Exportindustrin missar tåget
av Hans C Blomqvist Forum 2013-04, sida 15, 25.04.2013
FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 4 2013
DEBATT
Kommentera debattartikeln geno att skicka epost till adresse feedbackOforum.f
Exportindustrin missar tåget
X Finlands export rasade drastiskt efter finanskrisen 2008-2009 och har inte återhämtat sig sedan dess. Det skulle därför vara viktigt att fundera på hur vi kunde få fart på exportenpånytt, speciellt idagens situation då ekonomin stagnerar överlag. Var skulle det löna sig att sätta in stöten?
När man analyserar den genomsnittliga tillväxttakten i en rad viktiga regioner under perioden 20072011 är budskapet klart: Det är Asien, och i någon mån Latinamerika som växer, medan tillväxten i Japan, USA och Euroområdet har rört sig på bägge sidor om noll. Det är rimligt att dra slutsatsen att exportsatsningar i första hand borde äga rum på snabbt växande marknader.
En granskning av den finländska exporten 1996-2010 visar emellertid att över 70 procent fortfarande går till Europa (och ungefär en tredjedeltill euroområdet) även om siffran sjunkit marginellt över åren. Detta pekar på den oerhört stora betydelsen av EU:s inre marknad för Finland, något som det i och för sig inte finns någon orsak att förringa.
Nordamerikas exportandel har varit stabil, kring 8 procent sedan mitten av 1990-talet och Latinamerikas andel likaså rätt stabil runt 2 procent. Med undantag av delar av Latinamerika växer dessa regioner trögt eller inte alls vilket försämrar potentialen för exportfrämjande åt gärder. Latinamerika, som under flera decennier framstått som ”det eviga löftet”, är dock fortfarande delvis protektionistiskt och absorberar en så liten del av den finländska exporten att inte ens mycket stora relativa ökningar skulle göra större skillnad på markronivå.
Hans C. Blomqvist är professor emeritus i nationalekonomi.
Möjligen harde senast årens starka och i sig välmotiverade fokus på Kina gjort att man försummat andra länder, speciellt i Sydostasien”
Asiens andel, inklusive Japan, av den finländska exporten har trendmässigt vuxit något, från dryga 11 procent år 1996 till nästan 15 procent 2010. I siffran ingår då även Sydasien och Mellanöstern. Siffrorna döljer en del strukturella förskjutningar. Speciellt Kina har gått framåt som handelspartner, inte speciellt överraskande, medan Mellanöstern, som tidigare tidvis varit en ganska viktig handelspartner har gått tillbaka på grund av den politiska oron i regionen.
Inte heller Sydostasien har blivit en så stor marknad för finländska produkter som man på sina håll trodde på 1990-talet. Exporten till Indien har vuxit snabbt men är fortfarande absolut sett liten. Trots vissa avregleringar är landet fortfarande i grunden protektionistiskt och svårt överreglerat, vilket gör det till en mycket besvärlig marknad.
Med tanke på hur snabbt i synnerhet Ostasien har vuxit de senaste decennierna kan man med skäl fråga sig om de finländska exportframgångarnairegionen inte kunde ha varit större.
Ett enkelt mått på hur väl ett land lyckats fylla sin exportpotential är det så kallade handelsintensitetsindexet. Indexet mäter ett visst exportlands andel av, i detta fall, Finlands totalexport och relaterar denna andeltill exportlandets totala import i förhållande till världsimporten. Får man då ett indexvärde på över ett visar det att Finland har lyckats exportera mer till ifrågavarande land än man kan förvänta sig med tanke på hur stor del av världens totala import detta står för, det vill säga att vi har överpresterat. Blir värdet på indexet under ett har alltså
Finland underpresterat på motsvarande sätt.
Handelsintensitetsindexets utveckling under det senaste decenniet tyder på att Finland systematiskt underpresterar i sin export till Asien.
Även om det använda måtttet är grovt och förvisso kan kritiseras är siffrorna så låga att det är svårt att undvika slutsatsen att det skulle finnas mer att göra på de asiatiska marknaderna. I själva verket förefaller situationen att ha försämrats jämfört med mitten av 1990-talet, då jag gjorde liknande beräkningar för en del av länderna.
Slutsatsen blir att även om exporten ofta ökat absolut sett har den inte hållit takten med de starkt växande asiatiska ekonomiernas importpotential. Möjligen har de senast årens starka och i sig välmotiverade fokus på Kina gjort att man försummat andra länder, speciellt i Sydostasien.
Den asiatiska marknaden är i de flesta fall inte den lättaste att operera på. Det krävs långsiktig närvaro i regionen på tillräckligt hög nivå för att lyckas. Kanske är Konecranes vd Pekka Lundmark och Cargotecs före detta vd Mikael Mäkinen, som bägge flyttat till Asien, förebilderidetta avseende. Asien är också en region med starka kopplingar mellan stat och näringsliv. Där kan officiella delegationer, av den typ president Martti Ahtisaari brukade leda, fortfarande göra nytta.
Men det krävs också ett baskunnande om Asien för att man skall kunna operera framgångsrikt i regionen. Universitetens och högskolornas relativa ointresse för saken är beklagligt och visar att man inte riktigt har begripit frågans dignitet. m