EU splittrat i världsekonomin
av Esko Antola Forum 2007-09, sida 20, 27.09.2007
HI FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 9 2087
ANTOLA
EU splittrat i vär
Europeiska unionen är världens största ekonomi och dess andel av den sammanlagda globala bruttonationalprodukten är enligt den nuvarande prisnivån cirka 30 procent. Av världshandeln står EU för 18 procent och mer än hälften av världens utvecklingsbistånd kanaliseras via unionen.
EU är nästan som USA, och är som en följd av utvidgningarna den större av de två. Men samtidigt har EU hamnat på efterkälken när det gäller till exempel BNP per capita, Med alla sina 27 medlemsländer ligger EU klart efter USA, även om euroområdet håller på att komma ikapp försprånget.
EU:s inflytande på världsekonomin är klart mindre än USA:s. En förklaring är att dollarn har behållit sin ställning som världens ledande valuta, framför allt som reservvaluta. Som faktureringsvaluta närmar sig dock euron hela tiden dollarn, Och i dag finns det redan fler eurosedlar än dollarsedlar i världen!
Att EU:s inflytande är mindre beror i första hand på att förmågan att fatta beslut inte har levt upp till unionens verkliga tyngd. Den Brysselbaserade tankesmedjan Bruegel har nyligen gett ut en mycket intressant rapport om den frågeställningen.
Handlingsmodellen har sedan Romfördraget, i all sin enkelhet, varit att medlemsländerna inleder och avslutar de internationella förhandlingarna, Men kommissionen har hand om själva förhand lingen. Regeringarna har naturligtvis olika möjligheter att övervaka och följa med hur förhandlingarna framskrider. Kommissionens ställning i förhandlingarna är därmed på inget sätt autonom.
EU:s föregångare EEG hade befogenheter att ansvara för kommersiella intressen med utomstående länder. Den här grundläggande rättigheten har senare förstärkts vid flera tillfällen genom domstolsbeslut. Utgångspunkten har varit att unionens fullmak- 7, ter träder i kraft då internatio- INte Nå det nella förhandlingar på någo plan berör handel. .
Men det är länge sedan in- dess ekono miska ternationella handelsförhandlingar handlade om den tra- ) gd skull förutsätta.
ditionella liberaliseringen av
Därför lyckas E inflytande som
Esko Antola är Jean Monnetprofessor vid Åbo universitet och direktör för Centrum Balticum i Åbo.
Idsekonomi handeln. Samtidigt växer den gråa zonen mellan handel och övriga former av internationellt ekonomiskt utbyte. I den här gråzonen avgörs från fall till fall om det är unionen eller medlemslandet som har befogenhet att fatta beslut.
Det är svårt för medlemsländerna att komma överens om gemensamma riktlinjer för de förhandlingsmandat som ska gälla för kommissionen. Och svårigheterna ökar i takt med att antalet medlemsländer ökar, Detta kunde i princip ge kommissionen ett ökat spelrum, men så fungerar det inte i praktiken. Medlemsländerna håller fast vid sina egna förmåner, som ofta står i konflikt med varandra också inom unionen, När det är dags för länderna att godkänna förhandlingsresultatet lyfts de nationella intressena fram på nytt. Därför lyckas EU inte nå det inflytande som dess ekonomiska tyngd skulle förutsätta.
Globaliseringen har lett till att liberaliseringen av världshandeln inte längre handlar om att frigöra marknaden, Snarare handlar det om en kamp för att anpassa sig till en ny omgivning. Den här kampen kommer i framtiden att allt tydligare dela upp EU:s medlemsländer i olika läger. En del av länderna anser att de gynnas av en friare handel och vill att liberaliseringen fortsätter. Finland hör till denna grupp, ilikhet med flera andra mindre länder, De räknar med att en ökad frihandel, inom gemensamma ramar, ger de bästa möjligheterna till anpassning.
Men allt fler medlemsländer ser på saken ur ett annat perspektiv. De anser tvärtom att det är skäl att i högre utsträckning skydda sig mot det ökande inflytandet från länder som Kina, Indien och Brasilien.
Det väsentliga inom EU är inte hur och vem som sköter förhandlingarna. Det viktiga är innehållet. Unionens internationella handelspolitik håller på att politiseras. Debatten och linjedragningarna handlar om innehållet i politiken och inte om mandat och metoderna att fatta beslut.
Slutresultatet är att EU i den internationella handelspolitiken talar med många röster och med olika tonvikt i olika sammanhang. Även om det låter som —- och de facto är ett dåligt alternativ är det ett faktum som vi måste lära oss att leva med. m