Den dag pappret tar slut

av Anders Diehl Forum 1982-11, sida 29-30, 16.06.1982

Taggar: Teman: pappersindustrin

Den dag pappret tar slut

Japan har världens näst största pappersindustri och den är till ca.

60 procent beroende av utländskt råmaterial. Japans handels- och industriministeriums (MITI) f.d. pappersavdelningchef har nyligen publicerat en bok, som varnar för framtiden. Boken är kontroversiell, då den bl.a. innehåller rät ta namn och återspeglar MITI:s framtidsvision. Författaren blev omgående sänd till utlandet efter publiceringen.

e Boken ”Kami no kieru hi” (Dagen när papperet tar slut) är skriven som en roman med hjältar och bovar. Författaren och hans efterträdare, som försvarar Japan mot import av papper, framställs som hjältar. Likaså en kvinnlig journalist, som organiserar en aktion för ökad skogskonservering och återvinning av papper.

Bovarna är framför allt de amerikanska och kanadensiska storbolagen, som försöker dominera den japanska pappersindustrin och via den också tid Forum 11/8 nings- och annan utgivningsverksamhet. Också andra utlänningar smider onda planer mot Japan.

I slutet av 70-talet planerar de två storbolagen, vilkas namn är mycket lätt maskerade: Warkhauser i USA och Cockland-Claudel i Kanada tillsammans sin kniptångsstrategi för att erövra den japanska pappersmarknaden och via den också publiceringsverksamheten. Genom att höja chipprisen och sälja papper billigt skall den japanska pappersindustrin slås ut och därefter blir tidningarna beroende av pappersleverantörerna, som sedan kan påverka, vad som publiceras.

”Den, som äger skogen, kan dominera informationsverksamheten” är Wearkhausers slogan.

Den första operationen görs 1980, den sk chip-chocken, då chip-prisen höjdes till mera än det dubbla. I början av 80-talet investerar den kanadensiska pappersindustrin kraftigt i ökad tidningspapersproduktion; 1320 000 tons ny kapacitet.

Samtidigt vill USA:s tidningsindustri öka landets självförsörjningsgrad av tidningspapper för att inte vara beroende av Kanadas industri, vars leveranser ofta störs av strejker.

Pappersindustrin både i nordvästoch sydstaterna ökar sin tidningspappersproduktion så, att Kanada måste söka sig nya marknader. Västeuropa är mycket lockande: där är produktione 3 milj. ton mindre än efterfrågan. Både Japans och senare också Kinas marknader verkar vara lovande i framtiden.

Höjda chip-priser och svårigheter att köpa barrträds-chip, som behövs framför allt för tidningspapper, gör att den japanska pappersindustrin förlorar sin konkurrenskraft. Den gör allt för att hålla uppe produktionen och garantera leveranser till tidningar så, att publikationsverksamheten och tryckfriheten kan uppehållas trots förluster och andra svårigheter.

Endast en större tidning, Toyo, gör det grova felet att börja köpa billigt papper från Nordamerika i stället för att betala litet mera åt de pålitliga japanska leverantörerna. Toyo kan därför hålla priset på tidningen lågt och ökar sin upplaga.

Straffet för detta landsförräderi kommer snart: genom en lång strejk i Kanada fösvåras deras pappersinköp och de måste sälja aktiemajoriteten åt Warkhauser för att få papper. Det amerikanska pappersbolaget har därmed erövrat en ledande tidning Japan.

Den japanska pappersindustrin får allt större svårigheter. 1983 besluter den kanadensiska delstaten British Columbia, att inga chips får exporteras efter 1984. Staten vill skydda sina naturtillgångar. Också USA-bolagen får allt svårare att exportera chips, då deras egen tidningspapperstillverkning ökar snabbt och behöver chips. Naturskyddsrörelsen sprider sig och får 1988 igenom ett beslut, att inga chips får exporteras efter 1992.

Japans tidningspappertillverkare kan bara få en liten del av de longfibriga chips de behöver från Nya Zeeland och Sovjetunionen. 1988 använder de redan 50 procent returcellulosa i tidningspapper och 70 procent ligger inom räckhåll. De hoppas kunna klara sig genom en intensiv kampanj för återvinning av avfallspapper, mera skogsodling och utnyttjande av bla gammalt byggnadsvirke för chips. Ministeriet startar en kampanj för att böja anseendet för papper tillverkat av returpapper: en grön stämpel. Dessa kampanjer görs under namnet ”Green survival”.

1989 början också de tropiska länderna protestera mot förstöring av deras skogar och export av virke. Skogsarealen minskar snabbt och ökenområdena växer. Världshandeln med virke är 50 milj. m?, av vilket Japan importerar 40 procent. 1990 bildas OLEC (Organization of Log Exporting Countries). Med början 1991 deklarerar de viktigaste exportländerna: Filippinerna, Indonesien osv sina skogar för naturskyddsområden.

De japanska firmor, som då investe SS 2 rat hundratals miljoner mark i skogsplanteringar, kan inte mera avverka träd och förlorar sina investeringar. Brasilien är de enda landet, som framställs som pålitlig virkesleverantör också i framtiden. Vid den tiden importerar Japan 1 milj. ton tidningspapper om året. Författaren varnar skarpt mot detta.

Storbritannien används som ett varnande exempel. I slutet av 80-talet importerar landet allt sitt tidningspapper och 90 procent av tryckpapperet. En stor del av publikationsverksamheten dominers av USA-bolag. Frankrike håller på att gå samma väg, men räddas av starkt regeringsstöd. Ett annat varnande exempel är tidningen Toyo. Dess redaktionschef tvingas avgå, när hon skrivit om politik på ett sätt Warkhauser inte accepterar.

Vi får inte veta, hur dramat sluter. Boken beskriver inte situationen, när chip-importen slutar från USA eller dagen, när papperet tar slut. Den skarpa varningen mot att importera papper och bli beroende av utländska bolag och bokens ultranationalistiska tendens väcker uppmärksamhet, speciellt då boken är skriven av en tjänsteman i en central och hög ställning.

Bokens tendens står i kontrast mot de diskussioner Japan för med Amerika och Europa om att öka importen av

Boken ger dessutom följande siffror över situationen år 1990, vilka tydligen återspeglar ministeriets vision av framtiden:

Världens ökenareal har sedan 1980 ökat från 800 milj. ha till 1 mrd ha och kommer att öka 20—30 procent under 90-talet.

Skogsförstörelsen ökar snabbt genom att virke används som bränsle. Avverkningen är 2,7 mrd m/år, av vilket 1,8 mrd m? används som bränsle. I stora delar av världen är svedjebruk allmänt.

Trädvirkesexporten är 30 milj. m? barrträd, av vilket Japan köper 20 milj., och 50 milj. m? lövträd, av vilket 20 milj. till Japan. Korea importerar 14 procent av lövträden och har blivit en ledande fanertillverkare. Malaysia, Indonesien och Filippinerna delar 75 procent av världens lövträdsexport. Skogsförstörelsen har spridit sig i SydostAsien enligt följande förädlade produkter. Bokens mycket starka varning för skogsförstörelse i de lesta länderna inklusive Japan och framför allt i de underutvecklade

Indonesien: ursprungligen 120 milj. ha skog, 100 milj. ha 1980 och 90 milj. ha 1990.

Thailand: 27 milj. ha 1961, 20 milj. år 1976 och kan vara helt avverkad år 2000.

Sarawak (Malaysia) 7,6 ha 1980, & milj. 1990.

Malaysia: 8,5 milj. ha år 1972, 7 milj. 1980 och 6 milj. 1990.

Miti startade år 1980 ett projekt för skogsodling i dessa länder om 20 000 ha/år. Investeringarna har varit ca 1 mrd FIM, men ger utbyte förs 1998, ca 4—35 milj. m? chip. Hela denna investering går förlorad genom ländernas naturskyddsbeslut.

För att försäkra sig om virkestillgång borde Japan plantera skog utomlands 260000 ha/år. Japan importerar 1990 15,5 milj. m? chips, av vilket 7 milj. m? är barrträdschip. 47 hb av råmaterialet för papper erhålls 1990 genom insamling av 13 milj. ton avfallspapper.

länderna och propagandan för naturskydd ”Green survival” kommer säker också att ge resultat i Japan. Anders Diehl bakom kulisserna

Kullberg till FBF e Utnämningen av Jaakko Lassila till ny chefdirektör i Kansallis-Osake-Pankki (KOP) kom som en fullständig överraskning för de flesta. Beskedet igångsatte omedelbart spekulationerna om hur successionsfrågan i sinom tid skall skötas vid Föreningsbanken i = Finland (FBF). Redan länge har nuvarande VYD:n och blivande VD:n Ahti Hirvonen ansetts vara predestinerad för chefdirektörsposten då Mika Tiivola pensionerar sig. Under den senaste tiden har emellertid ihärdiga spekulationer gjort gällande att bankdirektör Rolf Kullberg vid Finlands Bank skulle segla upp som ett allt starkare namn vid diskussionerna i förvaltningsrådets sammanträdesrum i FBFhögkvarteret. Kullbergs skarpa profilering i riksbanksdirektionen då det gällde att ta ställning till frågan om sänkt räntefot har av många tolkats som en klar markering i riktning mot Föreningsbankens högsta ledning. Där har man ju vant sig vi rappa tag och en samhällsorienterad linjedragning…

e Kampen om den utrikespolitiska hegemonin är hård. En klar uppfattning om hur den reelia vagskålen i det avseendet egentligen ligger får vi om ca ett och ett halvt år då Samfundet Finland-Sovjetunionen = (SF-S) sammankommer till kongress. Där skall bl a väljas efterträdare åt ordföranden, statsrådet Martti Miettunen (kepu). Centerpartiet har inte ännu beslutit sig om vem man skall föra fram, men kommer givetvis att göra sitt yttersta för att bibehålla ordförandeposten. A andra sidan uppges socialdemokraterna, styrkta av de senaste tidernas framgångar, vara ute för att placera sin man på platsen som ny samfundsordförande. Bland möjliga kandidater har i synnerhet generaldirektör Pekka Kuusis namn nämnts. Mycket tyder på att en skarp SF-S-uppgörelse nu stundar. Utgången ger en god fingervisning om hur note 3 ringarna på den maktpolitiska börsen ligger.

9 Socialdemokraternas gallupsiffror hänger segt kvar på en onormalt hög nivå, vilket givetvis är ägnat att bekymra medtävlarna såväl på den borgerliga sidan som bland folkdemokraterna. Trots att man givetvis inte når upp till opinionssiffrorna från vinterns elektorsval ger de senaste undersökningarna vid handen att det ingalunda är uteslutet att Sdp kommer över det magiska antalet 67 riksdagsledamöter — dvs innehar kvalificerad minoritet i parlamentet. Efter att Kalevi Sorsa & Co satsade rätt i presidentvalsuppgörelsen med påföljande skördade lagrar har man nu i mitten och till höger väntat på att socialdemokraterna skulle trampa in ordentligt. Hittills har det inte skett, utan tvärtom har partiet fortsatt att föra en politik med låg profil — har den haft några förtecken har de närmast varit dolt borgerliga. Allt tyder emellertid på att partiledningen = fortsättningsvis med fast hand styr skutan på en kurs som är understödsmaximerande. Utnämningen av Vappu

Taipale till social- och hälsovårdsminister tolkas bakom kulisserna som ett klart tecken på att Sdp gör sitt yttersta för att förlänga Koivisto-vågens verkningar fram till valet. Att i gällande antipolitikerstämningar satsa på en yrkesmeriterad kvinna och förbigå en rad ivriga riksdagsledamöter med smak för statsrådsuppdrag påverkar inte partiimagen i negativ riktning. Hela manövern med besättandet av den av Jacob Söderman frställda platsen redigerades av partisekreterare Erkki Liikanen med partiordförandens goda minne, vilket inte kan tydas på annat sätt än att den socialdemokratiska näsan nu har lätt för att känna varifrån det blåser. Att ett nyval på senhösten eller i januari kan höra till den socialdemokratiska strategin är uppenbart — däri genom skulle man skickligt parera den i något skede vikande opinionskurvan…

lot

Forum 11/82