Eurobilar i medvind
av Emily von Sydow Forum 1995-13, sida 26, 19.10.1995
Eurobilar I medvind
Det går ganska hyfsat för den europeiska bilindustrin nu. Aven den notoriskt gnälliga — som alla bransch organisationer, gubevars — organisationen för europeiska biltillverkare, ACEA, måste i sina månatliga nyhetsbrev nu skriva att jodå, det går sakta lite bättre.
fter några gruvliga år, då varj rubrik löd “nedskärning”, o inte ond, bråd död för de europeiska biltillverkarna, kan man nu notera en uppåtgående trend, som verkar stadig. Förra året ökade försäljningen med sex procent ; EU. I år och nästa år väntas en ökning på mellan tre och fyra procent.
Kommissionen menar att det är genom forskning och utveckling, som de europeiska bilarna småningom skall erbjuda ett verkligt motstånd mot de asiatiska konkurrenterna.
Framtidens (snälla) bil
Som för att övertyga oss alla om detta, har kommissiohen upprättat en kommitté, ledd av industrikommissionären Martin Bangemann, som skall nosa fram framtidens bil.
Den måste vara rymlig, om ordföranden skall kunna få plats i den. men man kanske följer något mer raffinerade ledtrådar än så. [ själva verket är utgångspunkten att bilen måste vara ren och släppa ut mindre avgaser. Arbetsgruppen siktar på att få fram en bil med noll avgaser. Gruppen heter Task force for the Car of Tomorrow.
Samlidigt som marknadssituationen förbättras i Europa, eftersom ekono Emily von Sydo 2 min vänder uppåt. och människor köper mer bilar, dyker ett annat orosmoln upp för de europeiska bilproducenterna -— nämligen avtalet mellan USA och Japan på bilområdet. I april etablerade den europeiska bilindustrin ett särskilt kontor i Tokyo, som ell sätt att också vara politiskt närvarande i landet.
Hotande USA-Japan-axel?
Bangemann konstaterade i somras att eftersom den amerikanska regeringen hade förklarat att avtalet skulle öka amerikanernas marknadsandel iJapan, är han “allvarligt oroad för att en sådan ökning skulle ske på bekostnad av konkurrenskraftig europeisk export av bilar och bildelar till Japan”.
När man ser siffrorna, förstår man dock oron. De tre stora biltillverkarna i USA sålde 45 000 bilar till Japan 1994. De räknar med att sälja 300 000 bilar år 2000. EU sålde 180 000 bilar till Japan 1994 och hoppas att kunna öka den andelen, om inte amerikanerna har mättat hela marknaden med sina exporter.
Det japanska inflytandet är mycket omfattande. Den europeiska bilproducentorganisationen ACEA skriver i sitt januarinummer att japanerna har föresalt sig att dominera också hela transportkedjan för motorfordon. Som exempel nämns att japanerna har köpt in sip konsekvent i de rederier som transporterar bilar. som Wallenius i Sverige. och därigenom dominerar de två tredjedelar av den marknaden.
Hög tröskel i Japan
Det är uppenbart att japanerna har varil minst sagt njugga med att släppa in utomstående på sin marknad. Endast fem procent av deras marknad var 1994 utländska bilar. Samtidigt har de kringgått de europeiska kvoterna genom alt bygga sina bilar här, vilket naturligtvis är elt billigt sätt att undgå den starka yenen.
Under de fyra första månaderna det Nya Renault Meaane. Renault producterade nära en halv miljon bilar ärets första fyra månader.
ta år byggdes 467 000 japanska bilar i EU. Det var en minskning med tre procentenheter och ungefär lika många bilar som Renault producerade under samma period. Volvos produktion ökade med 14 procent under den tiden, til 81 000 bilar. Det är bara Honda och Audi som har ökat med mer under den perioden.
Audi A4. Audi — och Honda — var de enda som ökade mer än Volvo under det innevarande årets första tertial.
Vid öppningen av ACEA:s kontor i Tokyo konstaterades, att samtidigt som japanerna har funnit många finurliga sätt all undgå att drabbas av sin starka valuta, kommer de nya höjderna inte vara lätta att absorbera, särskilt inte så länge landet dras med et massivt handelsöverskott. Lösningen på det problemet är enkel förstås, menar ACEA: Låt oss sälja fler europeiska bilar till er!
Irrationella bilbehov
Vi har haft läll att säga att japanerna bara har kopierat oss, men på många sätt har de faktiskt visat vägen för europeiska biltillverkare som hade gett upp.
När de små fräna japanska sportbilarna kom ut på marknaden, var det nästan lika stor succé som när Ford lanserade sin Mustang, som en folklig sportbil. Plötsligt förstod också europeiska tillverkare att det fanns en grupp konsumenter som inte bara var inlresserade av krockkuddar, bagageutrymme och barnsäten i bilarna, utan också av den sensuella oförnuftiga njutningen i en liten raffig sportbil.
Följaktligen har gamla brittiska MG vaknat till liv igen. Alfa Romeo kommer med en ny sportbil efter sin underbara Spider, Något ati drömma om… 6
Forum nr 13/95