EG uppmanar SEV lägga fram konkreta samarbetsförslag

av Sigyn Alenius Forum 1973-16, sida 11-12, 17.10.1973

SEV:s generalsekreterare Nikola] Fadejev (tv) gjorde sitt utspel gentemot EG under ett besök i Köpenhamn. Th danske utrikesministern K B

Andersen.

EG uppmanar SEV lägga fram konkreta samarbetsförsla — Kom med ett konkret förslag — vi är beredda! Det var EGministerrådets svar till SEV när frågan om det kommande samarbetet SEV-EG hade dryftats vid höstens första ministerrådsmöte i Bryssel den 20 september. EG är inte bara beredd. I Bryssel är man förtjust. SEV’s första kontaktinitiativ betyder en bekräftelse av Bresnjevs formulering senaste årsskifte, att EG är en realitet som man får räkna med i Östeuropa. Vägen fram är brolagd nu på bägge håll. Återstår bara att skruva på de gröna lyktorna och så får man se hur trafiken rent tekniskt ka börja glida.

Det är danskarna som sitter med ordförandeklubban i EGministerrådet till nyår. Det var alltså danska marknadsministern Ivar Norgaard som hade det särdeles behagliga uppdraget att klubba av EG’s välkommen till SEV på ministermötet i Bryssel och nu ska danska Moskva-ambassadören vidarebefordra detta samarbets-ja till SEV-huvudkvarteret. SEV-generalsekreteraren Nikolaj Fadejev föreföll när han var i Köpenhamn den 28 augusti inställd på att vagnen skulle köras i gång med detsamma. Annars hade han knappast mött

Forum 16/197 upp med ett färdigt förslag till samarbete i stället för bara de hövliga hälsningsord om samarbetsvilja och handel som nyttigt avspänningsled som folk hade väntat. Också EG-ministerrådsordföranden Ivar Nergaard är inställd på att hålla en god marschtakt. Danskarna med deras så ofta dokumenterade intresse för öst-västförbindelser — också och inte minst ekonomiska — som led i den europeiska avspänningen skulle gärna se att denna nya öst-väst-öppning tog Vänd formen av ett konkret formulerat samarbete så länge de själva ännu sitter på ordförandestolen i Bryssel. En fjäder i deras hatt — både den hatt som de bär i EG- och annat utrikespolitiskt och ekonomiskt sammanhang, men också i den som de i dag regerande socialdemokraterna bär på hemmaplan i det inte alltid lätta samarbetet med yttervänstern. Och i den nordiska pälsmössan: Viljan till det nordiska samarbetet med alla dess olika aspekter är det för danskarna hela tiden viktigt att understryka.

Har man i Oslo och Stockholm med intresse följt det finländska EG-avtalets växlande öden så har man sannerligen gjort det i den enda nordiska EG-huvudstaden Köpenhamn. Också efter EG-utrikesministrarnas möte i Köpenhamn den 10—11 september fann utrikesminister K B Andersen, som hade lett mötet och som formulerade dess resultat för massmedierna, vid en presskonferens anledning att understryka det nordiska samarbetets placering som gott komplement för Danmark till EG och Danmarks sedan gammalt existerande intresse för samarbete med öst.

6 En händelse som såg ut som en tanke

SEV’s första kontakt med EG togs efter att SEV-staterna vid sitt möte i Prag i våras hade bemyndigat SEV-generalsekreteraren Nikolaj Fadejev att vid lämplig tidpunkt uppta förhandling med EG. Denna första kontakt gavs visserligen den yttre formen av något närmast liknande en rent tillfällig händelse: generalsekreteraren var, hette det, den 28 augusti på besök hös en gammal bekant som råkade vara Moskva-ambassadör i Köpenhamn och passade på tillfället att hälsa på den danska marknadsministern Ivar Nergaard som råkade vara EG-ministerrådsordförande just nu, samt danska utrikesministern K B Andersen, som i samma kedja av tillfälligheter skulle föra ordet vid det EG-utrikesministermöte som var planlagt att hållas i Köpenhamn två veckor senare.

Det klaffade alltsammans fint. När pusselspelet var färdiglagt i slutet av september hade SEV formellt erkänt detta EG, som Moskva i åratal hade betraktat som luft — i många sammanhang t o m som starkt förorenad sådan. Bresnjevs korta replik i årsskiftestalet hade visat sig, långt ifrån att vara en tillfällig bisats, tvärtom vara ett väl avvägt startskott till en ny kedja av öst-väst-möten, och i Moskva var motståndet brutet mot den förhandling med EG som block, som EG i överensstämmelse med sina stadgar är förpliktad till i frågor som berör utrikeshandeln.

e Förhandlingsplan i bakfickan

På det nämnda mera eller mindre tillfälliga och oformella första kontaktmötet drog, till allmän förvåning, SEV-generalsekreterare Fadejev yttermera en färdig förhandlingsplan upp ur bakfickan med konkret förslag om två delegationer: en för vardera organisationen SEV och EG, som skulle utreda samarbetets områden och former. Utrikesministrarna från EG-området tog på sitt Köpenhamnsmöte fjorton dagar snare det skedda ad notam, förpassade själva saken, samarbetet mellan SEV och EG, till det riktiga EG-ministerrådsmötet, som skulle hållas tio dagar senare i Bryssel — och som alltså nu har avgivit sitt positiva svar. Utrikesministrarna kunde nämligen inte på sitt möte gå in på en formaliserad behandling, eftersom utrikesministrarnas rådslag endast är konsultativa och sysslar med utrikespolitiken, som i sig själv ligger utanför det EGstadgade samarbetet. Ministerrådet i Bryssel däremot fattar beslut i frågor som gäller traktatomfattade samarbetsfält såsom handeln.

e Inkommensurabla storheter

I och med att sålunda en väg har banats för ett samarbete mellan SEV- och EG-staterna utanom den av Moskva hittill 1 utstakade bilaterala, är de tekniska samarbetsfrågorna dock ingalunda lösta. Huvudproblemet, att SEV och EG som organisationer överhuvudtaget inte är kommensurabla, återstår. SEV är en betydligt lösare samarbetsgrupp än EG. Målsättningen brukar betecknas som ett samarbete för att främja medlemsländernas ekonomiska utveckling genom samarbete och specialisering. Viktigast är för SEV den ekonomiska planeringen som bl a är målinriktad på integration på olika arbetsområden samt på en därmed förbunden arbetsfördelning inom produktionen. Vetenskapligt och tekniskt samarbete intar en viktig placering också. Planläggningen sker ofta i femårsperioder där staterna försöker att komplettera varandra alltmera på basen av sina tillgångar.

SEV-samarbetet är sålunda i huvudsak produktionsinriktat medan EG som huvudmålsättning ser nedtrappning av tullarna inåt och genomförande utåt av ett enhetligt tullsatssystem som led i en gemensam handelspolitik. Det konkreta organet, som utåt för EG-områdets handelspolitiska talan är EG-kommissionen. En av konsekvenserna av detta system är den representant för EG-kommissionen som på alla de nio staternas vägnar deltar i de förhandlingar som berör handelsfrågorna vid den pågående andra fasen av europeiska säkerhetskonferensen i Geneve. Också vid den första fasen — i Helsingfors — framträdde EG-området med en avtalad gemensam linje. Möjligen är Fadejevs förslag — en delegation för vardera organisationen SEV och EG — ett försök att komma i gång med dialogen mellan dessa inkommensurabla storheter. Möjligen finner man en annan form för lösning, som, om man följer västliga önskemål, inte placerar ett samlat mandat hos en och samma företrädare för SEV-huvudkvarteret i Moskva, utan hellre sprider förhandlingsrätten. Inom EG-staterna understryker man, att eftersom SEV inte opererar med en gemensam yttre handelspolitik, så måste alla SEV-staterna i någon form få sin röst hörd vid förhandlingsbordet. Detta mål — samtliga medlemsstaters möjlighet att göra sig hörda — tillgodoses i EG av att kommissionen, som har förhandlingsmandatet och erhåller detta av ministerrådet, där samtliga EGstater är representerade med vetorätt.

e Tonvikten vid know-how och teknik

Det samarbete vars konturer nu avtecknas ser man i EG som ett ytterligt positivt nytt drag i Europabilden. I planerna på ökad öst-västhandel ingår utöver de rent ekonomiskt matnyttiga aspekterna också ett befogat hopp om ytterligare ökad avspänning. Så sent som vid EG-utrikesministrarnas Köpenhamnsmöte fastslogs enstämmigt att mera öst-väst-förbindelser, på vilka fält dessa än kan uppodlas, endast kan vara av godo. Hur EG-området kan möta de önskemål som SEV kan tänkas ha och som ännu inte är klart formulerade är sedan en annan sak, men viljan existerar. Man räknar i Bryssel med att Moskva lägger huvudvikten vid knowhow och teknik med tanke på sina fortsatta industrialiseringsprogram — ett samarbete som i stort sett kan komma att likna det som SEV räknar med att få i gång med Finland. Medan EG-ministerrådets svar på det första SEV-utspelet nu kanaliseras till Moskva, kommer EG-kommissionen så smått på sitt håll att ta itu med förberedande undersökningar av samarbetsformer, som kan tänkas bli genomförda med gott resultat. För EG-småstaterna — som tex Danmark — ligger det goda utvecklingsperspektiv i själva den omständigheten att man nu kan komma bort från den begränsning av samarbetet som har följt med de ömsesidighetskrav, som det hittills tillämpade systemet med bilaterala avtal har medfört. Medan man hittills har byggt på principen om parvis jämvikt mellan stater i öst och i väst, kan ett avtal mellan SEV och EG föra till en generell clearing, som kan tillåta en snedvriden balans mellan två enskilda stater, om bara det totala handelsutbytet mellan SEV och EG är i jämvikt.

Sigyn Alenius

Forum 16/1973