EU:s ordförandeskap
av Alexander Stubb Forum 1997-03, sida 41, 27.03.1997
EMU-osäkerhet bland företagen
De små och medelstora företagen i Europa har en kluven inställning till EMU. De stora är pessimistiska, de små förväntansfulla. Det framgår ur en undersökning som Grant Thornton International och finländska bokföringsbyrån Revico låtit göra.
”Jag förhåller mig nog något avvaktande och frågande till undersökningsresultaten”, kommenterar VD Kurt Häggblad vid Österbottens företagarförening. Han räknar med att EMU-frågan inte högaktualiseras bland de finländska företagarna förrän i höst.
De mest kritiska sm-företagen återfinns enligt undersökningen i Storbritannien och Tyskland medan företagen är mera optimistiska i EU:s randområden. Endast 6 procent av de tyska företagarna och 7 procent av britterna tror att EMU får positiva följder och ungefär lika kritiska är de utanförstående schweizarna och norrmännen. Mest positiva är företagarna i Danmark, men även de finländska företagarna var mera EMU-vänliga än den genomsnittlige europeiske företagaten.
Överlag råder det mycket stor okunskap om EMU:s följder bland företagarna. Mest säkra är de optimistiska danskarna där endast 14 procent tvekade. I Finland uppges de osäkra röra sig kring en tredjedel av företagarna.
”Densiffran är definitivt för låg. Det stämmer inte överens med min föreställniogsvärld, åtminstone inte i Svenska Österbotten och vi är inte annorlunda än företagarna i t.ex. Nyland”, säger Häggblad.
Om det är någonting som karaktäriserar de finländska företagarnas EMUsyn i dag så är det nämligen okunskap.
”Jag tror det stora flertalet inte har gjort klart för sig vad valutaunionen innebär. Man har rätt dålig kännedom om EMU och informationen har varit bristfällig. Det finns mycket att göra för små och medelstora företag och vi har en stor uppgift som organisation för sm-företagen. Vi känner till EMU i allmänna ordalag, men vi har inte fått någon speciell information och nu
Fbehövsdet mera konkret information Ål till företagen”, fastslår Häggblad. PE €
EU:s ordförandeskap
ATT VARA ORDFÖRANDE FÖR EU ÄR EN STOR UTMANING FÖR ETT LITET LAND.
Alexander C-G. Stub inland tar över Europeiska unifos ordförandeskap 1.7.1999.
I praktiken betyder det att finländska tjänstemän och ministrar för ordet i över 250 arbetsgrupper, kommitteér och rådsmöten.
Ordförandeskapet har både en teknisk och en politisk funktion. Det är ordföranden som med hjälp av ministerrådets sekretariat ansvarar för de tekniska mötesförberedelserna, d.v.s. tolkningen, mötesplatsen, agendan, dokumenten, m.m.
Politiskt är det ordförandeskapet som ser till att EU fattar beslut som behövs för att utveckla samarbetet. Tidvis är det svårt att nå enhälliga beslut. Det är ordförandeskapets uppgift att söka fram en kompromiss.
Ordförandelandet sitter på två skilda stolar. Å ena sidan representerar man hela unionens intressen och å andra sidan strävar man till att säkra de nationella intressena. I mötessammanhang har Finland därmed två representanter med skilda roller. Dessa roller bör inte sammanblandas, De nationella intressena borde aldrig föras fram via ordföranden.
Förberedelserna för Finlands ordförandeskap inleddes för ett år sedan. Tjänstemän skolas. Det gäller att ha förmåga att leda möten, hamra fram kompromisser, ta initiativ, kunna språk (närmast franska), känna till mötestekniken och vara expert på EG-juridiken.
Även om största delen av arbetet sker i Bryssel, m.a.o. i Finlands EUrepresentation med ambassadör Antti Satuli i spetsen, är det viktigt att den nationella koordineringen fungerar. För detta ändamål har Finland tre instanser som ansvarar för ordförandeskapet. Ansvaret för de politiska förberedelserna vilar på statsrådets EU-enhet som leds av statssekreterare Alec Aalto. Substansfrågorna sköts av utrikesministeriets EU-sekretariat so leds av Eikka Kosonen. De tekniska arrangemangen förbereds av utrikesministeriets sekretariat för ordförandeskapet som leds av Petri Tuomi-Nikula.
Ordförandeskapet, som roterar halvårsvis, bygger formellt arbetsagendan för EU. Mycket beror dock på de stora linjerna i EU:s utveckling. Under Finlands ordförandeskap är agendan speciellt tung. De viktigaste utmaningarna är EMU:s tredje skede, utvidgningsförhandlingarna och implementeringen av resultaten som nåtts i regeringskonferensen. Dessutom bör man iaktta nyval av kommissionen, nya budgetramen för åren 2000-2005 samt förnyandet av jordbruks-, regional- och strukturpolitiken, som alla bör lösas under det finländska ordförandeskapet.
Då man ytterligare noterar att Finland har riksdagsval i mars 1999, EUparlamentsval i april 1999 samt presidentval i januari 2000 kan man vänta sig ett intressant och händelserikt sekelskifte.
Ordförandeskapets arbete kulminerar i och med Europeiska rådet, d.v.s. toppmötet. Ett eventuellt extra toppmöte ordnas iTammerfors. Årtusendets sista toppmöte hålls i Helsingfors.
Att vara ordförande för EU är en stor utmaning för ett litet land. Tjänstemannakåren torde vara väl förberedd för hösten 1999. Det samma får man hoppas om den nya regeringen som skall utses i april 1999. Det gäller att ha utåtriktade, språkkunniga och EU-kunniga ministrar, Ansvaret är stort. Finlands insats reflekteras i hela unionens framgång. 0