Den finansiella maktens föränderliga mönster

av Janne Salonen Forum 1991-07, sida 06-07, 02.05.1991

Den finansiella maktens föränderliga mönster

Erkki Karmil en finska finansvärlden står inför en period av förändring och utmaningar. efter en rätt lång period av relativ stabilitet. Inte ens penningmarknadernas gradvisa avreglering har nämnvärt rubbat finansvärldens mönster. där de två stora affärsbankerna KOP och FBF har utövat ett dominerande inflytande över landets finansiella liv. u blåser dock starka förändringens vindar i finansvärlden, samtidigt som de finansinstitutionella strukturerna står inför en förnyelse. EESavtalet och en framtida finsk anknytning till den europeiska monetära unionen EMU medför en ganska total öppning av Finlands och övriga nordiska länders gränser för konkurrens från Europa inom den finansiella sektorn. Våra institutioners utmaning är att anpassa sig till denna nya omegivning samtidigt som de egna strukturerna förändras; en förändring som även är planerad att förbättra förutsättningarna att möta utmaningarna från Europa.

6

Text: Janne Salonen

D: ledande affärsbankerna strävar efter att bilda finansgrupper under sin egen ledning. bestående av bolagiserade bankrörelser, försäkringsbolag, finansieringsbolag m m. KOP har kommit längst de facto, genom att chefdirektör Jaakko Lassila så tydligt har en dominerande ställning även i försäkringsbolaget Pohjola och

Ahti Hirvonen

I industrikonglomeratet Repola. Problemet för KOP är bara att Lassila inom något år måste börja dra sig tillbaka. och det finns då ingen direkt arvtagare till hans unika position. Makten delas i så fall mellan ett duumvirat bestående av Pohjola och dess chefdirektör Yrjö Niskanen och KOP:s nästa chefdirektör (i dagens osäkra finansvärld vore väl den långa injens bankman, vice VD Erkki Karmila ett naturligt val).

Inom FBF har man tillgripit radikaare strukturella åtgärder, genom att holdingbolaget Affärsbanken Unitas Ab kommer att bli ägare till dels FBF:s bolagiserade bankrörelse, dels till FBF:s nuvarande strategiska aktieinnehav. Chefdirektör Ahti Hirvonen blir då chefdirektör i holdingbanken. och FBF:s nuvarande operativa ledning kvarstår i den bolagiserade bankrörelsens ledning.

Den egentliga avsikten med bildandet av holdingbolaget har varit att skapa en finansgrupp genom att få med försäkringsbolag under samm 7/1991 F RU tak, Försäkringsbolagen har dock hittills visat ett måttligt intresse för idén, ock närmast vore det väl då aktuellt med att Sampo. där FBF via Finansinstitutet är huvudägare. småningom skulle införlivas i Unitas-koncernen. Inom FBF:s övriga allierade försäkringsbolag. de ömsesidiga bolagen Industriförsäkring, Pensions-Varma och Företagarnas Fennia. råder dock ointresse för att medverka i FBF:s planer rade finansgrupp. och denna fundamentala meninesskiljaktighet hotar att utveckla sig till en spricka i den traditionella alliansen med FBF.

BF:s idé är att banking och försäk ring bildar en naturlig businesshelhet: detta är dock en kontroversiell uppfattning som man har börjat avskriva i Sverige. där en föreslagen fusion mellan S-E-Banken och försäkringsbolaget Skandia har skrinlagts. och där den andra ledande affärsbanken Handelsbanken överhuvudtaget inte har visat något intresse för idén. Tanken att sakförsäkring — som är en business för sig med helt egna risker — naturligt skulle passa ihop med banking har inte demonstrerats någonstans i världen. c nns det en trend i Europa. där livförsäkringssparande är skattemässigt gynnsamt och i stor utsträckning är en sparform, att på något sätt kombinera denna med banking, T ex i Tyskland har Deutsche Bank börjat marknadsföra egna livförsäkringar. och försäkringsjätten Allianz har börjat marknadsföra sina försäkringar 1 samarbete med Dresdner Bank. I Holland har försäkringsbolaget — Nationale-Nederlanden = och NMB-banken fusionerats.

Förn är dock att förespeglade synergifördelar endast är ett sekundärt motiv för FBF:s önskan att skapa en finansgrupp. Om synergin mellan banking och försäkring vore en så lysande affärsidé, finns det ingen orsak varför FBF inte kunde grunda ett eget livförsäkringsbolag och börja marknadsföra dess tjänster genom sitt kontorsnät.

Det verkliga motivet gäller ägarmakten: i en telefonkommentar säger chefdirektör Ahti Hirvonen att öppnandet av Finlands gränser för utländskt ägande ytterst är den pådrivande faktorn för FBF:s strävanden att bilda en stark finansgrupp med hjälp av försäkringsbolag. Det gäller att bygga upp institutioner vilka är i stånd att bevaka finländska intressen efter att gränserna har öppnats. Industriföretagen behöver starka finansinstitutioner som kan hjälpa dem att slå vakt om deras självständighet t ex vid fientliga take-over-försök.

Det handlar också om FBF:s egen självständighet: S-E-Bankens koncernchef Bo Ramfors och styrelseordförande Curt G Olsson har öppet uttryckt S-E-Bankens intresse för att fusionera FBF med sig själv. Chefdirektör Hirvonen säger att nordiska lösningar inte kan uteslutas, men att man

F RUN, 7/199 först bör se vad man kan göra i Finland. Om kontrollen över FBF övergår i utländska händer. innebär detta även att kontrollen över FBF:s stora industriella intressen går samma väg.

Fi FBF:s del är det dock problematiskt att bankens största aktieägare är Finansinstitutet. som banken själv kontrollerar. Detta medför risken att FBF:s operativa ledning försöker stärka sin personliga ställning om FBF i en finansgrupp erhåller kontrollen över försäkringsbolag. Chefdirektör Hirvonen säger att arrangemanget med Finansinstitutet är avsett att vara temporärt — och att det kommer att avvecklas vid rätt tidpunkt. Detta vore nog önskvärt eftersom arrangemanget etiskt sett är problematiskt.

FBF har också uttryckt en önskan att på något sätt få med de ömsesidiga försäkringsbolagen Industriförsäkring, Pensions-Varma och Företagarnas Fennia i sin finansgrupp, men de ömsesidiga bolagen har varit rätt kallsinniga till idén pga rädsla för att kontrollen över dem och deras förmögenhet skulle övergå i FBF:s händer. Enligt chefdirektör Hirvonen är dock behovet att åstadkomma en stark finansgrupp så stort att han med tillförsikt ser fram emot att kunna uppnå något slags samförstånd med försäkringsbolagen i frågan. Enligt Hirvonen är avsikten inte att Unitas-koncernen skulje skaffa sig kontroll över försäkringsbolagen, utan att dessa snarare skulle befinna sig i toppen av pyramiden såsom Unitas-koncernens huvudsakliga ägare.

roblematiken med den finansiell makten och dess innehav är i vårt land så laddad med passioner och förutfattade meningar, att någon sansad diskussion i denna nationellt viktiga fråga inte har kommit till stånd. Likväl finns det ett starkt behov av en rationell finländsk strategi i frågan: i annat fall blir Finland endast ett drivved i ett integrerat Europa.

På 1960-talet sjöng man om de “20 familjerna” som styrde Finland. Under 1970-talet ville politikerna aktivt utrota dem och lyckades ganska väl, eftersom endast en handfull av de gamla familjerna återstår. I stället ondgör man sig nuförtiden över ägarmaktens koncentration hos anonyma finansiella institutioner, en utveckling som när sin kulmen ifall finansgrup erna blir verklighet. Populister so sko Seppänen lyckades med konststycket att fördöma både de gamla familjerna och institutionernas finansiella makt.

Denna makt måste dessvärre (eller dessbättre) finnas någonstans, men i Finland har vi inte klarat av att utarbeta en vettig och rationell policy i frågan. Politikerna har enbart reagerat negativt: av avund för de gamla familjerna ville man först utrota dem, och då den finansiella makten därefter övergick till instituttonerna, så önskar politikerna nu kringskära institutionernas verksamhetsmöjligheter. Kanske ägarmakten då övergår 1 ut ländska händer. Vill man eftersträva detta?

D: finns dock klara positiva målsättningar som kunde uppställas nationellt för den finansiella maktens del. I en marknadsekonomi bör politikerna inte kunna diktera vad kapitalägare bör investera i eller vad företag skall syssla med. I stället har samhället dock ett intresse av att den finansiella makten besitter en viss kontinuitet. samtidigt som det finns utrymme för ständig förnyelse. I ett litet land är det nästan oundvikligt att det uppstår en eller två grupperingar som dominerar det ekonomiska livet. och detta kan t om i viss mån vara nödvändigt för att ett litet land skall kunna hävda sig på det internationella planet.

Det är dock viktigt att försöka se till att detta inte leder till maktmonopol. Det är viktigt att många har förutsättningar att medverka 1 ägandet: Pra personer företagar- och finansamiljer och inte minst institutioner såsom banker, försäkringsbolag och stiftelser m m. Allas medverkan behövs i en nationellt välbalanserad finansiell maktutövning.

I anglosaxiska länder uppträder bankerna av tradition inte som ägare, och mot den bakgrunden har många även hos oss önskat begränsa bankernas ägarroll. men i Japan och Europa är bankernas ägande däremot av tradition en viktig del i ekonomin. och erfarenheterna av detta är ingalunda särskilt negativa jämfört med den anglosaxiska modellen.

I Finland har politikerna nästan lyckats ta kål på privatpersoners och öretagarfamiljers roll i ägandet. men lösningen är väl ingalunda att man nu i sin tur kringskär institutionernas handlingsfrihet, vilket riskerar att överföra makten till utlandet. utan istället borde väl balansen återställas genom att privatpersoners förutsättningar förbättras att utöva en ägarroll i ekonomin. Också här har marxistiska idéer lyckats fördunkla tankens klarhet: i missriktad iver att ta kål på kapitalisterna har politikerna hittat på olikheter i beskattningen av förmögenhet och dess avkastning mellan enskilda och institutioner, vilket är den direkta orsaken till att den finansiella makten har koncentrerat sie till institutionerna. Det finns ingen som helst saklig grund varför ägare borde beskattas olika beroende på om de är privatpersoner eller samfund. förutom avunden.

En allvarlig skattemässig obalans som utgör ett växande direkt hot mot hela samhällsekonomin är det skattemässiga missgynnandet av riskkapital. ett missgynnande som dramatiskt har skärpts genom avoir fiscal- och källskattereformerna. Det mäste vara en mycket hög prioritet för politikerna att korrigera detta missförhållande. i annat fall hotas Finland av en massiv utförsäljning av företag tll utlandet, genom att ägandet av aktier har gjorts så fundamentalt oattraktivt.