Danska regeringen skakar i byxorna inför kärnkraften
av Sigyn Alenius Forum 1976-12, sida 29-30, 25.08.1976
Taggar: Orter: Danmark Teman: kärnkraft
FORUM 12 - 76
Danska regeringen skakar i byxorna inför kärnkraften
Danska folketinget skulle på en extrasession de första dagarna i september avgöra om landet vill ha kärnkraft. I sista stund har nu regeringen avfört kärnkraftsfrågan från extrasessionens dagordning. Motiveringen är de standardiserade: ”för att få ytterligare upp lysningar”.
Danmark har inga a-kraftverk ännu. Miljövårdsmyndigheterna har utpekat flera platser där kärnkraftverk kunde placeras. I folketinget finns en klar majoritet för saken. Men om oppositionen i folketinget blir tillräckligt stor — enligt grundlagen krävs underskrifter av en tredjedel av tingsmedlemmarna eller 60 namn — så leder det till folkomröstning.
I kärnkraftfrågan går skiljelinjen i folketinget grovt sagt så, att de borgerliga röstar ja, yttervänstern röstar nej och socialdemokraterna är delade så at dessas vänsterflygel håller med motstån- darna. Av de borgerliga partierna är Radikale (vars ståndpunkter traditionellt alltid pendlar mellan borgerliga och socialdemokratiska) delat, men partiets massa är kärnkraftsmotståndare.
Det har för varje år gått alltmera politik och folkstämning i kärnkraftsdebatten i
Danmark. Känsloargument — en allmän motvilja, rädsla för risker, miljöhänsyn — spelar i dag lika kraftigt in som politiska och ekonomiska synpunkter. USA-kärnkraftprofessorn — Rasmussen, vars a-kraftpositiva ståndpunkter så ofta har citerats i den internationella debatten, har i egen person uppträtt i det danska folketinget i vår där han besköts med frågor av “anhängare och motståndare en hel dag till ackompanjemang av mumlande, jublande och morrande publikläktare, alltefter frågornas art. Det gav stora tidnings- och TVreportage men inget avgörande av själva saken. Efter ”förhöret” uppsköt socialdemokratiska statsministern Anker Jörgensen ännu en gång avgörandet till folketingets extramöte den 5 september. För att ytterligare i sista stund avföra frågan från dagordningen.
Bakgrunden till debatten är — natur Frågan har nu blivit en politiskt så het potatis att beslutet ännu en gång uppskjuts på obestämd tid. Inte heller denna regering vågar alltså ta ståndpunkt trots att majoriteten av politikerna och ekonomerna ger grönt ljus.
ligtvis — Danmarks energiförsörjning, den därmed förbundna politiken, ekonomin, och i det sammanhanget inte minst valutaläget. Oljeimporten — 16 miljoner ton i dag — ansvarar för lejonparten av landets sedan åratal konstant växande bytesunderskott. Jämte japanerna är danskarna västvärldens per inbyggare största oljeimportörer. Bägge staterna högt industrialiserade och har ett kallt (uppvärmningskrävande) klimat. Av den danska oljeimporten går hälften till uppvärmning, andra hälften till industri och transport. Tills oljekrisen 1973/74 ruskade upp både danskar och andra, som hade invaggat sig i drömmar om aldrig sinande källor av billig energi från underdånigt levererande arabstater, hade Danmark en enda form för energipolitik: köpa energin så billigt som möjligt = olja. Vänd 30
FORUM 12: 76
Praktiskt taget hela landets energiproduktion vilar därför i dag på olja (se tabellen).
Danmarks energikonsumtion i miljoner ton olje-ekvivalenter (Mtoc 1965. Totalkonsumtion vara 9,4 olj 3,0 kol och kok 0,5 inhemskt bränsle (brunkol och torv 0,0 vattenkraf 0,4 importerad el-kraf 13,3 Mtoc 1974 Totalkonsumtion 18,4 Mtoc, vara 16,1 olj 2,3 kol och kok 0,0 inhemskt bränsle 0,0 vattenkraf 0,0 importerad el-kraft
Både ekonomiskt och politiskt var detta läge efter oljekrisen ohållbart, Oljeut «gifterna belastar i dag valutabalanse hårdare än någon annan import. Politiskt önskar Danmark inte mera utsätta sig för den osäkerhet som följde med att arabstaterna under oljekrisen satt 1910-14 193 danskarna på sin svarta lista som följd av Danmarks traditionellt Israelvänliga politik. Från att ha varit primärt en fråga om pengar är energipolitiken i dag lika mycket en fråga om att trygga försörjningen.
Med den utveckling som har skett inom enertgiförsörjningen de senaste åren betyder det för Danmark en möjlig fördelning av energiförsörjningen på olja, kärnkraft, gas, sol och vind, jordvärme, vågsvall och andra potentiella källor. Kärnkraften kommer som tvåa efter oljan. 2
Det forskas i sol och blåst — denna sommars i det närmaste konstanta solsken har gett solvärmeteknologerna stimulans. Blåst om vintrarna har Danmark alltid. Jordvärme sysslat en grupp forskare likaledes med för att skapa det önskade = olje-alternativet. — Vågsvallet likaså — men alla dessa områden är trots allt framtidsmusik: aggregaten är på experimentstadiet. Gas har i räntabla mängder än så länge inte hittats i danska borrhål, och ledningar är dyra. Kärnkraft däremot är praktiskt känt, aggregaten finns, andra länder har på danskarnas vägnar klarat undan lärospånen. Bara att ta för sig av deras erfarenhetsförråd. Röstar folketinget i september ja till saken så köper Danmark aggregaten rubb och stubb i ut 1950 196 landet, nyckelklara. De danska elverkens sammanslutning har anmält intresse. Bara att få politiskt grönt ljus. Den omröstning vid extrasessionen på Christiansborg, som nu i sista minuten inhiberats, hade redan hunnit sätta i gång en stor apparat. Inte olikt kapplöpningen inför folkomröstningen om EG sommaren och hösten 1972 har två rivaliserande riksorganisationer bildats, en för kärnkraft och en mot. De har kört var sitt lopp, pengar samlar de själva — för staten är neutralitet hederssak. Att regeringen har sin ståndpunkt utformad — som ett klart lagförslag om införande av kärnkraft och en sk energiplan på framtidssikt — är i och för sig en annan sak. Varje regering har ju sin givna rätt att föra den politik som den finner riktig. Regeringens program omfattar ett första kärnkraftverk 1985 och därefter fem till, så att summa sex kan vara i bruk år 2000.
Bränslet — uran — skulle i första hand importeras, men på längre sikt har Grönland uran i tillräckliga mängder för en hel del år framåt. Brytning har inte tidigare ansetts räntabel. Efter oljekrisen har de relativa värdena förskjutits och brytnings- och transportkostnaderna blivit lägre. Anrikningen — man räknar med att välja lättvattenreaktorstypen — skulle kunna ske i USA. Avfallsfrågan, som har spelat en stor roll i debatten, har just nu skjutits något i bakgrunden, efter att Sverige har föreslagit en gemensam nordisk avfallsplombering i ett svenskt urberg. 23—25 kärnkraftsverk skall delta i det svenska projektet om det ska kunna genomföras — kommer hela Norden med så närmar sig projektet det praktiskt möjliga, räknar man i Danmark.
Kvar är sen ekonomin. Exakta kostnader för kärnkraft i Danmark är omöjliga att beräkna. Regeringens överslag går ut på en investering av 25 miljarder danska kronor (16,5 miljarder i mark) de första tio åren, intill 1985, och ytterligare 17 miljarder (11,5 miljarder mark) åren 1983 till 1995. En väldig investering — den största man någonsin har vare sig föreslagit eller gjort. Som jämförelse kan nämnas att Storabältsbron inte ens kommer upp till hälften av det första decenniets 25 miljarder. Summan motsvarar 4—5 procent av landets totalinvesteringar per år och 1 procent av BNP i dag.
Direkta besparingar skulle kärnkraften inte medföra. Värdet skulle ligga i en större politisk oavhängighet för energisektorn och en långt mindre belastning av bytesbalansen.
Sigyn Alenius