Ett fullblod till jaktplan
av Erkki Olin Forum 1988-12, sida 50-51, 25.08.1988
Amerikanska flygvapnet kräver mycket av ATF-planets funktioner, inte minst vad underhållsegenskaper, lättheten i markorgnisationen och insatsberedskapen beträffar.
Oddsen ligger i ATF:s favör som en följd av helt ny elektronik i förarmiljön med panoramiska bildskärmar — även inbyggda i pilotens
ETT FUL mics fick år 1986 i uppdrag av Pentagon att utveckla ett nytt taktiskt jakt plan för Förenta Staternas flygvapen, USAF
Utvecklingskontraktet är på 691 miljoner USD och innebär konstruktion av två stycken prototyper för jaktflygplan som skall kunna testas i flykt. Plantypen går under beteckningen YF-22, Advanced Tactical Fighter, ATF.
Huvudansvarig för konsortiet är Lockheed. Pratt and Whitney och General Electric skall leverera motorerna till varsin av de två prototyperna. Betecknande för projektet är att en helt ny generation av elektronik skall utvecklas för ändamålet.
Projektet beräknas vara genomfört år 1990. Därefter kommer USAF att träffa sitt val. Valet sker mellan konkurrerande grupperingar; Lockheed-konsortiet och ett annat konsortium som leds av McDonnell och Northrop.
Lockheed räknar med att det amerikanska flygvapnet kommer att beställa 75 | nera Boeing och General Dyna 50
Text: Erkki Olin
Den nya ATF fightern skall med lätthet kunna klara av varje motståndare. Bestyckningen blir ytterst kraftig och mäångsidig.
Nästa jaktplansgeneration utvecklas I USA av två konkurrerande industrikonsortier. Flygvapnet och marinen lägger i sinom tid in en order på 50 miljarder USD till det konsortium som avgår med segern.
vid ungefär samma tidpunkt, i mitten av 1990-talet, är det också dags för Finland att förnya jaktplansbeståndet, Kommer det att ske traditionsenligt eller efter en ny princip? Det ä frågan.
LOD TILL JAKTPLA jaktplan av den nya ATF-typen med leveranser fr o m år 1993. Dessutom finns möjligheten att USA-marinen gör en beställning som skall ersätta de nuvarande F-14Djaktplanen, vilket betyder en tilläggsorder på 620 plan. Sammantaget blir detta en affär på 50 miljarder USD. Beloppet motsvarar omkring 15 procent av försvarsbudgeten i USA.
För euroarenan
Pentagonstrategerna har räknat ut att den nya plantypen kommer i lagom tid för att USA fortsättningsvis skall kunna hålla stången vilken angripare som helst med beaktande av den utveckling som kontinuerligt sker inom jaktflyget.
Planet skall få egenskaper som gör det dödligt farligt för en fiende och svåråtkomligt för direkta attacker. I utförandet betyder detta såväl hastighetsegenskaper och räckvidd som sofistikerad varningsapparatur för identifiering av annalkande fientligt flyg, men också pålitliga funktioner över lag oc goda uncerhållsegenskaper med en lätt markorganisation.
Planet kommer att operera på den centraleuropeiska arenan, som kännetecknas av ett mycket integrerat försvarssystem. Det skall med lätthet kunna klara av följande generation av motståndare till F-15 och F-16, som i dagsläget ställer upp på någotsånär lika villkor mot sovjetkontrahenterna Mig-29 och Su-27.
Nya motorer skall ge ATF krafttillskott och ökad pålitlighet, som bl. a medger mycket korta start- och landningsbanor.
Välrustat
I bestyckningen, som blir ytterst kraftig och mångsidig, ingår medeldistansrobotar av typen AIM-120 A och AMRAAM för mål i luften och på marken, samt robotar för kort distans av typen AM-9 Sidewinder. Automatkanon hör givetvis till bestyckningen. I uppkommande stridssituationer skall oddsen ligga till planets favör med stor chans för upptäckt av fienden före planet självt bli 12/1988 F RU upptäckt. Detta blir möjligt genom en komplett förnyelse av förarmiljön, som ger piloten en utmärkt överblick över systemen och underlättar avläsningen. Instrumentvärdena finns på panoramabildskärmar som i ett enda svep kan beskriva omgivningen för piloten.
I planets elektronik ingår expertsystem för taktiska överväganden, navigation och identifiering av föremål inom målområdet. Avioniken integreras genom ett system som kallas VHISIC. Very High Speed Integrated Circuits. Planets funktioner lystrar vid behov direkt till pilotens ljudkommandon.
Vad avser underhåll, drift, insatsberedskap och bränsleekonomi, har kraven fördubblats jämförda med nuvarande jaktplan. Bi a introduceras begreppet självdiagnostik, som skall utöka planets operationstid.
Räddar Lockheed?
I synnerhet för Lockheed betyder ATFplanet en hel del. För närvarande sysselsätter företaget 16 600 anställda, men räknar med att styrkan måste skäras ner till 13 000 år 1989.
Lockheed har blivit utslaget ur civilproduktionen. Företaget tillverkade tidigare passagerarplanet 11011 TriStar i sammanlagt 250 exemplar före produktionsnedläggningen år 1983. Den sorgliga sortin skedde efter en kamp som förlorades mot McDonnells Douglas’ M-10.
ATF-ordern är egentligen livsviktig för Lockheed som i övrigt har mycket osäkra utsikter. | år upphör produktionen av C-5 Galaxy, det tunga militära transportflygplanet som sågs på Helsingfors flygstation i samband med president Ronald Reagans besök här i maj detta år. Lockheed har varit huvudentreprenör för de sammanlagt 50 enheter som byggts av planet.
Man förstår mycket väl den kraft som Lockheed nu mobiliserar bakom försöken att kamma hem arméordern på de 750 taktiska nya jaktplanen. Men det blir inte lätt trots de starka bundsförvanterna; Boeing och General Dynamics. Konkurrenterna, Northrop och McDonneil går nämligen heller inte av för hackor.
Dock har Lockheedkonsortiet fördelen av General Dynamics tidigare engagemang. Det är företaget som bygger F-16-planet, vilket nu producerats i ett antal av 4 300 exemplar. Leveranser av F-16 har bland annat skett till de danska och norska flygvapnen.
Styckepriset för ett ATF-plan får inte överstiga 35 miljoner USD räknat i 1985 års penningvärde. Den kostnadsramen måste
F RUN, 12/198 konsortiet kunna hålla. Då prototypen blivit färdig år 1990, kommer det att företas en kostnadsmässig utvärdering där det för projektledningen gäller att kunna visa hur det skall gå till att hålla sig inom den givna ramen. Det är nu fråga om överväganden som Pentagon i samband med tidigare projekt inte tagit någon större hänsyn till. Försvaret vill som aldrig förr ha verklig valuta för pengarna,
Finska nyanskaffningar?
Då ATF för första gången rullar ut ur hangarerna i mitten av 1990-talet, har de västallierades nuvarande jaktplan varit i bruk omkring 20 år. Då kommer det finska flygvapnet också att inleda vidlyftiga nyanskaffningar.
Lockheeds C-Galaxy har gjorts i 50 exemplar, det sista i år. Det kan flyga en last på upptill 80 ton en sträcka av 8 000 kilometer och är de västallierades största transportplan. Inga nya order för Galaxy är att vänta.
USA:s försvarsminister Frank Carlucci gjorde en avstickare till Helsingfors under sin resa till Moskva I juli och förde härvid diskussioner med presidenten. På en presskonferens I Helsingfors senare samma dag medgav försvarsministern att det med president Mauno Koivisto för Finlands del varit tal om miltära anskaffningar från USA. Detta har fått spekulationer i omlopp.
Saab i Linköping lägger som bäst sista hand vid prototypen för jaktplanet JAS-39 Gripen, som eventuellt kommer att visas upp på Farnborough i september. Svenska flygvapnet har placerat in en order på 30 plan av typen, och gett option på ytterligare 110 stycken. Leveranserna fill flygvapnet av detta allround-plan beräknas starta år 1992 och Saab räknar givetvis också med exportmöjligheter, säger man i Linköping.
Gripen är det första plan som bryter trenden mot allt större och dyrare plan. Trots den lätta vikten har planet mångsidig funktion. Jakt-, markattack- och spaningsuppgifter är möjliga med en och samma version. Styckekostnaden kommer att bli 70 miljoner SEK, vilket vill säga trettio miljoner SEK mindre än för föregångaren; den dubbelt så unga Viggen.
Gripen? Viggen? Mig?
Skall Gripen bli Finlands val, eller ett av vaem? Eller blir det kanska Viggen som får ”gå i arv” till oss? Och hur skall det i så fall bli med flottiljen i östra Finland? Mig-29 förefaler vara en möjlighet.
Gripen har i flera avseenden tillämpad amerikansk teknik. Bland annat skall planet ‘å General Electircs motorer, som varit på Volvo Flygmotorer för översyn och tilläggskonstruktion. Köper Finland Gripen, får vi amerikansk teknik via Sverige. Den kan vara en dum fråga, men behöver vi mellanhänder — med all respekt för det högtstående svenska tekniska kunnandet i övrigt.
Utgångspunkt vid val av stridsplan blir våra klimatologiska och geografiska förhållanden samt definitionen av själva försvarsuppgiften — ingripande inom det finska luftrummet mot fientligt flyg vid gränsöverträdelse, omtalar major Kalevi Reiman på flygvapenstaben i Tikkakoski. Detta är ett koncept som utesluter tunga attackplan. Men vad som ytterligare ingår i övervägandena beror naturligtvis på ett flertal omständigheter som inte alltid har med planets prestanda och inte heller med piloternas kantinsnack att göra. LJ
Gripen JAS 39 är Sveriges kommande lätta stridsplan, som är avsett att successivt ersätta samtliga versioner av Viggen. Det är ett allround-jaktplan, som bryter den tidigare trenden mot allt tyngre och dyrare flygplan. Skall Gripen, som förväntas flyga redan i höst, också bli Finlands val 51
