En kapten för mycket
av Richard Brander Forum 2008-06, sida 24, 16.06.2008
Taggar: Personer: Tarja Halonen Teman: politik
EB FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 6 2088
Richard Brander är t.f. forskare vid Nätverket för Europaforskning vid Helsingfors universitet, och tjänstledig journalist på Hufvudstadsbladet.
En kapten för mycket
Varför håller Tarja Halonen så envist fast vid presidentens utrikespolitiska maktbefogenheter? Av vilken orsak tränger hon sig med på EU:s toppmöten trots att nästan alla andra medlemsländer nöjer sig med en representant i motsats till Finlands två? De här frågorna har sysselsatt otaliga ledarskribenter och andra förståsigpåare ända sedan Halonen valdes till president år 2000. Många tycker att det finns ett ”gjutfel" i vår nya grundlag som trädde i kraft samtidigt med presidentskiftet. Enligt grundlagen leds Finlands utrikespolitik av presidenten i samverkan med statsrådet. EU-politiken ligger däremot på statsrådets och statsministerns bord.
I början av sin första presidentperiod fick Halonen kämpa ganska hårt mot dåvarande statsministern Paavo Lipponen som lite bryskt försökte rycka ordförandeklubban till sig. Men Halonen stod på sig. Varken Lipponen eller någon annan av våra toppolitiker har lyckats förpassa presidenten till den mera ceremoniella roll som många anser vore lämpligare för statsöverhuvudet i ett modernt samhälle, Inom statsförvaltningen inklusive utrikesministeriet finns det en utbredd åsikt att Halonen är en envis statschef som inte följer grundlagens anda. Samma tongångar hörs från de flesta tidningars ledarredaktioner, Men är det rättvist att kritisera presidenten? Borde inte energin läggas på annat än att göra sig lustig över problemet med två tallrikar på EU:s toppmöten?
Flera år innan EU-medlemskapet blev verklighet analyserade professor Jan-Magnus Jansson presidentens maktbe i förhållandet mellan presidenten och statsministern. I den nu gällande grundlagen har en maktförskjutning de jure skett från president till statsminister. Den pågående debatten visar att det har betydelse vilka personer som de facto innehar de höga ämbetena,
Nu är det dags att ta time-out i den oanalytiska kritiken mot president Halonens deltagande i EU:s toppmöten. Att presidenten försvarar sina rättigheter är helt naturligt. Om Halonen inte är på plats i Bryssel skulle hon snabbt tappa greppet över resten av utrikespolitiken. Fokus i debatten ska inte ligga på Halonen utan på vilka ändringar av grundlagen som borde göras inför presidentvalet 2012. Bara genom att lämna den sittande presidenten i fred kan man lugnt och sansat fundera på vilken typs presidentinstitution finländarna är betjänta av i framtiden.
Minskad makt för presidenten skulle betyda mera makt för statsministern och för partiledarna i en koalitionsregering. Är en sådan utveckling önskvärd eller borde andra former av balanser byggas in istatsförfattningen? Och är det alls någon mening med att folket väljer president om han eller hon inte har något att säga till om? Det finns flera svåra frågor men den kanske svåraste är hur man ska undvika taktiska hänsyn i beredningsprocessen. Om Sauli Niinistö är favorit inför valet 2012 vill åtminstone han inte minska på presidentens makt före det. Matti Vanhanen kanske fortfarande hyser ambitioner som tar sikte på Talludden. Hur påverkar de hans inställning till reformarbetet? Arbetet som nu förestår bord framför allt bygga på respekt för Tar ja Halonen. Att kritisera den sittan fogenheter under rubriken Du- 3 de presidenten är varken korrekt elalismen som problem. ”Den Att pre sidenten ler konstruktivt. Å andra sidan vore semipresidentiella statsfor- försvar ar sina det önskvärt att Halonen själv hålle men, med en tvehövdad exekutiv där både statschef och re- . gering har sina befogenheter, är naturli alltid problematisk och präglad av en labil politisk jämvikt”; skrev Jansson 1992 i en bok om parlamentarismens utveckling i Finland.
Den förre Hbl-chefredaktören hänvisade också till pro fessor Jaakko Nousiainen som resten a talat om ”cirkelns kvadratur” utrikespolitiken.
rättigheter är helt gt. Om Halonen inte är på plats i Bryssel skulle hon snabb tappa greppet öve sig utanför debatten om hur presidentämbetet borde utvecklas i framtiden, Och Halonen borde beakta att kritiska kommentarer gällande det nuvarande ”gjutfelet” inte är riktade mot henne personligen. Bäst vore det också om Sauli Niinistö och Matti Vanhanen (tvåan och trean i förra presidentvalet) kunde hålla en låg profili offentligheten och låta personer som inte själva har presidentiella ambitioner sköta debatten. m