ERM-anknytningen: En till synes odramatisk affär
av Mikael Ingberg Forum 1996-10, sida 10, 24.10.1996
HN k junktur e pul rån och med måndagen den 14.10.1996 är den finska marken knuten till den europeiska växelkursmekanismen ERM (Exchange Rate Mechanism). Anknytningen, som ju har varit väntad, var föga dramatisk. Anknytningen skedde till en något svagare kurs än dagskursen, vilket exportindustrin säkert är tacksam för; riktkursen gentemot tyska marken fastställdes till 3,04, d.v.s. nästan 2 procem svagare än den kurs på knappa 2,99 till vilken D-marken noterades på fredagen före anslutningen. Hur pass odramatisk anknytningen till dagens ERM med sitt vida variationsband (+/- 15 procent) är framgår ur bilden bärinvid. Under de senaste mycket turbulenta åren har markens värde med några få undantag när väl rymts inom det nu fastslagna variationsintervaliet. Även om ERM-beslutet var odramatiskt från finländsk synvinkel, kan det påverka sannolikheten för att den alleuropeiska monetära unionen blir ett faktum startande från år 1999, Så kommenterade exempelvis den brittiska finanstidningen Financial Times beslutet på följande sätt (fritt översatt från engelska): ”Det finländska beslutet är den senaste signalen om att EU-länderna är beredda till kraftansträngningar, inklusive förut otänkbara budgetnedskärningar, för att uppfylla Maastrichtfördragets mål om en monetär union."
EEE
Orsaken till att landets regering fattade beslutet att knyta marken till ERM är ju också att man från finländsk sida vill signalera sitt intresse att vara med i den europeiska monetära unionen (EMU). Finland har ju varit en mönsterelev i detta avseende. Landet har Europas lägsta inflationstakt, den offentliga sektorn har under de senaste åren satt sin ekonomi i (bättre) skick, räntenivån är relativt låg. Man har alltså i vårt land gjort allvar av det i regeringen Lipponens program avgivna löftet om att Finland skall uppfylla de s.k, konvergenskraven för den europeiska monetära unionen. Det enda kravet, som icke tidigare varit uppfyllt var kravet på att under två års tid före EMU:s bildande ha en stabil
Mikael Ingberg valuta inom ramen för ERM, som det sägs i Maastricht-avtalet. Detta sista krav kan nu också uppfyllas efter anknytningsbeslutet. Regeringen visade med sitt beslut att man menar allvar med sitt tal om att man strävar till att Finland skall vara med bland de länder som bildar EMU från början av år 1999. De första reaktionerna på den visade beslutsamheten lät inte heller vänta på sig: de långa obligationsräntorna i vårt land fortsatte att sjunka under de första dagarna efter beslutet, som en reaktion på att sannolikheten för Finlands EMU-deltagand ökade. För att marknaden skall bli övertygad krävs beslut och inte endast vackra tal. läck Ed En av orsakerna till att ERM-beslutet ter sig odramatiskt är också att inga orsaker till devalveringsspekulationer verkar föreligga under de närmaste åren, d.v.s. under åren före bildandet av den monetära unio ERM-ANKNYTNINGEN:
En till synes odramatisk affär
ANKNYTNINGEN AV DEN FINSKA MARKEN TILL ERM SKEDDE UTAN STÖRRE DRAMATIK. DE TRAUMATISKA UPPLEVELSERNA FRÅN BÖRJAN AV 90-TALET KOMMER KNAPPAST ATT UPPREPAS nen. Tvärtom. Ett stort överskott i bytesbalansen, en mycket låg inflation och en relativt stabil tillväxt är att vänta under de närmaste åren. Alla dessa faktorer borde innebära att marken snarare är utsatt för ett revalverings än ett devalveringstryck. Detta å sin sida innebär att en återgång till en fast men anpassningsbar valutakurspolitik, vilket ju ERM-anknytningen de facto innebär, ter sig föga riskabel. De traumatiska upplevelserna från början av 990-talet, då centralbanken mitt i djuaste lågkonjunktur måste försvara en orealistisk kursnivå med skyhöga räntor, kommer därmed knappast att upprepas. En viktig fråga aktualiseras emellertid av beslutet. Ifall man utgår ifrån att EMU blir verklighet inom utsatt tid, vilket verkar allt sannolikare dag för dag, och ifall Tyskland vidhåller sitt krav på ett tvåårigt ERM-medlemskap för blivande medlemmar, är det sannolikt att Sverige inte kommer att vara med i EMU från starten. Är det i en sådan situation önskvärt eller ens möjligt för Finland att vara med? Och om det inte är möjligt, varför gjordes ERMbeslutet nu i stället för att komma överens om en tidatabell med Sverige? &
FINSKA MARKEN HAR $S.G.S. HÅLLITS
DEM/ FI 3,15 3,50 3,25 | 3,00 2,15 2,50; 2,25
INOM DET FASTSLAGNA INTERVALLE 9” 92 9 “9 ‘94 “95
Under de senaste mycket turbulenta åren bar markens värde med några få undantag när väl rymts inom det nu fastslagna variationsintervallet.
FORUM NR 10/96