Depressionen i sev-länderna
av Tauno Tiusanen Forum 1983-08, sida 16-18, 27.04.1983
F RU
Av Tauno Tiusanen
DEPRESSIONEN I SEV-LÄNDERNA
På basen av senaste års statistikmaterial kan man redan skapa sig en viss lägesbild av SEV-ländernas nationalekonomier som tycks befinna sig unde ett relativt hårt tryck. Trots att försvagade tillväxtförutsättningar har beaktats när de nuvarande 5-årsplanerna uppgjordes har den förverkligade tillväxtkurvan förblivit klart under den prognosticerade.
EH I Sovjetunionen var den statistiska tillväxten för nationalproduktens del år 1982 ca 2,6 procent, medan målet var att uppnå tre procent. I medeltal sjönk de sk små SEV-ländernas nationalprodukt med ungefär en procent. Om Polen, där minskningen var ungefär 8 procent, utelämnas från beräkningarna, var utveckligen i det övriga SEV-området ännu på plussidan.
Senaste år utsattes SEV-länderna för stora svårigheter i finansieringen av sin västhandel, därför att den redan länge hade uppvisat underskott. Betalningssvårigheterna för Polen och Rumänien, vilka man har blivit tvungen att släta över genom att förlänga tidtabellen för amorteringarna av lånen, har inverkat på finasieringen av öst-västhandeln: Med tanke på hela SEV-området har det klart förekommit en ovillighet till lånegivning.
Enligt preliminära uppgifter skulle de sk små SEV-ländernas västimport ha sjunkit med hela 18 procent. Samtidigt sjönk exporten till väst e 1 aning, ca en procent. Resultatet blev ett överskott på ungefär en halv miljard dollar för de små SEVländerna, det första i sitt slag i mannaminne. Trots detta steg områdets dollarskuld en aning, därför att låneräntorna anstränger bytesbalansen,
I Sovjetunionens västhandel kunde man iaktta tillväxt både i exporten, ca 10 procent, och i importen, ca 3 procent. Då det likaså i Sovjetunionens västhandelsbalans uppstod ett överskott på en halv miljard dollar, uppnådde SEV-området i sin helhet ett sällsynt överskott på ungefär en miljard dollar i sin OECD-handel.
Saneringen av SEV-ländernas betalningsbalanser, som med beaktande av områdets skuldsättningsgrad är fullständigt oundviklig, har således på basen av senaste års preliminära uppgifter tagit ett första steg i rätt riktning. Den positiva svängningen av västhandelns balans har dock skett med hjälp av hårda importnedskärningar då exportframgångarna fortsättningsvis förblivit ganska an språkslösa.
Senaste års resultat för västhandeln tyder på att man på resurssidan i SEV-området kan vänta sig flaskhalsar, som försvårar upprätthållandet av till och med en minimal tillväxt. Den hästkur som nu mött importen kan man knappast upprepa i samma form utan allvarliga skadeverkningar för tillväxtresultaten: inköpen från väst är i huvudsak import som skapar förutsättningar för produktion.
Oljan exporttrumf
Västexporten har under de senaste åren fått överraskande nya drag i SEV-länderna. Exporten av energi, främst olja och oljeprodukter, har vunnit terräng i västexporten. För Bulgariens del svarar denna varugrupp redan för ungefär en tredjedel av intäkterna från västhandeln, i DDR är motsvarande siffra ungefär en fjärdedel och i Tjeckoslovakien närmare en femtedel. Också för Ungerns del närmar sig energiexporten tio
SEV-LÄNDERNAS NATIONALPRODUK 1965-198 — årlig tillväx procent i handeln med OECD-länderna. I de traditionella energiexporterande länderna härrör, i Rumänien ca 40 procent, i Polen ca 20 procent och i Sovjetunionen 70-80 procent av västhandelns intäkter från energiexporten.
I praktiken betyder detta att de sk SEV-länderna i sin västhandel har lyckats utnyttja Sovjetunionens billiga oljeleveranser, vilkas pris årligen beräknas som ett medeltal av de fem närmaste föregående årens världsmarknadspriser. Med hjälp av oljeprodukter, och alltså inte tack vare egna färdigvaror, har man lyckats försköna balansen i västhandeln.
I år är det svårt att fortsätta med denna metod att balansera västhandeln. Den kännbara nedgången i oljepriset, som också avspeglar sig i oljeprodukternas priser kommer att förorsaka en nedgång på ca 4-5 miljarder dollar i SEV-ländernas valutainkomster, och de sålda energimängderna förblir på samma nivå som tidigare. Av dessa inkomstförluster faller lejonparten, ca 3-3,5 miljar glidande medeltal under fem år 5-årsplanern der dollar, på Sovjetunionen.
Investeringsdepression
Fastän det senaste år uppnådda resultatet är uppmuntrande i den bemärkelsen att SEV-ländernas långa räcka av minussaldon kunde brytas, kan man inte ännu prata om en principiell tillfriskning. SEV-länderna måste på lång sikt fästa uppmärksamhet på att förbättra konkurrenskraften. Genom att den vägen förbättra strukturen i västexporten garanteras en en mera balanserad utveckling i västhandeln.
I det nuvarande ekonomiska läget, där betydande tryck riktar sig mot de centralstyrda samhällena, har man försökt nå ekonomisk balans genom att skära ner investeringar där det bara är möjligt. Med undantag av Sovjetunionen sjönk investeringsverksamheten år 1982 i hela SEV-området.
Denna investeringsdepression kan på medellång sikt visa sig rätt betydande för SEV-ländernas ekonomier. Den nuvarande återhållsamhe ORU ten i anskaffningen av västerländsk teknologi måste förstås på basen av saneringsbehovet i valutabalansen och av finansieringssvårigheterna i importen. En strukturförändring av exportindustrin i en för konkurrensförmågan fördelaktig riktning torde den inte befrämja. SEV-länderna har alltså inte råd att glida in i en längvarig investeringsdepression.
Trots att man senaste år höll rätt strama tyglar för investeringarna, har detta dock inte lett till att mera utrymme än tidigare skulle ha skapats för konsumtionsökningar. Det ser ut som om befolkningens levnadsstandard skulle ha uppnått stagnation eller tom en reell nedgång. De alltjämt ökande prisförhöjningarna, som fortsättningsvis ganska bristfälligt beaktas i den officiella prisindexen, förgrumlar jämförelser av välstånd.
Stagnation i levnadsstandarden
I Sovjetunionen steg detaljhandelsförsäljningen, som anses vara den viktigaste konsumtionsmätaren, år 1982 endast ca 0,3 procent och realinkomsten per capita med 0,l procent. Både i Rumänien och i Tjeckoslovakien har befolkningens reella levnadsstandard uppenbarligen gått ned ett par procent. I Ungern och DDR kan man tala om stagnation och i Bulgarien om en anspråkslös uppgång i levnadsstandarden.
Agraråret 1982 var inte speciellt ofördelaktigt i SEV-länderna. I Bulgarien, Rumänien och Ungern var lantbruksproduktionens tillväxt ungefär 5-7 procent. Också i Sovjetunionen, som drabbades av sitt fjärde missväxtår i följd, hade man en tillväxt på ca fyra procent. Denna tillväxt i jämförelse med föregående år beror dock av att år 1981 var rekordsvagt. I Polen och DDR utsattes den agrara sektorn för smärre bakslag, medan stagnation rådde i Tjeckoslovakien.
I SEV-ländernas interna handel lyckades de sk små SEV-länderna minska sitt underskott i Sovjethandeln. Underskottet som år 1981 var drygt tre miljarder transferrubel halverades senaste år. Detta tyder på att Sovjetunionen inte har varit villigt att godkänna kontinuerliga höga överskott av transferrubel på sitt eget konto, då dess användning till köp från SEV-länderna som känt är svår. Senaste år förekom uppgifter i väst om att Sovjetunionen skulle ha skurit ner ungefär 10 procent av de 17
FR » ner ungefär 10 procent av de oljekvoter som levereras inom transferrubelhandeln = till -SEV-länderna. Detta har uppenbarligen befrämjat en balansering av handeln inom SEVgruppen.
Då man bedömer SEV-ländernas ekonomiska utsikter under slutskedet av den pågående femårsperioden måste vissa viktiga saker beaktas. Speciellt viktigt för utvecklingen inom hela området är ett kontinuerligt utvecklande av Sovjetunionens resursbas och kontinuiteten i materialleveranserna till SEV-grannarna. Att hela tiden skära ner oljeleveranserna skulle allvarligt försvaga SEV-ländernas möjligheter att fortsätta saneringen av sin västliga handelsbalans. En investeringspaus, som skulle minska tillväxttakten i det industriella utnyttjandet av Siberiens naturresurser, kan inte tillåtas.
Samtidigt måste man överallt i SEV-länderna hålla utvecklingen av konsumtionsutbudet under uppsikt. En intensiv tillväxt som grundar sig på produktivitetstillväxt är numera i nyckelställning. Produktivitet, företagsamhet och innovation kan knappast befrämjas, om de konkreta ekonomiska incitamenten, som kan ses i utbutet av varor och tjänster, inte kommer fram.
I västhandeln finns det inte i detta nu ännu utrymme för import av betydande konsumtionsvarurater, om man ämnar få skuldsiffrorna ner på en relativt balanserad nivå. Samtidigt måste man akta sig för att göra nedskärningar i den inhemska konsumtionen tex då man eftersträvar yttre balans för livsmedelsexportens del.
Spelrum för ekonomisk-politiska manövrar finns det således inte så mycket av i SEV-länderna. I de rådande förhållandena är det naturligt att socialistländernas ekonomiexperter förväntar sig att konjunkturerna förbättras i de sk kapitalistiska länderna för att bättre exportframgångar än senaste år skall kunna uppnås på västmarknanderna. Men en ren efterfrågehöjning garanterar dock inte ännu exportframgång.
I den ekonomiska utvecklingen i väst har under de senaste månaderna uppträtt ett ur SEV-ländernas synvinkel positivt drag: räntorna har börjat glida neråt. Denna tendens gör det avsevärt lättare för SEV-länderna att bära sin tunga valutaskuldbörda. De olika delområdena i världsekonomin väntar således på en ny högkonjunktur - oberoende av samhällssystem.
r - Tesursu
Av Claus Laurén
Den brunaktiga brygd som jäser i de stora tankarna på Ellinge reningsverk söder om Eslöv i nordvästra Skåne är på många sätt och vis en intressant soppa. När den anländer till reningsstationen sprider den en ganska kraftig stank, precis som orenat avloppsslam brukar, men när den lämnar stationen är det i form av högvärdig NKP-gödning, brännbar biogas med goda energivärden och 99 24-igt renat vatten.
fe 18