Den nya tekniken försenas

Det finns bilar utan förare. Någon dag skall de rulla fram på allmänna vägar.

Redan nu kan vi se videor på robotar som klarar av att göra mer eller mindre svåra saker. Och så tidigt som på 1960-talet var det möjligt att göra helautomatiska landningar med flygplan vid mycket dålig sikt.

Jag tror det här bara är början. Men inom kort kan vi ändå uppleva en lång paus utan nya tekniska innovationer.

Låt oss tänka på bilar. En dag kanske det inte ens är tillåtet för en människa att sätta sig bakom ratten, färre olyckor inträffar ju då det bara är datorn som kör. Vad händer då med bilskolorna? Och hur går det för korv- och pommesfritesindustrin och bensinstationernas kaféer där lastbilsförare håller sina pauser? Vilket

öde väntar alla de män, vars enda hobby är att syssla med bilar? Vad händer med polismyndigheterna? Vad skall det bli av alla trafikkameror?

När automatiska bilar kommunicerar med varandra och optimerar flödet behövs det mindre utrymme för själva trafiken. Alltså: vad händer då med alla kommunalpolitiker som fattar beslut om nya trafikleder, filer och rondeller?

Och framför allt: vad månne händer med våra ungdomar?

Föreställ er en vacker sommarkväll i en finländsk förort, vid en parkeringsplats. Vad skall det hända där, när det finns förarlösa mopeder och mopedbilar? Eller i Sverige, A-traktorer utan förare (maxhastighet 30 km/h)?

Redan då hästarna var vägarnas kungar var fordonens huvudidé att låta människan ge order med sina egna händer och fötter för att få färdmedlet att gå snabbare. En del av tjusningen med motorfordon är att få dem att lämna spår i marken.

Att bara sätta sig på baksätet och trycka på ’enter’ för att få sin moped att dra på bakhjulet eller ’burna’ är ju inte alls detsamma.

I och med ny teknik kanske en stor mängd människor förlorar syftet med livet, och börjar må dåligt. Jag tror dock att vi kan ta hantera problemet. Samhället kan organisera robotar för att ta hand om de olyckliga människorna.

Men en mycket allvarlig kris återstår ändå. Vad kommer att hända på världens alla stridsfält? Pansarvagnar utan chaufförer. Robotsoldater. Skall de där robotarna verkligen strida, maskin mot maskin? I värsta fall är deras strategi planerad av datamaskiner. Var blir då doften av svett, blod och vapenolja?

Är det 21:sta århundradet redo för detta? Det tror jag inte. Därför tror jag att vi kommer att ta en paus. Istället för att göra allt vi kan med den nya teknologin, så snabbt som möjligt.

Gilbert Granholm text