Energipolitiken på drift

av Janne Salonen Forum 1995-01, sida 24-25, 26.01.1995

Taggar: Teman: energipolitik

Nya ÅA-kanslern…

fortsättning från sid 2 smälla efter 80-talet: vildvuxenheten behöver nu, under knapphetens kalla stjärna, ansas. Det tror jag man kan göra i gott samarbete mellan vettiga människor som exempelvis högskolerektorer…och i högskolornas samarbetsdelegation komma överens om vad som behöver göras och hur det kan åtgärdas. Har debatten egentligen handlat om att försvara en gång byggda starka befästningar? Roslin undviker diplomatiskt att direkt returnera bollen: — Man kan säga att det i tiden funnits lokala frimurare. Och nu borde saneringsverksamheten följa ett gemensamt koncept. Det gäller att dra åt samma håll, men utan att rasera det som hittills uppnåtts. Hade en sammanslagning inneburit att något viktigt hade gått förlorat? — Ja. Det finns något väldigt viktigt som inte får riskeras: identiteten. Varje högskola har en klar, distinkt identitet. Om du har ett diplom från Svenska handelshögskolan har jag som arbetsgivare en positiv uppfattning om hurdant folk det kommer från SHH. Man skall inte ta ner den skylten — SHH är ett varumärke under vilket “produkten” marknadsförs. Det är svårt att tänka sig märkeslösa högskolor — “blåvita” akademiska produkter.

Poola resurserna!

Svaret är i stället att rationalisera, hushålla med resurserna, understryker Roslin. Komma överens om en arbetsfördelning där de olika högskolorna stärker sina naturligt starka sidor och specialiserar sig på dem. Och lånar resurser av varandra istället för att försöka vara bra på allting själva. — Ska man t.ex. ut i industrin räcker det inte att vara renodlad ekonom; man behöver förstå sig på produktionsteknologi också. Då ter det sig naturligt att exempelvis Hanken lånar experter från ÅA:s kemisktekniska fakultet och Tekniska högskolan för den undervisningsbiten, och TEK ekonomisk expertis från SHH för att ge de blivande diplomingenjörerna redovisningsinsikter. Då utnyttjas de tillbudsstående expertresurserna effektivare än att varje högskola har egna professurer för varje enskilt kunskapsområde. Roslin är entusiastisk inför sin nya uppgift. Kanslersutnämningen är ett treårsmandat, i nuvarande tappning. Om högskolelagen ändras, avbryts avtalet, och det är en helt ny sits. Till dess pendlar Bertil Roslin mellan Åbo och huvudstaden: Alko och dess bolagisering innebär en annan uppsättning intressanta utmaningar. 24

ENERGIPOLITIKEN PÅ DRIFT

Janne Salonen

En förutsättning för den ekonomiska framgång — att landet genom en sta olitiken tillväxt under de närmaste åren skall kunna komma vr skuldsättningsspiralen och få bukt me iska ram betingelserna aer industrin tillförsikt att investera I erforderlig omfattning. Utan investeringar kan tillväxtmålen helt enkelt inte uppnås.

en samma politiska beslutsfattare som har beslutat om den ekonomiska politiken målsättningar har samtidigt underlåtit att tillhandahålla de erforderliga energipolitiska ramarna. Med andra ord kan industrin inte lita på att tillgången är tryggad på den förmånliga energi industrin behöver för sina investeringar: en tillförsikt saknas som industrin måste ha för att investeringsbesluten skall kunna tas. Därmed hotar de investeringsnivåer att utebli som vore nödvändiga för att den ekonomiska politikens målsättningar skall kunna förverkligas.

Det är uttryckligen politikerna själva som med sina beslut har skapat den rådande osäkerheten i energipolitiken. Från industrins sida har det ständigt funnits en beredskap att med egna åtgärder trygga det egna energibehovet på ett ändamålsenligt sätt, men just inom ennergiproduktionen har politikerna funnit det lämpligt att åsidosätta industrins energipolitiska sakkunskap och i stället hävda sina egna politiska prioriteringar. Industrin har inte givits tillstånd att bygga ut kärnkraften, den energiform som konsekvent har legat högt på industrins agenda i syfte att trygga tillgången på förmånlig energi. Därtill har det funnits en stark politisk önskan att höja på energibeskattningens nivå, så att den i synnerhet drabbar den energiform som ur industrins synvinkel är nästbäst efter kärnkraften, nämligen kolkraften.

Osäkerhet bromsar investeringsbeslut

Osäkerheten om energibeskaltningens och därmed energikostnadernas framtida utveckling har blivit en stark broms på investeringsbeslut. Redan nu är energibeskattningens nivå den högsta världen, medan de övriga länderna förkastade Finlands önskan om att EU skulle reglera energibeskattningen inom hela Unionen. En ytterligare höjning av energibeskattningens nivå vore därmed ett unilateralt försämrande av den egna konkurrenskraften.

Tack vare politikernas sinsemellan motstridiga linjedragningar är Finlands energipolitik nu helt på drift, i ett läge då HIM i sin senaste prognos förutspår att efterfrågan på elektrisk energi kan komma att öka dramatiskt under följande tioårsperiod, förutsatt att den ekonomiska tillväxten fortskrider såsom den ekonomiska politiken ställt som mål. Då skulle enligt HIM den årliga efterfrågan på elenergi stiga från nuvarande nivå på ca 70 TWh (=miljarder kWh) till närmare 100 TWh år 2005. Hur denna ökning skall kunna tillgodoses ligger i öppen dag: enligt HIM är produktionsökningen fram till sekelskiftet någorlunda säkrad, men år 1999 upphör det rådande importavtalet med Ryssland, och därefter råder för närvarande en stor ovisshet om hur gapet mellan förväntad efterfrågan och produktion skall fyllas.

Kolkraft eller import?

Det finns två realistiska alternativ: antingen en utbyggnad av kolkraflten eller ett förlängande av importen från Ryssland. kanske på en ännu högre nivå. Ifall beskattningen av i synnerhet kolkraft ännu höjs, blir importen från Ryssland nästan det enda återstående alternativet (även ökad import från andra länder är möjlig. t.ex. från Sverige eller Norge, men den rätt omfattande nettoimpori som hittills ägt rum från Sverige förväntas bortfalla, allt eftersom Sverige i högre grad själv utnyttjar sin energiproduktion, i synnerhet ifall Sverige börjar ta kärnkraft ekonomis verk ur drift. I denna fråga måste den nuvarande svenska regeringen fatta beslut inom en rätt nära framtid). Frågan inställer sig då ifall inte en starkt ökad elimport från Ryssland vore en avsevärd energipolitisk risktagning.

En sak är klar: den mångomtalade naturgasimporten från Norge kommer inte att ha någon betydelse för den närmaste tioårsperioden. Som ur intervjun med HIM:s energiavdelnings överdirektör Taisto Turunen framgår, råder det en total osäkerhet om något sådant investeringsbeslut överhuvudtaget tas. Detta är då helt beroende på utvecklingen i Sverige: utan svenskt medverkande kan Finland omöjligt ensamt finansiera ett sådant projekt (en totalinvestering på tiotals miljarder mark). Dessutom är norrmännen långt från ivriga säljare. Och några statssubventioner för den norska gasexporten från de finländska skattebetalarna — en hårresande tanke som tidigare framkastats från politikerhåll — kan inte komma ifråga på många år, om någonsin. Det är klart att inga energipolitiska beräkningar ännu kan göras på basen av en eventuell norsk gasexport.

Ekonomisk tillväxt — mer energikonsumtion

JS: — HIM har publicerat en färsk prognos över elkonsumtionens utveckling. I denna förutspås konsumtionen öka rätt kraftigt under de närmaste åren. Andå råder det stor osäkerhet om hur denna ökning skall täckas av produktionen. Vilken är Er syn på detta? Turunen: — Våra scenarier är inte självständiga storheter, utan härleds med hjälp av vissa ramvillkor, 1.ex. där den ekonomiska tillväxten och energipriserna har vissa angivna nivåer. Mest har medierna refererat vårt basscenario, som bygger på den ekonomiska politik som bedrivs i vårt land, och på att denna är framgångsrik. Den ekonomiska politikens målsättning är att vårt land skall uppnå en bög exportdriven ekonomisk tillväxttrend under de närmaste åren, i syfte att åstadkomma en bättre balans i samhällsekonomin. För att detta skall kunna förverkligas måste exportindustrins investeringsgrad stiga betydligt. Den ekonomiska politiken förutsätter således en hög tillväxt i både exporten och investeringsverksamheten, och allt detta medför en snabb ekonomisk tillväxt som leder till en kraftig ökning av energikonsumtionen. Vår exportindustri består ju till stor del av energiintensiv processindustri, och även denna måste kunna öka sin produktion betydligt för att Pekkanen-programmets målsättning, en tillväxttrend på ca 5 procent i ekonomin. skall kunna uppnås.

En förutsättning för att de här målsättningarna skall kunna förverkligas är enligt Taisto Turunen att de energiintensiva branscherna kan vara förvissade om en erforderlig tillgång på förmånlig energi — i annat fall förverk ligas inte investeringarna i erforderlig grad. I synnerhet den energiintensiva processindustrin måste kunna försäkra sig om energitillgången och energiprisnivån, i annat fall är kalkylerna inte välgrundade, och då riskerar invesleringsverksamheten att drabbas.

JS: — Nu är Finland på väg att avreglera elmarknaden: finns det då en ris för att t.ex. ryska energiproducenter konkurrerar ut våra egna energiproducenter på marknaden? Turunen: — Vår elimport från Ryss land sköts fortfarande av en enda rysk säljare, och det är knappast i säljarens intresse att dumpa priserna. Tvärtom kan säljaren prissätta sin elektricitet mycket exakt, eftersom våra egna produktionskostnader är välkända. Ur rysk synvinkel är Finland dock givetvis en mycket attraktiv marknad, eftersom vihar säkra köpare som betalar i valuta. Det stora problemet på den ryska elmarknaden har ju varit att de ryska elkonsumenterna har varit väldigt dåliga på att betala sina räkningar. I Ryssland finns också gott om ledig produktionskapacitet, inte minst inom S:l Petersburg-området med sin stora koncentration av rustningsindustrier, vilka är i färd med att dra ner sin produktion.

Kärnkraft klart på is

JS: — Ar det sannolikt att kärnkraften åter blir aktuell inom de närmaste åren?

Turunen: — Det kommer ibland deputalioner som önskar att frågan 1as upp på nyll: problemet är att de som pläderar för detta är andra än de producenter som skall finansiera och bygga eventuell ny kärnkraft. För tillfället visar kraftbolagen ett rätt lamt intresse för att ta upp kärnkraftsfrågan på nytt, kanske inte minst på grund av den osäkerhet som präglar deras verksamhetsomgivning tack vare liberaliseringen av elmarknaden. Dessutom innebär förberedelser för ett kärnkraftbeslut en betydande investering för både kraftproducenterna och för de potentiella leverantörerna av kärnkraftsanläggningar, och det finns en tvekan att dra igång en ny ansökningsprocess ifall dess framgång inte är sannolik. För tillfället ser det ut som om kärnkraftsfrågan åtminstone inte under de närmaste åren åter skulle tas upp till ny behandling.

JS: — Betyder regeringsskiftet i Sverige att en naturgasledning från Norge blir mera aktuell?

Turunen: — Utan svenskt medverkande är tanken på en naturgasledning från Norge till den finländska marknaden fullkomligt orealistisk, eftersom en sådan ledning innebär en kolossal investering som vårt lands energimarknad omöjligt kan bära ensam. Allt beror på ifall en tillräckligt stor användning kan garanteras i Sverige, vilket nu är under utredning. Det är inte realistiskt att tro att svenska staten, lika litet som vi själva, vore villiga att finansiellt

Taisto Turunen anser en nyckel råga vara anvisandet av en hållbar ram för energiproduktionen.

garanlera projektets förverkligande. Norrmännens intresse att åstadkomma den skandinaviska gasledningen är också rätt lamt — deras huvudmarknader ligger på annat håll, och de norska säljarna visar inget intresse för att påskynda projektets förverkligande. Atminstone under den närmaste tioårsperioden, som HIM:s aktuella prognos omfattar, kommer den norska nalurgasen inte att spela någon roll i vår energiförsörjning.

EU-energin brokig

JS: — Håller EU på att skapa en egen energipolitik?

Turunen: —EU har inte hittills lagt upp en gemensam energipolitik, helt enkelt därför att energiproduktionen är så olika i de olika medlemsländerna. Frankrike har sin kärnkraft, Storbritannien sin olja och naturgas, och Tyskland satsar på den egna stenkolsanvändningen. Givetvis berör dock EU:s inre marknad även energin: t.ex. beträffande handel med olja och oljeprodukter finns det redan en fungerande inre marknad. Småningom blir denna väl en realitet även inom elkraftområdet.

Nyckelfrågan i vår egen energipolitik är enligt Turunen inte så mycket hur energin skall produceras: detta skall energiproducenterna ansvara för. Samhällets roll är att anvisa energiprodukrionen en hållbar ram, och här är det viktigt att åstadkomma en politik som står I samklang med den övriga ekonomiska politiken, så att t.ex. en felaktig energibeskattning inte tillåts äventyra den ekonomiska politikens framgång, i synnerhet inte den tillväxt som krävs för att vi skall kunna råda bot på de svåra imbalanserna i samhällsekonomin. Här gäller det för de politiska beslutsfattarna au dra upp långsiktigt konsekventa riktlinjer, så att företagen åtminstone vad energitillgången och dess pris beträffar med tillförsikt kan planera sina investeringar.

Den beskattningsmässiga relationen mellan olika energislag är redan i stor utsträckning fastslagen: frågan gäller nu energibeskattningens allmänna nivå. Det är klart att energibeskattningens nivå inte kan höjas nämnvärt från den nuvarande utan att detta börjar drabba investeringarna och därmed den ekonomiska tillväxten och den ekonomiska politiken. 25