Farlederna fördjupas främst i Bottenhavet

av Rolf Ekman Forum 1980-08, sida 22-23, 07.05.1980

»

Farlederna fördjupa främst i Bottenhavet

Vasa och Raumo håller på att få sina infartsleder fördjupade, nästa år påbörjas arbetena i Jakobstad. Sedan står Fredrikshamn, Ingå och Lovisa i turen. Farleden till Brahestad är en knepig fråga — den te sig väl dyr, om än behövlig.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen på uppdrag av Sjöfartsstyrelsen bygger farleder till hamnarna fö fullt; ute till havs är vattnen behöver bygga farleder.

9 Man bygger så mycket man får pengar till. De knappa stadsbudgetanslagen räcker inte långt när till för att tillfredsställa alla önskemål. Så gott som alla kommuner och hamnägare skulle gärna se sina farleder fördjupade eller uträtade.

Byggandet av farleder — det heter faktiskt att bygga en farled, fastän man i själva verket river bort det som står i vägen för en blivande farled — är en relativt ny företeelse i Finland.

Det nuvarande farledsprogrammet kom igång omkring 1970. Före det fanns egentligen inga anslag för dylik verksamhet. Men sedan inträffade några oroväckande oljekatastrofer, och då fick man bråttom med att anslå pengar för farlederna. Man ville förebygga otrevliga grundstötningar.

En annan orsak är naturligtvis, att fartygen blir allt större, och kraven på transportekonomin skärps.

– Utgångspunkten för farledsbyggandet är, att investeringarna skall leda till motsvarande eller större inbesparingar i nationalekonomin, säger DI Erik Sjöberg vid Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. — Naturligtvis bygger vi också av andra orsaker, t ex om säkerheten kräver det, men huvudsakligen alltså av ekonomiska skäl.

Man har naturligtvis byggt farleder också före 1970, men i mindre skala, man har byggt inlopp till hamnar och sprängt bort en del grund som stört

DI Erik Sjöber 2 så djupa, att man inte dä sjöfarten. Men i allmänhet har sjöfarten tidigare gått längs naturliga farleder, många av dem kända ända sedan vikingarnas handels- och rovfärder. Tidigare utförde VoV det mesta själv, med äldre materiel, tex bandmudderverk Osv, men numera ger man arbetet på entreprenad till privata företag.

Små anslag

Det är inte stora pengar staten anser sig kunna ge ut nu heller. Det rör sig om 15—20 miljoner mark per år — vid senaste årsskifte hade man kontrakt på påbörjade eller planerade farledsarbeten för ca 38 miljoner mark. Det tar flera år att bygga en farled, så anslagen glider över från en budget till nästa i flera omgångar.

-— Vi kan inte räkna farledsbyggandet i kilometrar eller miljoner m? bortflyttade jordmassor, eller bortsprängda grund, säger DI Jaakko Kaipiainen, också han vid VoV. Han har ansvaret för själva byggandet till havs.

—- Vi måste räkna farlederna i miljoner mark. Därför att ingen farled är lik en annan. I Vasa tex gäller det att muddra den mjuka bottnen, medan män i Raumo har att göra med grovt grus och berg.

Som jämförelse kan man kanske ta den blivande Ring III-vägen mellan gamla Åbovägen och Jorvasvägen utanför Helsingfors: redan den stumpen beräknas kosta ca 56 miljoner mark.

Tyngdpunkten i Österbotten

Det finns inte många djupa farleder i våra vatten. Räknar man ihop farlederna till havs, finns det I 126 km farleder som är grundare än 3 meter, I 606 km mellan 3 och 4,9 m, 1 254 km farleder på mellan 5 och 6,9 m, 1 245 km på mellan 7 och 8,9 m, 684 km på 9—9,9 m, samt 563 km farleder djupare än 10 m. Sum ma 6 480 km. Nästan lika många kilometer insjöfarleder: räknar man bort de rena flottningslederna, blir det 6 054 km farleder i djupläget 2,4—4,2 m.

1 år bygger man, eller rättare sag förbättrar man farlederna till Vasa och till Raumo. Vasa-leden har mjuk botten, och där suger man upp slammet och fördjupar på så sätt leden till 9 m djup. Arbetena inleddes redan år 1975, och de utgör så att säga sista skedet av en helhet. Nu är man inne på de sista 5 kilometrarna fram till inloppet av själva hamnen; det här skall vara klart 1981 eller 1982. Man ”dammsuger” bottnen med sugmuddrare, och pumpar slammet till en grund bassäng söder om själva farleden, så att bassängen till slut blir en utlöpare av udden söder om Vasklot. Raumo-leden påbörjades 1977, och kan, om allt inklusive vädret står bi, bli färdig ännu i år, det vill säga ett år före tidtabellen. Här är det fråga om hårt grus och sten som skall sprängas bort. Här behövs inga bassänger, då det inte finns risk för att vattnet skall bli grumigt, utan man tippar landmassorna på något djupt ställe.

— Vår arbetstakt bestäms alltid av hur mycket pengar vi får i statsbudgeten. Det går inte att koncentrera sig på en led i taget, utan det gäller att beakta regionalpolitik också här, säger DI Jaakko Kaipiainen. — Sulle man gå in för farleder här i södra Finland, skulle folk i norr bli missnöjda . . .

Nästa år

DI Erik Sjöberg säger, att nästa års program omfattar farlederna till Jakobstad och 1982 till Fredrikshamn. Leden till Jakobstad blir 9 m djup, och den till Fredrikshamn 10 m. Arbetet i Jakobstad beräknas ta tre år, och i Fredrikshamn två år.

— Sjöfartsstyrelsen håller på att utarbeta ett tioårsprogram, säger DI

DI Jaakko Kaipiainen

FORUM 8/80

Numera muddrar man med stora grävmaskiner. På bilden Poclain 1000, en hydraulisk grävmaskin, vars undervagn har tagits bort, och grävmaskinen har i stället monterats på en flotte. Torde vara världens största maskin som används till farledsbygge.

Sjöberg, men jag kan inte gå in på det så här i förväg. Så mycket kan väl sägas, att ett klart behov och planer torde finnas på att fördjupa farleden till Ingå till 12 m, och till Lovisa till 8 m.

-—- Sedan har vi farleden till Brahestad. Den borde fördjupas, för att trafiken till och från Rautaruukki Oy är av den storleksklassen. Men den blir fruktansvärt dyr, och skulle kräva alla våra anslag i tre års tid. Frågan är emellertid öppen, fortsätter Sjöberg.

Neste Oy har i flera repriser önskat att man bygger en ny farled genom Skärgårdshavet, men ingen ser ut att dela företagets mening, i synnerhet inte landskapet Åland.

Hur det hela går till

Hur bygger man då en farled? Enligt DI1 Sjöberg, som har ansvaret för planeringen av havsfarlederna vid VoV, börjar det med att någon kommer med ett initiativ. Det kan vara en kommun, ett regionplaneförbund, enskilda hamnägare, lotsar, rederier eller skeppsbefäl. Dessutom kartlägger såväl Sjöfartsstyrelsen som Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen aktivt situationen hela tiden. Det är Sjöfartsstyrelsen som sitter på pengarna, och gör upp programmen, men i praktiken är det VoV som utför det mesta arbetet. Inom sistnämnda centralbyrå finns det en speciell byrå som utför ckonomiska utredningar. Vidare utförs kartläggningar och grundundersökningar ute till havs av VoV, Sjöfartstyrelsen har inte någon lämplig organisation för detta. I allmänhet uppgör man sedan ett förslag med tre alternativ till farledens djup. Sedan är det Sjöfartsstyrelsen sak att besluta sig för något av dem, beroende på vad man anser sig ha råd till. Följande steg är att Sjöfartsstyrelsen ger VoV i uppdrag att göra upp en byggplan för det alternativ som man har stannat inför. När planen är färdig, tar byggnadsavdelningen hand om den,

FORUM 8/8 och begär entrepenadanbud för farleden.

Eftersom pengarna kommer via Sjö fartstyrelsen, måste anbuden, det vill säga de som Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har stannat för, formellt godkännas av Sjöfartstyrelsen.

Därefter överförs översynen av arbetet till distriktsadministrationen vid VoV. Arbetet utförs numera med entrepenörens egen maskinpark. Man försöker i allmänhet få igång arbetet så tidigt på våren som möjligt, för att utnyttja den fördelaktiga väderleken då. Arbetet pågår sedan tills höststormarna sätter stopp för det.

Innan en farled anses färdig, skall den drallas, inte bara med ekolod och annan teknisk utrustning, utan genom att dra en balk över bottnen på det bestämda djupet. Detta för att det inte i misstag skall bli kvar smala bergtaggar och stenar, som undgår ekoloden.

Trafiken längs kustfarlederna är i själva verket numera rätt liten: det är sand från Borgå-trakten, cement från Pargas, och naturligtvis den väldiga oljetransporten längs kusterna. Den sistnämnda går emellertid längs de stora farlederna. Man bygger för närvarande kustfarleder endast för flottningsbeHov.

Småbåtsfarleder bygger VoV inte, veterligen inte någon annan heller. Men för en tid sedan överlämnade en arbetsgrupp tillsatt av Trafikministeriet ett betänkande, som utgår från att staten på ett eller annat sätt skulle hjälpa till att bygga småbåtsfarleder, gästhamnar osv. Man föreslog t om att staten till 90 procent skulle betala de små skärgårdskommunernas gästhamnar.

Vem som skall bygga dem, om man alltså får pengar, vet ingen än så länge.

— De här sakerna utreds på många håll. nästan alltför många, säger DI Erik Sjöberg. — Det finns helt enkelt för många kockar i denna soppa…

Rolf Ekma ”Hemlig bestseller”:

Storkatalog över hjul, rullar och halvfabrikat i plast

För vilket ändamål Ni än behöver hjul eller rullar finner Ni i nya Räder-Vogel-katalogen allt Ni behöver eller vill veta. Tekniska anvisningar, materialbeskriv gar, och et stört urval hjul, svängbara och stationära hjul, småhjul, rullbanetillbehör, kullormade rullar, hjulserier, axlar, nav ete. etc.

Bland nyheterna kan nämnas kulor för rullanordningar med bärkapacitet pa upp till 330 kg. saml de speciellt intressanta svängbara och stationära hjulen för transport av tunga lass.

Före den egentliga katalogsektionen ingar i broschyren kapitlet ”Teknisku anvisningar”. Det inkluderar rad beträffande rätt användning av hjul och rullar, detaljerade materialbeskrivningar, — genomski gsritningar — av svängbara gafflar, specialdiagram etc.

Kor sagt: här har Ni en bok som är ett måste för varje teknisk byrå, inköpsavdelning och materialanskalfningsbyrå.

Räder-Vogel är en guide som distribueras gratis. De 88 sidorna i katalogen innehålle fakta Ni behöver då Ni bygger, konstr eller gör anskallningar.

Beställ R-V-katalogen, vi skickar den omedelbart!

RADER-VOGEL

Generalagent/Lager i Finland '

SCHÖNIMPORT

PB 60 10901 HANGÖ Tel. 911-8388 23