Den finländska modellen

av Håkan Hellberg Forum 1986-08, sida 12-13, 08.05.1986

Taggar: Teman: ekonomi

HÖlso och välfärd — fNÖNOsk. Model “konkurnenskrottio”

Det stora antalet folkhälso- och socialorganisatione och olika medborgarorganisationer med hälsovård p programmet utgör en värdefull motvikt till alltför stark centralisering av makten till myndigheterna. Den finländska folkhälsovårdsmodellen väcker intresse bland internationellt fackfolk: Finland anses redan ha nått längre än många andra länder då det gäller utvecklandet av de mekanismer som skall tillgodose morgondagens krav.

en för många utlänningar gemensam erfarenhet av vårt land och folk.

Den som ägnat detta fenomen närmare analys, undrar om det endast beror på språksvårigheter, eller om den finländska inre osäkerhetskänslan också reflekteras i detta beteendemönster. Nämnda brist på självkänsla uppfattas av utlänningar som en av orsakerna till finländarnas alkoholproblen, som så påtagligt kan iakttas på färjorna på Östersjön och Ålands hav — liksom också på flyglinjer och utländska utskänkningsställen.

Bland fackfolk inom hälso- och socialsektorn kan man få svara på frågor om finländarnas — och då särskilt de finländska männens — självkänsla, och vad den betyder för hälsosituationen. Samtidigt kommer kanske en berättigad förvåning till uttryck över hur allt detta går ihop med våra bravader på krigets och sportens arenor. Eller inom musik och konstindustri.

Utlänningen står något förbryllad inför fenomenet finländare.

Då man själv vistats länge utomlands, varseblir man också de negativa karakteristika som ju I någon form återfinns hos alla nationaliteter. Men samtidigt lär man sig uppskatta det som finns i Finland men saknas på annat håll. Efter många år utomlands framstår för mig några karakteristika som speciellt värdefulla med tanke på hälsa och välfärd i Finland.

frn fö mår besvarar inte brev. Det är

Kommunalförvaltning och hälsa

En väsentlig faktor är Finlands långa tradition av kommunalförvaltning — en tillgång och rikedom som man i Finland inte alla gånger förstår att uppskatta. En stark lokalförvaltning är redan i sig ett ”hälsoteckem”, men utgör samtidigt grunden för folkhälsoarbetet, som inte kunde ha nått de resultat som idag kan uppvisas utan kommunalförvaltningens samhälleliga ryggrad. I Finland lades ansvaret för folkbildning, fattigvård (socialvård) och hälsovård (bland annat smittkoppsvaccination) redan på den kyrkliga lokalförvaltningen, och byggdes sedan ut efter kommunreformen på 1860talet. Då utlänningar ibland avundsjukt frågar hur de kunde få till stånd ett liknande kommunbaserat folkhälsoväsen, har jag ofta svarat: ”NIi borde ha byggt ut Ickalförvaltningen för hundra år sedan” Naturligtvis kan det kommunala folkhälsoarbetet fungera som det gör bara genom att också samarbetet mellan stat och kommun redan har en så lång tradition. Besluten för över hundra år sedan att utbetala statsstöd år kommunal sjukvårds- och hälsovårdsverksamhet exempelvis för inrättade läkartjänster blev grunden för ett system av samordning mellan stat och kommun, som senare tagit sig olika uttryck, och som bla står som grund för sjukhuslagstiftning en från början av 50-alet och folkhälsolagen av år 1972 — med senare VALTAVAmodifieringar.

Statlig normerande ramlagstiftning som stöd åt kommunalt ansvar för utförande av olika aktiviteter är en utvecklingsmodell som man försöker införa på olika håll i världen. Och erfarenheterna söks bla i Finland. Resultaten av denna modell talar för sig. Till exempel hur Finland sedan slutet av 40-talet har tagit igen de övriga nordiska ländernas försprång i sjukvårdsstatistik, och to m gått om dem med lägre barndödlighet på 80-talet. Man ser det också i den utjämning mellan olika delar av landet som uppnåtts genom det planeringssystem som följde med folkhälsolagen 1972. (En viss eftersläpning I huvudstadsregionen bara bekräftar att man på 70-talet faktiskt kunde prioritera de tidigare förfördelade perifera delarna av landet)

Decentraliserad modell målet

När dessa sakförhållanden noteras utomlands — åtminstone av fackfolk och socialpolitiker — ser man också den avgörande roll som hälsosyster/barnmorskesystemet (eller hälsovårdarna som det numera heter) spelat. Denna yrkeskårs självständiga insatser har haft en avgörande betydelse för hälsovård, sjukvård och den allmänna välfärden. På många håll i världen är det just sådan decentraliserad verksamhet på lokal nivå med stöd av övriga myndigheter som man idag försöker utveckla.

Ett brett omfattat värdesystem med en stor portion socialt ansvar utgör grunden för att ovan skisserade modell verkligen skall fungera. Utifrån sett förefaller Finlands folk homogent, åtminstone då det gäller allmänt accepterade sociala värden, som sedan ger utslag inte bara i progressiv socialoch hälsovårdslagstiftning, utan också i ett aktivt och upplyst utnyttjande av de möjligheter denna lagstiftning skapar,

Också kritiska synpunkter har anförts gällande den finländska modellen. Ett exempel: så gott som alla barn — och vuxna — vaccineras, trots att all vaccination varit frivillig sedan 1952. En del utländska observatörer tolkar detta beteende som osjälvständighet och otillbörligt accepterande av central styrning.

Utan tvivel finns det en viss ”ukasbenärgenhet” hos vårt folk — med en tendens till osjälvständighet inför autoritära modeller. Men inom social- och hälsovården har följderna av detta också varit positiva. Till en mogen och ”hälsosam” demokrati av nordisk modell hör att acceptera en balan mellan det allmänna bästa och den individuella autonomin. Inom hälso- och socialpolitik är den att föredra framom en demokratisk modell som har starka egoistiska och anarkistiska drag, vilkas resultat också kan mätas I högre sjuklighet och dödlighet. Men i Finland har man nog skäl att också vara medveten om faran av att attitydmässigt ”stiga ner i diket med mössan I handen", och inom sig svära (purna!) ät ”herrarna" som åker förbi — och åt deras påbud.

Internationellt intresse

En företeelse som noteras utomlands är den mycket snabba sociala och ekonomiska omstruktureringen i Finland sedan 60talet. Det är lätt att inse de långvariga följderna av den stora befolkningsförflyttningen till sydvästra Finland, och det “sociala pris” som under flera decennier måste betalas för dessa förändringar.

Samtidigt kan man skönja förtroende för att det ovan skisserade vårdsystemet skall kunna klara de nya utmaningarna. Finland anses ligga på medaljplats internationellt sett, då det gäller globala begrepp som primärvård och ”hälsa-för-alla-år-2000”-strategier. Man kan rentav tala om en viss kvot ”expertvallfärder” för att studera det finländska folkhälsosystemet. Myndigheterna har nödgats arrangera särskilda informa — I den internationella hälsodebatten har man redan länge betonat medborgarnas eget aktiva engagemang och ansvarstagande, och det nära samarbetet mellan de finländska medborgarorganisationerna och myndigheterna har internationellt väckt positiv uppmärksamhet, säger medicinalrådet Håkan Hellberg, WHO-koordinationsdirektör i Genéve och Hufvudstadsbladets blivande cheftredaktör.

tionsevenemang och -veckor för att klara tillströmningen av utländska besökare.

Hälsotillståndet idag och i morgon påverkas i hög grad av å ena sidan det individuella beteendet, å andra sidan av omgivningen — och det existerande vårdsystemet. Det sk Nord-Karelen-projektet, som utvecklades i samarbete med Världshälsoorganisationen (WHO), utgör en internationell förebild för studie- och interventionsprogram gällande allvarliga folksjukdomar. I detta fall hjärt- och blodkärlssjukdomar, där Finland tyvärr också ligger på medaljplats i den internationella statistiken över sjuklighet och dödlighet. Men just de resultat som kan påvisas i form av förbättrad statistik drar nu till sig internationellt intresse. Man inser på bred front att morgondagens hälso- och socialpotitik blir komplicerad, och Finland anses redan ha nått längre än många andra länder då det gäller utvecklandet av de mekanismer som skall tillgodose kraven i framtiden.

Medborgarorganisationernas betydelse

Det stora antalet folkhälso- och socialorganisationer I Finland, och olika medborgarorganisationer med social- och hälsovård på sitt program väcker uppmärksamhet utomlands. De uppfattas som en värdefull motvikt till alltför stark centralisering av makten till myndigheterna.

Internationella observatörer har också fäst uppmärksamhet vid det intima samarbetet mellan de finländska medborgarorganisationerna och myndigheterna. Det sociala nätverk som organisationerna utgör anses värdefullt

Mot bakgrunden av det nära samarbetet med och tom ekonomiska beroendet av myndigheterna kan man dock fråga sig, om organisationerna kan bibehålla tillräcklig självständighet och oavhängighet gentemot myndigheterna om och då detta är påkallat, exempelvis I frågor som gäller miljörisker od. Spänningstillståndet mellan liberalism och kollektivism är åter i fokus.

Hög nivå på sjukvården

Finländsk sjukvård och vårdutbildning har ett gott namn om sig utomlands. Likaså sjukvårdsteknik och sjukhusarkitektur. Finland är aktiv medlem i flera internationella organisationer på vårdsektorn. Också vår kliniska och övriga forskning väcker aktining, samtidigt som man även utomlands är medveten om de begränsade möjligheter Finland — liksom andra små länder — har reellt. En faktor som i forskarkretsar väcker intresse är Finlands utomordentliga inför mations- och statistiksystem: dessa möjliggör vissa former av forskning som inte kan utföras på annat håll, och som ligger till grund för den tillämpade forskning inom vårdsektorn där Finland tilldragit sig internationell uppmärksamhet.

Inom en specialsektor som arbetshälsovård är Finland något av ett föregångsland. Institutet för arbetshygien, dess ledning och många medarbetare har vunnit internationellt erkännande. De utnyttjas för internationell utbildning och konsultverksamhet.

Exempel på lagstiftning som väckt internationellt intresse har redan nämnts i form av lagarna om centralsjukhus mm på 50talet, och folkhälsolagen med karaktär av ramlag för styrning och resursfördelning.

Ett annat noterat exempel är tobakslagen från 1976. Det har länge stått klart att tobaksrökning utgör en allvarlig hälsorisk, och många länder har vidtagit hälsofrämjande åtgärder. Det internationella intresset inriktas inte i första hand på den egentliga lagtexten, som ju sällan i oreviderat skick kan överföras på andra förhållanden. Av beydligt strörre intresse är den politiska och social- och hälsopolitiska process som ligger bakom en given lagstiftning. Det som i Finland härvid tilldrar sig observatörernas intresse är samarbetet och växelverkan mellan fackfolk, politiker, ämbetsmän, medborgarorganisationer och allmänheten för att nå fram till politiska beslut med därtill hörande lagstiftning, och hur detta sedan i praktiken tillämpas och utnyttjas. I ett litet and med homogent system kan man lättare följa utvecklingen av dessa processer.

Bilden av Finland utomlands varierar beroende på var man rör sig, och ter sig ofrånkomligen olika bland fackfolk inom en given sektor, bland social- och hälsopolitiker, och den sk allmänheten. Som avslutning på denna subjektiva översikt kan nämnas, att den engelskspråkiga versionen av regeringens hälsopolitiska redogörelse till riksdagen i mars 1985 just nu är synnerligen uppskattad läsning bland internationellt hälsofolk. Baserad på en utredning om målsättningen för hälso- och sjukvård i Finland fram till år 2000 anses den vara ett av de bästa tillgängliga exemplen på hur man försöker komma tillrätta med det vetande och den erfarenhet man ärvt från igår, den know-how som står till buds idag, och de utmaningar gällande hälsa och välfärd morgondagen för med sig.

Håkan Hellberg 9

Tidigare skribenter i denna serie har varit Jaakko Lassila och Teppo Turkki, I näst numrner är vår gästskribent Max Jakobson.