Elegans är en artighet mot omvärlden

av Ragnhild Artimo Forum 1991-07, sida 10-12, 02.05.1991

Taggar: Teman: elegans

Text: Ragnhild Artimo

Föne me

HH

Hur husfasaderna får se ut bestäms av nämnder och kommittéer. Men det mesta vi ser i ögonhöjd i stadsbilden ä människor. Också i stads n är människan det allvarligaste mi

Var dröjer miljöbestämmelserna för hur man får se ut p allmän plats ört i vimlet: ”Hur kommer det

H: att de hårt prövade baltern ser på tv ter sig kontinental eleganta jämfört med så många slamsiga, ovårdade finländare”?

Ja, hur?

Hur bibringa finländarna insikten att ”kläder att gå ut i” inte automatiskt betyder träningsoverall?

Det är lång väg från Finland till Europa. mycket lång, säger Timo Talvio.

RÄTT RUSTAD! Timo Talvio utför sin miljögärning som inköpare på Nicolas på Fredriksgatan. Det har han gjort i sex år, till hugnad för kunder som lärt sig att gå dit direkt. om de inte har tid att examinera varenda marknadsplats för sina klädbehov.

Talvio är en Schöngeist, utan att göra väsen av det. För det mesta lider han I tysthet. som det anstår en gent 1 leman, men svarar, om direkt tillfrågad.

— Det värsta är att så många finländare är så ovårdade! Att det vill bli för långt mellan frisörbesöken hör till de lindrigare brotten. Men jag talar om allmän slamsighet. Smutsiga, skrynkliga kläder. plagg som inte ägnats någon form av rengöring eller vård sedan de inköpts… Det räcker inte att köpa kläder. Elegans är att också sköra dem.

Och så dessa oborstade snedgångna skor.

— Det är skorna som verkligen gör Finland till ett u-land. Vi ligger två århundraden efter Mellaneuropa i det avseendet. Ute i Europa är det skorna som avslöjar finländarens hemland. Till och med om de är korrekta, högklassiga businesskor är de nästan undantagslöst oborstade. Men kusligt vanliga är fortfarande ljusa. gummibottnade fritidsskor som avslutning på

Timo Talvio, inköpare hos Nicolas, säger att den bästa looken är mindre än 100 procent perfekt: med alltför disciplinerad färgoch detaljkoordinering blir resultatet dött och ointressant. Krampaktighet är inte elegam. Momnse———0———————————————Ne en kritstrecksrandig kostym. Man måste välja mellan att vara rustad för slaskväder och rustad för businessarenan! Någon hänsyn bör man visa sin omgivning.

LÄTTJA ELLER TONTIGHET?

Då dagstemperaturerna rusar i höjden till 18 grader eller ännu mer rasar de sista hämningarna som håller den finländska klädseln på om inte elegansens så åtminstone minimikorrekthetens smala väg. Fram med kortärmade skjortor, bort med slips, bort med bälte — hett! — och på med tvättmaskinståliga snusbeigefärgade ”lättkostymer”. Brrr! Bruna sandaler med ”glada” strumpor lysande mellan remmarna signalerar sommar. Vem orkar klä upp sig i korrekt businesskostym när det är varmt?

Söderut orkar man, i Italien, Frankrike. Spanien — I Milano, i behaglig sommarvärme på 30 grader, möter absoluta majoriteten av affärsmännen sina kolleger i blå eller mellangrå kostym, bara I tunnare material än den kalla årstiden. Varför skulle möten och förhandlingar som förs på sommaren vara mindre viktiga än de på vintern?

En generellt accepterad invändning mot överdriven kläduppmärksamhet och -vård är att man ”inte har tid”. Underförstått: man har viktigare saker att göra.

Motinvändning: om man går om ox Ac Riktig + säker klassiker: grafitgrå kostym, ljusblå skjorta, sidenslip + skor med snören eller spänn 9 svarta skor — men också vinröda, oak (”naturfärgat” läder) eller bruna mockasko e sidenslipsar i stort blom- eller geomerriskt mönster, prickiga slipsa $ strumpor som ”plockar upp” färgen 1 kostyme e nytt: skjortor i pastell, bl a vattenblått, lila, turkos; bredare slipsar (9…9,5 cm); randiga slipsar (kommer!); kostymer i ylle (Super 100. Tasmanian, Cool Wool. yllecrépe). siden/linne, siden/viskos, mediummörkblått, grönturkos, blåturkos, lime, ärtsoppa.

7/1991 F RUN

To the bone, to the bone…

MOTTO:

Beauty is only skin deep But ugliness goes

Varför skulle sommaren vara en automatisk signal till slamslig kläd Se på skorna korna är ”akilleshälen” i den fin ländska klädbilden, säger Marina Ljungqvist, informationschef för Sanitec Ltd Oy och bl a viceordförande för Forums redaktionsråd.

— Oputsade, snedgångna skor kan torpedera en i övrigt bra apparation. Och ECCO-skor hör definitivt inte hemma i affärssammanhang.

Flera klädsynder — För korta — eller för långa — byxor, byxor utan bälte, ostrukna skjortor — ovårdat! — sportstrumpor till kostym, sportjacka som överrock till kostym, formlösa ”mjuka” portföljer, och väskor som är avsedda för shopping. ”Snö” på axlarna. Halsdukar i grälla färger.

Men det finns också glädjeämnen, vilka noteras med tacksamhet — Välstrukna skjortor. Kragnål på skjortor. Vit krage på randig skjorta. Diskreta men fantasifulla sidenslipsar.

Manikyrerade händer. Välskött ansikte — det finns professionella tjänster att få! Snygga överrockar, varför inte med sammetskrage! Vackra bälten. Eleganta armbandsur — Musse Piggur är för fritiden, Det är detaljerna som gör det — för båda könen. Kvalitet kostar onekligen, men betalar sig i längden. LJ Marina Ljungqvis sel? Kostymen från italienska Corneliani brädar ”maskintvättbara löttkostymer”…

är en artighet mot omvä kring som en slashas har man snart inte viktigare saker att göra. Marknadskrafterna tar sig spelrum. också här.

En nation vars medborgare inte ser något konstigt i att gå på krog i träningsoverall i neonfärger, och vars rogar går med på detta, är en kämpig miljö att sprida stilmedvetenhet i.

Grundproblemet är att elegans ses som suspekt.

— Det låter som blodig ironi, men finländarna är ängsliga för att vara för ”Fina”! säger Timo Talvio. — Man får inte sticka opp med ett iögonenfallande välvårdat yttre — motsatsen är däremot helt legitim.

Finländarna använder pengar på kläder långt under genomsnittlig curopeisk nivå.

— I Finland är kläder inte status: här är bilen mannens primära personlighetsförlängning. Jag blir förtvivlad när en kund kommer in och vill titta på en kostym ”bara för arbetsbruk”. Bara! Det finns inget viktigare plagg än en kostym för arbetsbruk. Den skall tjäna sin bärare länge. den skall kommunicera hans uppfattning om sig själv till omvärlden, den skall kunna upp- och nedgraderas för olika situationer. En arbetskostym är ett viktigt instrument för den som tar sitt arbete på allvar. Det är den kostymen som måste få kosta mest i ens garderob.

vän ag är en sansad och saktmodi man, och låter mig inte bringas ur balans av sådana saker som mindre överlagd klädsel, säger Eero Sauri, VD för Erikoislehdet Oy. — Men i sanningens namn måste jag medge att det är en lisa för själen att understundom resa utomlands, och njuta av gatubilden. Den är avgjort angenämare annanstans.

Vad som är mindre angenämt i det inhemska visuella fältet är männens klädsel; kvinnorna får godkänt betyg.

— Kvinnorna har klart högre ribba för vad man kan uppträda i på allmän plats och i arbetslivet. Det är också på den sektorn glädjeämnena står att fin Kvinnorna kan!

Eero Saur na. Speciellt uppskattar jag att damer klär sig djärvt och självmedvetet, vågar visa upp sig till sin fördel.

Eero Sauris ”värsta” är skrynkliga. ovårdade kläder som väcker misstanken att de inte är helt rena. Och män som uppträder på restaurang i obestämda sportblusar och jackor.

— Och bara i Finland händer det att en riksdagsman infinner sig till riksdagens öppnande i vit kostym! Pekka Räty bör ha väckt vederbörlig uppmärksamhet med denna ”djärvhet” som TV dokumenterade för nationen. Vi får hoppas att den snutten inte gavs internationell spridning… LJ

FRUN 7/199 11

Ruskig $ Supersmala läderslipsar € skjortor som ”inte behöver” strykas € strumpor som man ser slutet på e ”bensinmacksstrumpor” e fritidsskor till kostym för trånga plagg (eller för mycket kropp?) 9 högglansiga tyger i kostymer (helt ute) e bristande kroppsvår fortsättning KVALITET SOM FILOSOFI

Talvio betonar kvalitet. Kvalitet kostar, sant. Men det finns också en annan aspekt: det blir dyrare att köpa billigt. I längden.

— Det finns inga högklassiga kläder som inte är av högklassigt material. I Mellaneuropa — med risk att verka tjatig! — köper intelligenta människor kläder enligt tygkvaliteten, härhemma efter modell och ”originella” detaljer. Den smarta klädinvesteraren jagar plagg av kvalitetstyg, och satsar på bra men enkelt snitt. Och öm vård! Det är lättare sagt än gjort, för kemtvättbranschen misshandlar ibland underbara plagg bara av ointresse och okunskap. Jag brukar ofta rekommendera våra kunder att låta rengöra sina kostymer utomlands…

ATT HA OCH INTE HA

Elegans är inte synonymt med mode, framhåller Timo Talvio. Man kan tränas att vara presentabel, men elegan är något medfött som aldrig kan läras ut.

Elegans är ett totalkoncept för en persons hela kommunikation, inte bara den fysiska apparationen, kläder och den egna visuella miljön, utan i lika hög grad hur han eller hon beter sig och behandlar andra människor. Kvintessensen av elegans är hänsyn till andra, i vidaste bemärkelse.

Hänsyn till andra behövs också p euroarenor. Det räcker inte med språkkunskaper (det är absolut minimum!); man måste utveckla lyhördhet i att tala samma språk över nationalitetsbarriärerna. Beakta andra länders sociala normer och kulturbild. Samtala, inte bara hålla monologer.

— Alldeles riktigt: det betyder att anstränga sig litet. LJ

Klassiker är säkra kort för osäkra spelare! Kritstreck, randig bomull och kigt silke i marin hela vä gen är tryggt och snyggt. (Från Corneliani)

Hel och ren viktigast ed risk för att vara gammaldag tycker jag att ”hel och ren” är en utmärkt klädnorm, säger Lena Sisula-Tulokas, Jur dr Sisula-Tulokas är t f professor i handelsrätt vid Svenska handelshögskolan. — Smutsiga, skrynkliga och söndriga plagg är orätta i alla sammanhang, oavsett image. Och det är en glädje

Lena Sisula-Tuloka för ögat att se människor som klart finner ett nöje i att klä sig trevligt.

Professor Sisula-Tulokas ser färgval och färgkombinationer som speciellt viktiga. Viktigt är också att kläderna fungerar för det liv deras bärare lever.

— Det är knappast välkläddhet att vara så opraktiskt utstökad att man inte kan springa till bussen med snabbköpskassarna i handen! Att ge kläderna en central roll som kommunikationsmedium tycker jag är att teoretisera för långt.

Yliopistolehti kritiserade nyligen universitetslärarnas dåliga klädkultur. Utomstående observatörer har gjort motsvarande iakttagelser gällande universitetsstudenterna. Hur är det i Hanken — Hankenstudenterna klär sig jättebra, funktionellt, men visuellt tilltalande. Det gäller alldeles överlag och ger belägg för att man kan vara ”klädgångbar” också i annat än kritstrecksrandigt! LJ

Robert Fagerström

Jämngrå LD jömt! Föga är livrädda för att var ”fina”! Det noterar Robert Fagerström, kommunikationsdirektör vid IBM. Han jobbade över tre år på IBM:s europeiska huvudkontor i La Defense, Paris, och ser på sina landsmän med euroögon.

— Någonstans har vi tappat bort konsten att bryta vardagen med t ex familjefester. Alla dagar och alla situationer är standardiserat gråtråkiga. Det finns inte längre någon festkultur. Min nioåriga dotter Linda fick en chock på sitt första barnkalas här. Hon klädde upp sig i spetsklänning och lackskor, naturligt i Frankrike. Tablå! Evenemangets övriga deltagare kom i mindre rena jeans och joggingdräkter. Vi fostrar en generation helt utan klädkultur — för en värld där vi skall hävda oss i europeiska sammanhang.

Klädkultur saknas i sorglig utsträckning också hos generationen i karriären.

— Värst är det med skorna, vi är under all kritik i det avseendet. Ingen annanstans ser man ECCO-skor till affärskostym! Ett besvärligt klimat för snygga skor är bara en halv ursäkt. Men också den övriga klädseln är ofta mycket sorglös, och kommunicerar ”frihet” från hänsyn till omgivningen.

Robert Fagerström konstaterar att klädkulturen på IBM dock inte avviker från Mellaneuropa — multisar är multisar — utom i ett avseende — Minimodet har inte hunnit hit ordentligt, tyvärr! Men — jag hoppas på sommaren. L 1 7/1991 F RUN