Den fjärde produktionsfaktorn

Taggar: Teman: energikris

LEDARE 18. 4. 1973

Forum 7/1973

Den fjärde produktionsfaktorn

MARDRÖMMEN ÄR HÄR, skrev Time, när den länge förutspådda energikrisen i USA denna vinter blev verklighet. Resultatet var oeldade skolor, tomma jetplan-tankar, inhiberade bussturer och huttrande människor i hem där termostaten på myndigheternas uppmaning skruvades ned till ett minimum. Sommaren blir knappast bättre. Man har sålt rekordmånga bilar i USA nu i vår, och de nya avgasrenande aggregaten slukar också mera bensin. Bränslebristen har hittills varit lokal, men den är ändå ett smärtsamt sätt (som oljebolagen utnyttjar?) att lära nationen inse att experternas varningar inte saknat grund. Att också Texas hört till de stater där brist på bränsle förekommit är en ironisk illustration till att USA trots sin oljerikedom inte längre är ett självförsörjande land när det gäller att täcka sitt explosionsartat växande energibehov.

VÄRLDEN HAR SKAKATS av många energikriser, Suez 1956—57, USA:s elkris 1970, brännoljekrisen 1970, kolkrisen i England 1972 och USA-krisen denna vinter. Grundorsakerna har ofta varit politiska men också haft sin rot i en reell brist; energisektorn har inte tålt tillfälliga toppbelastningar.. Man kan se de här händelserna som förebud för en verkligt världsomfattande energibrist, där Japan och USA träder fram som två nya hastigt växande konkurrenter till Europa om världens oljetillgångar.

Flera gånger har experter förutspått att den dag oljekällorna definitivt sinar är att vänta endast om några decennier. Nya fyndigheter har dock alltid hittats och skjutit fram denna definitiva slutpunkt ytterligare. Det är dock ett skrämmande faktum att de fossila bränslena som bildats under 700 miljoner år nu förbrukas i en blink, i förhållande till den tidsrymd det tagit för dem att uppstå. Hälften av all olja som använts sedan historiens början och fram till dag har förbrukats under de tolv senaste åren.

DEN SUPERTEKNOLOGISERADE del av jorden, som Västeuropa inklusive Finland utgör, har varit och är fortfarande i händerna på de oljeproducerande länderna. Oljan är den industrialiserade världens ”blod”, och många blodtransfusioner behövs om i-länderna envisas med att hålla samma tillväxttakt som hittills. Inte ens på 1980-talet kommer fyndighe terna i Nordsjön att kunna täcka mera än högst 15 procent av Europas oljebehov. Den intensifierade kärnkraftbyggverksamheten i Europa ändrar inte heller på det faktum att de fossila bränslena, olja, kol och naturgas, en mycket lång tid framåt är världens huvudsakliga energikällor.

I FINLANRestår oljan för drygt 50 procent av den totala energiförsörjningen. Kärnkraften kommer tidigast kanske i slutet av nästa decennium att kunna inta oljans plats. Nästa år kommer den sovjetiska naturgasen. Mängderna är i början inte procentuellt betydande, endast cirka fyra procent av vårt totala energibehov. Men det är ett välkommet tillskott, som framför allt tjänar specialindustriernas — tex glasindustrins — behov av speciellt rent bränsle. (Det gäller bara att lokalisera denna industri nära gasledningarna!) Ett kraftigt utvecklingsarbete pågår också för att göra torven till ett ekonomiskt lönande bränsle. Den kommer ju aldrig att kunna spela någon avgörande roll i vår energiförsörjning men den visar på en klok linje i vår energipolitik: att sprida energiförsörjningen på så många kraftkällor som möjligt. Trots denna strävan får vi tills vidare finna oss I att vara beroende av oljeförsörjningen.

VI BETALAR MYCKET för vår olja, tidvis cirka 30 procent över världsmarknadsprisen, dels beroende på våra långtida leveranskontrakt, dels på vårt geografiska läge. En fördel har detta system dock fört med sig: vi har inte satsat på tillfälliga spekulationsköp, och därför har vi en garanterat jämn tillförsel av olja. Den amerikanska ”mardrömmen"” blir knappast sann hos oss.

FINLANDS ENERGIPOLITIK håller på att ta form. Den energipolitiska kommittén drar upp riktlinjer för vår energipolitik med sikte på är 2000. Det vore viktigt att ytterligare bygga ut samarbetet inom energisektorn.

Om cirka en vecka kommer kommittén med ett betänkande om finansieringsfrågorna under 70talet. Enligt tidigare försiktiga beräkningar har man uppskattat energiinvesteringarna under detta decennium till 10 miljarder mark. En sak är dock säker: energin, den fjärde produktionsfaktorn, kommer att kräva en allt större procentuell andel av de tillgängliga kapitalresurserna. O 7