DIFFs framtid i vågskålen

av Maria Planting Forum 1981-04, sida 28-29, 04.03.1981

Mera samarbete med TFiF, integrering med IL?

DIFFs framtid i vågskålen

Driftingenjörsförbundet (DIFF) står inför ett vägskäl. Att integreras med den finska takorganisationen Insinööriliitto (IL) eller ej, de är frågan. Alternativet, enligt DIFFarna, är ett ännu fastare samarbete än förut med Tekniska Föreningen i Finland (TFiF).

Men är det verkligen så att DIFF måste välja bara det ena av två alternativ e DIFFs vägskäl har två skyltar. Den ena. som leder till alternativet integrering med IL, har texten ”för bättre service i arbetsmarknadsfrågor” och den andra, som leder till alternativet mer samarbete med TFiF, har texten ”för bevarande av de finlandssvenska intressena”. Så kan man uttrycka saken, något tillspetsat. Vilken väg skall Driftingenjörsförbundet i Finland r f välja?

Svaret är inte helt givet. Det har gått prestige i den känsliga ”IL-frågan” och bakom kulisserna försiggår nu en febril aktivitet pro eller con en integrering. DIFFarna funderar, diskuterar och utreder vad en eventuell integrering kan föra med sig.

Senast var frågan aktuell år 1976. Genom en medlemsenkät uttryckte DIFFarna sin åsikt: ett klart nej till en anslutning till IL. Idag, fem år senare. har den tagits upp till ny behandling och det återstår att se om man anser att förhållandena förändrats så mycket att svaret idag är ett ja.

På årsmötet den 20 mars är det meningen att svaret skall stå klart. då går frågan till omröstning — om den går. Det är deadline, IL vill ha svaret och DIFF självt vill gärna få bort frågan från dagordningen så att man äntligen kan återgå till de normala arbetsrutinerna.

Den senaste tiden har hela DIFFs verksamhet överskuggats av IL-frågan. Styrelsen har dryftat den på tätt återkommande möten och den nya verksamhetsledaren Rafael G Schalin har gjort långa arbetsdagar för att reda ut alla aspekter, trots att han i princip bara är halvdagsanställd.

28

Givetvis är det inte bara arbetsmarknad eller svenskhet det är frågan om, problemkomplexet är mer omfattande än så. Innerst inne döljer sig ett realtivt litet förbunds (1 390 medlemmar) rädsla för att drunkna i mängden (IL hade år 1980 drygt 19 000 medlemmar) om integreringen sker. DIFFs medlemskår är på sin vakt och vill vara säker på att inte inom några år bli uppäten av IL ifall de fattar ett positivt beslut om integrering.

Alternativet

TFiF, dvs landets svenskspråkiga diplomingenjörer och arkitekter. har å sin sida erbjudit DIFF ett mycket intimt samarbete som i det avgörande skedet utgör alternativet till en integrering med IL. Som en pikant detalj kan nämnas att de två organisationernas funderingar om ett utvecklat samarbete tog form på svenska dagen — den 66.11.1980 — då TFiFs och DIFFSs representanter möttes.

TFiFs erbjudande gäller dels en utökning av den gemensamma ideella verksamheten, vilken redan nu till stor del sker tillsammans med DIFF. Det nya i förslaget gäller samarbete i arbetsmarknadspolitiska frågor och då särskilt den svenskspråkiga informationsverksamheten.

Om TFiF och DIFF enas om att utöka sitt samarbete. innebär det att föreningarnas sammanlagda AKAVA-anslutna medlemsantal skulle kunna närma sig den magiska gränsen på 1 500, ett antal som anses vara minimum för att ett förbund skall kunna upprätthålla en effektiv arbetsmarknadspolitisk service för sina medlemmar med eget kansli mm. För närvarande är DIFF kollektivt anslutet till AKAVA medan de av TFiFs medlemmar som vill vara AKAVAanslutna hör till HAC (Högskoleingenjörernas och arkitekternas centralförbund).

Om en integrering med IL blir aktuell. betyder det att DIFF som kollektiv medlem skulle ansluta sig till IL som i sin tur är anslutet till AKAVA som kollektiv medlem.

Således innebär en integrering ingen direkt förändring i DIFFs medlemsskap i AKAVA. Vad som än händer kvarstår DIFF som en av de två svenskspråkiga medlemsorganisationerna i AKAVA (eventuellt den enda om Kyrkomusi Verksamhetsledare Rafael Schatin och kanslist Marianne Blomqvist har gjort långa arbetsdagar för att reda ut alla aspekter på DIFFs eventuella integrering med IL.

kerförbundet sammanslås med sin finska motsvarighet, vilket enligt uppgift planeras).

Det är mera än någonting fråga om principer: kommer DIFF att kunna stå påsigi kampen med de stora eller betyder en integrering på sikt att DIFF som enskilt förbund och dess påverkningsmöjligheter försvagas?

I diskussionerna inom DIFF har det tydligt framkommit att det finns medlemmar som är rädda för att förbundet skall förlora både sin frihet och självständighet.

Fördelar och nackdelar

För att underlätta beslutet har DIFFs styrelse gjort upp en plus- och minuslista där man punktvis tagit upp fördelar och nackdelar med en eventuell integrering.

Fördelarna är många, bland dem finns argument som t ex billigare medlemsavgift i AKAVA på lång sikt, lättare att få juridisk hjälp i arbetsmarknadsfrågor

FORUM 4/8 (men fås den också på svenska?), stöd för medlemsvärvning och i skolningsfrågor, hjälp i arbetsförhållande- och lönepolitiska problem samt effektivare skötsel av vissa administrativa funktioner liksom även effektivare informationsverksamhet (också på svenska?).

En viktig fördel skulle också vara att osäkerheten i samarbetet med IL skulle örsvinna och DIFF kunde se fram emot att effektivare driva samtliga arbetsmarknadspolitiska funktioner i vilka man iallafall har identiska intressen med alla IL:s medlemmar. Ingenting kan örloras på denna punkt, påpekar DIFFs styrelse, redan nu sköts ju dessa frågor via L.

IL:s service anses också vara särskilt värdefull för de unga. Juridisk rådgivning, arbetslöshetskassor, lönestatistik och arbetsmarknadspolitisk information har nämnts. Dessutom har IL:s medlemsförening för ingenjörsstuderande, IOY, ansetts ge god vägledning för den som just skall gå in i arbetslivet. Motsvarande service kan nu fås endast via IL emedan DIFFSs egna resurser anses otillräckliga.

Noga noterade är även nackdelarna som talar sitt eget tydliga språk mot en integrering. Här nämns tex risk för medlemsutskrivning av prestighänsyn, risk för att IL:s medlemsorganisationer skall kunna påverka DIFFs ställning inom IL och risken för att DIFFs representation i olika kommittéer och samfund minskar och medlemmarnas ”direktkontakt” försvagas. Det sist nämnda är viktigt — DIFF är ett aktivt förbund som tar del i många kommittéers arbete genom att vara direkt representerat i dem.

Andra farhågor som uttryckts är att samarbetet med TFiF kan försvåras, att den egna svenska kanslifunktionen inte längre kan upprätthållas och att den påtänkta svenska juridiska servicen i samarbete med TFiF inte kommer att kunna ordnas. Samma service erbjuder IL visserligen, men inte på svenska. Det skulle i så fall bli verksamhetsledarens sak att översätta den juridiska informationen till svenska åt DIFF-medlemmarna.

Samarbete med TFiF

Alternativet om ett ökat samarbete med TFiF är av förståenliga skäl inte lika omstritt som integreringen med IL. TFiF är en naturlig samarbetspartner för DIFF, och vice versa. och de två organisationernas samarbete har löpt väl på frivillig bas ända tills nu. Kan DIFFs eventuella integrering med IL innebära att samarbetet med TFiF försvåras? Det vet man inte, även om det verkar osannolikt. Ett utvecklat samarbete blir det dock knapast fråga om -— TFiF och DIFF fortsätter sannolikt sitt umgänge på det ideella planet, genom att hålla sina föredrag, exkursioner och andra tillställningar öppna för varandra på samma sätt som nu.

Det utvecklade samarbetet — på egna villkor — blir aktuellt om DIFF svarar nekande till ILs integreringsplaner. Då är

Ytjordvärmen vinner terrän årsskiftet… AGA-koncernen ha det fritt fram för ett ökat arbetsmarknadssamarbete mellan TFiFs fackanslutna medlemmar och DIFFs dito och då är det också klart att båda kommer att satsa långt mer än de gör idag på att utveckla sin arbetsmarknadspolitiska service till medlemmarna.

Frågan som DIFFs medlemmar bör ställa sig idag lyder sålunda: Vilken av organisationerna, IL eller TFiF. är en mer givande eller mer naturlig samaretspartner för DIFF?

Det är meningen att svaret skall stå lart på årsmötet och att beslutet skall unna fattas då. Blir det beslut eller ej. beror i stor utsträckning på om medlemmarna anser att frågan är tillräckligt örberedd. På valmötet senaste höst påpekades att en överväldigande majoritet av DIFFs medlemmar visste ytterst ite om vad en eventuell integrering med IL skulle innebära och då efterlystes mer information om saken.

Nu har information getts både i örbundets egen tidning ”DIFF-Meddelanden” (även kallad Blå Bladet) och i Forum.

Beslutet ligger 1 den enskilde DIFFmedlemmens händer.

Maria Planting

T

Fotnot:

Driftingenjörsförbundet i Finland håller årsmöte fredagen den 20 mars 1981 kl 19.00 på TFiF, Klubbrestaurangen, Georgsgatan 30.

Ö Del måste finnas idealister som tror på sk alternativa energikällor och som vågar salsa på dem redan innan de med bästa vilja i världen kan kallas lönsamma. Utan idealister utvecklas inga kommersiellt acceptabla lösningar och utan kommersiell acceptabla lösningar sker ingen lönsam exploalering av alternativa energikällor.

Ytjordvärmen har redan länge funnits på listan bland alternativa energikällor och det är många som experimenterat med cgna system för alt ta den till vara. Idag behöver man inte mera vara särskilt mycket idealist för alt slänna för alternativet ytjordvärme vid uppvärmningen av sitt hus, erfarenheterna är goda och för småhus är det ett beaktansvärt alternativ.

På den finländska marknaden konkurrerar idag nio förelag som säljer ytjordvärmeanläggningar och -system. En av dem som kommit längst är Ov AGA Ab som på basen av ett licensavtal med svenska AB Thermia-YVerken börjat tillverka och marknadsföra ytjordvärmesystem i vårt land vid

FORUM 4/8 tidigare marknadsfört dem hos oss genom sitt dotterbolag Oy CTC-Thermia Ab som nu fusioneras med Oy AGA Ab.

Tillverkningen av ytjordvärmesystem vid AGA i Finland är dels en följd av den stora efterfrågan i Sverige och övriga Europa — största delen av de i Finland tillverkade systemen kommer åtminstone till en början att gå på export — och dels en följd av den överkapacitet som en tid funnits vid AGA och som kan kanaliseras på tillverkningen av ytjordvärmepumpar.

Ytjordvärmeområdet är än så länge relativt nytt hos oss. Normer saknas ännu då det gäller att bestämma värmepumparnas effektivitet. Enligt uppgift är det meningen att YTT (Statens tekniska — forskningscentral) skall uppställa normerna för vårt land inom kort. Alla system som finns på marknaden skall också testas av VTT och underställas godkännande av inrikesministeriet.

Trots att värmepumpteknologin är ny hos oss, ställs redan nu stora förhoppningar på den åt minstone från tillverkarhåll. Den forskning som gjorts i Sverige, föregångslandet vad gäller ytjordvärme. pekar tydligt på att vi bara sett början av denna intressanta teknologi ännu.

AGA talar om nya intressanta produkter som teknologin kommer att ge upphov till och ser fram emot en utveckling som gör alt dagens restriktioner för utvinnande av ytjordvärmen inte mera spelar någon väsentlig roll. Sådana restriktioner är tex berggrund eller höghus — markkollektorn kan ännu inte sprängas ner i berg och det finns inte heller ytjordvärmealternativ för höghus.

Innan AGA installerar eu ytjordvärmesystem ställer man som krav att själv få dimensionera anläggningen i relation till användningsområdet. Man begär bla jordprov för att på basen av jordkvaliteten med hjälp av ett datorprogram kunna dimensionera markkollektorn både beträffande grävdjup och längd.

AGAS försäljningstrumf är den garanti man ger sina system. År installationen utförd enligt före tagets anvisningar, ges förutom en tvåårig mekanisk garanti också en garanti på atl ytjordvärmesystemet under fem år ger minst femtio procent av de årligen producerade värmemängden. Resten, dvs ca femtio procent. ulgörs av den elektricitet som går åt till att driva kompressorn och värmepumparna.

Om installation inte håller det som lovats, byter företaget ut det gratis eller om kunden så önskar mot ett alternativt uppvärmningssystem.

MP

Tillverkningen av värmepumpar pågår vid AGAs fabrik i Esbo.

29