En rucklares väg till tillnyktring

Taggar: Teman: ekonomi

1908

FORUM

EKONOM 1998

En rucklares väg till tillnyktring

FINLANDS EKONOMI HAR UNDER DE 30 SENASTE ÅREN UTVECKLATS FRÅN EN INFLATIONSEKONOMI TILL EN EKONOMI AV GOD EUROPEISK STANDARD.

kaland, januari 1968. I uniersiteten pyr bland studenter en vänstervåg som ännu inte har brutit ut på allvar. Främsta drivkraften, liksom överallt i västvärlden, är USA:s Vietnamkrig som pågår med full styrka. Radikalismen är en lyx studenter kan tillåta sig eftersom det finns gott om jobb. Den långvariga efterkrigstida tillväxten har medfört en lika långvarig tillväxt i statsinkomsterna, påspädd av ett ständigt växande skatteuttag, som möjliggör en till synes gränslös expansion av den offentliga sektorn. Denna byggs ut åt alla möjliga och omöjliga håll.

Men Vietnamkriget på andra sidan jordklotet sår också fröet till den långa

Milstolpar i Finländsk ekonomi och BNP-utveckling 1968-98

Inpolösningarnas moder: Liinamaa 1 Oljekrisen 1974 Frihanaels0 avtal me 8 N EEC 197 69 490 29

Starka markens fader Koivisto efterträder Waris som FB-che få NY

Finlands första kärnkraft efterkrigstida tillväxtperiodens upphörande i västvärlden:Johnson-administrationen i USA vågar inte finansiera det dyra men impopulära kriget med skattehöjningar.

De stora amerikanska budgetunderskottens tid börjar, och detta sätter småningom fart på inflationsutvecklingen, som i USA hittills har varit rätt beskedlig under största delen av efterkrigstiden. 1971 överger USA dollarns guldkonvertibilitet, hörnstenen för det efterkrigstida Bretton Woods-valutasystemet. Detta efterträds av ett system med flytande valutakurser, vilket råder ännu denna dag.

Den globala inflationsimpulsen, utgången från USA, blir ödesdiger även för Finland, där en kronisk inflations Oljekrise benägenhet också annars har gjort sig gällande under hela efterkrigstiden. Den senaste i en lång rad stora devalveringar hade gjorts hösten 1967, med strax över 30 procent.Svenska kronans kurs steg från 60 till 80 penni, och Dmarken från 80 penni till 1:05. USAdollarn från 3:20 till 4:20. Men denna gång åtföljs devalveringen av ett stabiliseringspaket, designerat av finansminister Mauno Koivisto och Finlands Bankchefen Klaus Waris, varigenom devalveringen inte genast äts upp av en inflation, såsom skedde efter 1957, då Finland devalverade med 40 procent.

Devalveringsiver

Men trots stabiliseringspaketet tar inflationen till sist ändå ordentligt fart

Finland EUmedlem 1995

FBF och KOP fusionera 80-talets boo 1979-80 Penningmarknade liberaliseras gradvis

KorpilampiNMT tas FBF tar andan i bruk över HAB Valeo i Kaukas och Kymmene konkurs | | i -68 -69-70-71 J213-14-15-16-17-18-19-80 -81-82-83-84 -85 -86 -87 -88 -89 90: Ir -94 -96 -96 -9 verk Lovisa 11 bruk friskt utländska bolag:

Nokia köper

Finland EES- FBF och KÖP medlem 1994 — fusioneras

Kouriaffärerna

Nokia stiger UPMgenom mobil- Kymmene telefoni bildas

Bankkrisen Merita och

Noggbanken Marken fulljoneras släpps fri Wärtsilä é Marine i konkurs =

Källa för BNP-tillväxt: ETLA

FORUM NR 1/98

Handels- och industriminister Ulf Sundqvist förklarar i september 1979 bur Valco-krisen skall lösas. Th Valnets direktionsordförande minister Olavi J. Mattila och t.v. kanslichef Bror Wablroos och bitr. — Året är 1990. avdelningschef Markku Mäkinen.

En av Finlands största konkursauktioner bålls då Wärtsilä Marines fastigheter säljs. Martin Saarikangas ropar in varv.

i början av 1970-talet, och uppnår över 17 procent per år 1974-75, då USAdollarns inflationsutveckling bl.a. leder till en kraftig oljeprischock. Detta blir inflationsdrivande i hela Västvärlden, inte minst i Finland.

Här har politikerna lärt sig att socglöst öka på statsutgifterna och på skattebördan, och att periodvis återställa exportindustrins konkurrenskraft genom devalveringar. Politikernas tilltro till den egna förmågan att fördela skattebetalarnas pengar är vid denna tid obegränsad.

Inför 1975 års riksdagsval ingår i det Sorsa-Sundqvistska socialdemokratiska valprogrammet ett krav på en socialisering av affärsbankerna och försäkringsbolagen, varigenom också makten inom den privata industrin hade övergått i politikernas händer. Tilltron till den “tredje vägen’, någon slags vag mellanform mellan socialism och marknadsekonomi, är stark, inspirerad av dess främste apostel, Olof Palme, socialdemokratisk statsminister i Sverige sedan 1969.

Politikernas tilltro till staten som den bästa företagaren är också stark. Detta har också varit president Kekkonens kungstanke: t.ex. statliga oljemonopolet Neste och lappländska VeitsiIuoto-skogsindustrin är långt Kekkonens projekt. Neste håller på att bygga ut den stora Sköldvik-anläggningen utanför Borgå, och Imatran Voima bygger under 1970-talet två kärnkraftsenheter av rysk konstruktion utanför Lovisa.

Också den privata industrin vill bygga egen kärnkraft för att trygga kraftförsörjningen i ett läge där olje FORUM NR 1/9 tillförseln ter sig osäker: detta är Mellanöstern- och oljekrisernas tid. Men betecknande för opinionsläget är att den socialdemokratiskt ledda regeringen tvingar industrins TVO att ta in ‘samhällssektorn’, statliga och kommunala intressenter (bl.a. IVO) som hälftenägare iTVO,som villkor för att regeringen skall bevilja byggnadskoncession.

Det som krossar t.o.m, den socialdemokratiska tilltron till staten som den bästa företagaren är Valco-affären, ett socialdemokratiskt projekt där staten är tänkt att driva en tv-bildrörsfabrik, med japansk hjälp. Det hela blir ett totalt fiasko, med hundratals miljoner mark i förluster: men kanske det ändå är värt pengarna, eftersom i synnerhet ledande socialdemokratiska politiker, med Kalevi Sorsa i spetsen, lär sig en viktig läxa.

Ett annat statligt företagsprojekt inom elektroniken är Televa, verksamt i Uleåborg, tänkt att bli statens företag inom telekommunikationsindustrin. Men efter Valco-fiaskot går staten i all tysthet med på att fusionera Televa med Nokias telekommunikationsdel, och detta blir till Telenokia, en av

RELATIVA PROBLEM Antalet arbetslösa i Finland 68-97 500 00 400 000 300 000 200 000 100 00 grundvalarna för Nokias uppsving som telekomindustri. Den moderna Nokiakoncernen, fusionerad av gamla bruksbolaget Nokia Ab, Finska Kabelfabriks Ab och Finska Gummifabriks Ab, uppstår 1967 med Finska Kabelfabriks VD Björn Westerlund som koncernchef: han är också en av dem som genomförde fusionen. Nokia blir från början ett flaggskepp för den finländska privatägda industrin.

Men år 1968 är Wärtsilä-koncernen, stor exportör av fartyg till Sovjetunionen, metallindustrins och Finlands exportindustris kanske främsta flagg skepp.

FBF och KOP i olika läger

Metallincdlustrins export går dock mest österut, till Sovjet, varifrån Finland importerar den mesta oljan inom bilateralhandeln. Den allt överskuggande exporten västerut, över 70 procent av exportvärdet 1968, är fortfarande träförädlingsindustrins traditionella produkter: sågvaror, cellulosa, papper, kartong.

Finlands största industriföretag är Enso-Gutzeit, Neste, Ahlström, Nokia, Rauma-Repola, Rikkihappo (senare Kemira), Yhtyneet Paperitehtaat (UPM), Kymmene.

Den privata industrin, huvudsakligen skogsindustri (men också Wärtsilä och Nokia) domineras av storbankerna KOP och NEB (Nordiska Föreningsbanken, senare FBF), vilka Ieder var sitt läger. Den tredje affärsbanken, HAB (Helsingfors Aktiebank), med bl.a. Konstsamfundet som storägare, är klart mindre. KOP leds seda 1948 av Matti Virkkunen, från en av de gamla prästsläkterna som dominerar det finska borgerskapet, medan NFB:s chefdirektör sedan 1955 är Göran Ehrnrooth, en äkta patricier Mika Tiivola är på väg att efterträda honom (år 1970). Virkkunen efterträds 1975 av den färglöse men duglige Veikko Makkonen, som i sin tur avgår i förtid eftersom han inte anses tillräckligt dynamisk jämfört med Mika Tiivola), och efterträds 1983 av Pohjola-chefen Jaakko Lassila, vars uppgift blir att tillföra KOP-lägret en ny dynamism.

Efter 1975 glöms socialiseringstalet i all tysthet bort, och till följd av den s.k. ”Korpilampi-andan” (uppkallad efter ett seminarium år 1976) uppstår ett slags samförstånd mellan den politiskt styrande socialdemokratin och industrin. En viss tillnyktring äger rum bland politikerna: för första gången börjar man inse behovet av att i någon mån begränsa utgifts- och skattehöjningarna, och av att bevara industrins konkurrenskraft.

För första gången sedan kriget blir arbetslösheten ett problem: den överstiger 100 000 år 1975, och kulminerar med strax under 200 000 för att sedan gå tillbaka, för att igen stiga något i början på 80-talet då en ny recession inträffar, till följd av en ny oljeprischock. Oljepriset stiger till följd av revolutionen i Iran till 40 dollar per fat, en nivå som sedan dess inte har uppnåtts. Men för Finlands del leder oljeprischocken också till ett stort uppsving i den bilaterala sovjethandeln: den allt mera skröpligt fungerande sovjetekonomin är i allt störr Ögonblicket an maktstrukturen fullständigt förändras i Finland: Unitas-chefen Ves behov av industriprodukter av hög kvalitet från Väst, inte minst från Finland, som vid denna tid är Sovjets näst största västliga handelspartner efter Tyskland.

En mindre devalvering 1980 - och en annan i samband med Olof Palmes stora krondevalvering 1982 - återställer industrins konkurrenskraft och ger grundvalen för 1980-talets långa tillväxtperiod som utgår från USA, där Reagan-boomen är i full gång. Under Reagan exploderar det amerikanska budgetunderskottet till följd av en kombination av skattelättnader och upprustningar, men en hård penningpolitik under Fed-chefen Paul Volcker stryper den amerikanska inflationen. I stället blir dollarn övervärderad och den amerikanska handelsbalansen blir starkt negativ: dollarns övervärdering försvinner först 1990-91 då en recession leder till sjunkande räntor, nu under Volckers efterträdare Alan Greenspan.Disinflationen har dock lyckats: inflationen tar inte längre fart under 90-talet.

90-talets boom

Också Finlands industri genomlever en boom under 1980-talet: nu är man fast besluten att internationalisera sig. Det företag som går i bräschen för detta är Nokia under Westerlunds efterträdare Kari Kairamo (Nokia-chef 1977-88). Nokia satsar nu stort i synnerhet inom elektroniken, både inom datateknik och konsumentelektronik. Man förvärvar bl.a. svenska Luxor, Ericssons dataenhet och till sist tyska konsumentelektronikindustrin Standard Elektrik Lorentz SEL. I synnerhet inom

Vainio och KOP-chefen Pertti Voutilainen meddelar att de forna ärkerivalerna skall fusioneras. Bankfusionen banade väg för jättefuston mellan UPM och Kymmene ett halvt år senare (infälld pärm av Forum 12/95).

3 Zz 2 ä & 2

Devalveringen 1992 räddar Finlands industri. Statsminister Abo och finansminister Hiro Viinanen.

konsumentelektroniken blir förvärven dock källor till långvariga svåra förluster vilka håller på att dra ner Nokia i en svår kris. Men nu framträder telekommunikationer,i synnerhet mobiltelekommunikationer, som Nokias stora framtidshopp: redan i början av 80talet tas det automatiska mobiltelenätet NMT i bruk i Norden, som ett av de första i världen, och NMT vinner också en viss marknad ute i världen. Erfarenheterna från NMT blir alldeles avgörande för både Nokia och svenska Ericsson då det nya allmäneuropeiska digitala GSM-systemet börjar tas i bruk i början av 1990-talet, och Nokia och Ericsson blir från början marknadsledande i Europa,en framgång som upprepas i global skala sedan GSM-baserade system blir vinnande också på världsmarknaden. Men innan detta kan förverkligas genomgår Finlands industri, även Nokia en svår kris.

Ett olycksbådande omen för industrins kris är Wärtsiläs skeppsvarvsindustris Wärtsilä Marines konkurs 1989, till följd av att företaget har underprissatt sina offerter. Den övriga Wärtsilä-koncernen sammanslås med byggmaterialföretaget Lohja Ab och blir till dagens Metra. Ett annat olycksbådande omen är Nokia-chefen Kari Kairamos självmord i december 1988.

En källa till krisen blir den spekulationsvåg i värdepapper som kulminerar under 80-talets sista år. Spekulativa placerare som Taito Tuunanen, Peter Fryckman och, kanske den främsta, Pentti Kouri symboliserar denna tid. Kouri blir ett instrument för de stora affärsbankerna KOP:s och FBF:s batalj, där KOP-chefen Jaakko Lassila tar initiativet till enorma spekulativa aktieaffå FORUM NR 1/9 rer och finansierar bl.a. Kouri som sin bulvan, för att ge FBF en näsbränna. KOP och FBF utvecklar under Lassila och Tilvola en hätsk fiendskap som blir dyr för båda bankerna. Efter de s.k. Kouri-affärerna sitter båda affärsbankerna på enorma övervärderade aktieposter vilka blir en källa för latenta miljardförluster genom kursfallen på fondbörsen 1989-92.Till följd av förlusterna går KOP under: också FBFE:s finansiella ställning försvagas, trots att en något större försiktighet i långivningen under Tiivolas efterträdare Ahti Hirvonen, i jämförelse med KOP, leder till lindrigare kreditförluster under den efterföljande svåra krisen.

Finlands president sedan 1982, Mauno Koivisto, vill göra slut på Finlands kroniska inflationsbenägenhet, och är tillsammans med FB-chefen Rolf Kullberg och FB-direktören Markku Puntila andlig fader för den s.k. ‘starka markens” politik, där avsikten är att strypa inflationen genom en övervärderad valuta. Politiken kulminerar i en fem procents revalvering år 1989 i syfte att kyla ner den överhettning som valutaregleringens successiva avveckling har medfört: som yra höns har banker, fastighetsbolag m.fl. skyndat att skuldsätta sig i utländsk valuta, utan den elementäraste valutariskmedvetenhet. I synnerhet sparbankernas affärsbank Scab under Christopher Wegelius har här varit särskilt äventyrlig. Samtidigt har exportindustrins konkurrenskraft urholkats, och slutligen förstörts av revalveringen, vars effekter förvärras av dollarns kraftiga prisfall under denna tid.

Revalveringen påskyndar också Wärtsilä Marines konkurs Träförädlingsindustrin - kraftigt skuldsatt genom ett oförsiktigt upplagt investeringsprogram på totalt cirka 100 mrd mk som kulminerar vid exakt fel tidpunkt, tappar nu all konkurrenskraft, till följd av dollarnedgången och pappers- och cellulosaprisfallet 1990-91. En ohållbar situation har uppstått.

Exportindustrin orkar inte längre finansiera den starka hemmamarknadsboomen, påspädd av stor upplåning i utländsk valuta, delvis spekulativ, och av en lös finanspolitik bedriven av den blåröda regeringen 1987-91 ledd av FB-direktören Harri Holkeri, med Erkki Liikanen som finansminister.

FORUM NR 1/98

Kris! Gulfkriget 1990-91, som medför en internationell recession, blir den ytt re händelsen som störtar Finland i den svåraste depressionen under hela självständigheten. Arbetslösheten exploderar till nästan 500 000 åren 1993-94.

För exportindustrin räddas situationen först genom devalveringen 1991 och beslutet att låta marken flyta 1992. En devalvering med totalt 30 procent är resultatet: procenten minskar dock efter hand genom att den den nu undervärderade flytande marken börjar stiga. Besluten att devalvera och låta marken flyta fritt räddar dock exportindustrin och ger en grund för ekonomins återhämtning.

Krisen spränger alla ramar för statsfinanserna: underskottet växer till 7080 mrd mark årligen 1992-94. Detta föranleds dels av en svår bankkris:hela banksystemet, möjligen med undantag för lilla Ålandsbanken, gjorde sig skyldig till en lössläppt kreditgivning under 1980-talets sista år, finansierad med upplåning i utländsk valuta, och av alla affärsbankerna var det endast FBE Ålandsbanken, Interbank och andelsbankernas centralbank ACA som inte gick under till följd av krisen.

Tillnyktring Den djupa krisen har dock en god följdeffekt: på ansvarigt håll ser man klart att en förändring är nödvändig, det går inte att fortsätta som tidigare.

Förändringstrycket beror också på att Finlands internationella ställning grundligt har förändrats sedan kalla krigets dagar, då Finland försökte bedriva en nevtralitetspolitik, men från Moskvas horisont i praktiken sågs vara en satellit.

Finlands konsekventa efterkrigstida politik är att i mån av möjlighet delta i den västeuropeiska integrationen, vilket Moskva godkände eftersom detta sågs ha enbart en handelspolitisk betydelse: Finland måste behålla västmarknaderna öppna för sin export. Till sist går dock detta långt utöver handelspolitik. Denna kungsväg gick från EFTAmedlemskapet 1961 till EU-medlemskapet 1995.

I Finland blir EU-medlemskapet en symbol för ett förändringsbehov som starkt upplevdes, inte endast att man

Nokias uppsving på 90-talet är en askungesaga. Bolagets framgång återspeglar sig I alt huvudkontoret i Kägelviken i Esbo byggs 1996 - ett projekt som lagts Då is under sämre tider.

nu utan sidoblickar på Moskva kan själv besluta om sina relationer till Västeuropa, utan mera allmänt att de gamla attityderna inte längre duger: man kan inte längre uppträda som ett outvecklat u-land, utan måste börja bete sig som en normal västeuropeisk demokrati.

Industriomvandling

Också inom industrin gör en förnyelsevåg sig gällande. De gamla banklägren försvinner, genom att KOP och FBF fusioneras till Merita 1994, eller snarare genom att FBF övertar KOP som är på väg att gå under. Detta leder till andra stora strukturaffärer: de båda banklägrens skogsindustrier Repola (som äger United Paper Mills, UPM) och Kymmene fusioneras till UPM-Kymmene, Europas största skogskoncern. Kymmene i sin tur är produkten av en lång fusionsprocess inom FBF-lägret: dåvarande Kymmene-Strömberg fusioneras 1986 med mindre - men mer frarngångsrika - skogsindustribolaget Kaukas, vars chef Casimir Ehrnrooth (son till gamle NFB-chefen Göran Ehrnrooth) även blir chef för nya Kymmene-bolaget. Ehrnorooth är tillsammans med KOP-lägrets starke man efter Lassila, Pohjola-chefen Yrjö Niskanen, pådrivande krafter bakom både bankfusionen och skogsindustrifusionen. En kort tid förblir de - tillsammans med f.d. Repolachefen Tauno Matomäki - också tongivande inom de fusionerade bolagen, i synnerhet inom UPM-Kymmene, vars styrelsepresidium de utgör fram till 1997.

En ny företagsledargeneration träder till under 1990-talet, som genomför en

Je forts. på s. 63