Det stora europeiska marknadsfiaskot
av Bo Ingves Forum 2014-04, sida 22-23, 24.04.2014
lässivt med vindturbiner i Tyskland är det tvivelaktigt i kade försök att införa en kolskatt började utsläppshandeln i 05-2007, och föll 2008-2012 på grund av finans- och skuldkrisen.
Det stora europeiska marknadsfiaskot
Dagens paradox. Lågt CO,utsläppspris och generösa stödtariffer till förnyelsebar energiproduktion stänger moderna gaskraftverk och gör urgamla kolkraftverk lönsamma.
BO INGVES TEXT X De smutsigaste brun- och stenkolskraftverken är den fossila energiform som är någorlunda vinstgivande. Det var givetvis inte meningen när systemet med utsläppsrättigheter infördes i Europa 2005. Tvärtom.
Men faktum är att de modernaste gaskraftverken i Europa nu står stilla en stor del av tiden. Som en följd har energibolagen un FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 4201 der de senaste tre åren skrivit ned deras värden med över 40 miljarder euro. Allt medan den partikelstinna röken från urgamla koleldade kraftverk tätnar över kontinenten.
”Det är säkert det största marknadsfiaskot genom tiderna i Europa”, säger Simon-Erik Ollus, chefsekonom på Fortum.
Skulle nedskrivningarna gälla gamla kolkraftverk vore det enligt honom ok. Mennu gäller det nya gasdrivna turbiner som byggts då elproducenterna i början av 2000-talet trodde att utsläppshandeln ger incitament för fossil men energieffektiv och mindre förorenande produktion.
”För tillfället genererar de modernaste och minst nedsmutsande gaskraftverken, till exempeli Tyskland, el med en förlust på i genomsnitt 10—15 euro per MWh”
Kol i stället för gas. Problemet med kol versus gas exemplifieras i Fortums huvudkontor i Kägelviken i Esbo. Från 16:e våningen ser man ända till koncernens tre CHP-kraftverk iFinnå. Det äldsta kolkraftverket har kört hela vintern medan det betydligt renare och nyare gaskraftverket intill mestadels stått stilla. Skiffergasrevolutionen i USA har global återverkning, och slår hårt mot Europa. Samtidigt fasar Tyskland ut sin kärnkraft. ”Världsmarknadspriset på kol har sjunkit. I kombination med låga priser på utsläppsrätter gäller det att bränna kol för att få lönsamhet i kraftverket. När samma scenario upprepas över hela Europa kan man inte precis säga att systemet med utsläppshandel har minskat på utsläppsnivåerna som tänkt” Trots koldriften i Esbo kan Fortum stolt sera som en föregångare inom europeisk elproduktion; bolaget genererar 90 procent av sin energii EU-länderna medutsläppsfriteknik, inklusive kärnkraft. Myntets baksida är Ryssland, där koncernens energiproduktion är så gott som helt fossil.
Ollus är chef för avdelningen Industrial Intelligence som svarar för bolagets fortlöpande analys av affärsomgivningen. Fortum har affärsverksamhet i flera EU-länder, då elen numera strömmar fritt över gränserna, och följer därför noga med energimarknaden i Europa som helhet.
Ollus sticker inte under stol med sin åsikt att det senaste decenniets oklara och ofta motstridiga kombination av nationell och europeisk energi- och klimatpolitik bär hundhuvudet för marknadsfiaskot.
”Politikens roll är att bestämma huvudprioriteten och riktningen för att komma dit. Sedan gäller det för oss i energibranschen att nå målet på bästa sätt. Men energi- och klimatpolitiken har de senaste åren varit så fylld av motstridiga åsikter att det är tryggare låta bli att investera”
Marknaden styrs av stödtariffer. När Ollus som en av föredragshållarna på TFiF:s etikutskotts evenemang ”Man kan inte producera för en död planet” säger att elpriset ligger påsamma nivå som i början på 2000-talet får han omedelbart mothugg av den aktiva publiken. Men förklaringen är enkel.
”Det stämmer att konsumentpriset på el har stigit, men det beror på högre skatter, överföringsavgifter och stöd till förnyelsebar elproduktion. Stödet i Tyskland är faktiskt högre än priset på själva elen. Priset för producerad el har dock inte stigit. Samtidigt har den totala efterfrågan på el sjunkit i Europa”, förklarar Ollus.
Den här utvecklingen har enligt Ollus lett til 9 90 procent av alla
BRYDSAMT LÄGE. Fortums chefsekonom
Simon- Erik Ollus är på allvar fundersam över hur energibolagen i Europa ska klara av att med ens någorlunda lönsamhet och utan massiva subsidier anpassa elproduktionen till utsläppskraven.
Två tredjedelar av tillväxten. Frågan lyder: hur ska den blödande energibranschen få kapital för en omvandling till i det närmaste koldioxidfri elproduktion, enligt EU-målet för 2050? Målsättningen är att branschen minskar CO,-utsläppen över 90 procent jämför att den europeiska ener- nyinvesteringar med 1990.
gibranschen går en verklig i elproduktion ”Problemets omfattning räftgång just nu. Energi- b . visas av att endast några f bolagen har tappat 40-80 aserar Sig nu av de stora pensionsbolaprocent av sina ägarvär- på stödtariffer. gens investeringar för till den sedan 2010. De facto är
Fortum enligt honom ett av de få större europeiska energibolagen som har kvar en A-rating, det vill säga högt kreditbetyg.
”Som helhet ser det verkligen dåligt ut för branschen, vilket återspeglas i att 90 procent av alla nyinvesteringar i elproduktion nu baserar sig på stödtariffer. Marknaden styrs alltså inte av utsläppsrättigheterna utan av stödtarifferna till förnyelsebar elproduktion fället går till förnyelsebar och utsläppsfri energiproduktion. Den enkla orsaken är dålig lönsamhet. Investeringarna handlar i hög grad om greenwashing (påklistrad miljövänlighet, red.anm.)”
Enbart de investeringar som krävs för att nå EU:s 2050 -mål beräknas i bästa fall uppgå till 5 biljoner euro (5000 000 000 000 euro). Det motsvarar två tredjedelar av hela tillväxten i EU under de följande 35 åren, vid en beräknad årlig tillväxt på omkring 2 procent.
SJA9NI O ”Ifall vi fortsätter den nuvarande översubventionering av förnyelsebar elkraft kostar det betydligt mera att nå målet. Energibranschen är mycket kapitalintensiv, och liksom alla andra sektorer bör en investering förbättra avkastningen. Alltså, utan lönsamhet fattas inga investeringsbeslut på ren ommersiella grunder”
Klara beslut krävs. Det behövs diskuteras på allvar hur stödtarifferna används, enligt Ollus. Det är i sin tur en politisk fråga. Som exempel nämner han Sverige som valt att satsa på handel av förnyelsebara elcertifikat i stälet för direkta stödtariffer. Landet har nått nästan samma mängd förnyelsebar generation som Tyskland, bortsett vattenkraft, utan större marknadsstörningar.
71 Tyskland har man däremot satsat massivt på att centralt styra produktionen mot förnyelsebar el, via för samhället dyra stödtariffer. Det pressar priset på börsel, och de kommersiella elproducenterna lider av dålig lönsamhet? Ändå skulle hela elsystemet kollapsa utan den reglerkraft som de kommersiella konventionella kraftverken erbjuder, påpekar Ollus.
”Med tanke på målsättningen för 2050 kan man fråga sig om vi har råd att översubventionera all ny produktion. Borde man diskutera hur samma målsättning kunde nås kostnadseffektivare? Jag tycker utsläppshandeln borde ges möjlighet att fungera”
Ny kommersiell CO,-fri generation behöver ett elpris på minst 50 euro per MWh för varje timme under kraftverkets livstid för att täcka kostnader för kapital och drift. Det kan jämföras med att marknadspriserna i Europa och Norden den här våren har legat kring 30 euro per MWh.
”Det som energibranschen snabbt behöver är konkreta bindande politiska beslut för hur energiproduktionen ska skötas i Europa på lång sikt”
Ett litet hopp har tänts då Europarådet mot slutet av mars diskuterade delmålsättningen för 2030 och indikerade att det kommer bindande beslut hösten 2015. Kommissionen driver ett ambitiöst mål för utsläppsminskning: 40 procent jämfört med 1990.
Mardrömsscenariot vore enligt Ollus att det inte bestäms något alls, och att systemet med billiga utsläppsrättigheter och höga stödtariffer till olönsam förnyelsebar elproduktion fortsätter.
”Då investeringar i energiproduktion har en återbetalningstid på 30-50 år är det ganska klart att energibranschen behöver bindande politiska scenarion som garanterat gäller över valperioderna”
FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 42014