Defensiv eller offensiv?

av Ragnhild Artimo Forum 1990-18, sida 07, 22.11.1990

Taggar: Teman: energipolitik

Deftensiv eller offensiv |) Bör vi föra en defensiv eller offensiv energipolitik?

Frågan är viktigare än den kan förefalla vid ytligt påseende. Att springa omkring och släcka lampor med 60 W glödlampor är defensiv energipolitik (men inte meningslöst. visar en färsk undersökning). Att använda 12 W glödlampor som ger samma luxtal som 60 eller 75 W lampor är offensiv energipolitik, åtminstone till andemeningen.

Det är offensiv energipolitik vi behöver mer av.

Att utgå från att vi — här i global bemärkelse — samtidigt som vi bli flera, och de många vill ha ett lika hyfsat liv som de få, skulle klara oss med mindre energi lika med mindre konsumtion är farligt naivt. Det går inte att vrida klockan tillbaka. Utvecklingen behöver accelereras, inte bromsas.

Ett liv i frivilligt armod är snobberi. uppfunnet av dem som kan välja. Sänkt levnadsstandard — som sänkt energioch annan konsumtionsnivå betyder — är en blodig ironi redan i sig. Den förutsätter att det finns en högre levnadsstandard att sänka. I verkligheten finns det ingen som med öppna ögon väljer ett alternativ som betyder sämre fysisk trygghet, sämre hälsovård, lägre upplysnings- och bildningsnivå, reducerade möjligheter att avdela tid för intellektuell verksamhet. sämre möjligheter för de svaga och underprivilegierade att leva ett människovärdigt liv.

Offensiv energipolitik är inte att som energipolitiska rådet (i sin energistrategiska mellanrapport 30.10) se den stigande elkonsumtionen som det grundläggande problemet. och sänkt energikonsumtion som lösningen. Det är lika intelligent som att försöka lösa livsmedelskrisen i Sovjetunionen genom att uppmara medborgarna att äta mindre.

Verbal defensiv energipolitik är att flänga från debattafton till debattafton och stämma in i den kollektiva klagosången över alltings generella farlighet och förfärlighet. över fossilbränslenas svavel- och koldioxidutsläpp. vattenkraftens ledsamma landskapseffekter. vindkraftens surr och framför allt och inte minst kärnkraftens fördömlighet. Och sedan gå hem och värma en fryspizza i mikrougnen.

Offensiv energipolitik är att prioritera och privilegiera energiforskning som försöker lösa den svåra ekvationen växande energibehov å ena sidan, miljöbelastning och drivhuseffekt å andra sidan, och att förkorta vägen från innovation till tillämpning genom bland annat finansierings- och avregleringsåtgärder.

Finlands energibehov per capita är större än de flesta andra länders p g a klimatet, stora avstånd, en energiintensiv (export)industri och hög levnadsstandard. Den nationella energisjälvförsörjningsgraden är bara 30 procent. Enligt handels- och industriministeriets

FÖRUN, 18/199 prognos ökar totalenergibehovet — effektiverings- oc sparåtgärder till trots — med runt 30 procent och elbeho vet med 70 procent fram till 2025. Tillräcklig, och tillräckligt billig energi är en både i vid och smal bemärkelse överlevnadsfråga, som väl kunde kvalificeras som valtema i vå — gratis tips från Forum!

Industrins Centralförbund ICF publicerade för ett par veckor sedan sitt eget energipolitiska ställningstagande. Teollisuus ja energia (Industrin och energin). i vilket ICF ser intensifierad energiforskning som den viktigaste möjligheten att komma tillrätta med den växande förbrukningen. Den offentliga finansieringen av energiforskning har ökat under 8380-talet, men är fortfarande modest i internationellt perspektiv. ICF efterlyser mera och bättre fokuserat direktstöd till energiforskningsprojekt (mindre stöd till energiinvesteringar), och mera satsningar på internationellt samarbete, framför allt EG:s energiforskningsprogram.

Otaliga manår och miljarder satsas på att ta fram nya ekonomiskt, miljö- och klimatacceptabla energialternativ och metoder att effektivare använda den energi som står till buds. Några exempel som illustration e Fusionsforskningen går framåt: i många storskaliga experiment — Jet i England, Textor, Asdex och Wendelstein 1 Tyskland, har uppmuntrande resultat nåtts som indikerar att ”energiproducerande vätefusion inte förblir en utopisk vision” (German Research Service 10/90). Någon tidtabell antyds tyvärr inte.

e Fissionskraften (den som tillämpas kommersiellt idag) kan visa sig vara den räddande lösningen tillräckligt snabbt — i småskalig tappning. Lawrence Lidskv vid MIT arbetar på att ta fram en liten gaskyld fissionsreaktor (Ny teknik nr 43/90). ”Liten” betyder 100 MW el, 200 MW termisk effekt. Den skall bli effektivare än dagens reaktorer och framför allt säkrare. En viktig aspekt med tanke på icke-högteknologiländer.

9 Adel F Sarofim, expert på förbränning i mikroskala vid MIT, tror på effektiverad bränsleteknik för fossila bränslen. Elproducerande kraftverk omvandlar idag runt 35 procent av energin i bränslet till elström — det skall gå att komma upp till det dubbla (Meddelanden från Åbo Akademi nr 12/90).

e Den nordiska byggforskningssamarbetsgruppen NBSEnergi har utlyst en idétävlng för arkitekter för att få fram energioptimalt planerade byggnader. I fokus är bl a nya typer av glas. nya isolerings- och byggmaterial men också byggnadens placering med avseende på sol, vindar etc. (Info om tävlingen ger Finlands Arkitekiförbund.

En gemensam nämnare för dessa strävanden är att problem är maskerade möjligheter. Ragnhild Artimo