Elindustrin hänger med ”Spargrisar” ger reserver

Taggar: Teman: elindustri

Nej, någon återgång till stearinljusets tid behöver vi inte befara, försäkrar dipliing. Matti Koskinen, industrirådet Urho Hakka dipling. Rauno Linkama.

Elindustrin hänger med ”Spargrisar” ger reserver

Den situation som bilden ovan illustrerar behöver vi inte befara. Med den överraskande utvecklingen i Sverige i färskt minne frågade Forum veckans panel, om vi kanske också en vacker dag står inför tvånget att ransonera elkonsumtionen. Men panelen — industrirådet Urho Hakkarainen från handels- och industriministeriets kraftekonomiska byrå, dipl.ing. Rauno Linkama, Imatran Voima och dipl.ing. Matti Koskinen, Ekono — svarade ett ganska enstämmigt nej, även om ing. Koskinen ville gardera sig för eventualiteten att konsumtionsökningen kan spela kalkyle rarna ett spratt.

Panelen konstaterade, att krafthushållningen kommer att kräva allt större andel av investeringarna. Elbehovet växer dubbelt mot nationalprodukten, i USA är elindustrin redan nu den i kapitalhänseende största industrin. Hos oss är utvecklingstrenden den, att elkonsumtionen fördubblas snabbare än på tio år. Det betyder att vi inom ett decennium måste bygga minst lika mycket som byggts »från

FORUM: — Kan vi bli ställda inför samma situation som Sverige, där man för någon tid sedan blev tvungen att ransonera elförbrukningen.

HAKKARAINEN: — Det är föga troligt. Finlands situation är en annan, och dessutom var den situation, som Sverige råkade

Forum 8/70

Adams tid» fram till nu.

När det gäller investeringsmarginalen har prisregleringen varit ett hårt slag för elindustrin i stort. På de två stabiliseringsåren har t.ex. Imatran Voima gått miste om 46 beräknade miljoner i tariffintäkter. Det är pengar som nu måste tas på lånemarknaden och som med tiden ändå och med förhöjd effekt kommer att återverka på priset.

ut för någonting mycket ovanligt. Deras kalkyler räknade med ett minimum på 70 procent av den normala vattenmängden, men denna säsong sjönk vattenmängden till bara 60 procent, vilket inträffar bara en gång på kanske 100—200 år. Därtill

Vänd!

råkade Sverige ut för sällsynt stora maskinhaverier, så stora att jag inte kommer ihåg att någonting sådant skulle ha hänt i något land.

KOSKINEN: — England har haft liknande erfarenheter, med skador på tusentals megawatt, enligt vissa tidningsuppgifter. FORUM: — Men om vi skulle råka ut för en lika torr sommar, hur går det då?

HAKKARAINEN: — Vi har haft en genomsnittlig vattenmängd på 80 procent i år, men ändå kunnat sälja elkraft till Sverige. Om stora maskinhaverier ‘hade inträffat kunde situationen ha blivit besvärligare. Men vi beredde oss i god tid på att läget skulle bli besvärligt. Alla ångkraftverk kördes i gång i tid. Svenskarna hade en mera optimistisk uppfattning om vattensituationen, vinterns temperaturer, vårens ankomst och så. De sålde t.ex. energi åt oss i höstas, i stället kunde de ha köpt av oss och sparat på sin egen vattenkraft.

— Vi rör oss med ett minimum om 60 procent. Den lägsta vattenmängd vi har haft är 50 procent, år 1940. Också den vattenmängden skulle vi klara. Men konsumtionen stiger brant och därför måste byggnadsprogrammet hänga med. LINKAMA: — Svenskarnas dåliga tur har gett anledning till nya undersökningar. Enligt de senaste beräkningarna, så behöver vi inte befara några svårigheter nästa vinter, även om vattenmängden skulle sjunka ända till 50 procent. Här har dock inte större haverier än normalt beaktats. Men med 60 procents vattenmängd finns det rum för också betydande havetier. Förtjänsten härav tillkommer det s.k. »spargrissystemet» med vatten sparat i bassänger.

KOSKINEN: — Jag räknade över situationen i morse, och jag kom till ett lite annorlunda resultat. Om allt går hos oss som det gick i Sverige med ett onormalt torrt år och stora maskinhaverier och oförändrat stark ökning av konsumtionen, så sitter vi nog också ganska trångt. Jag har försökt se saken från hela landets synpunkt, medan Imatran Voima gör sina beräkningar utgående från bolagets försäljningsförpliktelser. FORUM: — Hur mycket växer konsumtionen per år? KOSKINEN: — I mars konstaterades, att konsumtionen har ökat 12 procent sen i fjol. Från januari 1969 till januari 1970 hade effekten stigit med 500 MW i veckomedeleffekt, eller med ungefär ett atomkraftverks effekt. Och när maskineffekten inte har ökat, så är följden den att reserverna krymper. FORUM: — I hur stor utsträckning är vår kraftförsörjning beroende av vattenkraften?

HAKKARAINEN: — Till 50 procent i detta nu. I Sverige är motsvarande procenttal 80. Där betyder vattenkraften och variationerna i vattenmängderna mera än hos oss.

FORUM: — Det är väl också en ganska betydande skillnad i konsumtion.

HAKKARAINEN: — Den svenska konsumtionen är drygt tre gånger så stor, ungefär 65 miljarder mot 20 miljarder kilowattimmar per år. Under årets tre första månader har vi sålt 200 miljoner kilowattimmar till Sverige. Vår energiimport har under tiden kommit från Sovjetunionen.

FORUM: — Hur mycket outnyttjad vattenkraft har vi ännu? HAKKARAINEN: — I praktiken ingenting alls, om vi nämligen räknar med vattenkraft, som det är ekonomiskt lönande att bygga ut. I detta nu är omkring 200 MW under byggnad. FORUM: — Hur är utbyggnaden koordinerad, mellan t.ex. staten och de privata? Hur är den koordinerat med den stigande konsumtionen?

HAKKARAINEN: — Någon officiell koordinering kan man inte tala om. Men i praktiken blir det ju ändå av nödtvång en viss koordinering, därigenom att ett byggnadsbeslut påverkar andra byggnadsbeslut och planer. I detta nu är 1610 MW under utbyggnad (därav 120 MW vattenkraft), 600 MW är planerade för byggstart och importen kan beräknas ge 300 MW, tillsammans alltså 2500 MW fram till 1975. Detta

I Forums paneldiskussion deltog (fr.ovan) industrirådet Urho Hakkarainen, dipliing. Rauno Linkama och dipl.ing. Matti Koskinen.

Forum 8/7 betyder, att vi fram till 1975 bör ha förverkligat ett byggnadsprogram, som täcker det behov vi då har.

KOSKINEN: — Det är kanske ändå säkrast, att inte anse problemen lösta ända fram till 1975 med detta byggnadsprogram. Först är det skäl att se i vilken grad konsumtionen stiger. Jag har på känn, att det kommer att behövas ännu mera för konsumtionstopparna.

HAKKARAINEN: — Det måste medges, att vi gärna undervärderar konsumtionsökningen. Jag tror inte att den kommer att minska, det får vi lov att bereda oss på.

FORUM: — Har vi reserver, så det förslår?

KOSKINEN: — Man får lov att hela tiden hänga med. HAKKARAINEN: — Varje år görs nya kalkyler.

LINKAMA: — Så har det varit i 20 år ren, och alltid har vi kunnat hänga med, År 1950 såg 60-talet förskräckande ut, men vi har klarat också det decenniet.

HAKKARAINEN: — Vi spelar med en rätt betydande reserv i fråga om effekten, ungefär 28 procent.

LINKAMA: — Man kan spela med »spargrisarna» under de år, då utbyggnaden inte svarar mot konsumtionsökningen.

— Koordineringen kommer av sig själv, när var och en sköter sitt och inriktar sig på att tillfredsställa konsumtionsbehovet. Man kan vidare säga, att utbyggnadsprogrammet räknar med tre års marginal eller den tid som det tar att bygga ett kraftverk. Det finns då alltid en risk för två magra år, då reserverna måste tas i bruk, så som t.ex. i år, då »spargrisarna», regleringsbassängerna anlitats.

FORUM: — I Sverige har på senaste tid diskuterats behovet av en särskild energistyrelse. Har vi samma behov? HAKKARAINEN: — Utan tvekan skulle vi behöva en instans, eller ett organ, som beaktar helheten och kan ta ställning till en så förmånlig utbyggnad av elkraften som möjligt, till utvidgningar och till tillfredsställande av de s.k. topparna. Det skulle vara ett gemensamt organ, som inte behövde bygga på statligt förmynderskap, utan vara ett av elbolagen och industrin gemensamt uppsatt organ, inom vilket man skulle komma överens om program, köp och försäljning av elkraft, tariffer etc. Om man inte kunde komma fram till ett enda stort bolag.

LINKAMA: — Allt detta borde kunna åstadkommas inom den fria konkurrensens ram. Energistyrelse eller någonting i den stilen är ingalunda någon nödvändighet. Imatran Voima har inget monopol på kraftförsörjningen. Konkurrensen är fri. Men inom ramen för konkurrenssystemet kan också samarbete bedrivas.

KOSKINEN: — Men ett eventuellt samarbetsorgan får inte begränsa industrins möjligheter att bygga för eget behov. Alla berörda kretsar borde vara med.

HAKKARAINEN: — Men om organet har till uppgift att bl.a. konstatera det förmånligaste utbyggnadsprogrammet, så kan det inte vara förnuftigt, att en industri bygger emot detta organs rekommendationer.

KOSKINEN: — Det är bara det, att åsikterna är så många. FORUM: Avtalet med Sverige om energiimport utgår 1976. Vad följer sen?

HAKKARAINEN: — Antagligen förnyas det. Till dess har vi också atomkraftverket klart.

LINKAMA: — Beslut måste fattas senast 1973 med tanke på 1976 års läge, för det tar i genomsnitt tre år att bygga ett kraftverk. Ju längre beslutet framskjuts, desto större är risken för att det uppstår en lucka, som måste fyllas med provisorier. HAKKARAINEN: — Men man kan också fråga sig, om det är lönt att bygga för det allra sämsta alternativet, som kanske inträffar bara vart trettionde år eller så. Är det kanske förnuftigare och mera ekonomiskt att ta den risken. Att sträva till idiotsäkerhet är i ingen händelse ekonomiskt försvarligt, frånsett att ett idiotsäkert system väl aldrig kan uppnås. LINKAMA: — Sist och slutligen var situationen ändå inte så »katastrofal» i Sverige. Det var väl bara två veckor, som industrin fick lov att inskränka. Endast i den utsträckningen fick

Forum 8/7 elransoneringen en nationalekonomisk betydelse. KOSKINEN: — Bristen stannade visst vid 1 miljard kilowatttimmar. I Sverige har man i fråga om elförsörjningen utgått från det torraste vattenår, som statistiskt har konstaterats. Statistiken gäller 40 år. Det gångna året var ännu torrare och i framtiden kommer man att utgå från detta år. Elbristen kan betraktas som en ekonomisk fråga endast i det fall att man blir nödsakad att stoppa produktionsinrättningar. Om man sparar på elektricitet i den allmänna förbrukningen, t.ex. för belysningsändamål, är frågan bara delvis av ekonomisk natur. FORUM: — Har jordgasen någon betydelse när det gäller energiförsörjningen?

HAKKARAINEN: — Hos oss kan man väl knappast räkna med någon större betydelse. Det är en ekonomisk fråga. Gasen är mycket ren, långt förädlad och därför rätt dyr. Den kan därför inte tänkas som bränsle för elindustrin. Inte heller innehåller den råämnen för annan industri i nämnvärd omfattning. Vi har inte heller något färdigt utbyggt system som i Öst- och Centraleuropa.

KOSKINEN: — Om man nu tänker sig att bygga ut den 3 miljarder kubikmeters ledning, som det varit tal om, skulle detta ändå inte betyda mera än under 10 procent av vår energiförsörjning vid den tidpunkt då gasledningen skulle tas i användning. Gasen är långt förädlad och relativt dyr och därför inte tänkbar som bränsle för elindustrin. Däremot är den inte otänkbar för direkt uppvärmning av hus, särskilt i glesbyggda trakter. I det avseendet kan den bli en konkurrent till eluppvärmningen.

LINKAMA: — Detta verkar vara en ganska dyr lösning. Skulle det inte vara bättre att också ifråga om jordgasen gå via en värmecentral och varmvattensuppvärmning.

KOSKINEN: — Kanske, men jag vill bara hänvisa till USA, där gasuppvärmningen växer i samma takt som eluppvärmningen.

FORUM: — Börjar eluppvärmningen bli på modet också hos OSS?

HAKKARAINEN: — Den är det redan. Eluppvärmningen är ren och snygg och bekväm, och därför är man villig att betala tillochmed lite mera för den.

LINKAMA: — I detta nu har 25 000 hushåll eluppvärmning. Denna form av elförbrukning har växt mycket snabbare än beräknat.

FORUM: — Hur stor inverkan kan eluppvärmningen komma att ha på energiförbrukningen och kraftreserven. Har den beaktats i kalkylerna.

KOSKINEN: — I detta nu känns den egentligen inte alls, men om utvecklingen fortgår som nu, så kan den bli en betydande faktor.

HAKKARAINEN: — Jag tror nog att eluppvärmningen finns med i kalkylerna, men kanske inte med tillräckligt stor tyngd. LINKAMA: — Eluppvärmningen beaktas nog i kalkylerna, men det är oerhört svårt att såhär i början av en utveckling avgöra i vilken riktning trenden går.

FORUM: — Sverige har haft svårigheter med sitt atomkraftverk i Marviken. Finns det risk för likadana svårigheter med vårt blivande atomkraftverk utanför Lovisa?

HAKKARAINEN: — Marvikens atomkraftverk är svenskarnas eget experiment.

LINKAMA: — Vårt kraftverk blir inte något direkt experimentkraftverk. Det finns ett likadant någon annanstans. Marviken representerade en egen svensk linje, som jag tror att nu har övergetts.

HAKKARAINEN: — Det bör kanske tilläggas, att vi i höst kommer att ha den nya 400 kilovolts ledningen till Sverige utbyggd. Det betyder att vi på ett helt annat sätt kommer in i den nordiska bilden. Vi kommer därefter att klara oss med en mindre reserv än hittills. Nu räknar vi med en reserv på 25 procent av effekten, medan behovet på nordisk nivå blir 15 procent, vilket år 1976 betyder omkring 1000 MW.