Direktörslönerna debattfråga i USA
av Leif Bergström Forum 1992-03, sida 15, 12.03.1992
OVER HERE
Text: Leif Bergström/New York
Direktörslönern debattfråga i USA
Mitt i rådande lågkonjunktur diskuterar såväl investerare som gemene man ett fenomen som inte tycks ha påverkats av de dystra tiderna toppchefernas löner.
ill en del beror väl uppmärksamT: på vanlig avundsjuka frå amerikaner som sett sig tvingade att själva dra åt svångremmen. Men kritik kommer också från institutionella investerare. När president Bush i början på året tog med sig en grupp av USA:s mest prominenta chefer till Japan påpekade media att deras kollegor i den uppstigande solens rike blott uppbar en sjättedel av amerikanernas lön. Och analytiker har sedan länge konstaterat att japanska företag på intet sätt är mindre välskötta eller effektiva…
Lön och insats
Det är just bristen på ett hållbart samband mellan chefens lön och hans insats för företaget som upprör både förvaltare av pensionsfonder och en del kongressmän. Debatten gäller helt toppcheferna för USA:s största, och mest etablerade företag. De är män som anställts för att göra ett jobb, utan att riskera eget kapital.
Deras motsats är delikatessenägaren på hörnet som ökat vinsten genom att sysselsätta hela familjen 24 timmar om dygnet. Eller Bill Gates som tjänat storkovan sedan han grundade dataprogramjätten Microsoft. Ingen bekymrar sig om storleken på deras förtjänster.
Flera bedömare på Wall Street hävdar också att en del av toppdirektörerna må vara värda en betalning i klass med de främsta idrottsproffsen eller popidolerna. Oftast nämns Michael Eisner, som anses ha räddat Walt Disney Company från undergången. 1990
FÖRUN, 3/199 kammade han hem 11,2 miljoner USD för besväret — 50 miljoner mark.
Över tre miljoner
Den genomsnittliga ersättningen för toppchefen vid ett av USA:s 100 största företag uppskattas till 3,2 miljoner USD. Siffran inkluderar kontantlön samt bonus i form av aktier och aktieoptioner. En av de beskaste kritikerna, professorn Graef Crystal säger att tyska chefer betalades 800 000 USD och japanska företagsledare 525 000.
Eisner toppade på intet sätt den amerikanska listan. Time Warners ledarpar-Steven Ross och N.J. Nicholas (som nyligen sparkades) tjänade 1990 tillsammans 99,6 miljoner USD. Sportskoföretaget Reeboks Paul Fireman tog hem 33,3 miljoner.
Men aktieägarnas protester börjar göra sig hörda. I höstas tvingades ITT lova att ändra den politik som ligger till grund för företagets kompensation av toppcheferna. Detta sedan multijätten utsatts av kritik både från aktie Bill Gates” miljoner är okay, men alla jättelöner är det inte.
ägarförbundet och den kaliforniska pensionsfonden. VD:n Rand Araskog hade ersatts med 11,5 miljoner USD under 1990, som var ett svagt år för företaget. Och United Airlines moderbolag UAL har lovat att offentliggöra sina beslut angående toppchefernas kompensation, sedan dess VD kammade hem 14,7 miljoner USD genorn att sälja aktier och optioner när kursen stod på topp under spekulationen att företaget skulle köpas upp. Affären blev aldrig av och kursen föll medan företagets vinst rasade 70 procent.
Experter säger att beloppen trissas upp genom de amerikanska företagens benägenhet att ge cheferna aktieoptioner. som på grund av redovisningsreglerna kostar arbetsgivarna mycket litet.
Lönen — en symbol
I kritikernas ögon har hela frågan om direktörernas kompensation samma symbolvärde som Imelda Marcos 3 000 par skor hade för tillståndet i Filippinerna. Nu, när företagsnyheterna mest består av uppgifter om nedläggningar och friställningar väntas frågan om chefslönerna har särskilt sprängstoff i vår när företagens dystra årsrapporter kommer.
Politiker från det demokratiska partiet har redan i kongressen föreslagit åtgärder. En senator vill flytta beslut om direktörslöner från styrelserummen. där chefen ofta kontrollerar rösterna, till bolagsstämman, där aktieägarnas röster skulle bli avgörande. En representanthusledamot vill införa en straffskatt på företag som väljer att betala sin chef mer än 25 gånger mer än sin sämst betalda arbetare.
Men Wall Street vill undvika inblandning från Washington och hoppas att den begynnande debatten ska leda till en självsanering. Bland förslagen finns både allmänna maningar om måttfullhet och konkreta planer för att binda aktieoptioner till en avsevärd kursstegring under fem år, för att förhindra stora vinster under tillfälliga börsfluktuationer.
Frågan är ytterligare ett exempel på att 1980-talets jakt på snabba pengar är förbi. Under det gångna årtiondet minskade arbetarnas medellön efter inflation med 10 procent. Men toppchefernas lön sköt i höjden. Endast arbetarnas löneutveckling var förankrad i effektivitets- och konkurrenshänsyn. 15