Ekonomisk fiction
av Martin Sandelin Forum 1982-08, sida 20-21, 05.05.1982
Araberna sänker oljepriset till 10 dollar per fat? Önskedröm — javisst, men i den nya genren av ekonomisk fiction är allting möjligt. Den nya litteraturgrenen exploderade på bokhyllorna i samband med oljekrisen. Idag omspänner genren allt från rätt väl initierade böcker å la Paul Erdman till rena spekulationer i se och våld.
Ekonomisk fictio e Den ekonomiska fiction (ef) litteraturen kan betraktas på många sätt. Den kan ses som ett försök att i skönlitterär, dramatiserad form, förklara för oss vanliga medborgare vad som egentligen händer omkring oss. Hur de multinationella bolagen manipulerar, inte bara enskilda individers liv, utan också hela nationers öden. Hur inflationen naggar tryggheten i kanterna, med kaos och oreda som följd.
Det kan också vara fruktbart att tillskriva ef-litteraturen den klassiska roll som science-fiction redan länge haft. Det vill säga ”kanariefågelnikolgruvan” rollen. Att peka på och varna for konsekvenserna av ett speciellt beteende. En futurologisk funktion, med andra ord.
Dessa funktioner kan säkerligen med rätta tillskrivas några böcker i genren. Men allmänt taget är det kanske att tillmäta ef-litteraturen för stort värde. I grund och botten är det i de flesta fall fråga om underhållning. Men en underhållning som har många beröringspunkter med verkligheten.
Individcentrerad
Kännetecknande för den ekonomiska fiction litteraturen är att den är starkt individeentrerad. Här gäller inga lagbundenheter, inga teorier. Enskilda individers förväntningar, rädsla, girighet och hämndbegär försätter hela Sovjetunionens befolkning i hungersnöd (Wheat killing), startar revolutioner i latinamerkanska bananrepubliker (Billions), eller åstadkommer det starkaste uppsvinget på Wall Street i mannaminne (Green Monday).
Urtypen för vår ekonomiska fiction hjälte representeras ganska bra av David Harrison i Green Monday. Han är inbiten ungkarl. Han är maskulint stark, har aldrig upplevt rädsla. När han, som en följd av händelsernas utveckling, ställs ansikte mot ansikte med rädslan kryper han in i whiskyflaskan. Ur den räddas han av Devo 2 — som blir kvinnan i hans liv. Hans ersättning för den största aktiekuppen genom tiderna är några hundra millioner dollar. På dem lever han och Devon yckligt i all framtid.
Men trots att persongalleriet är lichémässigt och den litterära talangen tvivelaktig, erbjuder Green Monday, och andra böcker i genren ascinerande läsning. Författarna beskriver aktietransaktioner, datastyrda investeringsprogram med större inevelse och förståelse än de beskriver mänskorna. Mänskan är ofta rekvisia.
Green Monday av Michael Thomas får alltså stå som exempel på en form av ekonomisk fiction. Här är det tekniska förverkligandet och storleksordningen viktig. Idén är nödvändigtvis inte plausibel.
I kort resumé handlar Grön måndag om följande: Kungadömet (underförstått Saudiarabien) sitter på en valutareserv på 125 milliarder dollar. Och det är inte något vidare, isynnerhet då inflationen i USA, där största delen av pengarna är deponerade, har en inflation på över 20 procent.
Den höga inflationen i USA har skapat ett politiskt klimat som tillåter nästan vad som helst för att förbättra situationen — tex en invasion av kungadömet. Bättre att föregå än föregås tänker man i kungadömet och besluter sig för att sänka råoljans pris till 10 dollar per tunna. Då stabiliseras världsekonomin, och det politiska läget. Beslutet fattas av Ministern (Yamani?) och premiärministern Alrazi. I samma veva besluter sig Alrazi för att tillfälligt låna kungens lösa tillgångar för att investera dem i den amerikanska aktiemarknaden innan meddelandet om prissänkningen ges. Kungens lösa tillgångar uppgår till mellan 8—10 milliarder dollar. Kungen själv sitter ute i öknen och mediterar över sin nya moské,
I detta skede träder David Harrison in på scenen. Han får till uppgift att utarbeta det program som på mindr än ett år skall pumpa in ca 5 miljarder dollar på Wall Street utan att det upptäcks. Och i detta skede blir boken intressant. Michael Thomas, som kallar sig själv financial consultant, beskriver aktiemarknaden på ett övertygande sätt. Bokens höjdpunkt är beskrivningen av det ADB-program som styr investeringarna, hur miljarderna slussas in i USA, genom olika banker vidare till börsen på Wall Street.
Datamaskiner kommunicerar med varandra och alla transaktioner utförs utan att det kan spåras tillbaka till Harrison eller araberna.
När Ministern sedan meddelar om prissänkningen resulterar detta i ett omedelbart uppsving på börsen. Mänskorna säljer all fast egendom och placerar pengarna i aktier. Harrisons uppgift blir, när Dow Jones index stigit ullräckligt, att sälja bort hela rasket. Vilket han gör, med en nätt vinst på 4 milliarder dollar.
Vid sidan om detta ekonomiska skeende försöker araberna placera sin egen man i Vita Huset, några mänskor mördas m fl ovänsentligheter. Så länge Thomas håller sig till de ekonomiska frågorna fungerar berättandet bra, det är när han ger sig in på politik och mänskorelationer som det börjar halta.
The Last Days of America
Det största namnet i ekonomiskfiction är Paul Erdman. Berömd blev han med sin ”The Crash of 79”, men redan före det hade han skrivit några ypperliga böcker ”The Silver Bears” och ”The Billion Dollar Killing”. Även om hans senaste bok ”The Last Days of America” inte helt uppfyller de höga förväntningar som de tidigare böckerna gett anledning till står den fortfarande högt över medelnivån i genren.
Till skillnad från nästan alla andra har Erdman bredd i sina romaner. Han tecknar trovärdiga personer med mänskliga reaktioner, och han har också en förståelse för Europa och
Forum 8/82
Ekonomisk fiction är många berörringspunkter med verkligheten.
Europa och europeisk kultur. Erdmans bakgrund omfattar bl a studier vid prestigefyllda Georgetown university i Washington DC, och filosofiedoktorsgrad från universitetet i Basel. Han har verkat inom elektronikindustrin och varit bankir i Basel — och detta syns i hans böcker.
I The Last Days of America har gamla vännen Franz Josef Strauss kommit till makten i Västtyskland Strauss vill stärka Västtyskland, göra landet oberoende av Förenta staterna och Nato. Planen är enkel, tyskarna köper kryssningsrobotsteknologin av amerikanska Missile Development Corporation, ett bolag i stora ekonomiska svårigheter. Bolaget har utvecklat den mest avancerade kryssningsroboten, men Nato ger inte kontraktet åt MDC. Verkställandedirektören = för MDC, Frank Rogers, beger sig till Europa och försöker, med hjälp av 20 miljoner dollar som är undangömda för ändamålet, köpa några kungligheter och några försvarsministrar. Utan att lyckas. När MDC står på ruinens brant träder Deutsche Bank och tyskarna in i bilden. MDC räddas, och bolagets grundare/ägare Herb Patterson förbinder sig till den största “technology transfer” genom tiderna.
Frank Rogers, huvudpersonen, kommer på andra tankar och han försöker sätta käppar i hjulet för tyskarna och sin chef Patterson. Han misslyckas — naturligtvis — och efter diverse förvecklingar drar han sig tillbaka till en vingård i Kalifornien. Därifrån följer han händelseutvecklingen och ser den tyska kryssningsroboten bli ett faktum.
Strauss har lyckats i sin kupp och den globala. maktbalansen är rubbad. Den 25 oktober 1987 undertecknar Sovjetunionen och Västtyskland en non-aggressionspakt. USA befinner sig
Forum 8/8 de flesta fall underhållning, med en underhållning som ha i off-side. The Last Days of America är välskriven och i likhet med Erdmans övriga, definitivt läsvärd.
Köp vete!
The Wheat Killing (Peter Tanous och Paul Rubinstein) är en av de bästa el-böckerna som utkommit på senasle tid. Denna gång förflyttar vi oss till Chicago och The Chicago Board of Trade, där man bla gör affärer i vete, sojabönor, majs m m. Enkelt förklarat görs affärerna på följande sätt:
Man köper ett kontrakt för en bestämd mängd vete för överlåtelse någongång i framtiden, men betalar bara 10 procent av kontraktets totala värde. Före överlåtelsedatumet säljs kontraktet vidare till någon som vill ha vetet. Om priset på vetet under mellantiden stigit och kontraktets värde sitigit med exempelvis 10 procent har man fördubblat sina pengar. Om priset sjunkit måste man skjuta till mellanskillnaden. Det är med andra ord möjligt att få en hygglig utdelning på det investerade kapitalet, och på the Chicago Board of Trade kan vem som helst investera.
Mot denna bakgrund tecknar författarna en historia där huvudrollen innehas av NAICO, Nalive Investment Company. NAICO har hand om de miljarder som de nordamerikanska indianerna sent omsider erhållit i ersättning för de landområden som de vita konfiskerade av dem. NAICO, tillsammans med Jack Donaldson (trader i Chicago), lägger beslag på hela den nordamerikanska vetemarknaden. Förutom att NAICO gör en förmögenhet åstadkommer man också en ekonomisk kollaps. Sovjetunionen, med fortsättningsvis dåliga skördar, tvingas på kn och i USA blir småjordbruk populära igen.
Även om de politiska förvecklingarna är minst sagt tvivelaktiga är The Wheat Killing definitivt en läsvärd bok. Den ger en hygglig insikt i en för oss okänd investeringsform. Boken är välskriven och handlingen löper väl.
Köpa bananrepublik
Om Erdman, Thomas, Tanous och Rubinstein representerar god läsvärd ef-litteratur, finns det också gott om exempel på böcker som lika gärna kunde ha lämnats oskrivna. En av dessa är Megacorp av Jonathan Black. Här har vi två multinationella jättar som kämpar sinsemellan, men kampen har inte sin orsak i inbördes konkurrens. Kampen, som kulminerar i en revolution i en bananrepublik, startade redan när Augustus Meyer (ena mogulen) vägrade sälja kondomer till Paul Verhardt (andra mogulen) när denna som tonåring var kund i Augustus första butik. (Djup suck. förf. anm).
Mot denna bakgrund verkar det därför en aning förvånande när Jonathan Black i förordet tackar sin vän Paul Getty för uppslaget till boken. Förutom de höjda ögonbryn som Blacks spekulationer kring mänskans mörkare sida förorsakar, är bokens litterära kvaliteter också obefintliga.
Huvudpersonen Paul har ett nordiskt, ståtligt ansikte, förutom ett litet inslag av rovdjur som förorsakas av en skarp aggressiv -näsa och sensuella läppar. skriver Black.
Att hänvisa till döda miljardärer tycks för övrigt vara ganska populärt Det gör Ian Martin Kennedy i sin bok Billions. Denna gång är det naturligtvis Howard Hughes. Enligt rykte skulle Hughes ha planeral att, tillsammans med några vänner, köpa Nicaragua av familjen Somoza. Kring detta bygger Kennedy upp sin bok. Howard och en grupp amerikanska business-män är frustrerade över de restriktioner och de skatter som Förenta staternas regering påbjudit. Vad göra, frågar de sig? Lösningen är enkel — köp ett land. I detta skede kontaktas en arbetslös polis som är skyldig sin far en summa pengar. Boken slutar olyckligt. CIA, FBI, IRS, och alla andra tänkbara förkortningar får nys om planen. Diverse oförklarliga ”olyckor”, Howard dör och planen skrinläggs. Till Kennedys försvar måste sägas att boken mera marknadsförts som en vanlig thriller — ef-inslaget är ganska litet — men också som thriller lämnar Billions mycket att önska.
Martin Sandeli 21