ECU i EMS-gungan

av Sinimaaria Ranki Forum 1993-03, sida 14-15, 11.03.1993

ECU i EMS Sinimaaria Ranki

Sammansättningen av korgvalutan ECU (Källa: Deutsche Bundesbonk)

Sept. 197 9 8 14 26,4 HN 1, 17.42

Mars 1979 10,47 20 9,67 Y 9A7 Y 1,10 2

Dp 1326 20 | 33,20 Ho

Sept. 1992 0,82 0694 49020] / 821 2 3 30,73 4 110 1271 19,52 2

BEF + LUF

NS NH

DEM DKK

FRF

GBP

IEP EB mn EF NG

BEF + LUF DEM

Ala O0EAO ER [9]

BEF + LUF DEM DKK

SO

FRE

GB =

IEP ITL NL 3

ESB

PTE

BO & 5 I

GR 1 gungan

Valutakrisen under hösten 1992 väckte eurodrömmarna på ett grymt sätt. Europeiska valutasamarbetet EMS hamnade i sin hittills allvarligaste kris. Spekulation kring de svagaste valutorna var så kraftig att det blev omöjligt för EG-centralbankerna att försvara de fasta centralkurserna. Några valutor var tvungna att lämna systemet helt; andra lyckades hålla sig kvar, men med en devalverad växelkurs.

När de svagaste valutorna hade utarmats, vände marknadens intresse snabbt mot de ekonomiskt sett starka valutorna. Den danska kronan och den franska francen attackerades. Om spekulanterna hade lyckats i att bryta någon av de här kärnvalutorna, hade en total EMS-kollaps varit mycket nära.

är eurofeberkurvan i slutet a 1980-talet nådde högst, upp muntrades privata företag at använda europavalutan ecun som investerings- och faktureringsmedel. Som korgvaluta skulle den bjuda effektivt skydd mot valutakursfluktuationer och vata ett enkelt sätt att diversifiera risk i portföljer.

Tack vare den gynnsamma ekonomiska utvecklingen under 1980-talet blev ecun faktiskt ett populärt investeringsalternativ. Marknaden har vuxit snabbt både vad beträffar volymer och den totala omsättningen, instrumenten har blivit mångsidigare och därmed har också likviditeten ökat.

Men krisen under hösten 1992 lyfte fram frågan vad händer med ecun om osäkerheten kring EMS ökar.

ECU — ett ”genomsnitt”

Ecun är egentligen mycket äldre än de flesta tror. Den föddes ursprungligen 1974 som räkneenhet för European Development Fund, Den döptes då till EUA, European Unit of Account, och dess syfte var att representera ett europeiskt genomsnitt. Vikterna för de nationella valutorna är följaktligen valda så att de reflekterar det aktuella landets relativa ekonomiska storlek.

Namnet på EG-valutan byttes till ECU, European Currency Unit, 1979 när Europeiska Valutasamarbetet (EMS) startade. Kriteriet att vikterna av valutorna i ecukorgen skulle representera den relativa ekonomiska styrkan av medlemsländerna bibehölls.

Ecun består alltså av fasta andelar av tolv EG-valutor. Sammansättningen av ecun revideras vart femte år, eller oftare om BNP i något land ändras mer än 25 6. Nästa gång revideras sammansättningen 1994. Såsom diagrammen til! vänster visar. har vikterna ändrats bara obetydligt genom åren.

De starka valutornas, den tyska markens och den holländska guilderns, andel är större än deras relativa ekonomiska styrka skulle förutsätta. När de svaga valutornas andel i sin tur måste vara mindre, har man i praktiken skapat en ecu som är starkare än det egentliga genomsnittet.

Att andelarna är fasta har den nackdelen att korgen inte längre representerar genomsnittet, om det förekommer stora valutakurssvängningar. Då ökar de starka valutornas vikt automatiskt i korgen, och de svaga valutornas vikt minskar. Ur makroekonomisk synvinkel är detta fördelaktigt. Om nämligen ett land med en svag valuta inte vidtar ekonomisk-politiska åtgärder för att förbättra ekonomin, får det se sin valuta bli mindre och mindre viktig i ecun.

Officiella och privata ECU

Det finns två olika slag av ecu: officiella ecu och privata ecu. Officiella ecu skapas 1.0.m, att alla EMS-ländernas centralbanker måste deponera 20 46 av sina guldoch dollarreserver i EMCF, European Monetary Cooperation Fund. I gengäld får de motsvarande summa i ecu. Officiella ecu kan användas bara av EMS-medlemmarnas centralbanker och andra officiella institutioner. För tillfället har också centralbankerna i Österrike, Schweiz och Norge bemyndigats att inneha officiella ecu, liksom BIS, Bank for International Settlements i Basel. Den fun gerar också som clearing-house för ecutransaktioner. Officiella ecu har använts endast i liten utsträckning.

Privata ecu däremot är intressant ur företagens synvinkel. Privata ecu är helt enkelt avtal där parterna har kommit överens att transaktionen skall ske i ecu och där de vidare har godkänt dess officiella definition. Det här är en s k ”open-basket”-ecu. Dess sammansättning ändras när den offficiella sammansättningen ändras.

Motsatsen är den s k ”closed-basket”ecun. Den definieras som summan av de andelar valuta i en ecu som finns med i ecun då avtalet löper ut. Om denna definition skulle användas i praktiken, skulle man kunna eliminera den oförutserbara risk som revideringar alltid innebär. Men det skulle också betyda att det på marknaden samtidigt skulle finnas tillgångar, vars ecu-korg har olika sammansättning.!’ Därför använder man i praktiken alltid den öppna definitionen av ecun.

Ecu-marknadens utveckling

Obligationsmarknaden

Den första ecu-bankdepositionen liksom den första ecu-obligationen kom 1981. I början var alla ecu-emissioner euroobligationer, och volymerna var blygsamma. Politiskt stöd för EMS och därmed ecun bidrog dock till att marknaden expanderade snabbt från nästan ingenting till en av världens största finansiella sektorer.

År 1985 var tillväxten speciellt kraftig, men det året visade sig vara ett undantag: under 1986 och 1987 mattades emitteringsaktiviteten. Sedan dess har aktiviteten ökat igen, huvudsakligen tack vare att många stater har börjat använda ecun som denomineringsvaluta. Ett genombrot ! Exempelvis skulle en obligation med löptid på fem år, som hade emitterats före 1989, när varken den spanska pesetan eller den portugisiska escudon var med i ecukorgen, amorteras med ecu som innehåller två nya valutor.

skedde 1988, när Stor-Britannien började emittera statsobligationer denominerade i ecu. Italien har varit en annan flitig ecuemitterare, och sedan 1989 har Frankrike regelbundet gett ut 10—15 24 av alla statsobligationer i ecu. I början av 1991 emitterades stora volymer, vilket höjde ecuns andel på den internationella obligationsmarknaden till över 20 26. Endast i dollarn hade man under det året denominerat mera obligationer.

Allmänt taget kan man säga att ecuns marknadsandel har varit mycket mer stabil när man ser på bestånd (tillgångar och skulder) än om man ser på flöden (nyemissioner). Emitteringsaktiviteten har visserligen blivit stabilare under den senaste tiden, vilket gör att sekundärmarknaden också fungerar smidigare. Marknaden är inte längre så känslig för kortsiktiga emissionsbubblor, och det finns gott om attraktiva swap-möjligheter.

Penningmarknaden

En förutsättning för att ecu-obligalionsmarknaden har kunnat växa så kraftigt är att även ecupenningmarknaden har utvecklats till en stark likvid och självständig marknad. 1991 var ecu-eurodepositionsmarknaden den femte i storlek efter den amerikanska dollarn, den tyska marken, den schweiziska francen och den japanska yenen.

Penningmarknaden har expanderat i två dimensioner: å cna sidan har den vuxit för att täcka gapet mellan kort- och långsiktiga instrument; å andra sidan har den ändrats från en ren interbankmarknad til! en marknad med även privata företag som handelsparter.

De största ecu-utlånarna för inhemska icke-banker finns i Italien, Frankrike och Stor-Britannien, i vilka länder man redan traditionellt stötl ecuns framsteg. Övriga ecu-investerare hittar man lättast i Italien, Frankrike och Belgien, samt utom EG i Schweiz och Japan.

fortsättning på sid 18

Procentuvella andelen av ecu-obligationer av den totala emissionsvolymen på den internationella obligationsmarknaden 1991.

(Källa: ECU Newsletter andel i 26 an

USD ECU JPY DEM FRF GBP CAD ITL CHF övrig 15