Energipolitik är miljöpolitik
av Ragnhild Artimo Forum 1990-16, sida 05, 25.10.1990
LJUST NU
Energipolitik är mi » Statsministern fick senaste vecka av Atomtiekniska
Sällskapet i Finland motta ett vinterparaply, och en resolution. Vinterparaplyet skall enligt ATS tjäna statsministern då drivhuseffektens varma vintrar regnar ner. Resolutionen skall fästa hans uppmärksamhet vid kopplingen mellan energi- och miljöpolitik. Sällskapet är bekymrat över den uppenbara konflikten mellan energi- och miljöpolitiken, och anser att kärnkraftens andel av basenergiproduktionen bör ökas.
Några dagar tidigare offentliggjordes Helsingin Sanomats och Finska Gallups kartläggning av finländarnas attityder till kärnkraften. FG har pejlat k-kraftsattityderna sedan 1978, och de har aldrig varit så tillitsfulla som i de färska undersökningen. Vid föregående undersökning i januari 1988 var bara tre av tio beredda att acceptera ett nytt kärnkraftverk och 46 procent motsatte sig definitivt ett nytt kärnkraftverk. I årets undersökning motsätter sig endast 31 procent ett nytt kärnkraftverk. medan 51 procent betraktar kärnkraftverk som helt eller ganska trygga. I Sverige är tilliten betydligt större: 82 procent anser kärnkraften vara ett tryggt alternativ. Gallupen kartlade också vilka energiformer finländarna helst ville öka. Här låg naturgasen klart på förstaplats (precis som i Sverige), vattenkraften på andraplats och kärnkraften på tredjeplats med 22 procent.
Energipolitiken kan inte hanteras som ett isolerat fenomen, genom att merparten av all energiproduktion har medelbara och omedelbara miljöeffekter. De svåraste energiinitierade miljöproblemen är rökgasutsläppen. Globalt utgör koldioxiden som frigörs vid användning av fossila bränslen den avgjort största risken för klimatförändringar. Den som vill förvissa sig om dessa sammanhang kan studera Kasvihuoneilmiö ja Suomi som senaste vårvinter publicerades av Akademin för Tekniska Vetenskaper och Svenska Tekniska Vetenskapsakademien (se även ledare i Forum 6/90).
Användningen av fossila bränslen förorsakar också svavel- och kvävedioxidutsläpp som försurar jorden och vattendragen, och den vägen förstör skogar och fiskstammar. ATS understryker i sin resolution att den finska energiproduktionens utsläpp i effektiv kombination med utsläppen från andra länder utgör ett latent hot mot den finska välfärden som långt baserar sig på den finska skogen.
Sällskapet efterlyser finska energibeslut som syftar till minskade utsläpp på nationell nivå — den enda vi direkt kan påverka. Här finns tre framkomliga vägar att gå e att spara energi och den vägen mins FOÖRUN, 16/199 jöpoliti ka användningen av fossila bränslen e att utveckla och ta i bruk bättre utsläppsreningsteknik att tackla energisystemet på strukturell nivå.
ATS anser att betydande sparresultat redan uppnåtts i Finland, och att ny reningsteknik tagits och tas i bruk i rask takt — men att de lösningarna till sina effekter trots allt är begränsade. Det fokuserar intresset på strukturella ändringar i energisystemet, där ersättandet av fossila bränslen med utsläppsfria energikällor, och övergång till renare bränslen, läs naturgas, är de viktigaste alternativen.
De utsläppsfria energikällorna inkluderar vattenkraft, vindkraft, solenergi och kärnkraft. ATS efterlyser kärnkraften för produktion av merparten elenergi. Vad som nu bekymrar sällskapet är att kärnkraftens relativa andel av elproduktionen kommer att sjunka till 20 procent före decenniets utgång; det innebär försämrade möjligheter att tackla utsläppsproblemen, men också större beroende av importbränsle, en fråga som bör ses i perspektiv av händelserna vid Persiska viken.
Koldioxidproblematikens nära koppling till kärnkraftsfrågan har belysts i handels- och industriministeriets energiscenario fram till år 2030. Bibehållandet av kärnkraftsandelen på dagens nivå ökar koldioxidutsläppen i Finland från nuvarande drygt 50 miljoner ton/år till 80 miljoner ton 2030. Om Finland avstår från kärnkraften rusar COs-nivån upp till nära 100 miljoner ton 2030, medan alternativet att producera all direkt elenergi med vatten- och kärnkraft ger en sänkning från 50 miljoner ton idag till runt 45 miljoner ton 2030 (siffrorna: HIM/VTT).
European Nuclear Society ENS har räknat ut att kärnkraftselektricitet redan nu skonar hela Europa från 700 miljoner ton koldioxidutsläpp. (Eller globalt: då kärnkraftens andel av världens hela energiproduktion senaste år utgjorde 17 procent, ”sparade” detta en CO>utsläppsvolym på 1 800 miljoner ton, enligt Hans Blix, generaldirektör för IEAE). Om Europa bygger ut kärnkraften och fördubblar den kärnkraftsproducerade energin fram till år 2010, stannar CO>-utsläppen på årsnivån 1 420 miljoner ton; om man helt avstår från kärnkraften, får Europa sucka under drygt 5 miljarder ton koldioxid, den populära drivhusgasen.
CO-,-gaserna kan inte isoleras utan måste släppas ut i atmosfären med verkningar som inte exakt kan prognostiseras. Kärnavfall kan isoleras från omgivningen, och dess verkningar är väl kartlagda. Kärnkraft är en nyckelfaktor i minskandet av koldioxidutsläppen.
Hur skall vi ha det? Medan regeringen åter turbulerar, får statsministern spänna upp sitt paraply och ta sig en funderare.
Ragnhild Artimo