Elektriska Inspektoratet tryggar el säkerheten

av Claës Berg Forum 1970-11, sida 33-35, 10.06.1970

Taggar: Teman: elsäkerhet

va

Elektriska Inspektoratet tryggar elsäkerhete — Skall det nu faktiskt vara nödvändigt med en så petnoga kontroll? Det kostar ju betydligt mer än det smakar!

Det är den vanliga reaktionen hos tillverkare, importörer och köpare av all slags elektrisk apparatur och materiel så snart Elektriska

SE

Obrännbarhetsprov för högspänningsenheten i TV-mottagare

Detalj av provet enligt figuren Utomhusarmatur 1 regnpro ovan.

Forum 11/70

Inspektoratet förs på tal. Ett nödvändigt ont som helst borde avskaffas eller dess verksamhet åtminstone inskränkas betydligt, tycker man.

Men där tycker man alldeles fel.

Vad är då Elektriska Inspektoratet, och vad gör det?

En unik form av samverkan

Inspektoratets viceverkställande direktör dipliing. Erkki Yrjölä kallar det för övervakaren av elsäkerheten i Finland. Inte ett statligt organ, inte heller ett affärsföretag, utan en i det närmaste ideell sammanslutning, en förening som i kraft av lag och förordning och därtill ombetrodd av statsmakten ser till att det mesta som har med elektricitet att göra i Finland är konstruerat, installerat, drivet och skött så, att det »inte medför våda för liv, hälsa eller egendom, eller oskäligen stör omgivningen>.

Enligt 1928 års lag om elektriska anläggningar och 1929 års förordning om lagens tillämpning är det handels- och industriministeriet som skall skapa säkerhetsföreskrifterna och se till att de efterlevs — men med rätt att »enligt prövning på viss tid ombetro det praktiska utförandet av besiktningsverksamheten åt en särskild för detta ändamål lämplig kontrollorganisation, om den fyller ministeriets villkor och ministeriet har ett tillräckligt antal representanter i en sådan organisations styrelse».

Den organisationen blev alltså Elektriska Inspektoratet, skapat redan 1928 i form av en registrerad förening, där medlemmarna utgörs av så gott som alla intressekretsar inom branschen — plus organisationer från associerade områden. Ekono, Rundradion, Brandvärnsförbundet, Elingenjörsförbundet är organisationer som gör bl.a. Elverksföreningen och Elindustriföreningen samt elinstallatörerna och parti- och detaljhandelsorganisationerna i branschen sällskap på medlemslistan.

De som i praktiken har ansvaret för tillverkningen och användningen av elektriska apparater och anläggningar har alltså också fått förtroendet att övervaka produkterna, deras installation och användning.

Övervakningsuppgiften fullföljer Elinspektoratet i huvudsak 1) genom att verkställa konstruktions- och periodiska besiktningar av färdiga och i drift varande elanläggningar, elinstallationer och elanordningar.

2. genom att i speciallaboratorium prova för elinstallationer avsedd installationsmateriel och till allmänt bruk avsedda elapparater, varvid apparaternas säkerhet med hänsyn till fara för brand och olycksfall undersöks.

3. genom att övervaka, att elinstallationsarbeten utförs endast av sådana entreprenörer eller personer; som äger för detta arbete förutsatt yrkeskompetens.

Vänd 33

SE ER ER

Driftprov för strömställare, som skall tåla minst 50 000 in- och urkopplingar tä.

Uppvärmningsprov med hänsyn till omgivningen för elspis. Provningsanstaltens chef dipliing. Erkki Yrjölä demonstrera 3 4) genom att övervaka, att såsom elverkens föreståndare verkar endast sådana personer, som har för detta arbete förutsatt yrkeskompetens.

5. genom att övervaka, att elentreprenörernas och elverksföreståndarnas kännedom om säkerhetsföreskrifterna och dessas ändringar är i nivå med den snabba utvecklingen av elektrotekniken.

6. genom att utöva informationsverksamhet i säkerhetsfrågor inom elbranschen bland elförbrukarna.

Provningsverksamheten

En av Elinspektoratets viktigaste uppgifter gäller provningen av installationsmateriel och elapparater, dvs. elmateriel som importeras till eller tillverkas i Finland.

Det gäller alltså t.ex. belysningsarmatur och armaturtillbehör, för hushåll eller motsvarande ändamål avsedda elvärme- och motordrivna apparater som elspisar, elkastruller, strykjärn, tvättmaskiner, kylskåp, dammsugare, borrmaskiner o.a.d., radio- och tv-apparater, skivspelare, magnetofoner m.m., allt sådant som ansluts till elnätet med stickpropp.

Den här provningen, i praktiken en förhandsgranskning av nya modeller och nya versioner av gamla som släpps ut på marknaden, är ytterst noggrann. Varje apparats från säkerhetssynpunkt viktiga mått granskas på bråkdelen av en millimeter när, materialets sammansättning och kvalitet testas, och varje apparat utsätts också för alla sådana el-, värme- och mekaniska påfrestningar som de kan förmodas råka ut för under normal användning.

Idiotsäkerhet en utopi

Men med garanti för normal användning menas ingalunda idiotsäkerhet. Alla apparater har naturligtvis en brett tilltagen säkerhetsmarginal, men också den marginalen krymper hastigt om apparaten utsätts för direkt misshandel. Vilket dessvärre är bara alltför vanligt när lekmän får den i sin hand,

Sålunda gör man på inspektoratet sitt bästa för att garantera TV-mottagarnas brandsäkerhet. Mottagaren skall sålunda vara så konstruerad att t.ex. ett fel i apparatens högspänningsdel med åtföljande överhettning inte utlöser brand. Risken för en olycka blir dock stor om den oeftertänksamma lekmannen pryder sin mottagare med kanske dekorativa dukar som hindrar luftcirkulationen och kanske dessutom placerar den med baksidan direkt mot en gardin.

Likaså genomgår t.ex. borrmaskiner uppvärmningsprov, men också de har en prestationsgräns som lekmän ofta inte bryr sig om att respektera.

Elspisar skall utformas så att de inte värmer upp den närmaste omgivningen mer än vad som är tillrådligt ur säkerhetssynpunkt. Men det betyder ingalunda att man i lugn och ro kan lämna spisen inkopplad under semestern!

Ellyktor för trädgårdsbruk genomgår långa fuktighetsprov med >»regn> ur alla tänkbara naturliga vinklar. Men ingen orsak att för det använda lyktan som mål för vattenslangslekar…

Strömbrytare utsätts för hårda driftprov: 50000 till- och frånkopplingar garanterar långvarig användning. Men också den bästa strömbrytare kan ge upp om någon blir alltför rasande över en utbränd lampa.

Exemplen kan verka sökta, men ger bara en vag bild av en häpnadsväckande verklighet. Elförbrukaren i gemen tycks ha mycket svårt att förstå att elapparater inte skall användas till annat och på annat sätt än vad som är avsett, Fullständig idiotsäkerhet är en ekonomisk omöjlighet.

Finansiering, kritik och samarbete över gränserna

Vilket i sin tur väcker frågan om hur inspektoratets verksamhet finansieras. Genom att det inte är ett statligt organ är det

Forum 11/7 4

F inte heller beroende av statliga anslag. Provningsverksamhetens utgifter betalas direkt av de uppdragsgivare vars produkter granskas: en tredjedel av årsbudgeten bestrids av direkta typprovningsavgifter, två tredjedelar av en årsavgift som varje företag betalar på basen av mängden sålda godkända apparater.

Mycket av den kritik inspektoratet utsatts för kommer från importörerna av elmateriel. Många anser det som rena slöseriet med tid och pengar att också importvaror skall granskas — de har nämligen granskats redan en gång i ursprungslandet, framhåller man.

Men det är inte riktigt så enkelt. Om också alla länder har elsäkerhetsföreskrifter, kan föreskrifterna avvika från varandra, vara olika stränga. De nordiska länderna har en relativt sträng och i stort sett samordnad elsäkerhetslagstiftning, medan man t.ex. i Sydeuropa tar betydligt lättare på saken.

Mycket ofta är det en ren spänningsfråga — riskerna stiger med ökad spänning. T.ex. i USA är normalspänningen 110 volt, här hos oss 220, varför säkerhetsnormerna i USA inte utan vidare kan vara giltiga här.

Med tanke på den omfattning som den internationella handeln med elapparater har är det här naturligtvis synnerligen opraktiskt. Särskilt på europeiskt håll har man dock kommit rätt långt i försöken att förenhetliga säkerhetskraven — t.ex. provutrustningen och provningsmetoderna är i de flesta länder lika — men mycket återstår ännu att göra.

Längst har man kommit inom Norden; en elprodukt av nordiskt fabrikat som granskats i ett av de nordiska länderna behöver inte granskas på nytt när den importeras till ett annat nordiskt land. Förfarandet kommer i en nära framtid att utsträckas att gälla också utomnordiska fabrikat.

Ett mål att eftersträva är att varje lands inspektorat eller motsvarande instans är ansvarigt för alla och uteslutande de produkter som framställts i det egna landet.

investera

Forum 11/70

Säkerheten är värd sitt pris

Allt detta leder tillbaka till ursprungsfrågan: skall det faktiskt vara nödvändigt, och är det värt priset? Ett pris som i sista hand konsumenten betalar, eftersom tillverkarna och importörerna naturligtvis kompenserar granskningsavgifterna genom prispåslag på respektive produkt.

Då provningskostnaderna enligt uppgift inte är större än i genomsnitt 0,6 procent av de provade elprodukternas partipris är det måhända riktigt att svara: säkerheten är värd sitt pris! Vad vore för övrigt resultatet om ingen övervakning alls före : kom, eller av en mindre noggrann övervakning?

Under den 40-åriga period Elinspektoratet funnits till har elförbrukningen inom privathushållen i vårt land vuxit 30faldigt. Den nuvarande ökningstakten är mera än fördubblad elförbrukning vart tionde år (1960 c. 8 miljarder kWh, 1969 18 miljarder).

Under samma tidsperiod har antalet till döden ledande elolyckor hållit sig kring i medeltal 15 per år och har de senaste åren rentav visat en sjunkande tendens (1966 visserligen 22 dödsolyckor, men 1967 bara 9, 1968:8 och 1969:9). Också elolyckorna utan dödlig utgång visar en liknande tendens. Samtidigt som elförbrukningen ökar lavinartat visar alltså antalet olyckor en tendens att sjunka. Och detta kan ju inte gärna bero på något annat än två fakta: ökad »elkunskap» hos allmänheten och ökad säkerhet hos den materiel som används. Hur många människoliv och vilka ekonomiska värden skulle gå tillspillo om någon övervakning inte fanns? Knappast ens de ivrigaste belackarna av inspektoratet torde vara beredda att ta reda på den saken, och det förefaller mycket troligt att elkonsumenten hellre betalar någon mark mera för sitt strykjärn om han kan vara säker på att inte riskera liv och lem när han stryker sin skjorta.

(Av Claés Berg i sakkunskap:

OY ERECTOR AB » INSINÖÖRITYÖ OY « OY KREUTO AB » A. W. LILJEBERG OY « OULUN MAARAKENNUSPOJAT OY + OY ALFRED A. PALMBERG AB » PERUSYHTYMÄ OY + RAKENNUSTUOTE OY + SILTA JA SATAMA OY e SYVÄRAKENNE OY « TERÄSBETONI OY + VALTATIE OY + VESI-PEKKA OY OY VESTO « AB ALLMÄNNA INGENIÖRBYRÅ [TI RAKENNUSINSINÖÖRIURAKOITSIJAT