Europeiska företagsförvärv och framtidens konkurrensstruktur
av Mikael Paltschik Forum 1989-12, sida 65-66, 31.08.1989
Text: Mikael Paltschik
EUROPEISKA FÖRETAGSFÖRVÄRV:
DET ÅR NU FRAMTIDENS KONKURRENSSTRUKTUR
SKAPAS
Europa och den övriga världen skådar en våg av företagsförvärv. Företag och företagsenheter köps i en tidigare oanad mängd. Förutom strikt rationellt handlande finns det säkert ett uns av mode med: ”Vi shoppade upp XYZ Ltd i går för de har en bra design-avdelning”.
e flesta företags möjligheter att D växa genom expansion av den egn verksamheten har blivit mindre. Ett snabbare sätt att uppnå tillväxt är att köpa redan etablerad verksamhet. Men det finns också andra motiv för företagsförvärv. Ofta köper man upp en konkurrent för att ha en angenämare situation på marknaden. Ibland görs köp för att kunna rationalisera bort överkapacitet (något man givetvis inte tillkännager när köpet skall förverkligas). Vi ser också stora volymer av företagsköp som görs i akt och mening att erhålla en nyckel till en viss marknad, en speciell teknologi, en distributionskanal etc. Men vad motiven än må vara så kan vi notera att mängden köp är klart större än man tror när man gungstolsfilosoferar.
Ett utmärkande drag för de europeiska länderna har varit att så kallade fientliga företagsköp har varit svårare att genomföra än i USA. Olika institutionella förhållanden och ofta ganska snäva ägarkretsar har gjort företagskap mindre tänkbara. Däremot kan man notera att företagsköp ofta sker i bästa samförstånd mellan säljare och köpare, Liksom i Finland är det ofta familjeföretag som sälts när de inte mera har varit hanterbara för ägarna pg tillväxt. konkurrens, kapitalknapphet etc.
Att köpa denna typ av företag behöver inte ails vara dåliga affärer. tvärtom. Ett gott exempel på detta ges av Claude Henrion, som är direktör för en division inom den franska cementjätten Lafarge. Han beskriver hur de grundade en ny division som skulle syssla med verksamhet som på nåt sätt var relaterad till byggnader. Det kunde t ex röra sig om målningsverksamhet.
Lafarges strategi blev att köpa upp medelstora familjeägda och -styrda företag. De var måna om att de som satt i ledningen också skulle få garantier om att få sitta kvar i ledningen för bolaget när Lafarge köpt det. Henrion beskriver hur släktingarna i ledningen tidigare avsatt stora delar av sin arbetstid till interna dispyter om hur släktklenoden bäst skulle bevaras. Nu som direktörer för en självständig enhet inom Lafarges nya division koncentrerar herrarna och damerna sig på att sköta affärerna.
—- Och vi gör ordentligt med pengar, säger Henrion.
Men de fientligt sinnade företagsköpen blir allt vanligare då reglementeringarna uppluckras i Europa. Michel Fleuriet, vicepresident på Chase-Manhattan France, be skriver hur de franska företagen börjar få allt svårare att gardera sig mot kapningsförsök. Enda säkra metoden är att äga en bank. men inte ens det hjälper alltid i Frankr — Här är ingenting absolut, säger han med ett småleende.
Kanske råkar vi in i den mera olyckliga situationen som råder i USA där den kortsiktiga strategin med fokusering på börskurserna är dominerande. Det gissas att åtminstone en tredje del av toppledningens energi går åt till att skydda sitt företag från kapningsförsök. Inte är vi betjänta av ett sådant företagsklimat. På grund av de ökade fientliga företagsköpen har dock också vår normalvokabulär utökats. Det verkar som om näringslivets lejon oftare använder ord såsom ”poison pill”, ”golden parachute”, “white knight”. ”pacmanförsvar” än de gamla beprövade termerna vinst, avkastning etc.
Vem är på shoppingtur? England toppar statistiken för företagsköp i främmande land för 1988. Enligt uppgifter från bankirfirman Goldman Sachs gjorde engelska företag 1988 sk crossboarder företagsköp för över 40 miljarder USD. På andra plats kom de franska vän fortsättnin företagen som köpte för lite över 11 miljarder USD. De fruktade japanska företagen gjorde 1988 företagsköp för 11 miljarder USD. Crossboarder köp gjordes av företag från vårt västra grannland för drygt 2 miljarder USD förra året. Pålitliga siffror för den finländska köpvolymen i främmande länder saknar jag för tillfället, men 1988 torde volymen knappast ens närma sig den svenska.
Största delen av de engelska köpen gällde företag i USA. Dessa transaktioner utgjorde ca 70 procent av alla engelsmännens företagsköp. Man kan spekulera om de traditionella kopplingarna mellan företagsägande och medborgarskap börjar försvinna. Oljeshejkerna köpte upp i England, engelsmännen äger nu stora delar av den amerikanska ostkusten med Hawaii och den amerikanska västkusten är i japansk besittning.
Med tanke på att det största samtalsämnet i näringslivet är effekterna av det integrerande Europa, är det av intresse att studera vilka länders företag som köpt upp speciellt många EG-baserade företag. Vi talar fortfarande om crossboarder köp. Tabellen visar de sex största köparländerna av företag i EG under 1988. Sifferuppgifterna är Goldman Sachs.
Crossboarder förvärv av företag inom EG -88 (miljarder dollar)
Köparens hemland köpvolym Schweiz 6.8 USA 6 England 4.4 Frankrike 3.8 Japan 2.3 Italien 1.2
Vi ser klart att våra neutrala vänner i Schweiz vill vara med där spelets regler utformas. Den filosofi som japanerna tros a är att försöka etablera sig själva med sitt kunnande inom EG. I övrigt köper de för de mesta mindre företag. Fastän EGföretag var föremål för ca 60 procent av de amerikanska förvärven 1988 tyder många tecken på att man på andra sidan Atlanten allt mer börjar fokusera intresset på Sydostasien. En orsak till detta kan vara att många amerikanska multinationella företag redan har en förhållandevis god struktur 1 Europa, varför man inte behöver göra större förvärv på den gamla kontinenten,
När man talar om företagsförvärv går tankarna ofta till attraktiva industrier i high-tech sektorn. Men senaste år har de stora volymerna inte funnits där. 198 gjordes de flesta internationella företagsförvärven inom livsmedel och drycker. Slutsumman för köpaktiviteten var knappt 9 miljarder USD. Mellan 2 och 3 miljarder USD användes till företagsköp i följande branscher: Bank och försäkring, olja och bensin, hotell och catering samt elektronik och elektricitet. Intresset för internationell strukturförändring finns tydligen i bransch som bransch.
Bankernas roll
Mot bakgrunden av den mängd pengar som rör sig vid företagsköp måste finansieringsinstituten spela en central roll då det gäller att ”sy ihop affärerna”. Få företag kan frigöra eget kapital för denna typ av verksamhet. Ofta gör finansiärerna rätt goda resultat, speciellt när de finansierar fientliga företagsförvärv. Men när både mängden köp och priserna har gått kraftigt upp har detta skapat problem för bankvärlden. Enligt Jean Estin, som är VVD för det stora Strategic Planning Associates, saknar bankerna ofta den kompetens som är av nöden för att evaluera de strategiska aspekterna vid företagsförvärven. Därför sluter bankerna nu samarbetsavtal med ledande strategikonsultorganisationer eller skapar egna staber av strategikonsulter, vilket är något helt annat än de företagsanalytiker vi är vana vid. Det kanske mest markanta draget på denna punkt gjordes av Deutsche Bank som köpte Västtysklands ledande strategikonsultföretag med hela dess stab på 200 konsulter.
En annan aspekt är att de stora företagsförvärven börjar bli svåra att finansiera. Inte ens finansvärlden tycks alltid ha pengar. Kanske det kan vara en klok strategi att som Siemens garantera sin finansiella handlingsberedskap genom att ha ca en fjärdedel av balansen i medel som är eller snabbt kan bli likvida.
En blick på Europa
Europa är på många sätt en mycket fragmenterad marknad. Vi ser de olika nationella kulturerna och språken som viktiga faktorer som bidrar till heterogeniteten. Men nationella bestämmelser, produktspecifikationer, tullar, snävt offentligt uppköp etc. har också skapat ett näringsliv där man i många branscher kan iakttaga suboptimala, för små företagsenheter. Dessa har klarat sig bra i skydd av bl.a. nämnda faktorer, men de är inte konkurrenskraftiga under friare konkurrens förhållanden. Inom många branscher finns det fem gånger fler europeiska företag ä amerikanska, medan marknaderna i Europå och USA. är ungefär likvärdiga. Detta måste indikera att skalfördelar i produktion och möjligheter att investera tillräckligt i forskning och utveckling inte ligger på de europeiska företagens pluskonto i konkurrenssituationerna.
I många branscher utnyttjas kapaciteten inte optimalt. Paolo Cecchinis utredning visar klara tecken på detta. EG-baser.de företag utnyttjar sin produktionskapacitet till ca 20 procent vid tillverkning av boilers, 60 procent vid tillverkning av turbingeneratorer och ca 70 procent av produktionskapaciteten utnyttjas vid tillverkning av publika telefonväxlar. Oron för att man t.ex. i dessa branscher inte når önskad effektivitet torde vara befogad. I endel branscher är de europeiska företagen däremot väl framme. Detta är fallet i t.ex. livsmedel och stål där europeerna är världsledande, om vi som mått använder marknadsledarens försäljningssiffror.
Givetvis finner vi business där världsledaren har en synnerligen dominerande position, exempelvis IBM i datorer. men ofta har också den stora i Europa en ansenlig volym och denna volym torde bli ännu större när den interna marknaden förverkligas.
Men det är inte de absolut största företagen som skall dra den stora nyttan av det integrerande Europa. De små och medelstora företagen borde enligt de politiska vinjetterna erhålla de största fördelarna av att interna tullformaliteter försvinner, penningtrafiken underlättas, produktspecifikationerna förenhetligas etc. De stora bolagen har haft kapacitet att klara av dessa hinder med mindre kostnader än vad fallet har varit för de små och medelstora aktörerna på gemenskapens marknader. Tyvärr är det väl så att de finländska företagen konkurrerar just med denna kategori av företag. Detta innebär att de blåvita ytterligare måste vässa sina lansar, eller bli allt mer europeiska genom att shoppa lämpliga fotfästen inom EG.
När man diskuterar utvecklingen i företagsvärlden stöter man ofta på en förundran vad utgången av år 1992 skall föra med sig. Faktum är att det inte kommer att hända så mycket då mera. Allt har redan gjorts eller håller på som bäst. Ur finländsk synvinkel är det nödvändigt att inse att konkurrenterna ute i världen via företagsköp och strategiska allianser redan skapar strukturer som kommer att vara mycket konkurrenskraftiga. De finländska företagen måste etablera sig i dessa nätverk ute i världen, och de av våra företag som aktivt gått ut är värda en eloge. .
FÖRUN, 12/198 6 6 ÅA ALGO 12/1989 FORUN,