Dollarfall ger exportstimulans
av Leif Bergström Forum 1992-11, sida 22, 17.09.1992
OVER HERE
Text: Leif Bergström/New York
Dollarfall ger exportstimulans
Sedan dollarn noterat en rekordlåg kurs gentemot D-marken säger ekonomer att Vita huset måste ha beslutat tolerera ytterligare fall i hopp om att det ska stimulera exporten — och ge presidenten ett välkommet argument i höstens presidentval.
eorge Bush väntas inte längr ha många ekonomiska glädje ämnen att presentera i kampanjen. Förra året sade analytiker att en ny högkonjunktur borde ha inträtt vid det här laget. Men för tredje gången på lika många år har supermaktens främsta ekonomiska siare tvingats medge att de haft fel. Lågkonjunkturens slut väntas nu komma först i vinter. Och ingen kan vara riktigt säker…
Presidenten spelar med höga insatser. Ingen president under efterkrigstiden har vunnit återval i en så svag ekonomi. Vid sitt tal under republikanernas partikonvent i augusti vädjade han dessutom till väljarna att lita på hans bättre förmåga att handha ekonomin.
I talet uppehöll han sig också länge vid exportens betydelse för ekonomin. Analytiker läser i detta in en medveten politik enligt vilken administrationen accepterar en svagare dollar — som gör amerikanska produkter billigare på världsmarknaden och därmed fungerar som en exportstimulans.
Bakers hand bakom dollarn
En del bedömare ser även James Bakers inflytande bakom en sådan politik. Baker avgick som utrikesminister för att i slutet av augusti sedan bli Bushs stabschef. Som finansminister under Ronald Reagan stod Baker bakom det internationella samarbete som i mitten av 1980-talet ledde till en sänkt dollarkurs och balansering av handelsunderskottet.
Men ekonomer varnar att det kan vara en riskfylld politik. Dollarns fall fortsatte också sedan 16 centralbanker börjat stödköpa dollar för att stabilisera kursen. Ett fortsatt dramatiskt fall riskerar att helt undergräva förtroendet för den amerikanska ekonomin. Wall Street fruktar att en sådan utveckling kan tvinga centralbanken att avstå från räntesänkningar som normalt kunde använts för att åter få fart på ekonomin.
Räntor drar placerare
En anledning till dollarns svaghet är att räntorna ligger tre gånger högre i
Europa än i USA och därmed lockar penningplacerare till den andra sidan Atlanten.
Det är ekonomin som fått väljarna att visa tveksamhet eller avståndstagande gentemot George Bush. Men finanstopparna på Wall Street har alltid föredragit en konservativ republikan framför en oprövad demokrat. När Bush i ett försök att återvinna förlorad popularitet föreslog skattesänkningar reagerade dock finansvärlden med skepsis.
— Lika stora skattesänkningar och kostnadsnedskärningar tenderar att fördjupa lågkonjunkturen. Det är inget tillväxtprogram, sade Allen Sinai, chefsekonom vid Boston Company.
Sedan budgetunderskottet nått rekordstorlek under Bush säger nu en del bedömare också på Wall Street att det knappast kunde ha gått värre med en demokrat vid rodret.
Bush leder, Clinton leder…
Finansmarknaderna reagerade positivt på nyheterna från det republikanska partikonventet att Bush hade Bill Clinton inom räckhåll. Men omedelbart efter det vände indexen åter nedåt efter negativa ekonomiska rapporter.
En anledning att analytiker har svårare än normalt att förutspå konjunkturutvecklingen är att de nu tror att lågkonjunkturen sammanfallit med en strukturförändring.
Centralbankssystemets ordförande Alan Greenspan hävdar att konjunktursvackans envishet beror på att såväl företag som familjer successivt sökt minska sina skuldbördor. Det gör det synnerligen svårt att förutspå deras konsumtionsbeteende.
Tveksamheten har även väckt vissa frågor hos demokraterna. Clintons stab hade tidigare räknat med en konjunktursvängning mitt i vintern, vilket skulle ge Clinton snabba poänger i händelse av en valseger. Nu menar strateger att även en ny administration kan få dras med lågkonjunkturen under början av dess ämbetsperiod.
166.000 läsare, 7 dagar i veckan. De har mycket att ge.
Förutseende annonsörer har upptäckt detta. Har du?
HUFVUDSTADSBLADET
Annonser tel. (90) 1253 2 11/1992 FORUN,