En glasklar framtid: Samgång ger styrka

av Birgitta Jernvall-lngman Forum 1987-20, sida 20-21, 17.12.1987

Taggar: Teman: framtid

DOO COOI fn ENE ME AA ABS AME KI INDI ter Pihl, mannen bakom littala-Nuu tajärvi Oy, som vid årsskiftet förenar Ahlströms och Wärtsiläs bruks- och konstglasindustri. Bolaget ägs till 70 procent av A Ahlström Osakeyhtiö och till 30 procent av Oy Wärtsilä Ab. Det omfattar Iittala Glasbruk, Notsjö Glas, Humppila Glas och Napapiirin Lasi — eller ungefär 80 procent av vår bruks- och konstglastillverkning.

Bakom sammanslagningen ligger det faktum att samtliga fabriker gjort relativt dåliga resultat under 1980-talet. Men lätt gick det inte att fatta fusionsbeslutet, intygar Christer Pihl.

— Man har funderat på det här i trettio år. Om och om igen har man diskuterat hur samarbetet kunde förbättras. Det har inte varit lätt: det finns så mycket känslor med. Det här är någonting som alla människor har en åsikt om, konsumenterna är så nära. Sammanslagningen genomför man nu, enligt Pihl, för att rädda den finländska glasindustrin. Längre produktionsserier och minskade kostnader överhuvudtaget ska ge utrymme för en ökad satsning på inhemsk och internationell marknadsföring. Glastillverkarna har nämligen inte lyckats hävda sig i konkurrensen de senaste åren, exempelvis 1985 köpte folk video och mikrougnar, inte glas.

D et hoppas åtminstone direktör Chris Två stora i Sverige

Det första kravet är att få det nya bolaget lönsamt. Under 1950-talet och framåt ända till början av 1970-talet gick det i allmänhet bra för glasindustrin. Men efter den första oljekrisen 1973 har de hyggliga åren varit få, säger Pihl.

— Efterfrågan har inte vuxit i samma takt som kostnaderna. Tillsammans med valutafluktuationerna har det här Iett till dålig lönsamhet. Bruken har inte riktigt lyckats i sin produktutveckling heller — och följden har blivit att många företag i Europa gått i konkurs.

Den omstrukturering som man nu genomiför inom vår glasindustri har man i Sverige redan bakom sig. Ännu i början av 1980-talet fanns det i ”glasriket” i Småland 16 glasbruk, som alla gick dåligt. Så grep SIND (svenska staten) in och nu finns det två stora glasbruk i Sverige, Orrefors och Kosta Boda, plus några små.

Direktör Christer Pih 20

EN GLASKLAR

FRAMTID:

Text: Birgitta Jernvalt Ingman

Samgåäång ger styrka

Nu ska finländarna skolas till att nyttja vackert glas och inte längre dricka ur gamla senapsemballage. Med hjälp av samlade designkrafter och förnyad produktionsteknologi ska de utländska marknaderna erövras på allvar. Finländsk glasindustri ska nå nya höjder.

Arbetsfördelnin littala-Notsjö

Av de fyra bruken inom littala-Nuutajärvi kommer ”turistattraktionen” Napapiirin Lasi vid Polcirkeln i Rovaniemi att fortsätta som tidigare. Humppilan Lasi är närmast en butik med ansluten restaurang. Men ugnarna är nybyggda och man har profilerat sig med en viss typ av produkter, konstaterar Pihl. Och anläggningen ger arbete åt ett trettiotal personer.

De stora bitarna är sedan littala och Notsjö. Här kommer en arbetsfördelning att ske så, att bruksglaset småningom koncentreras till littala, medan tillverkningen av konstglas, färgat glas och specialprodukter förläggs till Notsjö. Vaserna kommer för det mesta att göras i littala. Produktionen av vissa benglas flyttas däremot till Notsjö, där den mer hantverksmässiga tillverkningen sker. Till Notsjö flyttas därför också framställningen av en stor del av littalas konstpjäser.

Personalen vid de fyra bruken övergår i det nya bolagets tjänst som s k gamla arbetstagare. Totalt berörs ungefär 600 personer av omställningen och den arbetskraft, som eventuellt frigörs, kommer i mån a = Vega/Notsj möjlighet att få arbete vid Ahlströms och Wärtsiläs övriga enheter, uppger företagen. Bolagets årsomsättning uppskattas till ca 120 miljoner mark och av det väntas ungefär 40 procent gå på export.

Designen en livsfråga Christer Pihl konstaterar att designen är a och o för finsk glasindustri och att den kommer att förbli det i fortsättningen också.

— Om våra produkter inte har en all 20/1987 FORUN deles egen särprägel får vi det svårt. Designen är en livsfråga för oss. Eftersom vi är en haniverksindustri måste formgivningen vara perfekt i alla våra alster. Dessutom krävs nya idéer.

På 60- och 70-talet var finsk design mycket i ropet, men under 80-talet har den inte varit så populär ute i världen. Skandinavisk design överhuvudtaget har inte kunnat hävda sig så bra längre. Men nu säger Pihl att han åter är förhoppningsfull: vi har en hel massa nya designer på kommande.

— Nu kan vi också få en bättre arbetsfördelning mellan de olika formgivarna, säger han om sitt eget företag. Man kan satsa mera på sådant som marknaden vill ha, styra in formgivningen på vissa produkter utan att för den skull styra själva designen. Som ett exempel på det som är efterfrågat just nu nämner han vaser för bara en blomma. Och han ser det som en stor styrka att designer inom littala-Nuutajärvi nu kan arbeta över de enskilda brukens gränser.

Utländska formgivare I första hand kommer man att satsa på inhemska formgivare, både fast anställda och freelancer. Men om man inte får tillräckligt fina krafter här, kommer man också att anlita utländska designer, säger Pihl. — Problemet med vår egen design är att vi stirrar oss blinda på det finska och det som den inhemska marknaden uppskattar. Vi måste också få sådana designer

Il

FRAMHODSFURU som människor på annat håll i världen vill ha. littalas amerikanska designer Ken Benson gjorde t ex en serie, som snabbt blev en bestseller i USA.

Den här är en linje som man uppenbarligen kommer att gå vidare på, dvs designer för olika marknader. Den industriella verksamheten får inte begränsas — utan att man för den skull glömmer satsningen på det inhemska

Minskad volym Under de senaste åtta åren har finländsk glasindustri ökat sin omsättning med knappt 20 procent totalt. Volymen har alltså gått ner. Samtidigt har importen av glas fördubblats. Främst importeras maskingjort, billigt glas.

— De som gör glas på samma sätt som vi hävdar vi oss bra emot, försäkrar Pihl. Och han säger också att finländsk glasindustri klarat sig rätt bra på den internationella marknaden.

Framtiden då — I Finland ska vi profilera oss bättre, gå ut i handeln och markera vår särprägel. Vi ska försöka skola konsumenterna att bli mer intresserade av vackert glas, få ”litet mer kultur på det här gänget”. Det finns en enorm marknad om vi bara kommer bort från senapsglasen.

När det gäller utlandet konstaterar Pihl att försäljningen ökat mycket i Skandinavien. I resten av Europa varierar framgång en; medan både littalas och Notsjös produkter säljer bra i Italien, är föret trögt exempelvis | England och Österrike. På Nordamerika, både USA och Kanada, satsar man nu starkt — för att inte glömma Japan.

— Jag tror mycket på Japan i fortsättningen, säger Pihl. — Vi satsar stort och är välrepresenterade där.

Heltäckande utställning?

För att förbättra marknadsföringen både när det gäller hemlandet och exporten har littala-Nuutajärvi också vissa planer på att samla alla utställningslokaler under samma tak någonstans i Helsingfors. Det skulle erbjuda inköparna en god överblick över sortimentet och ge företaget ett imponerande visitkort.

I Christer Pihl har finländsk glasindustri fått en chef som tycker om vackra föremål och är angelägen om att få dem sålda. Sina sporrar som marknadsförare har han tiänat vid Ahlström, där han nu är direktör för glasfiberindustrin och dessutom haft ansvaret för littala på koncernnivå.

Och intresset för vackert glas då — När jag var liten pojke hade mina föräldrar i Virkby ett varuhus, som min bror nu har hand om. Där sålde jag littala glas alla somrar och sedan dess har jag tyckt om det. LJ

En bank värd Ditt förtroende -Helsingfors Sparbank.