Danmark och EG
av Sigyn Alenius Forum 1986-02, sida 10-11, 06.02.1986
Fäller -omröstninge danska regeringen?
Säg ordet EG — och alla danska sammanhang faller strax i två bitar. Regeringen är mot socialdemokraterna. LO är splittrat. Det är det socialdemokratiska partiet också. Danmark är delat när det gäller Europasamarbetet. Danskarna vill vara med och bestämma. Men de vill inte, för att uppnå den rätten, avstå ens den minsta bit av ege självbestämmande.
ed sin väldiga utrikeshandel — exM porten motsvarar 37 procent av BNP och importen just nu ännu mera — är Danmark naturligtvis intresserat av en stor fri europeisk marknad, nämligen kärnan i det omtvistade EG-paketet. Näringslivet i Danmark har sedan 1973, när Danmark inträdde i EG, helt och hållet inställt sig på Europamarknaden. Det har lantbruket också. På ledarnivå är majoriteten i landet — ekonomiskt och politiskt — helt klart EG-vänd. Varför då allt detta motstånd? Danmark är det enda landet i EG som har en organiserad motståndsrörelse och ideliga opinions 1 pejlingar med flera nej än ja till EG. Till detta kom i januari folketingets nej till EG:s reformförslag. Meningen med det är att effektivera samarbetet.
Soc dem: bra som det är Danskarna är inte internationlister, sade Ivar Nergaard som har varit den socialdemokratiska oppositionens talesman för nej till regeringens föslag att godkänna EGreformpaketet. Att danskarna deltar i Europasamarbetet är en fråga om pengar.
— Det får de utan reformer, menar Nargaard.
EG fungerar. enligt hans uppfattning. bra som det är.
Västtyska Bundestags socialdemokratiska talesman Carsten Voigth, som var i Köpenhamn för att påverka partikollegerna (men misslyckades), förklarade danskarnas motstånd på gräsrotsnivå — De bor i ett litet land. Avstånden till myndigheterna är alltid korta i Danmark. Har man ett problem kan man lätt få kontakt med myndigheterna och till och med med ministrarna om det visar sig nödvändigt. Det är svårt att avstå från en sådan genomförd närdemokrati.
211986 FRUN,
Danmark inträdde i EG 1973. Nu är EG-samarbetet i blåsväder. Bilden är trån toppmötet i Bryssel för ett år sedan — längst till höger Poul Schläter.
Som en EG-motståndare sade här om dagen — Skall vi låta de stora börja bestämma och förvandla vårt eget folketing till ett slags underordnad länsstyrelse?
Vill vara nordbor
Också det nordiska argumentet har dragits fram i kampen om reformpaketet. Danskarna ser sig själva som nordbor mera och helire än som européer. Att det nordiska samarbetet sedan i praktiken är mera symboliskt än operativt hindrar inte att man plockar fram korsflaggorna för att vifta bort det europeiska superstatsspöket. Danskarna gillar det nordiska. Att de valde EG hänger först och främst ihop med lantbruket som producerar tre gånger så mycket mat som nationen själv kan äta upp. Två tredjedelar skall exporteras. Norden vill inte köpa det — EG vill men danskarna lämnade nog en bit av sitt hjärta kvar norr när de 1972 valde samarbetet söderut,
Ett effektiverat EG-samarbete innebär också en kollision mellan två danska huvudintressen: Behovet av en stor, öppen Europamarknad med de övergripande regler, som en sådan kräver, kontra ett litet lands alltid särskilt starka behov att hävda sig självt.
Paketets kärna är en flexibilisering av beslutsprocessen i EG:s ministerråd på det handelspolitiska området. Det skall bli lättare än det hittills har varit att knäcka de enskilda EG-medlemmarnas protektionistiska tilltag. Varje land har idag vetorätt ner till minsta detalj — reformen inför nu kvalificerade majoritetsbeslut i särskilda avgöranden som gäller den helt fria inre EG-marknaden.
Det har danskarna i princip ingenting emot. Som pris för den viktiga frihandeln kan de acceptera att röstas ned någon gång. Och de har krävt — och fått — en för dem viktig rätt att göra upp och följa egna regler för miljö och arbetarskydd där Danmark har strängare bestämmelser än de andra.
Ökade befogenheter Sitt nej till paketet i folketinget bygger den danska socialdemokratiska oppositionen på motstånd mot parlamentets ökade befogenheter som också ingår i paketet. De särskilt integreringsvänliga staterna, först och främst Italien, vill att parlamentet, som idag närmast har en symbolisk funktion, med tiden skall få ett riktigt parlaments uppgifter med bl a lagstiftande och kontrollerande mandat.
Det har sina orsaker: I de stora europeiska länderna sköts EG-politiken någorlunda
FÖRUN, 2/198 ostört av regeringarna som i allmänhet är majoritetsregeringar. Oppositionspartierna har därmed få eller inga chanser att få fram sina synpunkter i Bryssel. Med ökade befogenheter till Europaparlamentet räknar de med att få en långt bättre chans att påverka EG-utvecklingen.
I Danmark är förhållandet diametralt motsatt. Regeringarna | Danmark är nästan alltid minoritetsregeringar. Partierna har därför kommit överens om ett finmaskigt kontrollnät. Varken de borgerliga eller socialdemokraterna har nämligen lust att ställas inför ett läge där en minoritetsregerings företrädare efter ett EG-ministerrådsmöte kommer hem till Köpenhamn med av rådet fattade beslut (besluten i ministerrådet är definitiva d v s av lagstiftande karaktär) som sedan visar sig sakna täckning i folketinget.
Ivar Nergaard är soc dem-oppositionens talesman för nej till EG-reformpaketet.
Utskott förlorar kompetens
Kontrollsystemet består i ett så kallat marknadsutskott vars sammansättning är densamma som folketingets. Ett sådant utskott finns inte i något annat EG-and. Ingen dansk regeringsledamot reser någonsin till ett EG-ministerrådsmöte utan att av marknadsutskottet ha fått ett in i minsta detalj utarbetat mandat. Ifall ministerrådet i sina överläggningar går längre än det mandat som den danska rådsmedlemmen har fått med sig avbryts mötet. Den danska ministern åker hem — i lättare fall tillgriper han en telefon — och får sitt mandat utvidgat, eller också säger den danska rådsmedlemmen nej. Vetot vilar i ministerrådet.
Överför man nu ny kompetens till parlamentet så betyder det att motsvarande kompetens fråntas marknadsutskottet och folketinget. Och det motsätter sig de danska socialdemokraterna.
Parlamentiets ökade befogenheter består i att parlamentet nu får två konsultationer när det gäller viktiga beslut mot hittills en enda. Dessutom inför man krav på enstämmighet i ministerrådet för att kullkasta ett nej från parlamentet. Statsminister Poul Schiläter betecknar reformen som endas ”kosmetisk" -— vetorätten fortbestår ju, men socialdemokraterna är rädda för möjligheter till missbruk som kunde inkräkta på vetorätten.
Centern nervös
Det centierliberala partiet Radikale som — förutom hela vänstern — också röstade nej till reformen i folketinget bygger sitt motstånd på en helt annan sak. I reformen ingår nämligen också förslaget att de hittills frivilliga utrikespolitiska - konsultationerna mellan EG-staterna i framtiden skall bli obligatoriska. Danmark har krävt — och fått infört i protokollet — att motsvarande utrikespolitiska konsultationer på nordiskt plan kan fortsätta som hittills. Därmed är regeringen nöjd och socialdemokraterna har också dragit sina invändningar tillbaka på den punkten. Men partiet Radikale är fortfarande nervöst för att det nordiska samarbetet skall komma i kläm.
Folkomröstning
Folketingets nej har statsministern inte önskat göra till en kabinettsfråga. Men som på sin tid de Gaulle i Frankrike har Schlöter överlämnat ett avgörande som han inte lyckats få igenom i parlamentet till väljarna direkt. Det blir folkomröstning om EG-paketet denna månad — möjligen först i början av mars.
Kampanjen är redan i full gång. Regeringspartierna understryker att ett nej till reformpaketet i själva verket, genom de konsekvenser det medför, är ett nej till hela EGsamarbetet. Det tillbakavisar socialdemokraterna som ”skräckpropaganda" Nej till reformen, men fortsatt ja till Europa, är deras ståndpunkt.
Utgången av omröstningen är omöjlig att förutse i detta nu. Många opinionspejlingar under de senaste åren har redovisat majoritet mot EG. Den allra senaste, som gjordes efter folketingets nej och beslutet om folkomröstning, visar emellertid på nytt ett ja. År 1972 röstade 63 procent ja till EG. Statsministern tror att största delen av ja-sägarna möter upp igen när det nu är allvar och inte bara en fråga om att i en galluppundersökning visa sig stark nog att vara i opposition.
Schlöter spelar ett högt spel med denna folkomröstning. Ett nej skulle vara en enorm prestigeförlust för honom. Fast statsministern på förhand har sagt att saken inte är en kabinettsfråga kan regeringen tvingas avgå
Ett nej skulle också vara besvärligt för EG som har kämpat hårt för en reform och uppnått en kompromiss som de elva andra anser rimlig. Utan enstämmighet kan reformen inte, enligt nu rådande regler, inte träda i kraft.
Bryssel väntar på danskarnas ja. EGordföranden (just nu Holland) talar annars om ett samarbete utan Danmark.
Sigyn Alenius 11
