Datacity
av Peter Nordling Forum 1986-10, sida 16, 05.06.1986
Datacit föder företa Åbo får en egen teknologiby, Datacity. Byggnadsarbetet pågår redan och det första skedet av projektet beräknas stå klart om ett år. Projektet ger ortens högskolor och elektronikindustri nya utrymmen för forskning och utveckling — en verksam het som förväntas leda til såsom Lohja, Nokia, Raision Tehtaat,
Talaste, Wallac och Wärtsilä, Åbo Akademi, Turun yliopisto och Turun Kauppakorkeakoulu samt stiftelserna som stöder högskolorna. Dessutom grundades nyligen Stiftelsen för Ny Teknologi för att backa upp Datacity.
Datacity blir inte en teknologiby i egentlig bemärkelse. Principen är den samma men all verksamhet finns under samma tak i en byggnad på totalt ca 60 000 m? invid Kuppis järnvägsstation förutsatt att hela projektet förverkligas. Byggnaden blir helt klar först nästa decennium.
Högskolornas andel i byggnaden blir drygt 4 000 m? och det är ungefär den arealen som väntas bli klar till nästa sommar. Resten av utrymmena reserveras för industrin. | Datacity placerar Åbo Akademi sin institution för databehandling, en del av undervisningen i reglerteknik och den del av företagsekonomin som ägnar sig åt datorstödda beslutsprocesser och Turun kauppakorkeakoulu placerar motsvarande verksamhet där. Turun yliopisto flyttar ut institutionerna för — informationsbehandling och elektronik.
Meningen är att verksamheten främst skall rinrikta sig på forskning och utveckling inom högteknologin. Och det torde det finnas både behov av och intresse för i Åboresionen. Ca 60 procent av landets totala antal arbetsplatser i elektronikbranschen finns nämligen i Åboregionen.
Bs projektet står en rad företag
Resurser för utveckling För industrins del väntas Datacity innebära större resurser för utvecklingsarbetet. Det gäller såväl andliga som materiella. Caj-Gunnar Lindström, rektor för Åbo Akademi berättar att traktens elektronikindustri behöver 150 nya elektronikingenjörer per år för att klara sitt utvecklingsarbete. — Det behovet klarar högskolorna helt enkelt inte av att tillgodose, konstaterar han. T ex till Kemisk tekniska fakulteten (som utbildar diplomingenjörer) vid Åbo Akademi tas årligen in 70 studenter av vilka ytterst få specialiserar sig på elektronik. Merparten väljer utbildning för processindustrin. Och det betyder att högskolorna i Åbo kunnat er 1 nya högteknologiföretag.
bjuda väldigt liten hjälp.
Så kunde det ha varit också i fortsättningen om inte byggnadsbyrån J Lundén planerat och lyckats intressera parterna för samarbetsprojektet Datacity där industri och högskolor kommer att leva i symbios med varandera.
— I praktiken betyder det att industrierna får hjälp med utvecklingsarbett och att högskolorna får forskningsprojekt. Dessutom får högskolorna moderna tilläggsutrymmen för datateknik som inte hade gått att uppbringa i de egna byggnaderna, framhåller Lindström.
Enligt honom väntar man sig också att forsknings- och utvecklingsarbetet skall leda till ett betydande antal avknoppningar i form av nya företag. Lindström tror att Datacity skall ha utrymmen också för avknoppningarna. Här är den närmaste förebilden det lundensiska !deonprojektet.
300 miljoners projekt
Totalt beräknas uppförandet av Datacity kosta mellan 300 Mmk. Till detta kommer sedan de årliga utgifterna för verksamheten.
Tillsvidare ägs allt av byggnadsentreprenören. Men avsikten är att högskolornas stiftelser skall köpa de utrymmen som högskolorna kommer att disponera. Industrierna köper sina utrymmen.
Stiftelsen för Ny Teknologi har som främsta uppgift att stöda utvecklingsarbetet. Men tanken är att den också skall fungera som ett slags idéspruta. Vidare tar stiftelsen ställning till vilka företag och projekt som beviljas tillträde till Datacity. Meningen är att industrin står för en betydande del av finansieringen. Men enligt Lindström är det möjligt att få in en del statsfinansiering.
— Speciellt genom forskningsverksamheten finns det möjligheter att finansiera projekt med existerande forskningsresurser, säger han, Här spelar dock sekretessproblemen en avgörande roll. Högskoleforskningen förutsetts vara offentlig. Men detta skall enligt Lindström inte hindra forskarna att också gå in i sekretessbelagda projekt, även om dessa inte får utgöra merparten.
Peter Nordling 10/1986 FRUN,