Ekonomerna söker nya teorier
av Maria Planting Forum 1981-13, sida 10-11, 09.09.1981
e Stagflation — inflation och arbetslöshet samtidigt — är det enda ordet som är nog som definition på nationalekonomernas huvudvärk.
Gamla goda Keynes såg inte stagfla tion ens som en möjlighet. Hans efterfrågeteorier har fungerat relativt bra tills nu; staten skall, enligt Keynes, kunna svara för att efterfrågan är tillräcklig också under dåliga tider och med understöd och inköp av varor och tjänster skall den kunna skapa full sysselsättning och ekonomisk tillväxt.
Men nu klickar Keynes teorier, trots att blandekonomiernas politiker fortfarande tror på att det är staten som skall se till att efterfrågan upprätthålls och utformar budgeterna i enlighet med det. Full sysselsättning är nära nog en utopi i dagens värld och ekonomisk tillväxt är inte längre någonting från ovan givet. Var gick det snett?
Och var finns nu den nationalekonomiska filosofen som formulerar en hållbar teori med svar på frågan om varför den ekonomiska tillväxten blir långsammare och vad som händer sedan?
Många filosofer
Det är fåfängt att söka efter en filosof som kunde ge svar på frågan eller att kräva en nationalekonom att förklara skeendet. Keynes efterföljare blir inte en lika klart lysande stjärna som han varit — hans mantel axlas av många filosofer…
Det finns redan ett flertal filosofer som formulerar olika delar av ett och samma svar. Den ”nya nationalekonomin”, den som stöder sig på den sk supply sideeller utbudsekonomin som vill minska på de offentliga utgifterna och istället öka de privata investeringarna, vinner fotfäste. Det är utbudet, inte efterfrågan, som skall stimuleras!
Det har också visat sig att det inte alls behöver vara en renodlad ekonomist som ser lösningen på dagens problem i utbudsekonomiska principer.
Frågan om vem som skall fördela resurserna och hur de skall fördelas gäller inte bara debet och kredit. Nationaleko 1 nomerna får finna sig i att få sitt revir beträtt av andra — nu är det fritt fram för tvärvetenskapliga filosofer representerande sektorer som tex teknik, energi, biologi eller miljö. Nya grupper träder fram i diskussionerna med förklaringar till samhällsutvecklingen och presenterar lösningar på strukturproblemen.
Men teoriformuleringen ankommer fortfarande på nationalekonomerna.
Ekonomisternas värld
För några veckor sedan samlades Nordens nationalekonomer till möte i Helsingfors. Det nordiska nationalekonomiska mötet har anor. I snart 120 års tid har ekonomisterna mötts ungefär vart tredje år för att diskutera teori och praktik.
Två frågor har dominerat diskussionerna sedan starten: Sysselsättningproblem, eller arbetslöshet rent ut sagt, samt inflation eller dyrtid som man talade om förut.
Lite har ändrats i det avseendet — samma frågor brottas ekonomisterna fortfarande med och samma problem kretsade diskussionen kring också denna gång.
Problemställningarna är givetvis nya. ”I teoribildningen ingenting nytt under solen”, som en kongressdeltagare uttryckte saken, men diskussionens tyngdpunkt var tydligt förskjuten från efterfrågeteorierna till utbudssidan.
Ingen i den församlade expertisen trodde mera att vi kommer att gå tillbaka till den snabba tillväxtens tid. Man var enig om att det skett fundamentala och strukturella förändringar i samhället som tvingar nationalekonomerna till ny teoribildning.
Professor Gösta Mickwitz, Helsingfors — Inom den nationalekonomiska teorin har man inte ännu kunnat formulera något allmänt accepterat svar på frågan om följderna av att tillväxten blir långsammare. Fortsätter allt som förut med bara obetydliga förändringar? Elle kan en långsammare takt skapa stora strukturförändringar —- Teoriutvecklingen om: den långsamma tillväxten har endast tagit de första stegen.
— Nationalekonomerna är inte ens på det klara med vad som är orsaken till att tillväxten blivit långsammare. Beror det på ökad internationell konkurrens från lågprisländer med snabb teknologisk utveckling? Eller beror det på höga skatter och stor offentlig sektor, på automationen, på nya attityder hos arbetskraften eller kanske på den välkända boven inflation —- Vi har inget klart svar. Vi vet inte ens säkert om frågan är helt ny. Vi samlas för att se om vi kan skapa förnuftiga lösningar på problemen.
Långsam tillväxt
Det nordiska nationalekonomiska mötet, denna gång arrangerat av Kansantaloudellinen Yhdistys och Ekonomiska Samfundet i Finland, behandlade temat ”Långsam tillväxt — strukturproblem och ekonomisk politik”.
Här gav de främsta nordiska nationalekonomerna sin syn på den långsamma tillväxtens problematik i ett försök att finna svar på frågorna ovan.
Professor Trygve Haavelmo, Oslo — Vid stor efterfrågan kan det nog bli hög sysselsättning. Men om det också skall bli tillväxt så måste en del av efterfrågan inrikta sig på investeringar som ökar produktionen. Det är inte alls säkert att en stor konsumtion kommer att stimulera den privata investeringsviljan. Det kan tom hända att en stor och garanterad efterfrågan på konsumtionsvaror minskar insatsviljan i konsumtionsvarubranscherna.
— Det kan i själva verket bli dyrare för staten att upprätthålla sysselsättningen med rolltillväxt än att aktivt stöda investeringar i ökad produktionskapacitet. Vid en passiv stimulans av efterfrågan på konsumtionsvaror genom att man öser understöd åt konsumenterna
FORUM 13/8 kommer staten att få svårigheter att hålla utgifterna nere. Följden blir då inflation.
— Genom att direkt stimulera investeringsviljan kommer staten antagligen att behöva göra mindre utbetalningar. Och den får någonting tillbaka för pengarna.
— Min konkulsion är därför att nolltillväxt kan leda till stora och växande offentliga utgifter. Att spruta in köpkraft i ekonomin är en alltför passiv finanspolitik.
— Utbetalningarna borde knytas till mera direkta krav på en insats i produktion och investeringar.
Startskott för diskussionen?
Haavelmo gick t o m så långt som till att säga att Keynes är passé. Men han visste också att han samtidigt presenterade en politiskt ”het potatis”; hur skall kraven på stimulans till producentsektorn kunna genomföras utan att kraven på högre lön från löntagarna tar ut effekterna?
Haavelmo reserverade sig dock mot sitt eget påstående om att Keynes är passé med att påpeka att det gäller dagens läge — i framtiden kan Keynes teorier igen bli hur aktuella och fungera hur bra som helst igen.
Utbudsekonomins anhängare kom i ett flertal inlägg fram med sina synpunkter under mötet — dock fanns de kanske mest bland referenterna. Själva föredragen innehöll element av utbudsekonomiskt tänkande, också om ingen gick lika långt som Haavelmo.
Bland den församlade expertisen fanns det många som såg lösningen till den långsamma tillväxten i just ökade investeringar och återhållsamhet i löneutvecklingen. Men det är iallafall fel att säga att detta skulle ha varit den enda viktiga eller övergripande frågan som behandlades under nationalekonomernas möte.
Orsaken till att den här fått en så framträdande roll är att det verkar som om de nordiska nationalekonomernas möte i Helsingfors skulle ha utgjort
FORUM 13/8 startskottet för diskussionen om utbudsekonomin i vårt land.
Långsam ekonomisk tillväxt behandlades också ur många andra synvinklar, och det enda som mötesdeltagarna var helt ense om var att man inte har någon universalmedicin som kan råda bot på den.
Ekonomisternas villrådighet kom tydligt till synes då de sökte nya teorier att jobba med.
Nationalekonomernas budskap
Den likartade ekonomiska utvecklingen i de Nordiska länderna (det är bara Island som med sin våldsamma inflation uppvisar en annorlunda bild av den samhällsekonomiska utvecklingen) gör det möjligt för nationalekonomerna att söka gemensamma svar på våra likartade problem.
Docent Timo Airaksinen, Helsingfors — Det krävs en aktiv anpassning av kapital och arbetskraft.
— Behovet av teknisk utveckling och ökad produktivitet är starkt om man vill klara konkurrenskraften och bevara sysselsättningen. Den internationella konkurrenskraften måste garanteras genom teknologisk utveckling och målmedveten ekonomisk politik.
Professor Kasten Laursen, Århus — Om man inte kan minska proriteten för inflationsbekämpning kan en allvarlig recession endast motverkas genom en effektiv lönepolitik.
— Sådana försök har dock hittills brutit samman. De har inte heller tagit hänsyn till kraven på flexibilitet i lönerelationerna och behovet av rörlighet på arbetsmarknaden.
— Man har påvisat att löneutvecklingen i olika länder återverkar på varandra. Det blir därför desto lättare att nå framgång ju flera länder som har en effektiv inkomstpolitik.
Docent Bertil Holmlund, Stockholm — Minskad rörlighet på arbetsmarknaden försvårar och förlänger strukturanpassningen, även om nyanställnings kostnaderna samtidigt sjunker. En snabbare strukturomvandling inom industrin i länder som Danmark och Finland kan delvis bero på en högre arbetslöshet. Den underlättar rekryteringen av ny arbetskraft till expansiva branscher.
— Behovet av en strukturanpassning av tillgången på arbetskraft kräver nya lösningar. Det behövs selektiva snarare än generella stimulanser för utbudet av arbetskraft.
Bankdirektör Jönas Haralz, Reykjavik — Om inflationen snabbt stoppas upp, kan det uppstå övergångssvårigheter. Sparandet ökar inte genast och många företag kan få svårigheter. Dåliga investeringar kommer i dagen. Sysselsättningen kan minska.
— För att klara övergångsperioden kan man rekommendera en alternativ politik till regleringar. Det är viktigt att räntan höjs till samma nivå som inflationen. Vid stark inflation kan detta ske genom indexbindning. Det är också viktigt att skatterna justeras i takt med inflationen. Detta har skett på Island.
— Välfärdssamhället fungerar inte numera effektivt, utan har övergått till alltför mycket reglering. Denna borde reduceras och marknadsmekanismerna förstärkas.
Alltför kortsiktigt
Efter mötet uttryckte några av de församlade ekonomisterna sin besvikelse över att dagspressen i referaten från mötet främst behandlade statsminister Mauno Koivistos ”nyhet”. I sitt anförande sade Koivisto veterligen för första gången att indextröskeln som finns med i inkomstavtalen ”i viss utsträckning överskrids såväl i år som nästa år”.
Men så är det: Det är de kortsiktiga frågorna med politisk anknytning — i all synnerhet när det gäller inkomstpolitik — som är mer tacksamma ur nyhetssynpunkt och lättare att behandla än de långsiktiga, fundamentala ekonomiska frågorna.
Maria Plantin 1n