En dyr omväg

av Henrik Sonck Forum 1982-12, sida 23-24, 25.08.1982

Taggar: Orter: Åland Teman: handel

norrtTAEe VAPELLSKR

En dyr omvä Ålänningarna har börjat föra en privat kamp mot d handelshinder som fördyrar importen av svensk produkter till öriket. Varorna skall inte behöva göra e dyr och meningslös omväg via generalagenternas central lager på fastlandet, utan borde kunna importeras direkt öve ands hav. Det anser Ålands Handelskammare, oc har startat en kampanj som riktar sig främst till de svenska exportörerna, men också till de åländska affärsmännen och till generalagenterna.

e Uppfattningen att Åland är landets mest välmående region-har fog för sig. Ett mått på levnadsstandarden är tex biltätheten, som på Åland är på samma nivå som i Sverige. Antalet personbilar per tusen invånare var för Ålands del 350 år 1980, medan medeltalet för hela landet var 257.

Det åländska näringslivet blomstrar också på ett annat sätt än fastlandets. Då den ekonomiska tillväxten för hela landet under perioden 1974—79 var 2,1

Forum 12/8 procent, var realtillväxten i den åländska ekonomin 4,2 procent. Den framgår av landskapsmyndigheternas regional-ekonomiska statistik. Sveriges tillväxt var under samma period 1,4 procent.

Också produktiviteten talar sitt tydliga språk. Produktiviteten per capita var ifjol ca 46 000 mk på Åland, vilket var bara någon procent under den svenska men ca 30 procent mer än det finländska genomsnittet på ungefär 33 000 mk.

Och Åland har årligen: växlat in-iner svenska kroönör än’hela ”riket”; vilket förstås inte är så förvånande. Av den årliga turistströmmen till Åland — mer än en miljon människor — kommuner de flesta över från Sverige.

• Men det finns naturligtvis avigsidor. Ålänningarna är upprörda över att väldigt många importvaror hinner få skyhöga priser på sin väg till Mariehamn. Det gäller inte minst svenska varor. Ålands Handelskammare har funnit att svenska produkter = blir -20—100 = procent dyrare i förhållande till inköpspriset i Sverige, när de tas in via en generalagent i Finland.

97 2 dyrare kylskåp

Handelskammarens ombudsman Rolf Granlund ger som ett extremt exempel en sk kyl-sval som i Sverige kostade 1520 mk men i Finland 2990 mk. Hela 97 procent dyrare alltså.

Ett bilbatteri kostade 486 mk i Sverige men 810 mk i Finland, en golvlampa kostade 100 mk respektive 150 mk osv.

Det är svårt att ta fram exakta siffror för importen av svenska varor till Åland. Landskapets totala import beräknades emellertid ligga på ca 1,15 miljarder m 1981. — 2 — Bara drygt 70 miljoner eller 6 procent kan hänföras till direktimport från Sverige. Och det mesta av det är energi via elkabeln över Ålands hav, konstaterar Rolf Granlund.

Räknat enligt långtradarfrakt visar statistiken att det kom drygt 83 miljoner ton varor från fastlanet men bara 8 miljoner ton från Sverige.

— Handelspraxis har allt mer gått därhän att distributionen sköts centralt via generalagenturerna. Tidigare var Åland i allmänhet inte uttryckligen inkluderat i agenturavtalen, men nuförtiden görs de så att avtalen gäller Finland inklusive Åland.

— Det betyder längre, långsammare och dyrare transporter än nödvändigt i fråga om svenska produkter — transporterna må sedan ske via Helsingfors eller över Kvarken. Lapgringskostnader och omlastningskostnader kommer = till. Produkten och emballaget skall också anpassas för en finsk marknad, men med tanke på den åländska marknaden är dessa åtgärder överflödiga, framhåller Granlund.

Världens svenskaste

Med tillgång till Sveriges TV-program och flitiga kontakter med svenskar och med ”det som är svenskt”, är det naturligt att konsumtionsmönstret också blir allt ”svenskare” bland ålänningarna. Köpbeteendet är ungefär likadant.

Åland är faktiskt språkligt svenskare än Sverige, har det konstaterats. Andelen svensktalande på Åland är större än i Sverige, och i den mån man kan tala om språkpolitik är ålänningarna antagligen de mest fanatiska i Norden,

Granlund medger att Åland med sina 23 000 invånare är en mycket liten marknad, men tycker att den ändå borde vara intressant och tillväxtduglig för svenska företag. Där finns i alla händelser ett inbyggt sug efter svenska produkter. och med hjälp av direktleveranser över Ålands hav skulle de 2 svensk-åländska handeln aktiveras till ömsesidig nytta, resonerar man.

För att undanröja de ”handelshinder” som finns har Alands Handelskammare startat en kampanj där man främst riktar sig till de svenska exportörerna. I maj hölls Ålands Näringslivsdag på Handelskammaren i Stockholm där man informerade sina värdar och Sveriges Exportråd om situationen. Och målet är att kunna börja köpa direkt från Sverige, som tidigare.

Man hoppas småningom få till stånd en diskussion mellan leverantörer i Sverige, agenter i Finland och åländska köpmän där de åländska synpunkterna skulle komma fram,

Finsk bruksanvisning

En annan ”barriär” som väcker irritation, inte bara på Åland, är enspråkigt finska bruksanvisningar. Enligt ålänningarna kan den inte avfärdas med det respektlösa flin som redaktören i finska TV:ns aktualitetsprogram presterade i en utsändning med anledning av Ålands 60-årsjubileum i juni. Reportern hade av en åländsk flicka bett om exempel på någonting som man i dagens åländska samhälle uppfattar som problem — och fått som svar just de finska varutexterna.

— Det är ju absurt att vi skall få svenska prodkter där den svenska texten fått ge plats för enbart finska, till en helt missriktad merkostnad när det gäller den åländska marknaden, framhåller Granlund. Budskapet går ju inte fram!

Granlund nämner som exempel ägaren till en stugby som skulle måla stugornas ytterväggar. Denne beställde en målfärg som var av svensk tillverkning men levererades med enbart finsk bruksanvisning, vilket betydde att han inte förstod att han hade fått en olämplig kvalitet. Väggarna började mögla, och senare förlorade köparen en rättegång om vem som skulle betala hans förlust på ca 40 000 mk.

Köpman i kläm

De åländska köpmännen är förståsinte glada över att hamna i kläm. Fördyringen av de varor som gör omvägen via fastlandet innebär snävare marginaler för köpmännen, vilket i sista hand går ut över konsumenterna. Det finns varukategorier som har en mycket svag marknad när det gäller normala försäljningskanaler. Hushållselektroniken hör till dem. Det är allmänt bekant att en stor del av alla elspisar och diskmaskiner tas in från Sverige på ”inofficiella” vägar.

Många svenska företag idkar faktiskt direktreklam för sina varor också bland åländska konsumenter.

— Officiellt får man ju köpa in för högst 500 mk när man kommer från utlandet. Men den summan har åkt över Ålands hav många gånger om, konstaterar Granlund.

Det är inte bara kommersen västerut som stör de åländska affärsmännen. Många varor lönar det sig att åka till Åbo för att köpa. Och det finns exempel på problem i omvänd riktning.

I ett fall sålde en ålänning en vara med mindre påslag än på fastlandet, vilket ledde till att fastlandskunderna började komma till Mariehamn och köpa den. Generalagenten sade småningom upp avtalet och och gav varan åt en annan åländsk representant — med en 30 procentig pristegring som följd.

Egen lagstiftning

En del hoppas ålänningarna på att vinna tack vare sin särställning som självstyrt landskap inom Finland. Åland har en viss egen lagstiftning, som dock inte omfattar det direkt handelspolitiska området, d vs handelsavtal med andra länder, kvotering m m.

Däremot har ålänningarna lagstiftningskompetens i en del andra ärenden som rör näringslivet. Det gäller bla typgodkännande och livsmedelsprovtagning. Produkter som uppfyller nordiska normer borde kunne godkännas direkt på Aland, anser handelskammaren.

En varukategori som är aktuell ä hemelektroniken. För närvarande förbereder det åländska parlamentet, landstinget, ett förslag till ny el-lag. I den föreslås att det svenska S-märket för typgodkänd produkt skulle gälla också på Åland. . — Näringsfriheten gäller förstås på Åland som på alla andra håll i Norden. Det finns inga civilrättsliga binder för en ålänning att fungera som agent för ett svenskt märke och importera det direkt, konstaterar Granlund.

— Vad vi strävar till är att exportörerna i Sverige ska tänka efter och se på tingen med andra ögon när de gör upp nya generalagenturavtal eller reviderar existerande.

— Vi vill naturligtvis inte åstadkomma någon folkstorm, och så länge prisnivån inte ligger mer än några procent över Stockholms eller Helsingfors kan det väl accepteras. Men när det börjar bli 30 procent och mer måste man reagera. Inte skall väl bara ålänningarna behöva betala höga priser. Om ålänningarna kan få förmånligare priser genom direkt import, så måste det ju vara en klokare lösning. Henrik Sonck OD

Forum 12/82