De stora miljöfrågorna engagerar ingenjörskåren

av Bjarne Nyman Forum 1990-18, sida 26-27, 22.11.1990

Taggar: Teman: miljöfrågor

LG0G

Publiken deltog aktivt i TFiF:s miljödeban i Tammerforshuset.

inns det alternativ till det femte [öronen lydde rubriken fö seminariet i Tammerforshuset i början av oktober. Seminariet, som leddes av tekn lic Henrik Immonen, hade VD Magnus von Bonsdorff från Industrins Kraft TVO, chefredaktör Håkan Hellberg från Hufvudstadsbladet och professor Peter Lund från Tekniska högskolan som inledare och ett 80-tal åhörare.

Från 60 till 80 TWh

VD Magnus von Bonsdorff betonade i sin inledning. att energiproduktionen måste utbyggas och att det måste ske snabbt. Det är viktigt inte enbart därför att elbehovet ökar — enligt statsmaktens prognoser från nuvarande 60 TWh till 80 TWh är 2000, utan även för att den import av el från Sovjetunionen, som Imatran Voima IVO nu sysslar med, kommer att upphöra före år 2000.

— Det behövs framför allt trygghet i elförsörjningen. vilket innebär både kristålighet och en hållbar kostnadsstruktur. Det kan åstadkommas med en blandning av olika elproduktionsformer, där kärnkraften är ett viktigt alternativ, sade von Bonsdorff.

Det är enligt von Bonsdorff även viktigt att vidta åtgärder för att minska på elanvändningen i samhället och därmed komma åt elproduktionens miljöproblem, men åtgärderna måste vara riktiga.

— Det är riktigt att effektivera elanvändningen. att öka sparandet, att förbättra reningen och att införa bestämmelser. som minskar elanvändningen, sade von Bonsdorff. — Men det är inte riktigt att belasta elproduktionen med fiskala skatter. som enbart ökar statens skatteintäkter och därmed inte sparar på miljön.

Utöver de gamla kända argumenten för kärnkraft kastade von Bonsdorff fram några nya. som på grund av tidsbrist inte blev närmare motiverade: en härdsmälta kan behärskas numera, och dessutom är slutförvaringen av kärnavfall inget problem längre. Finländarna är också så tekniskt kunniga och även annars duktiga att kärnkraften är lämplig för oss.

Oklar information

Enligt von Bonsdorff bär massmedia en del av skulden till att en del människor är avogt inställda till kärnkraften — men inte hela skulden. Industrin måste också skylla sig själv för att inte kunna informera begripligt.

Chefredaktör Håkan Hellberg, som var uttalad motståndare till kärnkraft för ett decennium sedan. uppgav sig numera vara en aning pro kärnkraft.

— Jag avundas dem som kan vara 100 procent för eller emot kärnkraft, helt utan förbehåll. De gör det lätt för sig. ansåg Hellberg.

Hellberg anser att det finns ett behov av att sanera diskussionen, även på massme 26

De stora engagerar ingenjörskåren

Text: Bjarne Nyma ljöfrågorna

Tekniska Föreningens stora miljöseminarium — Ingenjörsforum 1990 — i samband med 110-årsjubiléet har fått uppföljning i form av tre regionala seminarier med miljön som tema. I Tammerfors behandlades energifrågan och speciellt kärnkraften, i Åbo luftföroreningarna och i Vasa slutligen fasta avfall. Totalt lockade seminarierna över 300 intresserade deltagare, d v s ungefär lika många som besökte Ingenjörsforum i vårvintras i Finlandiahuset.

diaredaktionerna. Det är fel att jämföra vardagen med idealbilder och att misstänkliggöra den som har en annan åsikt, vilket bägge sidor gjort sig skyldiga till. Det skall finnas öppenhet för nya alternativ.

— Kommunikationen är svår. det gäller hela energifrågan och inte bara kärnkraften. Vi måste dessutom lära oss att skilja mellan insikter och åsikter. Det finns ingen ren insiktsmänniska, konstaterade Hellberg med hänvisning till von Bonsdorff krav på att massmedierna mera borde understryka experternas trovärdighet.

Alternativ? Javisst!

Professor Peter Lund konstaterade, att det finns alternativ till kärnkraft. men det gäller att definiera randvillkoren. Alternativen är enligt Lund, som vid Tekniska högskolan drar det s k Nemo-projektet (nya energikällor), sol och vind. energilagring och väteteknik.

AA Chefredaktör Håkan Hellberg, Hufvudstadsbladet, och professor Peter Lund, Tekniska högskolan, hörde till inledarna vid miljödebatten i Tammerfors.

Den totala årliga solenergipotentialen i Finland ligger mellan 2000 och 6000 TWh och vindenergipotentialen mellan 100 och 700 TWh. Dessa utspridda energikällor ställer dock stora begränsningar på exploateringen. Därför är den verkliga potentialen för sol 5—9 TWh och för vind 4—6 TWh. Att ta i bruk sol och vind går dessutom långsamt.

— Realistiskt kan vi tänka oss att komma upp till 0.1 TWh under 1990-talet och 1—3 TWh under 2000-talets första decennium. År 2020–2030 kan produktionen i bästa fall ligga på 10—20 TWh, konstaterade Lund.

Slutanvändningen av elenergi måste enligt Lund effektiveras på alla fronter. Exempelvis kan upp till 70 procent av nuvarande elförbrukning för belysning sparas genom att nya typer av lampor tas i bruk. Men de stora chanserna till inbesparing ligger hos industri och samhälle. Infrastrukturen i samhället är för energiintensiv liksom största delen av landets exportindustri.

Miljöfrågan, bland annat drivhuseffekten, måste däremot lösas på global nivå, vilket framför allt innebär att energifråga i u-länderna ges en lösning. Den efterföljande diskussionen i Tammerfors-huset blev livlig med miljöskatterna. smutsig kolkraft och eluppvärmning av hus som några av de mest delikata ingredienserna.

Luften i Åbo bättre än sitt rykte

Seminarierundan fortsatte i Åbo. drygt två veckor efter Tammerforsseminariet under temat Luften i Åbo med omgivning under ledning av pol mag Jan-Erik Enestam. Professor Fredrik Cleve, prorektor för Åbo Akademi öppnade tillställningen med filosofiska aspekter kring TFiF’s devis Tekniken ger lösningar. Han konstaterade, att dagens problem inte är oövervinneliga, men att tekniken dock inte är det enda svaret och att pluralformen ”lösningar” därför är väl vald.

Människan reagerar mot dystra prognoser. och nya tekniska lösningar tas därför emot positivt om de upplevs som angelägna.

— Ren luft — den lösningen är varje människa beredd att ta emot, sade Cleve.

Tekn lic Karl-Gustav Laurén, miljöchef vid Partek i Pargas, presenterade en undersökning av pargasluften, som publicerades i fjol. Undersökningen koncentrerades på föroreningsinnehållet i luften och barrträdens kondition, och visade som väntat större koncentrationer nära emissionskällorna och ofrånkomligt högre värden än på referensorterna som var Sodankylä, Jokioinen och Teisko. Föroreningarna i pargasluften låg dock väl under de riktvärden, som myndigheterna har fastställt. Detta gällde även svävstoftet, främst från Partek, vilket oroat pargasborna. Det kuriösa beträffande pargasmiljön är att tallbeståndet tydligt lider av föroreningarna, trots att pH-värdet ligger högt. Det sura nedfallet, som allmänt anses skada barrträden, motverkas nämligen av Parteks utsläpp av kalkstoft. Jordmånen är på sina håll långt mera alkalisk än normalt.

Skillnaden mellan föroreningsvärdena i Pargas och på referensorterna betraktades i undersökningen vara förorsakade av den industriella verksamheten på orten och av uppvärmningsanläggningar.

Ny renare dieselteknik

DI Stefan Gros, som representerade Wartsila Diesel International, konstaterade i sitt inlägg att det finns möjligheter att förbättra luftkvaliteten till havs och nära dieselkraftverk med renare motorer.

Det är fråga om lagstiftning å ena sidan och å andra sidan industrins egna, frivilliga satsningar på att minska emissionerna och att rena avgaserna. konstaterade Gros. — Det snabbaste alternativet är att gå lagstiftningsvägen, industrin följer nog med sedan.

Dieselmotorn belastar miljön främst med stoft och kväveoxider, av vilka kväveoxiderna givetvis har den största inverka nn Leif Åkers, VD för avfallsreningsverket i Vasa, redogjorde för stadens pionjärarbete på denna sektor vid debatten på Royal Waasa.

PORUN, 18/1990

Pol mag Jan-Erik Enestam ledde ordet vid TFiF:s miljödebatt i Abo. Evenemanget hölls i Gadolinia i Abo Akademi.

på drivhuseffekten. De uppstår vid de höga förbränningstemperaturerna på upp till 1400 ”C. En vanlig dieselmotor, en sk ekonomimotor ger ett NOx-utsläpp på cirka 1 000 ppm.

— En ny motor, som inte är konstruerad för bästa möjliga ekonomidrift har ett kväveutsläpp på cirka 700 ppm. Genom förbättrad motorteknik kan detta värde fås ned till 500 ppm. konstaterade Gros. — Med gasbränsle kan ett värde på 200—300 pprn nås.

Dieselavgaserna kan även renas från kväveoxider via en selektiv katalytisk reaktion med hjälp av ammoniak. Denna rening kräver dock exakt reglering av ammoniakinsatsen. eftersom en överdosering innebär ammoniakutsläpp. en farligare förorening med tanke på drivhuseffekten än kväveoxiderna. Enligt Gros har Wärtsilä Diesel hittills satsat cirka 10 miljoner mark på renare dieselmotorer.

Svavlet och Neste

DI Jorma Lampila från Nestes raffineri i Nådendal konstaterade att svavelutsläppen i Åbonejden, som totalt uppgår till 11 500 ton årligen, varav Nestes andel är 3 500 ton, trots allt utgör endast 20 procent av myndigheternas riktvärden.

— Raffineringstekniken har gått starkt ramåt, sade Lampila. Vi återvinner i dagens läge 96 procent av det svavel som inns i råoljan.

Som ett exempel på att Neste värnar o närmiljön nämnde Lampila, att svavelfri energigas används i den egna produktionen i Nådendal. Han noterade även att svavelhalten hos den dieselolja som används i Finland, är lägst i Europa.

Trafik och miljö

Tekn doktor Jarl Ahlbeck, känd ”tyckare” i trafikfrågor i Åbo, konstaterade att trafiken står för 2/3 av föroreningarna i åboluften. Och det blir bara värre i samma takt som den billiga massbilismen ökar.

Jarl Ahlbeck visade med en datorstödd modell hur det numera segregerade livsmönstret med arbetsplats, köpcentra. bostad och service på allt längre avstånd från varandra bidrar till att gagna bilism framom kollektiva transporter.

— Ju mera segregerat samhället blir. desto längre blir de dagliga resorna längs kanterna i transportpolygonen, sade Ahlbeck.

Avfall i fokus i Vasa

Tekniska föreningens seminarierunda avslutades i Vasa med fasta avfall och biogaser som tema. DI Olli Kuusinen, känd som aktiv förespråkare för biogas och energigrödor. redogjorde för utvecklingen på biogasfronten fram till dags dato och speciellt för orsakerna till att vi inte kommit så värst långt.

— Potentialen är stor, mängderna organiskt avfall ökar och snart finns det 750 000 ha ledig åkerareal att odla energigrödor på, när jordbruksarealerna minskas, sade Kuusinen.

Vasa stad har för sin det tagit den s k Wabio-processen i bruk för att oskadliggöra hushållsavfallet och samtidigt utvinna biogas. Leif Akers, som är VD för avfallsreningsverket redogjorde för stadens pionjärarbete på området. Avfallshanteringen sker ute på Stormossen, ca 10 km norr om staden. där en biogasreaktor jämte kompostor och omgivande teknik byggts. Själva reaktorn ligger helt under marknivån i anslutning till ett större stenbrott. Reaktorn, som är en prototyp, mäter 10 meter i diameter och är 30 meter djup. I denna reaktor bryts det organiska avfallet ner och biogas uppstår. Genomloppstiden i reaktorn är ett par veckor.

Våra planer bygger på två reaktorer och den senare byggs om erfarenheterna av denna första prototyp visar sig tillräckligt positiva, berättade Leif Åkers. 27