Corona och Finland
av Kaj Arnö Forum 2021-04, sida 25, 06.05.2021
Hur tänker man riktigt i Finland kring det här med corona? Jag begriper mig inte längre på mitt eget land. Det är första gången jag tänker så. Jag har snart bott 20 år i Tyskland, men inte känt mig främmande för hur fosterlandet utvecklats. Jag rör mig i Finland många gånger per år, så det att Finland är mer invandrartätt än för 20 år sedan, det är förvisso en skillnad, men det har ju inte kommit plötsligt.
[caption id=“attachment_8706” align=“alignright” width=“174”]
Kaj Arnö hanterar politiska trauman genom att grubbla över samhällets uppgifter.[/caption]
Länge var corona och Finland på många sätt förutsägbart. Man håller mer avstånd i Finland än i många andra länder. Man är lutheranskt laglydig. Man har högt utvecklad hälsovård. Man tar hand om varandra. Att detta ledde till att Finland till en början klarade sig väl, var inte förvånande.
Inte heller var det förvånande att den nya regeringen klarat sig väl, publicitetsmässigt. Vilken regering man än har, sätter folk ganska mycket tillit till den i kristider. Att Finlands regering bygger på logik och inte populism, jadå, det var väntat. Att rentav Sannfinländarna till en början inte protesterade kändes på något vis hemvant och tryggt.
Förstås, efter ett drygt år av pandemi är folk trötta. Inte heller i Tyskland är alla hundraprocentigt nöjda med Angela Merkel eller Jens Spahn, så att det käbblas lite om regeringen Sanna Marins insatser är därför bara naturligt.
Men i maj 2020 kom den första coronaobservationen jag inte kunde förstå mig på. Folk bar inte munskydd! Jag blev insläppt i Finland för första gången sedan januari. Flygplatsen i München var öde. Inget direktflyg fanns, utan det var mellanlandning i Frankfurt. Att ta sig från München till Helsingfors var ett enormt äventyr! Men när man kom fram, såg gatubilden normal ut.
Nyland hade varit isolerat. Corona var på allas läppar. Men jag var den enda i bussen som bar munskydd. I butiken i Nagu var jag också den enda med mask. Ingen ville leka med Corona-Kaj, vad träffar beträffar var folk försiktiga. Folk tog sitt ansvar. Men munskydden då? Varför körde folk inte med masker sedan i fjol somras? I München har alla burit masker i allmänna kommunikationsmedel och butiker, åtminstone sedan början av april 2020. En del har knotat, men i över ett år har det varit sällsynt med omaskerade ansikten.
Varför litar man inte på vetenskapen? Varför lyder man inte överheten? Jag trodde Finland var ett land där man gör så.
Fast forward till ett besök i Finland i mars 2021. Pressen världen över är hysterisk, så även i Finland. Resande ska försvåras! Svårbegripliga regler. Så långt förståeligt. Jag hänger med ända tills jag landar på flygplatsen. Två köer, en för dem med negativt covidtest, en för dem utan. Jag visste att jag kunde låta mig testas vid gränsen, så jag gick i kön för dem utan. Första frågan: Jaha, du har inget covidtest. Min tanke: Oj, borde jag ändå ha haft det? Tur att jag servilt valt att tala finska, kanske jag ännu kan förklara bort mig.
Andra frågan: Och du vill alltså inte testa dig? Då behöver du fylla i det här. Jag gapade! Förstås vill jag testa mig! Varför skulle jag inte? Personalens svar: Det är fint om du låter dig testas! Men du får givetvis vägra.
Ridå. “Det är fint om du låter bli att mörda folk. Men du får givetvis vägra.”
Här tar min förståelse för Finland slut. Ja, jag uppskattar att vi har en grundlag. Ja, medborgerliga fri- och rättigheter är grundläggande. Men räcker det inte, typ, att vi har en grundlagsenlig rätt att resa in och ut ur landet? Det kan väl inte finnas någon rimlig mänsklig rättighet att vägra låta sig testas vid inresa? Det kan väl inte finnas någon rimlig mänsklig grundrättighet att åka allmänna kommunikationsmedel utan en FFP2-mask i nyllet?
Land ska med lag byggas. Och när vi kämpar mot en pandemi så ska vi lita på vetenskapen. Jag hade trott att Finland var bra på att avväga mänskliga grundrättigheter med de uppoffringar rationellt vetenskapligt handlande kräver av oss. Men så verkar ej vara fallet.
Påföljden blev att Finland för första gången låg risigt till. Tursamt nog avslutade jag min affärsresa i Finland med fyra dagars far-och-son-skidning i Lappland, inklusive negativt covidtest. Lappland klassas av Robert-Koch-Institut (tyska THL) som icke-riskområde, så jag fick repatrieras till Tyskland utan tvångskarantän.
Annat hade det varit om jag vistats över 24 timmar i huvudstadsregionen. Högriskområde så det förslår. Jag begriper mig inte längre på Finland!