån kan nog fenomenet fientliga corners och bud förväntas återuppstå under de närmaste 2-3 åren, medan den nuvarande högkonjunkturen kulminerar. 11