Ekonomin på bättringsväg, men statsekonomin katastrofal

av Mikael Ingberg Forum 1995-02, sida 32-33, 16.02.1995

Taggar: Teman: ekonomi

REPLIK INFÖR VALET

Ekonomin på bättringsväg, men

STATSEKONOMIN KATASTROFAL

Mikael Ingber onjunkturuppgången har, som så många gånger förr, varit ex portledd. Den priskonkurrensförbättring, som åstadkoms genom devalveringarna år 1991 och 1992 tillsammans med en mycket hård sanering och produktivitetshöjning inom industrin, har lett till att finländska exportföretag igen har återövrat marknader i Väst-Europa, USA och Fjärran Östern. Dessutom har de nya marknaderna, som har öppnats i Östeuropa och speciellt Ryssland, kommit lägligt för en exporthungrig industri.

Investeringar upp

När nu exportindustrin har ökat sin produktion kraftigt i nästan tre år, håller som väntat konjunkturuppgången på att börja sprida sig också till andra delar av nationalekonomin. Redan i slutet av år 1994 började sålunda investeringsaktiviteten i vårt land att tillta. I år kommer investeringsaktiviteten att ytterligare accelerera; redan nu har flera storinvesteringar annonserats ut av skogsindustrin och flera är säkert att vänta. En bidragande orsak till den spirande investeringsverksamheten är säkert också att vårt land nu slutgiltigt har beslutat bli medlem i den Europeiska Unionen. Medlemskapet minskar ju industrins risker för att inte få tillträde till den gemensamma marknad på över 300 miljoner människor, som den Europeiska Unionen utgör.

Fler jobb

Som en följd av en tilltagande investeringsaktivitet och en ökad tilltro till förbättring av hemmamarknadsefterfrågan

PhD Mikael Ingberg är forskningsche vid Pellervo ekonomiska forsknings Finlands realekonomi har klart börjat återhämta sig från den djupa lågkonjunktur, som vi hamnade i i slutet av år 1990. Nedgången har vänts i en mycket stark konjunkturuppgång. Redan i år väntas totalproduktionen växa med 4 och nästa år med 5-6 procent.

20r 720 of ol | . lumunelununudunsnm lummig 1980 1991 19352 1993 199 = Finlamg — EU

Arbetslöshetsprocenten i Finland och ett medeltal för EUs medlemslände har nu också sysselsättningen börjat förbättras, även om förbättringen sker smärtsamt långsamt. Detta sysselsättningsmönster är bekant från tidigare konjunkturuppgångar.

Exportindustrin sysselsätter ju inte särskilt många människor och det är först när behovet av underleverantörer, service och byggnadsfolk växer — i samband med att exportindustrin börjar investera — som sysselsättningen förbättras. Vi är nu inneidetta skede av konjunkturuppgången.

Ökad köpkraft

Förbättringen av sysselsättningen håller nu också på att öka köpkraften i ekonomin, och det finns klara tecken på att nedgången i den privata konsumtionen håller på att svänga. Detaljhandeln har redan under det senaste året uppvisat volymökningar — även om dessa har varit blygsamma.

Inom den privata servicesektorn är emellertid knappast någon snabb ljusning att vänta. Köpkraften i vårt lan är ännu relativt svag och servicenäringarna drabbades dessutom hårdast av den mervärdesskattereform, som genomfördes i mitten av fjolåret. Detta innebär också att sysselsättningsförbättringen knappast kommer att bli särskilt snabb. Det är ju trots allt inom servicesektorn som de flesta arbetsplatserna idag finns — och rationaliseringsbehoven inom denna sektor är ännu uppenbara. Alldeles nyligen meddelade exempelvis storbankerna att ytterligare stora personalnedskärningar är ett måste. Dessutom måste den offentliga sektorns arbetsstyrka ytterligare skäras ned. Det innebär att det kommer att dröja mycket länge innan arbetslösheten i vårt land kommer ned ens på en europeisk nivå (se diagrammet).

Arbetslösheten och statsekonomin är problemen

Aven om alltså den realekonomiska utvecklingen har svängt till det bättre, återstår många och stora problem i vår ekonomi, som pockar p en lösning. Jag är övertygad om att vi under många år framöver kommer att vara tvungna att ta många otrevliga ekonomisk-politiska beslut för att röja upp i spillrorna efter depressionen, Det största akuta problemet är givetvis den enormt höga arbetslösheten. Redan ovan konstateras att arbetslöshetsproblemet inte kommer att försvinna i första taget. Vi kommer att behöva en lång räcka av år med en mycket snabb ekonomisk tillväxt för att sysselsättningen radikalt skall förbättras. Detta innebär också att den ekonomiska politiken nu måste skapa förutsättningar för en snabb tillväxt. Vi måste få en mera flexibel arbetsmarknad och en lönesättning, som inte försämrar den konkurrensfördel som vi nu har efter devalveringarna.

Kunskap föråldras

Dessutom måste sysselsättningspolitiken aktiveras. Det största problemet på arbetsmarknaden just nu är nämligen att långtids- och ungdomsarbetslösheten har stigit mycketsnabbt. I slutet av fjolåret hade nästan 140 000 av våra drygt 450 000 arbetslösa varit utan ett arbete i över ett år. Risken är stor att dessa människor blir helt utslagna från arbetslivet när deras kunskapskapital blir föråldrat. Detsamma gäller för de över 80 000 ungdomar under 25 år, som var arbetslösa i december i fjol.

En avsevärd risk för ökad emigration bland de unga finns också, vilket skulle innebära att de resurser som samhället har satsat på deras utbildning för alltid går förlorade. Ökade insatser för att minska långtids- och ungdomsarbetslösheten bör därför vidtas.

Bruttoskuld 300 mrd!

Därtill gäller det att få kontroll på statsbudgeten. Redan i dag uppgår statens bruttoskuld till ca 300 mrd mark, d.v.s. ca 250 000 mark för varje sysselsatt finländare. Trots att nationalekonomin i

G y i i i

Stora inbespa ngar måste genomföra nästa r år redan växer relativt snabbt visar statens budgetunderskott dessutom inga tendenser att krympa. Också i årets statsbudget finansieras en tredjedel av utgifterna med nya lån, och budgetunderskottet beräknas bli ca 60 mrd mark. Oroväckande är också att nära 25 mrd mark har budgeterats för räntor på statsskulden. Det är klart att statens ökande ränteutgifter innebär att ambitionsnivån vad gäller övriga utgifter och verksamheter måste sänkas i motsvarande mån.

Detta innebär att sanetingsbehovet i statsekonomin fortfarande är oerhört stor. Jag är övertygad om att stora inbesparingar måste genomföras under nästa riksdagsperiod. Inbesparingar måste göras inom många olika sektorer, men speciellt tror jag att man måste syna statens Överföringsutgifter till företag, kommuner och hushåll. En förutsättning för nedskärningar av de sociala bidragen till hushållssektorn är att vi får en rejälsänkning inkomstskatten.

Företagaranda behövs

Redan ovan konstaterade jag att vi för att kunna minska arbetslösheten ens till en europeisk nivå måste skapa förutsättningar för en snabb ekonomisk tillväxt under en längre tid. Speciellt krävande blir uppgiften att skapa nya arbetstillfällen i och med att sysselsättningen inom den offentliga sektorn på grund av detstora saneringsbehovet av allt att döma kommer att minska under de närmaste åren.

En grundförutsättning för en fortsatt ekonomisk tillväxt är att Finlands internationella priskonkurrenskraft förblir god flera år framöver. För att uppfylla detta krav behövs ett nytänkande på arbetsmarknaden. Flexibiliteten på arbetsmarknaden måste ökas. Löneökningskraven måste hållas i styr under många år framöver. Mot denna bakgrund har det varit oroväckande att notera den brist på återhållsamhet som har präg sdagsperiod.

lat löntagarorganisationerna under de senaste månaderna.

Att exempelvis som transportarbetarna med hot om en för exportutvecklingen ödesdiger strejk försöka utmäta tvåsiffriga procentuella löneökningar är inte förenligt med kravet att upprätthålla konkurrenskraften.

Den snabba förstärkningen av markens värde, som centralbanken har tillåtit under det senaste året, har knappast heller gjort situationen lättare för vår exportindustri.

Räntenivån i fokus

En andra förutsättning för en hållbar tillväxt är att ränterivån i vårt land kan sänkas avsevärt. Höga räntor kväver den inhemska efterfrågan, både investeringar och konsumtion, En förutsättning för att räntenivån skall kunna sänkas är att statsfinanserna fås under kontroll.

Det är emellertid klart att inflationsdrivande lönekrav också omöjliggör räntesänkningar. I en situation där inflationsförväntningarna är höga kan centralbanken knappast tänka sig att tillåta räntenivån att falla. Den kanske t.o.m. onödigt stränga inflationsmålsättning som centralbanken har uppställt omöjliggör detta.

Förutom de ovan nämnda grundförutsättningarna för en långvarig stark tillväxt krävs emellertid också en strukturförändring av vår ekonomi för att sysselsättningsproblemet skall kunna lösas.

Emedan det närmast är inom den privata tjänstesektorn som morgondagens nya arbetsplatser måste uppstå, bör förutsättningar för tillväxt inom denna sektor skapas. Det gäller att stimulera mindre företagare att utveckla sin verksamhet. Tröskeln för att grunda egna företag måste sänkas, byråkratin exempelvis i samband med beskattningen måste minskas, reglerna för anställningstrygghet måste ses över osv.

Vibehöveren ny företagaranda i vårt land. tidningar i EUROFORMA (bredd 290 mm, höjd 415 mm, 6 spalt

Tag kontakt!

Faktor Jan Björklun ÖSTERBOTTNINGEN

DAGSTIDNING = TRYCKERI

Karlebygatan 22,67 100 Karleby = (968) 831 8888, Fax (968) 831 8110