Det nordiska traktorprojektet
av Håkan Nylund Forum 1984-12, sida 34-35, 22.08.1984
I Det nordiska traktorprojektet är ett av de mest ambitiösa och nordiskt inriktade samarbetsprojekt som genomförts. Det är också ett ganska typiskt samarbetsprojekt genom att det trots sin nordiska inriktning i huvudsak är ett bilateralt samarbete — i detta fall mellan Sverige och Finland — det är fråga om längre driven förädling och inte tung basindustri och det är inte något glamoröst high-tech projekt utan handlar om att genom branschrationalisering skapa en konkurrenskraftig position på en betydande, men mogen marknad.
Hos både Volvo BM och Valmet såddes fröen till samarbetet under den djupa recessionen på 1970-talet, då företagen kämpade med dålig lönsamhet inom traktorproduktionen. På bägge håll var man tveksam om det fanns resurser att satsa på produktutveckling och förnyelse av produktionsanläggningarna med sikte på 1980-talet.
Även om Valmet är mest känt som skeppsbyggare och pappersmaskintillverkare har traktortillverkningen alltid stått för en tung bit inom koncernen -—- idag är traktorgruppen rentav den till omsättningen näst största branschgruppen med 18 procent av koncernomsättningen. Adderar man omsättningen hos den långt självständiga dottern Valmet do Brasil, som också tillverkar traktorer, ligger vikten mätt enligt omsättningen redan på samma nivå som varvsgruppens, 27 procent.
Ny strategi behövdes
Valmets beslut att satsa nordiskt har i själva verket starka anknytningar till operationen i Brasilien. Fram till mitten av 1970-talet var nämligen en av hörnstenarna i Valmets traktorstrategi att med god lönsamhet sälja komponenter till traktortillverkningen i Brasilien. Brasiliens ekonomiska svårigheter satte emellertid då stopp för exporten, och en ny strategi med nordisk inriktning utarbetades. Erfarenheter från nordiskt samarbete fanns ju redan inom koncernen genom personbilstillverkningen tillsammans med Saab-Scania i Nystad och elektroniksamarbetet inom DAVA med först Data-Saab och numera Ericsson.
Volvo BM var å sin sida under sjuttiotalsrecessionen ett krisföretag, och tog sig upp ur gropen genom en ökad satsning på entreprenadmaskiner. Kring 1978 var det klart att man måste välja mellan de två huvudområdena, lantbruks- eller entreprenadmaskiner, då resurserna inte räckte till för att hänga med i utvecklingen på båda områdena. De ekonomiska faktorerna talade för entreprenadmaskinerna som var lönsamma och hade en internationell marknad, medan traktorerna visserligen hade en hög marknadsandel på hemmamarknaden, men förlorade pengar och va 34
Av HÅKAN NYLUND
Traktorprojektet:
Branschrationalisering på nordisk grun föga gångbara internationellt. Samarbetet med Valmet tedde sig därför mer lockande än det gjort i början av 1970-talet då liknande diskussioner förts.
— Förhandlingarna med Volvo startade under sommaren 1978, och redan i slutet av året kunde ett Letter of Intent undertecknas, förklarar direktören för Valmets traktorgrupp, Pertti Naulapää. 1979 slöts själva samarbetsavtalet för det nordiska traktorprojektet, för vilket man uppställde tre mål: att med nordiska resurser utveckla ett högklassigt och modernt traktorprogram för nordiska förhållanden och marknader; att tillverka traktorerna möjligast effektivt genom att optimera användningen av resurserna hos Valmet, Volvo BM och underleverantörer, samt att förena marknadsresurserna hos Valmet och Volvo BM och uppnå en ledande ställning på de nordiska marknaderna.
Den praktiska samarbetsmodellen utformades i stora drag enligt den i början nämnda modellen: Volvo BM:s traktorresurser samlades hos det samägda Scantrac i Sverige, som fick till uppgift att marknadsföra traktorerna utanför Finland och delta i produktutvecklingen, medan Valmets traktorgrupp i Finland fick huvudansvaret för produktionen och produktutvecklingen. För att garantera framgången i Finland flyttade Valmet trots åtskilligt knot från sina dealers över försäljningen till den starkaste återförsäljaren, jordbrukarnas kooperativt ägda Hankkija.
Mål: 25 procent av marknade — Som praktiskt mått på den ledande marknadspositionen uppställde vi 25 procent av den nordiska marknaden, säger Pertti Naulapää. Siffran kom vi till då av det nordiska traktorbeståndet på ca 835 000 enheter omkring 225 000 är Valmet eller Volvo traktorer. Märkestroheten är stark hos jordbrukarna, och användningsförhållandena likartade så att det finns täckning för begreppet en nordisk traktor. Ett gott exempel på kraven är att traktorn måste kunna användas i skogen: en tredjedel av traktorbeståndet används i huvudsak där, och så gott som alla trakto rer används någon gång i skogsbruket, konstaterar Naulapää.
Då det nordiska traktorprogrammet byggdes upp beslöt man att först satsa på de medeltunga traktorerna på 65—95 hp, som representerar över hälften av den nordiska traktormarknaden. Produktutvecklingen förankrades hos användarna genom produktråd i alla nordiska länder, och direktör Naulapää ser den nya serien som en nordisk traktor, även om han erkänner att det svenska inflytandet varit starkt.
Speciellt för det nya sortimentet var också att grundkonstruktionen från början utvecklades för fyrhjulsdrift. — Draget var lyckat eftersom fyrhjulsdfiftens andel bland sålda traktorer stigit från 20 procent då projektet startade 1979 till 55 procent i fjol, och i Sverige till ca 70 procent, konstaterar Naulapää. Med detta har också trenden mot allt större traktorer med högre motoreffekter avtagit, vilket ju passar traktorprojektets inriktning på mellanklassen. Undantaget är traktorer inom den största mellanklassen på 90—100 hp som också växer snabbt, och för vilken den senaste modellen i den nordiska serien utvecklats.
Efterfrågan i den tyngsta klassen på 140 hp som mest finns i Sverige och Danmark täcks av produktion från Volvo BM, medan Valmets tidigare modeller svarar för utbudet i den lätta klassen under 65 hp. Volvos huvudintresse i samarbetet på längre sikt är dock komponenttillverkning, och ca 25 procent av komponenterna till traktorprogrammet levereras från Sverige, främst hytter och transmissionerna.
Ny automatiserad fabrik
Axlandet av huvuddelen av produktionen betydde för Valmet att hela tillverkningen i Jyväskylä måste förnyas och rationaliseras. — Vi byggde upp en helt ny fabrik, dimensionerad för ca 8 000 enheters tillverkning per år, säger direktör Pertti Naulapää, Vi införde ett japanskt automationssystem, FMS [Flexible Manufacturing System), med dramatiska resultat för produktivitet, materialgenomströmningen och flexibiliteten.
En modell som ofta dyker upp då man diskuterar nordiskt industriellt samarbete man och man emellan är, att finländarna som duktiga tekniker borde sköta produktionen, medan svenskrna som skickliga marknadsförare skulle ta hand om försäljningen. I all sin grova förenkling innehåller tanken vissa korn av sanning, och är i stort den modell som tillämpats inom det nordiska traktorprojektet mellan Volvo BM och Valmet. Valmet svarar för huvuddelen av produktionen, medan marknadsföringsresursern samlats hos Scantrac i Sverige.
Starten har gått väl, ävenom man ännu inte uppnått den 25 procents marknadsandel som är målet. Samtidigt har Valmet blivit den dominerande partnern i projektet.
— Tidigare tillverkade vi 3 300—4 000 enheter per år med en personal på ca 1000 personer, medan vi i år kommer att producera ca 6 700 enheter med 650 personer — inklusive produktutvecklingspersonalen, säger Pertti Naulapää. Det betyder att produktiviteten stigit från nivån 3,4—4,5 enheter per person och år till 10,3. Nästa år räknar vi att förhållandet skall vara 12,3 enheter per manår och målet är 13,1. Materialets genomströmning har förbättrats så att då det tidigare tog 120 dagar för en viss komponent att löpa genom fabriken så tar det idag 4 dagar från råmaterial tills komponenten är monterad i en färdig traktor. Och tack vare FMS kan produktionsprogrammet ändras på några dagar, jämfört med några månader i den gamla fabriken.
De stora förbättringarna har givetvis kostat arbetsplatser, och beror förstås också på att utgångsnivån var låg. Pertti Naulapää räknar dock med att traktorfabriken hör till den absoluta världstoppen, och pekar på det intresse konkurrenterna visat för fabriken, — Det är emellertid svårt att göra direkta produktivitetsjämförelser med de stora tillverkarna, eftersom deras kapacitetsutnyttjande är lågt, konstaterar han.
Enbart stabiliserande export
Traktorfabrikens kapacitet — maximalt 8 000—-538 500 enheter per år, ”som vi absolut inte tänker gå över”, understryker Naulapää — är uppbyggd just enligt kalkylen på en 25 procents marknadsandel i Norden, plus litet export. — Den nordiska traktormarknaden beräknar vi att skall uppgå till ca 30 000 enheter per år, förklarar Naulapää. Det förekommer visserligen ganska starka fluktuationer, den danska marknaden var t ex 1979 8 500 enheter men sjönk 1981 till bara ca 3 500, men marknaden brukar återhämta sig och är på nordisk nivå rätt stabil. Den finländska marknaden ligger på nivån 11 000 enheter per år, och även om jag inte tror att den hålls så hög så sjunker den knappast så mycket, kalkylerar Naulapää. Traktorerna används mycket i skogen, och gårdarna är många och små.
Tvivlarna siar om större ras och pekar på lantbrukets höga skuldsättning, den redan höga traktortätheten och överproduktionen av lantbruksprodukter. Alla är reella faktorer, men tills vidare har handeln med lantbruksmaskiner visat sig förvånansvärt stadig och oberoende bakslag med skördarna, Ökande storlek på gårdarna betyder också oftast inte bara effektivare utnyttjande av maskinparken uten också ökat behov av maskiner då arbetskraften minskar.
I fjol nådde Volvo BM Valmet-programmet en marknadsandel på 18 procent i Norden. Andelen var högst i Sverige, 26 procent, och Finland, 23 procent, medan marknadsandelen i Danmark och Norge, där Scantrac-bolag i fjol inledde sin verksamhet, stannade på 8 respektive 5,5 procent, — Trots att målen ännu inte uppnåtts var vi redan det ledande märket, kommenterar Naulapää, Försäljningen hämmades under året av brist på traktorer, och det faktum att hela programmet ännu inte är Kart. 1985—86 då hela programmet är färdigt bör 25 procents andelen uppnås, lovar Naulapää.
Den nordiska traktorn är inriktad på den nordiska marknaden, och direktör Naulapää när inga drömmar om någon stor export utanför Norden. — Vi räknar enbart med en liten export i stabiliserande syfte till andra, ”nordiska” marknader som Belgien, Holland och England, där vi kan erbjuda lösningar för skogsbrukets behov. Men vi talar om volymer om några hundratal, inte mer, understryker han.
Skogsmaskiner och snöskotrar
I skuggan av det nordiska traktorprojektet samordnade Valmet och Volvo BM också tillverkningen av skogsmaskiner, även den en krisbransch i Norden med stor överkapacitet. Inom Valmet har skogsmaskintillverkningen nu koncentrerats till Umeå Mekaniska Ab som skall svara för produktionen av processorer och skördare, och i Finland till dotterbolaget Velsa i Kurikka, som tar hand om tillverkningen av lastbärande skogsmaskiner. — Tyngdpunkten ligger i Sverige, där 75 procent a 12/84 F RUN
Direktör Pertti Naulapä marknaden finns, kommenterar Naulapää. De tre stora nordiska tillverkarna, RaumaRepola (ÖSA), Kockums och Valmet har en kapacitet på 1 600—21 700 enheter, medan marknaden ligger på bara ca 700! Men efter saneringen och koncentrationen av verksamheten till Umeå och Velsa är vi konkurrenskraftiga och räknar med plusresultat för i år. Engagermanget motiveras dessutom av synergin mellan lantbruksoch skogsmaskinerna.
Synergi på komponentnivån finns likaså mellan traktorerna och den tredje sektorn inom Valmets traktorgrupp, Valtra-programmet av lätta industrimaskiner, som i huvudsak är monterade på traktorerna. Inom den fjärde sektorn, snöskotrar, ligger anknytningen främst på användarsidan. Valmets snöskotrar från Nordtrac i Rovaniemi och Ockelbo i Sverige behärskar nästan hela markanden för snöskotrar för professionellt bruk i Norden och ca 50 procent av totalmarknaden.
Valmet tar över
Som nämnt har det nordiska traktorprojektet allt mer övergått i Valmets händer. Scantrac, som grundades på 50/50 bas av Valmet och Volvo, övergick i fjol till 95 procent i Valmets ägo och tog över ägandet till Umeå Mekaniska och Ockelbo. Enligt Pertti Naulapää var också avsikten från början att Valmet inom ca 10 år skulle ta över traktortillverkningen, medan Volvo går in för komponenttillverkningen. På sikt blev projektet därför ett finländskt köp av marknadsandel och marknadsföringsresurser.
Som en del av Valmet-koncernen presenterar traktorgruppen inga exakta siffror över det ekonomiska resultatet av den nordiska branschrationaliseringen. Gruppens omsättning ökade med 46 procent till 951 Munk år 1983 och den totala faktureringen till 1236 Mmk. Enligt Pertti Naulapää var resultatet för gruppen som helhet positivt, och av gruppens sektorer var det endast skosmaskinproduktionen som gick på förlust. Valmets årsberättelse karaktäriserar gruppens resultat som försvarligt och förbättrat.
uu [— — — " .,jX—— — — —X—Å—=— 7 smmmmm—Lr 35