DMM kapat!
av Håkan Nylund Forum 1987-08, sida 10, 07.05.1987
Dickursby Madrass och Mandolin kapat
Aktiemajoriteten i ett av börsen minst h företag, Dickursby Madrass och Mandolin, övertagits av investmentbolaget First
Business
Forum analysera ickursby Madrass och Mandolin (DMM) var fram tills bolaget nyligen kapades ett mindre börsbolag. Mindre till formatet, mindre framgångsrikt och mindre omsatt på börsen. Men bolaget var substansrikt, och en del av affärsrörelsen var lovande. DMM var alltså ett typiskt objekt för en undfriendly take-over, en kapning.
Gammalt familjebolag
Bolaget var ursprungligen ett rent familjebolag, men genom att det på 1930-talet köpte ett börsnoterat företag kom det ”i misstag” in på börsen, och stannade där. För säkerhets skull infördes två aktieserier. Aaktierna med trefaldig rösträtt representerade 20 procent av aktiekapitalet, men 60 procent av rösterna, medan B-aktierna stod för majoriteten av kapitalet men minoriteten av rösterna. Största delen av de bägge aktieserierna låg ursprungligen i ägarfamiljens händer, men innehaven splittrades under årens lopp vid generationsskiften. En ganska titen del rörde sig dock på börsen.
När turbulensen kring DMM började ägde den ledande familjen,grupp X, som fortfarande var aktiv i bolagets ledning och styrelse, ca 7,5 procent av aktiekapitalet och 15 procent av rösterna genom Ar-aktier. En annan lika stor post låg hos lite avlägsnare släktingar, grupp Y. Bägge grupperna hade dessutom B-aktier. Portföljerna rörde inte på sig. Resten av A-aktierna och B-aktierna fanns hos allmänheten, en del av dem hos mer avlägsna släktingar och personer med anknytning till bolaget, grupp Z. Omsättningen av aktierna på börsen var liten, men tillräcklig för att bolaget skulle hållas där.
Aktiekapitalet var litet, 20 Mmk, och hade aldrig höjts med betalda emissioner. Aktien lydde på nominellt 200 mk, och kursen på börsen låg stadigt kring 400 mk.
Musik- och madrassben
Dickursby Madrass och Mandolin arbetade inom två huvudområden, tillverkning och försäljning av madrasser och musikinstrument. Bolagets verksamhetsidé, som formulerats med konsulthjälp, var ”produktion och försäljning av varor och tjänster för e 10
Executive Venture Capital Corp Öv. börskretsar beskrivs kapningen som synnerligen skickligt genomföra. Affören förklarar den turbulens som DMM-aktien under våren.
F när affären.
rött krin berikande och avslappnande fritid”. Synergin var uppenbar.
Musikdivisionen gick under årens lopp stadigt sämre. Den egna tillverkningen vid fabriken i Dickursby krympte från ett brett urval till enbart gitarrer, balalajkor och förstås mandoliner. Sortimentet kompletterades genom import, och instrumenten såldes via en egn mindre butikskedja i södra Finland. Den egna tillverkningen var sedan flere år tillbaka förlustbringande, medan butikerna nätt och jämt gick runt, mycket för att de inte betalade marknadshyra i de egna butiksfastigheterna med goda lägen. Som helhet gick divisionen på förlust, och hade ingen stark ställning på marknaden.
Madrasstillverkningen utlokaliserades I början av 70-talet till uområdeskommunen Hotaheikko, där en modern fabrik spottade ut både skumplast- och resårmadrasser. Slutbehandling och lagerhållning skedde i den gamla fabriken i Dickursby, där det fanns gott om plats. En del av produktionen såldes i egna butiker, sleep-shops, tillsammans med andra leverantörers täcken, dynor och lakan, medan resten såldes via centralaffärerna.
Madrassrörelsen hade hygglig, men inte god lönsamhet. OMM var trea på marknaden och känt för sina kvalitetsprodukter. Vattensängflugan hade bolaget dock missat, eftersom resurserna för produktutveckling var för små.
Madrassdivisionens resultat lappade musikdivisionens förluster så att bolaget stadigt kunde visa en liten vinst. Minskande vinster | madrassbusinessen och ökande förluster på musiksidan krympte dock hela tiden totalresultatet, så att det under bolagets sista självständiga år bara var 1,5 Mrmk på en omsättning om ca 200 Mmk efter att man tullat på avskrivningarna.
God substans
Bolaget hade dock en hel de! substans. Under 50-talet tillverkade DMM också sängar, och hade en såg och fanérfabrik och ca 7 000 ha egna skogar. Fabrikerna såldes senare, men bolaget behöll skogarna. Fabriken i Dickursby hade en stor tomt nära centrum och järnvägsstationen, so stadsplanerarna och gryndarna var intresserade av att exploatera. Musikaffärerna och sleep-shoparna hade överlag fina affärsfastigheter. Fabriken i Hotaheikko var modern och hade expansionsmöjligheter, men var svår att sälja för andra ändamål.
Bolagets styrelse var medveten om att bolaget höll på att köras ned, och tillsatte en ny proffs-VD. Han framlade en plan för styrelsen, som gick ut på nedläggning av instrumenttillverkningen och de flesta musikhandlarna och koncentration på madrassrörelsen. Trots att en del kapital hade kunnat frigöras var planen så pass försiktig att friskt nytt kapital hade behövts utifrån för bla företagsköp.
Ägarna var dock ovilliga att ställa upp med nytt kapital vid en emission, eftersom de inte hade sådana pengar. Dividenderna räckte knappt till för skatterna. Samtidigt oroade de sig över riskerna vid att släppa in fler utomstående ägare, och förutsättningarna för en emission var också i övrigt svaga. Planen lades därför på bordet för vidare studier, och VD fick i uppdrag att försöka sanera verksamheten inom rådande ramar.
Spekulanterna vaknar
Samiidigt som planen behandlades hade spekulanternas intresse vaknat. Nyckeltal som P/E-ratio och ROI var visserligen svaga, men bolaget var substansrikt och madrassrörelsen hade klara utvecklingsmöjligheter.
Investerings- och — utvecklingsbolaget First Business Executive Venture Capital Corp Oy, kallat FirstBiz, fick först ihop sin strateg. Bolaget gav olika mäktare order att köpa upp alla Dickursby Madrass och Mandolin-aktier som kom ut på börsen — men försiktigt och sakta. Med den tunna marknaden för DMM-aktien hade kurserna annars lätt kunnat stiga i höjden. För att styra kursen såldes också mindre partier så billigt som möjligt. Samtidigt köpte FirstBiz också spridda A-aktier utanför börsen, ”så går det inte kommissioner åt mäklarna i onödan", som man sade åt de ålderstigna säljarna. Den högre stämpelskatten skötte köparen.
Under ett drygt halvår fick FirstBiz ihop en 3 procents post i A-aktier, 9 procent av rösterna, och 33 procent i B-aktier, alltså totalt en fjärdedel av rösterna. Aktierna registrerades inte och FirstBiz höll också annars tyst om sitt köp, vilket var helt möjligt då bolaget inte självt var börsnoterat. Kurserna hade knappast stigit.
Försök till försvar
Köpandet hade ändå väckt så mycket intresse, att spekulanter började köpa DMMaktier och kursen började stiga. VD började också misstänka en kapning, och styrelsen samlades för att förbereda ett försvar. Försvarsmöjligheterna var dock små. Som börsbolag kunde DMM inte ha någon klausul. om hembudsrätt i bolagsordningen, som kunnat hjälpa ett icke-noterat. Ledningen övervägde att göra en split och dela upp 200 mk:s aktien I 10 aktier värda 20 mk, vilket kunde ha satt fart på den normala aktiehandeln och dessutom medfört utbyte av aktiebreven — och registrering av köparna.
fortsättning på s 1 8/1987 FORUN,