Dyno: internationalisering bär frukt

av Håkan Nylund Forum 1987-12, sida 17-19, 27.08.1987

Taggar: Teman: vetenskap

THE FINNISH BUSINESS CHALLENGE

FINLAND

HELMARIMTA HÖNKANE fortsättning från 8 1 går nu på plus, och resultatet för årets första tertial är klart bättre än i fjol. När vår internationalisering kritiseras måste man komma ihåg att t ex vår satsning på Singapore länge varit mycket lönsam och hört till de ekonomiska stöttepelarna i koncernen, påpekar Opedal.

— Vändningen efter svårigheterna i USA visar också att Dyno har en ledningsmässig kompetens att klara en turn-around i företag utomlands, vilket är värdefullt för vår kommande verksamhet.

Dynos toppledning förändrades vid bolagsstämman i vår, då VD Ragnar Halvorsen lämnade chefsstolen för att bli styrelseordförande. Ny VD blev tidigare vice-VD:n Hans O Bjontegård, som i sin tur efterträddes av sprängämnesgruppens chet Arild Ingierd. Halvorsen förblir dock en tungviktare i norskt näringsliv, och är bl a ordförande för Norges Exportråd.

Samarbetsmodell från Finland

Dynos kemigrupp, som i fjol omsatte drygt 900 milj NOK och ca 22 procent av koncernomsättningen, tappade i fjol i försäljning men förbättrade resultatet. Nedgången tillskrivs sjunkande intäkter från metanolverksamheten i Holland, där Dyno äger 40 procent av bolaget Methanor. Tyngdpunkten i gruppens verksamhet ligger på tillverkningen av råvaror för färgindustrin samt lim och andra bindmedel, och även denna sektor har internationaliserat kraftigt. En viktig kund är den mekaniska träförädlingsindustrin, och Dyno har gått in för att etablera sig utomlands i samarbete med kunderna inom denna industri.

— Modellen är egentligen utvecklad i Finland, berättar Opedal. — Där startade vi tillsammans med Schauman-koncernen Oy Noresin Ab, som tillverkar lim och ytbeläggningsmedel för spånplattor och fanér. Noresin har varit en framgång och lönsamt från första början. Bolaget omsatte i fjol 160 milj NOK (105 Mmk) och gjorde ett mycket gott resultat. Motsvarande samarbetsmodelli har senare tillämpats i bl a Danmark och Australien.

Kemigruppen omfattar också Dynos satsning på nya verksamheter och högteknologi, forsknings- och utvecklingsdivisionen Dynova. Dynovas tyngsta satsningar gäller de monodispersa polymerpartiklarna Dynospheres, med tillämpningar från elektronik till bioteknik (se separat artikel.

Plast för bilar och havsbruket

Plastindustrin är Dynos tredje strategiska huvudområde, och platsgruppen omsätter 531 milj NOK, 13 procent av koncernomsättningen. Produktsortimentet spänner över ett brett spektrum från plastkassar och emballage såsom dunkar, flaskor och burkar ända till pontoner och annan utrustning för Norges växande havsbruk.

Gruppen har också satsat på tekniska plastprodukter för elektronik- och bilindustrin. Dyno köpte senaste höst finländska Pyrkijän Teollisuus, som bl a är huvudleverantör av bensintankar och andra plastkomponenter till SAAB och Volvo. Pyrkijä omsätter ca 50 milj NOK (ca 33 MmK).

fortsättning på s 68

FÖRUN, 12/198 f ynosfärerna är monodispersa poly merpartiklar, vilket betyder att de ä plastkulor som är lika stora — eller egentiigen lika små eftersom de tillverkas i storlekar mellan 1 och 100 micron (0,001—0,1 mm) — perfekt kulformade och kan förses med specifika fysiska och kemiska egenskaper, förklarar Håkon Haugen, VD för Dyno Particles A.S.. — Möjligheten att producera partiklar är en av de fördelar av kommersiell verksamhet i rymden som dragits fram, och de har testtillverkats i USA:s rymdskyttel. Men det går alltså bra att göra dem på jorden i Norge.

Men efter sin skämtsamt pompösa inledning konstaterar Haugen torrt och realistiskt: — Det är förstås teknologiskt greit att kunna tillverka partiklarna, men det verkligt intressanta är att hitta på hur man kan använda dem. Enbart partiklarna gläder bara dem som skall kalibrera känsliga instrument, och på dem blir ingen rik. Storkonsumenter klarar sig med något ka i flere år.

Partikelteknologin har utvecklats av professor John Ugelstad vid SINTEF och Norges Tekniska Högskola i Trondheim. Processen är patenterad jorden runt. Dyno har köpt exklusiva världsrättigheter till teknologin och dess kommande tillämpningar.

— Partiklarna tillverkas av helt vanliga plastmaterial som styren, divinylbenzen och akrylater. Tillverkningen sker med en ”svällningsprocess”, där mycket små partiklar ”mnatas” med önskade material. Själva processen talar vi helst tyst om, förklarar Håkon Haugen.

— Partiklarna kan ges olika fysiska och kemiska egenskaper. De kan ges olik stoörlek, vikt, rigiditet och färg, de kan reagera på ljus eller vara fluorescerande, göras radioaktiva elller magnetiska. De kan vara fasta eller porösa, och ytan kan modifieras så att den är kemiskt aktiv.

— De olika egenskaperna ger partiklarna ett brett användningsområde. Men även om partiklarna och teknologin är unik, så betyder det inte att vi skulle sakna konkurrens. Vi säljer ju inte partiklar utan lösningar på olika problem — som kan lösas på olika sätt, understryker Haugen. — De klaraste användningsområdena ligger inom bioteknik, diagnostik och elektronik.

Dynosfärerna har gett goda resultat inom vätskekromatografin, som bl a används för att rena specialkemikalier och farmaceutiska preparat som exempelvis hormoner. — Svenska Pharmacia har med ensamrätt utvecklat en analysprocess, FPLC (Fast Protein Liquid Chromatography), som utnyttjar partiklarna. Själv utvecklar vi en kromatografiprocess för industriellt bruk.

— Inom diagnostiken kan man fixera antikroppar på partiklarna, som snabbt kan

Rymdkulor från Lillestro fånga upp just de antigener man söker. Med hjälp av partiklarna kan man göra exakta och framförallt snabba diagnoser, och partiklarna kan göras magnetiska för att underlätta den tidsödande separeringen. Processerna utvecklas i samarbete med några stora diagnostikföretag.

— Magretiserade partiklar kan också användas som kontrastmedel vid ”magnetröntgen”, MRI (Magnetic Resonance Image), som blivit en allt vanligare undersökningsmetod vid sidan av vanlig röntgen. MRI ger visserligen goda resultat utan kontrastmedel, men för undersökning av vissa organ i kroppen blir resultatet bättre med kontrastmedel. Medlet utvecklas av norska Nycomed, som är en av de största tillverkarna av vanliga kontrastmedel.

Tillsammans med läkemedelsföretaget Apotekhernes Laboratorium har Dyno bildat ett samföretag, Dynal, som använder partiklarna för bl a cellseparation och behandling av cancer. — Magnetiska partiklar kan t ex rensa ut cancerangripna celler ur benmärg, eller rensa bukspottskörteln hos diabetespatienter, förklarar Håkon Haugen.

— De medicinska tillämpningarna är överlag goda exempel på synergilösningar mellan partikelproducenten och tillämparna, slår Haugen fast.

Inom elektroniken används partiklarna för tillverkningen av LCD-skärmar. Genom att använda partiklarna som avståndsbestämmare (spacers) kan man tillverka platta bildskärmar av större storlek och med bättre kvalitet än vad som är möjligt med normal LCD-teknik. Skärmarna har utvecklats och tillverkas av Norsk LCD.

— Skärmarna har ännu inte slagit igenom på världsmarknaden, och vi konkurrerar både med andra partikeltillverkare och med bildskärmar som bygger på annan teknik, t ex iohjas elektroluminiscens. Som bäst diskuterar vi med japanska tillverkare om att pröva tekniken.

För att komma in på den japanska marknaden med olika partikeltilämpningar har Dyno slutit ett samarbetsavtal med Japan Synthetic Rubber. Möjligheterna evalueras som bäst, och ett eventuellt beslut om att grunda ett samföretag fattas i höst. Håkon Haugen andas dock en klar försiktighet beträffande den japanska marknaden — på Dyno är man uppenbart orolig över att ett fel upplagt samarbete kan ge bort för mycket av partikelteknologin åt japanerna.

Dyno Particies har startat ett dotterbolag i USA för den amerikanska marknaden, medan Europa sköts från Norge.

— Även om vissa partikelprodukter redan är kommersialiserade, så satsar vi ännu mycket större summor på FoU än vad som kommer in på försäljning, konstaterar Haugen. — Flere av produkttillämpningarna har mycket långa utvecklingstider — t ex Nycomed har hållit på med kontrastmedlen sedan 1980, men startar först i höst kliniska prov. Det betyder att produkten kan börja säljas år 1990. Men då har den potential att sälja för 500 milj NOK. HN 1 m2NEN’ BI Sandra och Mikko är Outels ryggra utel Oy i Uleåborg har en välvald adress: Teknologivägen 4. Det sammanhänger med att bolaget var ett av de första som etablerade sig i den uleåborgska teknologibyn, Oulun Teknologiakylä (se artikel i Forum 3/87). Outel är ett av byns mest välkända företag, och tilldelades senaste vår tidningen Kauppalehtis pris för bästa produktiva idé (Tuottava idea 87). VD är Seppo Veikanmaa, och det är hans andra företag. Sitt första, Safetek Oy, grundade han tillsammans med Antti Piippo och Christer Sjöblorn 1975, men sålde ut 1978.

Diplomarbete blev business

Veikanmaa är diplomingenjör. Vahtimikko är initierad av hans diplomarbete 1972. Diplomarbetet var rubricerat ”Robottelefon”, och Veikanmaas tanke var att utnyttja det för en kommersiell produkt. Den började han utveckla målmedvetet 1975 och arbetade några år också som lärare vid Uleåborgs tekniska läroverk för att få ekonomin att gå ihop.

Vahtimikko, ett dataöverföringssystem med automatväljare — ett slags ”robottelefon” — var mogen för marknaden 1978. Då grundade Seppo Veikanmaa Outel som familjebolag, och levererade de första systemen — av första generationen. Dagens Mikko är tredje generationen.

Systemet utnyttjar det automatiska telefonnätet för signalöverföring, och kan användas för bl a felanmälning, styrning av olika funktioner, mätnings-, kontroll- och övervakningsfunktioner etc.

— Vi har levererat nära 3000 system till kunder i hemlandet. Det är klart en växande marknad — men med Mikko-systemet siktar vi på att koncentrera oss på hemmamarknaden. Konkurrensen är hård internationellt, och också härhemma konkurrerar vi bl a med ett norskt företag, framför allt på bevakningssektorn.

Santra blir Sandra

Outels andra produkilinje, vidarekopplingsapparaten Sirto-Santra (som den heter i Finland) har potential också för en internationell marknad.

Vidarekopplingsapparaten = Siirto-Santra utvecklades ursprungligen med tanke på polisens dejourering på landsbygden. Idag sparar Santra tid och pengar i ett brett register organisationer från storföretag till enskilda yrkesutövare. Santras förstärkare — den egentliga hjärnprodukten — ger jämn ljudkvalitet i båda riktningarna genom att ”talströmmarna” behandlas som lineärt styrda processer med slutna reglagekretsar.

20

Hi-tech-företaget Ouie i Uleåborg hor valt e smal men djup specialisering: telekomtillämpningar för telefonnätet. Produkterna är två: vidarekopplingsapparaten Sandra, och Vahtimikko, ett datoöverföringssystem med outomatväljare — e ”robottelefon”.

ue

Mottagaren RTC-1000 P

Datoranslutningsenheten IP-1000

Sändarenheten RT-50 — Idén till Santra började ta form redan 1978. Andra — vidarekopplingsapparater fanns nog på marknaden — bl a Bells — men de hade vissa tekniska svagheter som gjorde användningen kinkig. Jag ville ta fram en apparat som baserade sig på lineär styrning. Då jag startat Outel jopbade jag och tekniker Seppo Vesterinen vidare på problemet, dels med lån- och finansieringsstöd från Utvecklingsområdestonden Kera och från handels- och industriministeriet, dels med egna pengar — totalt kom utvecklingsarbetet att kosta runt en miljon mark — och 1983 nådde vi fram till den rätta lösningen genom en lineär och elteknisk metod som kunde uttryckas i form av matematiskt fungerande modeller.

Nu har Veikanmaa sökt patent på Santra — eller egentligen den tvåvägsförstärkare som gör produkten unik — i 13 länder. Förstärkaren, som kan användas i alla nät med tvåtrådsförbindelse, eliminerar störningar och ger hög ljudkvalitet i bägge riktningar, och ger Santra ett viktigt försprång framom konkurrerande produkter. Enligt Veikanmaa är förstärkaren unik I världen — Impulsen till Santra kom egentligen från inrikesministeriet och produkten är en ”social beställning”. Enligt förordningarna skall polisstationerna på alla orter i landet ha jour dygnet runt med minimum två man.

Om dessa rycker ut på uppdrag borde in — Modulerna för såväl Mikko som Santra tillverkas hos underleverantörer, säger VD Seppo Veikanmaa. — Vi testar produkterna själva — och koncentrerar oss I övrigt på utvecklingsarbete.

Vahtimikko, Outels dataöverföringssystem med automatväljare, kan användas för felanmälning, styrning av olika funktioner, samt mätnings-, kontroll- och övervakningsfunktioner. En tillämpning är de sk säkerhetstelefonerna, Nu utvecklar bolaget en tillämpning för kraftverk i samarbete med Asea-Strömberg.

kommande samtal överföras till en annan bemannad station — det räcker inte med en automatisk telefonsvarare. Santra koppar automatiskt det inkommande samtalet vidare till ett annat telefonnummer som inprogrammerats — likaväl inom telefonnätet med automaival som till NMTteltefoner. fortsättning på s 3 12/1987 FORUN