Islands energitriumf: Vattenfall och heta källor

av Sigyn Alenius Forum 1981-13, sida 16-17, 09.09.1981

Taggar: Orter: Island Teman: energikällor

Fiske och lantbruk har varit huvudnäringarna på Island, men bägge är nu utbyggda så långt det är rimligt. Industrialisering med hjälp av de rikliga geotermiska energikätllorna är därför vad regeringen går in för. Samtidigt skall varmvattenenergin och vanlig vattenkraft hjälpa islänningarna att minska på den valutaslukande oljeimporten.

Ö Island är en minination, men för den skull inte ett samhälle med bara småproblem. En inflation på 50—60 procent om året har satt sparmekanismerna ur funktion — mininationen har levat högt och köpt så länge kronan hade något värde. Nu gäller det att bevara standarden.

Den sittande regeringen Thoroddsen satsar inte på någon industriexplosion, utan på sansad utveckling med tyngd på det slags industrier som landet har särskilda förutsättningar för, nämligen de energislukande.

Råvaror har landet inte, men vattenfall och heta källor och vulkaner i överflöd. Den geotermiska energin är utbyggd till bara omkring 10 procent — exakta siffror kan inte läggas fram, för man vet inte hur mycket hett vatten det finns i jorden.

Termalenergin är av två slag: lågtemperaturvatten som passar bra till uppvärmning av hus, till varmvatten, simbassänger m m där vattnet direktutnyttjas — det är ca 100 grader och kyls ned till 80 under tillströmningen. Så finns de 1 också högtemperaturvatten som kan användas till energi för industrin. Temperaturen håller mellan 300 och 400 grader. Dessa reserver är antagligen utnyttjade bara till någon enda procent.

Det varma vattnet eller, i högtemperaturreserverna ångan, kommer upp av sig själv. Det leds ur jorden till samlingsstationer, ledningarna ligger synliga på jorden för det skulle bli onödigt dyrt att gräva ned dem. För isoleringens skull behöver de inte grävas ned.

Flera projekt

Att bygga ut energiintensiva industrigrenar är alltså logiskt och förnuftigt. Island har redan en aluminiumfabrik — en industrigren som hör till de mest energislukande i världen — och en ferrokiselfabrik som också kräver stora mängder energi. Aluminiumfabriken ägs av ALU-SWISS och importerar råvaran, som förädlas till aluminiumblock och plåt. Utbyggnad av denna industrigren är aktnvell.

Regeringen vill inte gå för snabbt fra — målsättningen skall vara industrier som rent praktiskt verkar importbegränsande. Den har ett konkret program klart, även om utvecklingstakten vållar en del bekymmer. ”Luckorna” i den inhemska produktionen är uppenbara, säger Pall Flygering, som är statssekreterare i industriministeriet.

Till områden där inhemsk produktion med fördel kunde ersätta import hör betongjärn framställt av skrot, salt ur havsvattnet för fiskeexporten, samt isoleringsmaterial för byggnadsindustrin.

— Havssaltet kan utvinnas med tillhjälp av geotermisk energi, förklarar Flygering. Processen är nog så energikrävande — men den delen av produktionen är inget problem med alla våra heta vattenreserver. 15000 ton armeringsjärn skulle kunna produceras av bilar “och annat som årligen skrotas ner och bara ligger och förfular landskapet. I dag använder Island 12 000 ton betongjärn om året. Det dröjer inte länge förrän siffran är 15 000 så som folkmängden och bostadsbehovet växer.

FORUM 13/8 — Glasull till isolering kan tillverkas av basaltsand som finns på Island. I dag används en del lava till isolering, men mest importeras isoleringsmaterial.

— Slutligen planerar regeringen en sockerfabrik som skulle dra ut det återstående sockret ur melass. I dag anses det inte lönande — hälften av sockerinnehållet blir kvar i melassen som sedan bara används till kreatursfoder.

Processen kostar energi — men, än en gång: den finns gratis. Därför kunde det bli hur lönande som helst. Metoden är utvecklad i Finland och finländska experter anser möjligheterna vara synnerligen goda.

Meningen är att isländska staten ska vara delägare i alla dessa projekt liksom också de kommuner där de arbetar. En del av kapitalet skulle sedan vara privat — här gäller det att först klara av de politiska ståndpunkterna på utländskt eller inhemskt. Anhängarna av utländska investeringar hänvisar till ALU-SWISSföretaget som är till 100 procent utländskt och som har varit en utmärkt valutakälla för Island, vartill kommer att 700 islänningar har sin dagliga utkomst där.

Sysselsättning är inget problem på Island i dag — tvärtom dubbeljobbar en mycket stor del av den arbetsaktiva befolkningen — det är ett resultat av inflationen: folk skaffar sig snabbt både hus, bilar, frysbox, lädermöbler och annat — utnyttja kronan innan den faller i värde är parollen. Men regeringen har från och med detta år allvarligt försökt bekämpa inflationen — bla genom en utbredd indexering av hela kapital- och lånemarknaden — och tänkas kan att denna politik efter en tid skapar arbetslöshet.

Islänningarna är medvetna om den gamla klassiska problematiken: vad som är bra för kampen mot inflationen är ofta illa för sysselsättningen.

Också därför är industrialiseringsprogrammet aktuellt.

Oljeberoendet reduceras

Trots landets rikliga geotermalkraft innebär oljan ett svårt valutaproblem också på Island. Hälften av energikonsumtionen baserar sig idag på olja, men regeringen vill få till stånd en kraftig minskning. Därför planeras tre vattenkraftverk, och för att spara valuta också ett raffineri.

Island köper sin olja från Sovjet, endast små mängder kommer från OPEC-länderna. Priserna följer spotmarknaden i Rotterdam, enligt ett avtal som gjordes på islänningarnas eget förslag. Det ansågs i tiden fördelaktigast, men senare har det visat sig att spotmarknadspriserna svängt kraftigt.

All olja som importeras kommer färdigraffinerad till landet. Sakkunniga har beräknat att kostnaderna för ett

FORUM 13/8 raffineri faktiskt kunde ha avskrivits om man bara byggt det innan oljepriserna på allvar började stiga 1979.

I princip råder enighet om att ett eget raffineri skulle vara bra, men finansieringsfrågan är ännu olöst. Skall man ta kapital utifrån eller inte, frågar sig de politiska partierna.

— Just nu koncentrerar vi oss därför mest på att banta ned oljesektorn, örklarar chefen för energistyrelsen Jakob Björnsson.

Oljan är givetvis nödvändig för transport- och trafiksektorn. På många andra håll kan oljan däremot inom rimlig tid ersättas av vattenkraft, och det satsar vi allvarligt på.

— Tre verk finns färdigritade. Det är bara en fråga om tid. Vi har också ett visst miljömotstånd att övervinna, ”gröna” grupper som inte vill att människorna skall blanda sig i forsarnas naturliga framfart. Men möjligheterna inom vattenkraften är så stora på Island att det aldrig kan bli något problem. Tillsvidare är bara 10 procent av forsarna utbyggda.

— Därtill kommer geotermalenergin, som kan utbyggas nästan obegränsat. Det är närmast en fråga om att lokalisera de bästa områdena och sedan sätta igång. 80 procent av husuppvärming och varmvatten klaras redan nu med de heta källorna, men återstående 20 procent kan

Vid borrning efter hetvatten till kilometerdjup måste : borrkronan, alldeles som vid oljeborrning, ofta & bytas ut. Då skall & otaliga tiotals meter långa ”borrskaft” upp ur hålet och ner igen med den nya kronan.

också befrias från oljeberoendet, säger Björnsson.

Han presenterar regeringens planer: 1985 skall oljeberoendet vara nere i 34 procent från nuvarande 50 procent. För tio år sedan svarade oljan för hela 60 procent. Med dagens oljepriser är den geotermiska energin och vattenkraften lönsamma också i många fall där de inte skulle ha varit det för några få år sedan.

Samtidigt som Island försöker göra sig allt mer oberoende av olja arbetar regeringen med att få till stånd en större spridning på importen.

— Det har gått fint med samarbetet med Sovjet, men det är alltid bäst att inte lägga alla sina ägg i samma korg. Vi får vad vi vill från Sovjet och betalar med fisk, som till på köpet är av ett annat slag än den fisk vi exporterar västerut. Men vi har trots det dragit igång en kampanj för att öka vår handel med OPEC-området, särskilt Saudiarabien, säger Björnsson.

Trots sparkampanjen kommer Island de närmaste Åren att ha ett årsbehov på 600 000 ton, vilket landet gärna fördelar på import från både väst och öst.

Egen olja tror islänningarna inte på. Sockeln är inte av lovande karaktär. Inga provborrningar har någonsin utförts, men seismiska förundersökningar som gjorts har inte varit hoppingivande.

Sigyn Alenius 17