Den akademiska kvinnans position inom näringslivet

av Inger Jägerhorn Forum 1970-19, sida 18-20, 02.12.1970

Taggar: Teman: kvinnornas ställning

FORUM

Den akademiska kvinnans pos ition inom näringslivet

I stället för att låta sig själv porträtteras skriver dipl.korr. Inger Jägerhor om den akademisk kvinnans position i näringslivet.

Rolldebatten kan i dag föras utgående från en betydande mängd siffror och undersökningar som berör utbildning, civilstånd, förvärvsintensitet, placeringsmöjligheter på arbetsmarknaden, dagvårdsplatser, försörjningsplikt och skattesystem. Man har en fast grund av fakta att bygga på och allt flera människor i vårt samhälle är på god väg att växa ifrån ovanan att låta känslor regera sina åsikter i de frågor om vilka det finns fakta att tillgå. Man kanske också vågar säga, att en »vetenskaplig» livsinställning håller på att tränga igenom i allt vidare kretsar. Vetenskaplig, i betydelsen fördomsfritt prövande, faktabaserad, försiktig med slutsatser. En någorlunda kritiskt tänkande människa undviker att tala om »Kvinnan »som abstrakt, generaliserad, homogeniserad masskonstruktur». Begreppet »den akademiska kvinnan» är en lika oanvändbar och orealistisk schablon, åtminstone om man inte gör klart för sig att det enda i detta sammanhang informativa ordet är »akademisk». Och då kan man strängt taget lika gärna säga >akademiskt utbildad person».

Varför rubriken?

Varför då i dagens läge en rubrik som den ovanstående? Att vi är på väg mot en mera individcentrerad bedömning av människor är ogensägligt. Men vi arbetar ännu alldeles uppenbart med gamla roller under nya betingelser. När det gäller att g 1 in för en rationellare, icke-könsbunden fördelning av arbetskraftens kapacitet på arbetsmarknaden, är allt flera ja-sägare. Men ju närmare man kommer en reell beslutssituation, dess längre från varandra förefaller tanke och handling att vara. Vissa faktorer är ägnade att konservera en i många sammanhang onödig rollfördelning. Jag skall peka på en. Ett av de stora missgreppen ligger enligt min mening i att man vid statistiska bearbetningar är benägen att samla ihop kvinnorna i en enda klump, eller i alltför stora klumpar. Det är till nackdel för dem, eftersom de utgör en synnerligen heterogen grupp. Följden blir att frågor som berör »kvinnor» tas upp generellt — och därför får man finna sig i att de också behandlas generellt. Ju mera man argumenterar på basen av mera ingående kunskaper om mindre grupper desto friare blir man från värderingar efter kön.

Vad säger statistiken?

Med detta i minnet kan vi studera hur de vanligaste tendenserna understryks i statistiken:

Andelen personer i arbetsför ålder var 1960 47 procent av hela befolkningen (man har räknat bort personer under 15 år, skolelever, studerande, arbetsoförmögna, värnpliktiga, pensionerade o s v.) Härav var 58 procent av kvinnorna och 82 procent av männen förvärvsarbetande. Av alla kvinnor i arbetsför

Forum 19/7 ålder var 1968 954 000 förvärvsarbetande. Bland de kvinnliga yrkesarbetande finns ett stort antal gifta kvinnor, och deras antal växer stadigt -— ökningen är större än i någon annan grupp — och med imponerande envishet, trots de orättvisor och den misstänksamhet de blir föremål för. Elisabeth Elfengrens undersökning visar att andelen yrkesverksamma av alla gifta kvinnor ökade från 43 procent till 53 procent mellan 1950 och 1960. Inför dessa siffror baxnar man inför det ännu någon gång framförda tvivlet på det »berättigade» i gifta kvinnors yrkesarbete.

Hur kvalificerad är den kvinnliga arbetskraften?

Hur kvalificerad är då den kvinnliga presumtiva arbetskraften? När det gäller lägre akademisk utbildning är kvinnorna väl representerade. År 1968 utgjorde kvinnorna 50,3 procent av de studerande som avlade slutexamen vid våra högskolor. Från handelshögskolorna i Finland, varifrån näringslivet i stor utsträckning rekryterar sin kvalificerade arbetskraft, dimitterades år 1964 45 procent kvinnor. De återfinns emellertid i allmänhet på lägre poster och, om de alls avancerar, på lägre ledande befattningar. Oiva Laaksonen uppger att det år 1962 fanns sex kvinnor bland 720 företagsledare inom de största företagen i Finland. Man kan bara citera Hjördis Karlström i Kontoristen 1962: »Då begåvningen bland män och kvinnor i gemen torde vara ganska jämnt fördelad förefaller det föga troligt att de inom näringslivet anställda kvinnornas begåvning genomgående skulle ligga på ett så lågt plan att den motsvarade deras placering på uteslutande okvalificerade uppgifter».

Kvinnor i ledande ställning

Pol.kand. Marja Hernesniemis undersökning »Suomalainen nainen talouselämän johtoportaassa vuonna 1968» utvisar, att av personer i ledande ställning är i genomsnitt 4,5 procent kvinnor. Stora variationer förekommer, i industrin utgör kvinnorna i ledarställning 3,1 procent, inom apokteksbranschen 49,5 procent, i banker och kommunalförvaltning 2,3 procent, i stiftelser 6 procent, i riksdagen 17 procent (i den nuvarande riksdagen 21,5 procent) osv. Dessa kvinnor har oftare än männen mellanskola, studentexamen eller lägre akademisk slutexamen, Däremot är högre akademisk examen vanligare bland männen. Av de manliga ledarna är nästan alla gifta (95 9/0). Av kvinnorna är knappt hälften gifta, de ogifta är 35 procent, änkorna 18 procent. Dessa siffror säger indirekt in hel del om konsekvenserna av kvinnors servicefunktion i hemmet.

Om vi ser till de förvärvsarbetande kvinnornas totala inkomst, uppgick den år 1965 till 58 procent av männens, alltså något mer än hälften. Beror då detta på i genomsnitt lägre utbildning? Utbildningsgraden bör ju rimligtvis vara ett av de mest objektiva kriterierna för lönens storlek (liksom även för arbetets art). Om man jämför män och kvinnor med samma utbildning, ser man att medelinkomsten för kvinnor med studentexamen beroende på bransch är 60—78 procent av de

Forum 19/7 manliga studenternas. Skillnaden mellan den offentliga och privata sektorn är liten eller obefintlig. Det förefaller som om kvinnorna, för att få samma arbete som männen, måste ha högre utbildning, men i alla fall erhåller lägre lön för detta arbete. Om antagandet stämmer, föreligger en dubbel diskriminering, som måste betraktas som synnerligen allvarlig. Skillnaderna i lön beror inte bara på att männen betalas bättre än kvinnorna för samma arbete. Det är i själva verket inom få områden som kvinnor och män trots lika utbildning får utföra exakt samma arbete. Ett av de vanligaste sätten att kringgå likalönsprincipen är att det dras en skarp, och ofta ganska godtycklig gräns mellan kvinnliga och manliga arbeten. Härtill kommer, att även om kvinnornas utbildning och praktik är lika lång och grundlig som männens, så värderas de traditionellt kvinnliga arbetena mindre än männens. Företagen arbetar med mycket grova schabloner.

Kvinnorna och lönen

Vi har nyligen haft tillfälle att stifta bekantskap med den senaste undersökningen av ekonomlönerna i denna tidskrift. Den befäster naturligtvis bilden. Men den är också ett iögonenfallande exempel på hur rolltänkandet fått göra sig brett på saklighetens bekostnad. Lönerna är genomgående grupperade i »manliga »och »kvinnliga». Att de kvinnliga handelshögskolegångna har olika utbildning (ekonomer och korrespondenter) bekymrar inte. Upplysningen om kön har förstarangsvikt, den dominerar varje tabell, om det sedan gäller utbildning eller position. Denna uppdelning bör absolut avskaffas i nästa löneundersökning. Tyngdpunkten skall ligga vid position och arbetsfält = (marknadsförare/redovisare/sekreterare, = privata kontra offentliga sektorn osv). Vilken befattningshavarens fortplantningsförmåga är har i detta sammanhang mindre betydelse.

Arbetsgivarna utnyttjar, delvis på basen av dylika löneundersökningar, det faktum att kvinnornas löner kan pressas lägre än männens. Men underbetalning och undersysselsättning av kvalificerad arbetskraft har många negativa verkningar. Om man betalar dåligt tycker sig individen ha rätt att prestera mindre, vilket är ett motiv för lägre lön, vilket i sin tur är ett motiv för ännu sämre prestation os v. Det är alltid vanskligt att bestämma lönen innan man sett prestationen. Ått överhuvud inte göra det på basen av prestation utan på basen av kön förefaller lindrigt sagt betänkligt. Hos människan är ändå i långt högre grad än hos något annat däggdjur träning och erfarenhet utslagsgivande för den enskilda individens prestationsförmåga.

»Visst har fröken fina betyg, men…»

Kraven på intellektuell kapacitet blir undan för undan större i allt fler uppgifter i vårt arbetsliv. Logiskt sett borde arbetskraft väljas med denna kapacitet som utgångspunkt. Att personer på ledande poster i de flesta fall är män, kan bara bety Vänd 19

PORTRAÄTTET

Den akademiska kvinnans position inom näringslivet

Forts.

da en sak: männen blir utnyttjade längre ned på begåvningsskalan. Det måste alltså finnas en betydligt större begåvningsreserv bland kvinnorna, en reserv, som man med komisk envetenhet vägrar utnyttja. >Visst har fröken fina betyg och skulle säkert klara jobbet — men vad skulle vi göra den dag vi måste göra Er till chef?» (ur en anställningsintervju med en ekonom). Någon företagsekonomisk motivering finns ofta inte för näringslivets stereotypa rollfördelning. Företagaren gör med större eller mindre skicklighet investerings- och utbyteskalkyler när det gäller t ex teknisk kapacitet, men några systematiska kalkyler rörande val av mänsklig arbetskraft förekommer sällan. Dock är tex inom handeln lönerna en av de större kostnadsposterna, I allmänhet kan man väl säga att man när det gäller kvinnlig arbetskraft tror mera på risken för större kostnader än på chansen till ökade vinster. Däremot beaktar man inte sådana kostnader som är en följd av outnyttjade arbetskraftsresurser och dålig arbetsfördelning. Frågan om var gränserna för lönsamhet i dylika sammanhang går har ingen kunnat svara på. Påståendet om högre kostnader för kvinnliga arbetstagares frånvaro saknar underbyggnad. Någon skillnad mellan män och kvinnor när det gäller frånvaro och omsättning finns nämligen inte i samma ålders- och inkomstklasser.

20

Ju lägre ålder och ju lägre inkomst, dess större är frånvaron och dess snabbare är omsättningen för både män och kvinnor. Svenska forskare har konstaterat, att frånvaron för tex barnsbörd i inget fall är större än frånvaron för militärtjänst — vid ungefär samma åldersfördelning hos män och kvinnor. Inte bara kön, utan också ålder antas vara ett större handikap för kvinnorna än för männen, Kvinnor åldras fortare än män. Det är kanske därför männen dör tidigare. ..?

Finlands riksdag ratificerade 10. 2. 1970 FN:s artikel nr 111, som förbjuder diskriminering eller favorisering på grund av kön, som kan ha till följd att lika möjligheter på arbetsmarknaden omintetgörs eller begränsas. I Sverige, där denna artikel redan tidigare ratificerats, annonserar fortfarande många statsbolag efter arbetskraft som är »kvinnlig» eller »manlig>. Justitieombudsmannen överväger för närvarande rättsliga åtgärder mot dessa statsbolag för att tvinga dem att avstå från detta mot FN:s principer stridande tillvägagångssätt.

Vår nya arbetsavtalslag som stadfästes den 30 april detta år, förpliktar i $ 17, mom 3, arbetsgivaren att behandla sina anställda opartiskt, och ej diskriminera dem på grund av ålder, kön, religion etc. Enligt lagens 54 $ bör arbetsgivare som bryter mot detta ådömas böter.

Ratificeringar och avtal av denna typ är ägnade att påverka utvecklingen i riktning mot jämlikhet och demokrati. Men kraftiga bakslag förekommer också. Ett sådant är den senaste skattekommitténs envisa fasthållande vid sambeskattning. Kommitténs betänkande tjänar bättre som illustration av fastrotade konventioner (mannen är familjens huvudsakliga försörjare, även om familjen är barnlös och hustrun fullt arbetsför) än som exempel på framsynthet och nyskapande. Betänkandet är till de delar det berör familjebeskattningen praktiskt taget en upprepning av de två tidigare skattekommittéernas förslag! Det tycks vara mycket svårt att förstå, att den emanciperade kvinnan inte bara vill ha lika rättigheter, utan också, i den mån hon har möjlighet till eget yrkesarbete, lika (försörjnings-)plikter. Men hon vill stå för sina egna inkomster och betala skatt på vad just hon är kapabel att förtjäna, oberoende av annan persons inkomster. Traditionerna säger, att det bara är en kvinna som kan stanna hemma och bli försörjd när det passar henne. Såsom medlemmarna i skattekommittén har tänkt saken, skulle det nu bli ännu mera lockande att göra det ju högre upp i inkomstklasserna maken är. Denna fördel tillkommer dock inte låglöntagarhustrun, vars bidrag till familjens försörjning är en absolut nödvändighet. Ett genomförande av det föreslagna skattesystemet betyder att jämlikhet män/ kvinnor i många avseenden blir blott en vacker tanke.

Trots näringslivets sega konservatism, är jag övertygad om att förändringens vind har börjat blåsa allt starkare. En faktor som spelar välutbildad kvinnlig arbetskraft i händerna, när det gäller att ta näringslivets ledande poster i besittning i allt större utsträckning, är de nya former av ledarskap som håller på att tränga fram som en följd av den hela tiden pågående demokratiseringen. Den moderna ledaren samarbetar och förklarar i stället för att befalla, förstår och godtar hellre än fördömer. Det är ett svårare sätt att leda, och hör egentligen inte ihop med den traditionella manliga rollen. Kanske är kvinnorna duktigare här? Oo

Forum 19/70