Ett sätt att lösa problemet med gamla oljecisterner
av Lars G. Lindholm Forum 1971-03, sida 27-28, 17.02.1971
Ett sätt att lösa problemet med gamla oljecisterner
Av ekon.mag. Lars G. Lindholm
I årets första nummer av Forum uttalar brandinspektör Gösta Willing en varning för den fara gamla oljecisterner utgör för nedsmutsningen av grundvattnet. Artikeln fäster på ett förtjänstfullt sätt uppmärksamheten vid en miljöfara, som i mindre utsträckning bilvit observerad under det gångna miljövårdsåret. Faran med gamla oljecisterner är ett problem, som först på senare tid väckt uppmärksamhet bl.a. har det enligt okontrollerade uppgifter i Esbo under senaste höst förekommit 9 läckage på villatankar. Den beryktade oljebrunnen, som förekom i Jyväskylä i början på 60-talet, på grund av läckage från en bensinstation väckte på sin tid betydligt mycket större munterhet, än vad den gav anledning till eftertanke. Idag är allmänheten betydligt mera medveten om faran.
Emedan man i Sverige har kommit betydligt mycket längre i lagstiftning och konsumeritupplysning om hur oljecisterner bör installeras och hur man skyddar dem för korrosion har här lånats en del fakta ur svensk fackpress och konsumentupplysningsbroschyrer. Nergrävda tankar och rörledningar skyddas traditionellt mot utvändig korrosion genom ytbehandling med asfalt. Men då det i praktiken är mycket svårt att skydda denna ytbehandling under transport och nedläggning mot mekaniska skador, uppstår det ofta delar av stålytan som saknar skydd.
Därför rekommenderas det i Sverige att tankarna förses med lyftöglor, så att lyftvajern ej kommer i direkt beröring med den ytbehandlade cisternen. Emedan det på de ställen där asfalte skadats uppstår gropkorrosion kan genomfrätning vara ett faktum på några år. Det är därför mycket viktigt att ytbehandlingen suppleras med katodiskt skydd för att få full säkerhet mot korrosionsskador.
Katodiskt skydd
Korrosionen är en följd av elektronisk reaktion mellan metallen och dess omgivning och därför består katodiskt skydd i princip av att den järnyta som skall skyddas på elektrisk väg görs mera negativ, så att de elektrokemiska processerna på ytan stoppas och i stället blir det anoden som »rostar» sönder, Detta sker genom att man tillför den yta som skall skyddas likström.
Vid valet av likströmskälla finns det två möjligheter 1) offeranod, såsom zink, aluminium och magnesium, dessa metaller bildar i förbindelse med järn ett galvaniskt element med jorden som elektrolyt. Användningen av ofteranoder begränsas dock ofta av att markens motstånd är för stort.
- Betydligt bättre metod är därför en transformator-likriktaranläggning, som via hjälpanoder i jorden sänder den nödvändiga strömmen till järnytan. Denna anläggning kan matas med 220 V växelström via likriktare och kan sålunda regleras allt efter behovet, och som anod kan man använda skrotjärn såsom gammal räls eller profiler, vilka är billiga att anskaffa. För vanliga villatankar uppges strömbehovet till 0,1—0,5 amp och det teoretiska skrotjärnsbehovet är ca 10 kg per amp och år. I Sverige, där man idag gjort ett 100-tal installationer, speciellt på bensinstationer, har anoderna vanligen dimensionerat att hålla 25—30 år. Vänd | Likriktare Katodkabel til oljerör — cisternsidan
Forum 3/71
Avisoleras med muffa l -d | joezzerer 27
Kostnaderna för en villatank belöper sig till 600—800 Skr, för mellanstora tankar till 2—3 000 Skr och för hela tankanläggningar till 7—10 000 Skr. Den årliga strömförbrukningen beräknas kosta för en villatank ca 5 Skr och för en bensinstation 50 Skr.
Dessa kostnadsuppgifter synes inte helt avskräckande, särskilt när man jämför dem med kostnaderna att gräva upp och förnya en cistern. Det bör observeras att dessa anläggningar räycket väl även kan appliceras på gamla tankar, vilkas fortsatta korrosion sålunda kan stoppas. Man behöver endast slå ned järnanoderna i marken runt tanken och koppla kabeln från anoderna till likriktarens pluspol och tanken till dess minuspol. Sålunda undviker man att gräva upp hela tanken. Detta är därför ett effektivt system för att avvärja den fara som påtalas av brandinspektör Gösta Willing, men en dylik räddningsoperation bör ske i tid.
Emedan försäkringsbolagen i många fall, på grund av sina ansvarighetsförsäkringar kan bli ersättningsskyldiga torde det ligga i deras intresse att detta problem löses effektivt.
Potentialmätningar
Ett av systemets verkligt starka sidor är att man genom att utföra potentialmätningar kan försäkra sig om att tanken är skyddad och om det visar sig nödvändigt reglera strömstyrkan. De svenska myndigheterna har i sina krav inom speciella vattenskyddszoner gått så långt att de kräver att tankägarna skall kunna uppvisa mätningsintyg över utförda potentialmätningar.
Inre korrosion
Inre korrosion i tankarna uppstår på grund av vatten, som kommit in i samband med oljan trängt in genom manluckan eller vanligt kondensvatten. Detta vatten samlar sig ofta på
INVÄNDIGT KATODISKT SKYD bottnen i svetsfogarna och liknande platser. För att skydda sig mot detta rekommenderar svenska korrosionsinstitutet att cisternen epoxymålas invändigt eller att den har en lutning minst 1:100, så att allt vatten samlas på en plats. Man kan då använda en magnesiumstavanod, som placeras på den plats på bottnen där vattnet samlas och förbinda den med en kabel till manluckans kant. Sålunda skapas en galvanisk strömkälla och korrosionen stoppas.
Armerade betonghöljen
Om betongtråget som används i flera finländska kommuner stipulerar den svenska lagen att dessa armerade betonghöljen skall ha kontrollbrunn med oljeavskiljande avlopp och läc-kagevarnare. Vid korrosionsdiskussioner i Borgå senaste höst fördömde dock intendenten för Statens Institut för Företagsutveckling i Stockholm Gösta Axelsson betongtrågen. Argumenteringen mot denna lösning är att betonghöljet ingalunda hindrar cisternen från att rosta sönder, utan endast stoppar upp oljan från at tränga ut i marken. Kostnaden för att gräva upp tanken och förnya den står kvar.
Man kan väl citera civ.ing. Anders Liisbergs slutord i hans artikel korrosionsskydd i tidskriften Korrosions- och ytskydd: »Katodiskt skydd är den enda praktiska möjligheten, som kan rädda befintliga tankanläggningar från genomfrätning — om man inte föredrar att använda spade.»
Borgå landskommun blir först
På basen av svenska erfarenheter kan man med fördel rekommendera våra byggnads- och brandmyndigheter att vid revidering av kommunertias byggnadsfordringar bekanta sig med de skyddsalternativ den svenska lagen erbjuder. Det förefaller troligt att Borgå landskommun, som första kommun i landet kommer att beakta dessa skydddsalternativ i en ny byggnadsförordning.
Det är därför att hoppas att brandinspektör Gösta Willings artikel skall fungera som en väckarklocka och att dessa faror i möjligaste mån elimineras,
Källor:
Ove Nyberg: »Ett läckage som kostade 1/4 miljon» Korrosion och Ytskydd no 5 1967
Konsumentinstitutet
Korrosioinstitutet informerar om oljecisterner
E. Börje Bergman: »Korrosion i jord-katodiskt skydd och ekonomi». Korrosion och Ytskydd no 6 1970
Anders Liisberg: »Katodiskt skydd av oljetankar» Korrosion och Ytskydd no 5 1967
Kommerskollegii författningssamling Ser. B 1970 No 1: »Föreskrifter och anvisningar rörande brandfarliga varor» V. Bjertén & L. Pehrzon, Svenska Petroleum Institutet: »Nya bestämmelser ger bättre skydd mot oljeskador» V.V.S. no 9 1970
Forum 3/71