Dags att tänka om i redovisningen?
av Erkki Olin Forum 1988-11, sida 17, 16.06.1988
Dags att tänka om
Erkki Oli i redovisningen?
Bokslutet skall återspegla företagets verksamhet på ett mångdimensionellt sätt. Det går inte att beskriva resultatet av verksamheten enbart som årets vinst eller förlust. Bokföringskonventionerna, som t ex försiktighetsprincipen, är konstlade begrepp. Detsamma gäller planmässiga avskrivningar och allmänna reserveringar. De’har ingenting att göra med den verklighet som bokslutet skall beskriva. Såhär resonerar Jyväskylä-professorn Pertti Kettunen, nyligen återkommen från en konferens i Nizza för redovisningsexperte anordnad av European Accountancy Association.
står i bjärt kontrast till tankar som plä derats för inom revisorskåren — d vs att den bokföringsmässiga vinsten skall läggas till grund för bedömningen av företagets ”verkliga” resultat. Det kan enligt förespråkarna ske efter att skatterna beräknats avskilt från bokslutet.
Kettunen vill uttala sig om vad det i praktiken gäller vid en bedömning av resultatoch balansräkningens olika poster — vad som egentligen finns på bottnen när allt kommer omkring, som han säger.
I bokföringssammanhang finns det fö närvarande en del konstlade begrepp och egendomliga vändningar, som inte har någonting med den företagsekonomiska verkigheten att göra. Var dessa regelsamlingar har sitt egentliga ursprung, är det ingen som riktigt vet. Uppvisad årsvinst har inte haft någon betydelse för beslutsfattare och analytiker. Likväl har systemen fungerat bra, företagen unnat drivas effektivt och verksamhetens räntabilitet uppskattas. Har man hittills klarat sig utan den ”verkliga” vinsten, så skail det väl gå i framtiden, oavsett vilken förträffig sifferexercis som råkar ligga bakom det illtänkta nya vinstbegreppet. Vinstbegrepp har ju diskuterats i alla tider i pedagogiskt syfte. Låt det förbli vid detta och låt den bokföringsmässiga vinsten verka som en balanserande post.
Psenoa Pertti Kettunens uppfattnin ”Underliga” reserver
Det finska systemet för bildandet av olika slags reserver är också ett underligt påfund, tycker Kettunen. Försiktighetsprincipen kallar han ett spöke som har till uppgift att ge legitimitet åt de mest inkonsekventa åtgärder.
Vad finns det egentligen för reell grund i dylika principer eller konventioner, som de också kallas, frågar sig Kettunen. Dem vill han att bokföringen skall skaka av sig för gott, men medger samtidigt att det inte är så lätt på grund av den brist på teoretisk stringens i begreppsapparaturen som nu råder på området i de tongivande länderna.
FÖRUN, 11/1988
Trots att man i Finland gått ed på att hålla fast vid utgifts- och inkomstteorin, dyker det till Kettunens förtret upp åsikter om behovet av tillgångars omvärderingar. Kettunen anser att själva utgifts- och inkomstteorin är en utmärkt teori — mycket bättre än en sådan som bygger på tillgångars förändrad värden. Det är synd, tycker han, att det flikats in värderingsbegrepp i bokföringslagen, som borde vara renodlad. Man vill hålla reda på värden istället för penningströmmar, och det är förkastligt i alla avseenden.
Professor Pertti Kettunen
Avskrivningar en ”våldnad”
De planmässiga avskrivningarna är också en våldnad från en svunnen tid som åter tagits till nåder. Kettunen ser ingen teoretiskt befogad grund i ett sådant förfarande.
I bokslutet skall uppgifter pejlas från olika nivåer. Dethär har man glömt i Finland. Det är bara rent tekniska lösningar som intresserar — hur vinsten skall räknas ut och hur avskrivningarna skall behandlas.
Två väsentliga frågor som helt försummats är bokslutsinformationen på samhällelig nivå och bokslutet som företagsledningens instrument.
Den samhälleliga nivån utgör en form av kontroll som måste finnas. Det behövs regler för åstadkommande av tillräcklig sam Text stämmighet i företagsvärlden så att verksamheten löper och ett förhållande baserat på förtroende kan upprätthållas mellan sjävständiga ekonomiska enheter.
För detta behövs specifika uppgifter om företagen som ger garantier, t ex uppgifter om solvens och låneåterbetalningsförmåga.
Bokslu imagebyggare
Den andra bortglömda nivån är bokslutet Som verktyg för påverkning av yttervärlden, verksamhetsmiljön. Genom bokslutsinformationen kan ledningen också bygga upp företagets anseende. Det här är bl a viktigt för att penningmarknaderna nu fungerar helt annorlunda än tidigare.
Förut var det förhållandet till banken som avgjorde ett företags vara eller inte vara.
Vi går mot integration i Europa. Föreagen riktar emissionerna i allt större grad till allmänheten, vilket för med sig krav på ikformighet och på en bokslutspraxis med enkel och redig grund. Invecklade teorier år nog då stryka på foten. En teori, som baserar sig på penningströnmar, kommer att vinna terräng, tror Kettunen.
Avskrivningar är någonting som företagsedningen skall kunna påverka. Enligt honom ligger det något mycket verklighetsrämmande i de avskrivningsförfaranden som dykt upp på sistone. Vill samhället på något sätt i avskrivningsväg kontrollera förejaget, så må det vara tillåtet med vissa astställda regler.
Vems regler?
Det finns alltid grupper som vill ha ett finger med i spelet om företagens bokslut. Revisorskåren vill lydigt följa internationella regler, vilket kan ha sina ekonomiska fördelar. Det blir tilläggsuppdrag med extra bokslutsgöra. Gäller frågan ett emissionsprospekt, är det klart att kapitalmarknadsinstitutlonernas föreskrifter bör följas. Men då internationella bokslut baserade på regelsamlingar, som delvis uppfattas som provisoriska, pådyvlas de finska företagen som kutym, är det mången som frågar sig vad det kan tjäna till.
Också skattemyndigheterna har sin uppfattning I frågan, och så kommer naturligtvis företagens egna branschorganisationer med sina intressen. På dethär följer en begreppsförvirring som det inte är lätt att nålia freda på, suckar Kettunen.
Vid tidpunkten för bokföringslagens och näringsskattelagens = ikraftträdande på 60-talet, var det egentligen av en ren slump Som statsmaktens och företagens intressen likriktades. Ekonomisk tillväxt var då lösenordet, vilket gjorde att staten premierade snabbt expanderande företag genom frikostiga avskrivningsrätter. Då det också råkade finnas en lämplig bokföringsteori till hands, kunde för en gångs skull forskningens rön inverka direkt på lagstiftningen. Det var en unik situation, inte bara för Finland, utan även internationellt sett, påpekar Kettunen. L 17