Euroekonomin förändras
av Christian Sundgren Forum 1986-20, sida 08-09, 18.12.1986
EUROPA
Visserligen minskar Europas andel världshandeln, i världsproduktionen och världspopulationen. Men när det gäller flyg- och rymdateknik eller kemisk produktion är Europa marknadsledare. Och per person räknat är faktiskt Frankrike, Förbundsrepubliken och Schweiz större exportörer än Japan. Till och med de flesta företagsköpen i USA står européerna för. På en punkt står det definitivt inte rätt till: sysselsättningen. Mellan år 1973 och 1983 förlorade Västeuropa en och en halv miljon arbetsplatser, medan USA skapade 15 miljoner nya arbetstillfällen och Japan 5 miljoner [EE Vissongen är inte längre lika akut.
Swatch — unikt exempel Den schweiziska urindustrin var verkligen illa däran och höll på att duka under för den japanska invasionen. Det lyckade motdraget blev det billiga Swatch-uret. Men i alla branscher kan man inte gå in för billiga slitoch släng-produkter. Snarare gäller motsatsen på de nya snabbt expanderande sektorerna. Och just på högteknologiområdet har Europa sackat efter. Av tio hemdatorer sålda inom EG är åtta importerade. Av tio bandspelare kommer nio från Japan. Västeuropa ligger rejält efter när det gäller mikrokort, optisk elektronik och bioteknik.
Struktur i omdaning
Europa är inne i en svår ekonomisk brytningstid. De gamla starka korten gäller inte längre. Den tunga basindustrin minskar i betydelse, medan den nya informationsoch kunskapsekonomin växer fram. Peter F Druckers definition av omvälvningen gäller speciellt dagens Europa: e råvaruekonomin avskiljs från industriproduktionen $ industriproduktionen sysselsätter allt färre € kapitaltransaktioner ersätter varu- och tjänstehandeln som ekonomisk drivkraft. Drucker menar att industrin hela tiden blir mindre och mindre materialintensiv. Övergången = till högteknologiprodukter minskar råvarubehovet. I ett mikrokort står råmaterialet för 1—3 procent av produktionskostnaderna, medan råvarornas andel i bilproduktionen är 40 procent. För Europa ÅN
Högteknologins andel av industriexporten är 1984.
Den garnla kontinenten mår inte särdeles bra. Arbetslösheten ör mycket hög. En och en nalv miljon arbetsplatser här försvunnit under de senaste tio åren. Men krisen förenar. västeuropa tänker om och vill inte ge upp sin plats som världens största ekonomiska enhet. En ny syn på arbetet och nya relationer på arbetsplatserna växer fram.
Euroekonomi där industrierna vuxit fram ur egna råvarutillgångar blir omställningen smärtsam.
Att industrin sysselsätter allt färre betyder inte att industrins andel i produktion eller export skule han minskat för Europas del. Tvärtom, enbart Förbundsrepubliken står ju för 18 procent av världens industriexport. Men det väsentliga är att industriproduktionen ökar samtidigt som arbetsplatserna minskar.
Utvecklingen i USA mellan åren 1973 och 1985 är beskrivande för detta fenomen: Industriproduktionen ökade under perioden med 40 procent medan 5 miljoner industriarbetsplatser försvann! Däremot ökade det totala antalet arbetsplatser från 83 miljoner till 110 miljoner under samma tid.
På denna punkt har Europa misslyckats. Inom EG har man helt enkelt inte på samma sätt som i Japan och USA lyckats skapa nya arbetsplatser.
På den tredje av Druckers punkter har Europa kanske inte haft lika svårt att hänga med. Schweiz är ju banklandet nummer ett och Londons eurodollarmarknad svarar för en väsentlig del av världens kapitaltransaktioner. På den lånas pengar fram och till förändra baka för 75 miljoner USD i året. Det är 25 gånger mer än den årliga världshandeln!
EG:s fortsatta stålkris
Den europeiska stålkrisen är ett kusligt exempel på omställningsproblemen. Utvecklingen stöder långt Peter F Druckers teser. Trots statsstöd och nedläggningar är nämligen problemen för det europeiska stålet större än någonsin. Överkapaciteten skulle vara avklarad i mitten av 8O-talet: produktionen skars ner med 30 miljoner ton, 400 000 arbetsplatser slopades och 150 miljarder i statspengar satsades. Men det ser fortfarande dystert ut. De senaste långtidsprognoserna visar att stålkonsumtionen minskar ytterligare i Europa. Under 90-talet från 103 miljoner ton till 97 miljoner ton per år. Orsaken är minskad stålkonsumtion, bla i bilindustrin och billigare ersättande material.
Regionalt har denna omställningsprocess grymma följder. Stålarbetarna i Lorraine, i östra Frankrike, väntar nu med fasa på om de igen drabbas. De har långt fått stå för produktionsminskningen hittills.
20/1986 FORUN,
De två statliga stålbolagen Usinor och Sacilor rationaliseras som bäst med hårda tag. Arbetsplatserna inom den franska stålindustrin skall skäras ner till 45 000 redan nästa år från att ha varit 90 000 ännu 1984.
Välståndsarbetslöshet?
De höga arbetslöshetssiffrorna och svårigheterna att skapa nya arbetstillfällen har fått en del franska forskare att resonera i helt nya termer. De resonerar som så att de nuvarande arbetstider redan i sig skapar problem. Skall sysselsättningen bibehållas med dagens arbetstider måste produktionen hela tiden öka. Produktiviteten förbättras ju kontinuerligt och då är det bara ytterligare produktionstillväxt som skapar de nya arbetsplatserna.
För det andra är situationen ytterligare komplicerad. Nya arbetstillfällen behöver inte betyda att de arbetslösa får jobben. De franska ekonomisterna räknar med att bara 6 arbetslösa kan anställas med 10 nya arbetsplatser. Det är med andra ord utbildningen och omskolningen som måste bli bra mycket effektivare. I Frankrike ökade arbetsplatserna under den snabba tillväxttiden fram till oljekrisen med 200 000 per år. För att komma till samma arbetslöshetsnivå som år 1973 måste man i Frankrike skapa hela 400 00C—600 000 arbetsplatser per år. Detta alltså när man beaktar de utbildningskrav som dagens tekniska samhälle ställer. Det är få som tror att det skall lyckas.
Fd ministern Lionel Stoléru har provocerat debatten genom att tala om en ”välfärdsarbetslöshet". Kännetecknande för 30talskrisen och arbetsproblemen efter oljekriserna -73 och -79 var att produktionen avstannade, inkomsterna minskade och konsumtionen avtog, vilket förvärrade krisen. Med industrirobotarna och mikrokorten är läget ett annat menar Stoléru.
— Den tekniska utveckling gör en hel rad arbetsinsatser onödiga utan att skapa nya arbeten. Arbetslösheten är därför relativ, den följs av något gott. Produktiviteten ökar och tunga arbeten slopas. Med mindre insatser produceras alltså mer och bättre produkter.
Därmed blir Stolérus slutsats — Den nya tekniken ökar arbetslösheten, men förbättrar samtidigt ekonomin pga mindre utgifter och kortare arbetsinsatser. Därmed ökar efterfrågan i ekonomin i övrigt och nya utvecklingsområden öppnas.
— Jag anser att robotarna och mikrokorten frigör stora mängder mänsklig energi. Det är ett betydande framsteg som vi måste glädja oss över.
Franska kvalitetscirkla ger resultat
För en arbetslös fransk stålarbetare är gläd jen inte självklar. Avståndet mellan de ar betslösa och de lediga arbetsplatser är fö långt både regionalt och kunskapsmässigt. Precis samma sak gäller de varvsarbeta re vid Valmet som kan bli utan arbete. De
PÖORUN 20/198 kommer inte att vara de första som anställs vid dataföretagen | Esbo Valley.
I Frankrike har systemet med kvalltetscirklar gett bra resultat och stött industrianpassningen. De anställda har återfått arbetsglädjen och nya möjligheter att delta i beslutsfattandet. Arbetslusten och innovationsrikedomen har ökat. Många franska företag har med hjälp av kvalitetscirklarna tyckats utveckla nya produkter och nått nya marknader.
Strukturkrisen har på sätt och vis närmat arbetsgivare och arbetstagare i landet som var nära en verklig klasskonflikt för 20 år sedan. Om den franska arbetaren i maj 1968 ansåg att han enbart blev utsugen på sin arbetsplats, är han i dag engagerad i sitt företag och vill bidra till dess utveckling. Kvalitetscirklarna har varit framgångsrika. I dem träffas man regelbundet för att gå igenom arbetsplatsfrågor. Detta med kvalitet innebär att nya idéer presenteras, sparåtgärder diskuteras, produktionsförseningar analyseras och produktionsfel rättas till.
På sex år har hela 25 000 kvalitetscirklar kört igång. Först i de stora traditionella industriföretagen, men nu har elektronikföretagen, småindustrin, servicesektorn och det offentliga gått in för detta praktiska erfarenhetsutbyte och samarbete på ”fabriksgolvet".
Kvalitet lönar sig
Kvalitetscirklar finns nu i 2 500 franska företag, bland dem aluminiumföretaget Pechiney, glasproducenten Saint-Gobain, bitföretagen Peugeot och Renault, elektronikkoncernen Thomson och rymdföretaget Aerospatiale.
VD för de franska kvalitetscirklarna Gil bert Raveleau säger i tidningen International Management (dec 86) att kvalitetscirklarna främjar strukturomvandlingen och ökar resurserna för den.
— Det är billigare att producera hög kvalitet. Dålig kvalitet innebär nyproduktion, reparation och förlorade kunder. De sammanlagda kostnaderna för dessa fel kan motsvara en tredjedel av årsomsättningen på företagen.
— För hela Frankrike kostar dålig kvalitet mellan 25 och 45 miljoner USD i året. Det är tio gånger mer än underskottet i handelsbalansen och motsvarar sex procent av Frankrikes BNP!
Kanske de finländska företagsledarna och fackledarna borde fara på studieresa till Frankrike istället för Japan. Det finns en hel del att lära på den gamla kontinenten.
Christian Sundgren befolkning BNP
Fördelning av befolkning och BNP >
Arbetslivets vågrörelser
FÖRINDUSTRIELL
INDUSTRIELL
EG idag information
POSTINDUSTRIELL